Valsociologiska observationer - i Sverige, USA m fl länder
Observerat och värderat:
Några valsociologiska observationer om utfallen i allmänna val i Sverige, USA m fl länder
Sverige är ett land där geografin, i form av politiska motsättningar och skillnader mellan stad och land, inte är särskilt avgörande i allmänna val till riksdagen. Samma sak gäller också i en del andra länder, allt medan det i åter andra länder inom ex.vis EU-gemenskapen finns nationer där stad-land-dimensionen spelar en tämligen stor roll för utfallet i ett val.
USA-valet och valsociologin bakom Obamas/demokraternas senaste valvinst
Låt oss dock börja med att titta lite på det rätt färska president- och kongressvalet i USA den fjärde november i år. Där visade det sig att trenden från tidigare val de senaste årtiondena i grunden höll streck också nu i Obama-framgångsvalet. Oavsett om det gäller val till presidentposten eller till kongressens båda kammare fick demokraterna åter starkast stöd i städerna, särskilt stor-städerna och universitetsorterna, allt medan republikanerna vann sina väljare igen på landsbygden och i de mindre städerna.
Ser man till landets yta vann republikanerna, i presidentvalet John McCain, i de områden som motsvarar uppåt 80 procent av USA:s landarealen men med gles befolkningstäthet.
I delstater som demokraterna i presidentvalet med Barack Obama vann, skedde det - som i ex.vis Ohio - ofta i delstater där en stor majoritet av landytan röstade och gav republikanernas McCain flest röster. Men där de befolkningstäta valdistrikten gav Obama den nödvändiga övervikten för att vinna delstatens elektorsröster, och därmed delstaten.
I demokratiska fästen, som redan demokraternas Al Gore år 2000 och John Kerry år 2004 vann, t ex Stilla havskustens delstater Washington (med Seattle etc), Oregon (med Portland etc) och Kalifornien vann republikanen McCain nu 2008 också på landsbygden och då främst de inre delarna av delstaterna. Obama vann i gengäld stort i storstadsområdena, vanligen vid kusten.
I de nya delstater Obama vann nu - men inte John Kerry år 2004 - kan vi se samma mönster i Ohio, Indiana och Virginia. Obama och demokraterna vann i främst stor-stadsområdena och McCain på landsbygden, som utgör en stor majoritet av respektive stats yta. Så kan man fortsätta delstat för delstat, mönstret förblir detsamma. Landsbygden röster republikanskt medan storstäderna och flertalet universitetsorter demokratiskt. Än mera så i valet 2008, då Obama fick det starkaste väljarstöd en demokratisk president fått på 44 år (sedan Lyndon Johnsons 1964)!
Men även i USA finns, precis som i Sverige, bakomliggande orsaker till denna väljarsociologiska geografi. Så t ex gäller att på landsbygden i USA dominerar etniskt den vita befolkningen och de som är evangeliskt kristna (religion är dessutom viktigt i USA). Dessa grupper tillhör republikanernas kärnväljarbas. Lägg till detta att den här befolkningens snittålder därtill är högre och att republikanerna i detta val - med 72-årige McCain som kandidat) - också fick ett högre stöd ju äldre väljarna var.
I USA:s storstäder är väljare med svart eller latinamerikansk (latino-) bakgrund hög, och därtill snittåldern klart lägre. Bland de religiösa i storstäderna är de med evangelikal inriktning också lägre än snittet. Tack vare invandring från utlandet (Mexico, Latinamerika etc) och inflyttningen av yngre från landsbygden är snittåldern i storstäderna också lite lägre än rikssnittet.
Allt detta innebar sammantaget att de grupper som röstade på Obama/demokraterna - svarta, latinos, yngre, studenter, fackföreningsanslutna arbetare och tjänstemän, kvinnor samt religiöst icke-evangelikaner - är fler i befolkningen i storstadsområdena, och därmed mer än väl uppväger den röstövervikt som republikanerna och McCain fick på landsbygden och i mindre tätorter.
Det är med andra ord inte geografin som sådan utan just sammansättningen av väljarkåren som förklarar en stor del av de geografiska skillnaderna i röstningsbeteende i USA, liksom fallet också är länder som Sverige och många andra.
Sverige - en nation med stark höger-vänsterskala men ingen stark regional demension i val
Sverige är dock unikt bland annat i det avseendet att flera politiskt sociologiska dimensioner och motsättningar som finns i andra länder däremot är små i Sverige. Det gäller t ex dimensioner som religion, stad-landsbygd, etnicitet och kön (även om kvinnor röstar något mer vänster än män).
Orsaken till detta är främst att vänster-högerskalan har en fortsatt stark ställning i politiken och för hur folk röstar i allmänna val. Också den så kallade klassdimensionen finns där som en annan viktig och delvis med vänster-högerskalan sammanfallande faktor. Så brukar det som tumregel sägas - och det håller ännu streck - att om runt 60 eller något drygt 60 procent av LO-förbundens
(motsvarar FFC-förbunden) medlemmar röstar på socialdemokraterna, så vinner S riksdagsvalet och regeringsmakten. Under den nivån, och de borgerliga vinner som fallet var år 2006.
Jämför vi däremot med vissa andra länder som spelar regionalismen (geografin) en klart större roll som viktig faktor vid valutslag. Några sådana exempel är Skottland i Storbritannien - samtidigt ett starkt Labour-fäste traditionellt -, Quebec i Kanada, Norditalien (Po-slätten m m), Kärten i Österrike m fl. Här finns starka regionala partier som kämpar regionalt självstyre - såsom det skotska nationalistiska partiet i Storbritannien, det katalanska partiet i Barcelona-regionen i Spanien, Lega Nord i norra Italien och Bloc Quebec i Kanada eller Jörg Haiders högerpopulistiska parti i Kärten i Österrike. De samlar väljare i sin region oavsett kön, klass, religion och ålder.
En annan geografisk men mera i grunden klassmässig dimension är att partier som bygger på vänsterhögerskalan, men med olika starkt stöd i olika delar av landet. I Sverige finns en viss sådan form av geografisk uppdelning mellan vänster- och högerblocken. Vänstersidan är klart starkare i norra Sverige (skogslänen + Blekinge, Kalmar etc i söder) medan högersidan är det i södra Sverige. Relativt sett.
Det hindrar dock inte att socialdemokraterna varit och är fortsatt starka och styr i Sveriges andra och tredje stad - Göteborg och Malmö. Däremot klart svagare just i Stockholms-regionen.
Vänstersidan (socialdemokraterna och vänsterpartiet) är dessutom starkare på mindre orter medan de borgerliga (högersidan; m och fp delvis) är starka i de större städerna, särskilt huvudstadsområdet och de mer välbeställda kommunerna runt detta. Ser man närmare på de i respektive block ingående partierna blir skillnaderna större.
För det är främst s, och i viss mån v, som är starkare i norra Sverige och i mindre och medelstora kommuner. Moderaterna och folkpartiet är starkare i södra Sverige och särskilt i större städer och välbeställda kommuner nära dem. Miljöpartiet, om det räknas till vänsterblocket, liknar moderaterna och folkpartiet eftersom de är starka främst i större städer, samt även på universitets- och högskoleorterna.
Centerpartiet och kristdemokraterna är starka i främst små kommuner, särskilt i byar på landsbygden. Att centerpartiet i senaste valet år 2006 med ny, mera högerliberal profil gjorde inbrytningar i välbeställda stadsdelar i huvudstaden ändrar ännu inte nämnvärt på den bilden.
I storstäderna, med Stockholm i spetsen, är borgerligheten stark. (Men det gäller inte på samma sätt i Göteborg och Malmö, där S styr.) De har sitt främsta stöd i de förortskommunernas växande villaområden som är välbeställda, liksom i de dyra bostadsrätternas innerstadsområden i Stockholms kommun.
I dessa storstadsområden bor personer som är mer högutbildade än genomsnittet, har högre inkomst och har högre förmögenhet än snittet. Det är faktorer som brukar öka tendensen att rösta borgerligt.
I flera val, inte bara 2006, har Stockholms stad och Stockholms län varit de valkretsar där s fått lägst väljarstöd och m fått högst. Så var det t ex också när S förlorade valet år 1991 och Carl Bildt blev statsminister (1991-94), innan S sedan återtog regeringsmakten under tre mandatperioder. Men där den kommunalpolitiska makten i Stockholms stadshus däremot har en tendens att skifta redan efter en eller högst två mandatperioder.
Sverige avviker i vissa avseenden från mönstret i flera andra länder. Där har ofta s, eller det parti som mest motsvarar s, huvudstadsregionen som ett av sina starkaste fästen. Också de flesta av de andra storstäderna i landet brukar vara fästen för s eller det parti som liknar s. Så är det bland annat i Storbritannien, Frankrike och Tyskland (Berlin stadigt vänsterstyrt).
Att det är så här har sina strukturella förklaringar. Socialdemokraternas partiorganisation är som starkast och de fackliga organisationerna som mest välorganiserade i de delar av landet där basindustrin (järnet, stålet och skogen) spelar en central roll. De är skogslänen (de fem i Norrland samt Dalarna, Värmland) och delar av Örebro, Västmanlands, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Blekinge län. Malmö och Göteborg kan delvis också räknas till den här kategorin.
I storstäderna, och särskilt då i Stockholm med kranskommuner, är borgerligheten stark. Här är också den fackliga organisationsgraden klart lägre och den socialdemokratiska partiorganisationen mycket svagare, i den mån den alls existerar på sina håll annat än på pappret. Andelen högutbildade med goda inkomster och hyggliga förmögenheter är fler och de utgör också kärnan i de borgerliga, särskilt moderaternas, väljarkår. Och när man - som i valet 2006 - dessutom förmår göra inbrytningar i den traditionella s-väljarkåren så räcker det för att få de 100 000 - 150 000 fler väljare som krävs för att vinna regeringsmakten såsom fallet var i såväl riket som i Stockholms stadshus.
Men som den här lilla genomgången visar så är det i grunden inte stad-land-dimensionen som fäller utslaget utan snarare sammansättningen av väljarkåren som sist och slutligen ger förklaringen till resultatet i allmänna val i Sverige, och till stor del också i länder som USA och andra. I åter anda - som i Italien, Spanien,
Storbritannien, Österrike m fl - är det andra faktorer som politisk regionalism m m som inte sällan kan bli "tungen på vågen" i allmänna val.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com
Några valsociologiska observationer om utfallen i allmänna val i Sverige, USA m fl länder
Sverige är ett land där geografin, i form av politiska motsättningar och skillnader mellan stad och land, inte är särskilt avgörande i allmänna val till riksdagen. Samma sak gäller också i en del andra länder, allt medan det i åter andra länder inom ex.vis EU-gemenskapen finns nationer där stad-land-dimensionen spelar en tämligen stor roll för utfallet i ett val.
USA-valet och valsociologin bakom Obamas/demokraternas senaste valvinst
Låt oss dock börja med att titta lite på det rätt färska president- och kongressvalet i USA den fjärde november i år. Där visade det sig att trenden från tidigare val de senaste årtiondena i grunden höll streck också nu i Obama-framgångsvalet. Oavsett om det gäller val till presidentposten eller till kongressens båda kammare fick demokraterna åter starkast stöd i städerna, särskilt stor-städerna och universitetsorterna, allt medan republikanerna vann sina väljare igen på landsbygden och i de mindre städerna.
Ser man till landets yta vann republikanerna, i presidentvalet John McCain, i de områden som motsvarar uppåt 80 procent av USA:s landarealen men med gles befolkningstäthet.
I delstater som demokraterna i presidentvalet med Barack Obama vann, skedde det - som i ex.vis Ohio - ofta i delstater där en stor majoritet av landytan röstade och gav republikanernas McCain flest röster. Men där de befolkningstäta valdistrikten gav Obama den nödvändiga övervikten för att vinna delstatens elektorsröster, och därmed delstaten.
I demokratiska fästen, som redan demokraternas Al Gore år 2000 och John Kerry år 2004 vann, t ex Stilla havskustens delstater Washington (med Seattle etc), Oregon (med Portland etc) och Kalifornien vann republikanen McCain nu 2008 också på landsbygden och då främst de inre delarna av delstaterna. Obama vann i gengäld stort i storstadsområdena, vanligen vid kusten.
I de nya delstater Obama vann nu - men inte John Kerry år 2004 - kan vi se samma mönster i Ohio, Indiana och Virginia. Obama och demokraterna vann i främst stor-stadsområdena och McCain på landsbygden, som utgör en stor majoritet av respektive stats yta. Så kan man fortsätta delstat för delstat, mönstret förblir detsamma. Landsbygden röster republikanskt medan storstäderna och flertalet universitetsorter demokratiskt. Än mera så i valet 2008, då Obama fick det starkaste väljarstöd en demokratisk president fått på 44 år (sedan Lyndon Johnsons 1964)!
Men även i USA finns, precis som i Sverige, bakomliggande orsaker till denna väljarsociologiska geografi. Så t ex gäller att på landsbygden i USA dominerar etniskt den vita befolkningen och de som är evangeliskt kristna (religion är dessutom viktigt i USA). Dessa grupper tillhör republikanernas kärnväljarbas. Lägg till detta att den här befolkningens snittålder därtill är högre och att republikanerna i detta val - med 72-årige McCain som kandidat) - också fick ett högre stöd ju äldre väljarna var.
I USA:s storstäder är väljare med svart eller latinamerikansk (latino-) bakgrund hög, och därtill snittåldern klart lägre. Bland de religiösa i storstäderna är de med evangelikal inriktning också lägre än snittet. Tack vare invandring från utlandet (Mexico, Latinamerika etc) och inflyttningen av yngre från landsbygden är snittåldern i storstäderna också lite lägre än rikssnittet.
Allt detta innebar sammantaget att de grupper som röstade på Obama/demokraterna - svarta, latinos, yngre, studenter, fackföreningsanslutna arbetare och tjänstemän, kvinnor samt religiöst icke-evangelikaner - är fler i befolkningen i storstadsområdena, och därmed mer än väl uppväger den röstövervikt som republikanerna och McCain fick på landsbygden och i mindre tätorter.
Det är med andra ord inte geografin som sådan utan just sammansättningen av väljarkåren som förklarar en stor del av de geografiska skillnaderna i röstningsbeteende i USA, liksom fallet också är länder som Sverige och många andra.
Sverige - en nation med stark höger-vänsterskala men ingen stark regional demension i val
Sverige är dock unikt bland annat i det avseendet att flera politiskt sociologiska dimensioner och motsättningar som finns i andra länder däremot är små i Sverige. Det gäller t ex dimensioner som religion, stad-landsbygd, etnicitet och kön (även om kvinnor röstar något mer vänster än män).
Orsaken till detta är främst att vänster-högerskalan har en fortsatt stark ställning i politiken och för hur folk röstar i allmänna val. Också den så kallade klassdimensionen finns där som en annan viktig och delvis med vänster-högerskalan sammanfallande faktor. Så brukar det som tumregel sägas - och det håller ännu streck - att om runt 60 eller något drygt 60 procent av LO-förbundens
(motsvarar FFC-förbunden) medlemmar röstar på socialdemokraterna, så vinner S riksdagsvalet och regeringsmakten. Under den nivån, och de borgerliga vinner som fallet var år 2006.
Jämför vi däremot med vissa andra länder som spelar regionalismen (geografin) en klart större roll som viktig faktor vid valutslag. Några sådana exempel är Skottland i Storbritannien - samtidigt ett starkt Labour-fäste traditionellt -, Quebec i Kanada, Norditalien (Po-slätten m m), Kärten i Österrike m fl. Här finns starka regionala partier som kämpar regionalt självstyre - såsom det skotska nationalistiska partiet i Storbritannien, det katalanska partiet i Barcelona-regionen i Spanien, Lega Nord i norra Italien och Bloc Quebec i Kanada eller Jörg Haiders högerpopulistiska parti i Kärten i Österrike. De samlar väljare i sin region oavsett kön, klass, religion och ålder.
En annan geografisk men mera i grunden klassmässig dimension är att partier som bygger på vänsterhögerskalan, men med olika starkt stöd i olika delar av landet. I Sverige finns en viss sådan form av geografisk uppdelning mellan vänster- och högerblocken. Vänstersidan är klart starkare i norra Sverige (skogslänen + Blekinge, Kalmar etc i söder) medan högersidan är det i södra Sverige. Relativt sett.
Det hindrar dock inte att socialdemokraterna varit och är fortsatt starka och styr i Sveriges andra och tredje stad - Göteborg och Malmö. Däremot klart svagare just i Stockholms-regionen.
Vänstersidan (socialdemokraterna och vänsterpartiet) är dessutom starkare på mindre orter medan de borgerliga (högersidan; m och fp delvis) är starka i de större städerna, särskilt huvudstadsområdet och de mer välbeställda kommunerna runt detta. Ser man närmare på de i respektive block ingående partierna blir skillnaderna större.
För det är främst s, och i viss mån v, som är starkare i norra Sverige och i mindre och medelstora kommuner. Moderaterna och folkpartiet är starkare i södra Sverige och särskilt i större städer och välbeställda kommuner nära dem. Miljöpartiet, om det räknas till vänsterblocket, liknar moderaterna och folkpartiet eftersom de är starka främst i större städer, samt även på universitets- och högskoleorterna.
Centerpartiet och kristdemokraterna är starka i främst små kommuner, särskilt i byar på landsbygden. Att centerpartiet i senaste valet år 2006 med ny, mera högerliberal profil gjorde inbrytningar i välbeställda stadsdelar i huvudstaden ändrar ännu inte nämnvärt på den bilden.
I storstäderna, med Stockholm i spetsen, är borgerligheten stark. (Men det gäller inte på samma sätt i Göteborg och Malmö, där S styr.) De har sitt främsta stöd i de förortskommunernas växande villaområden som är välbeställda, liksom i de dyra bostadsrätternas innerstadsområden i Stockholms kommun.
I dessa storstadsområden bor personer som är mer högutbildade än genomsnittet, har högre inkomst och har högre förmögenhet än snittet. Det är faktorer som brukar öka tendensen att rösta borgerligt.
I flera val, inte bara 2006, har Stockholms stad och Stockholms län varit de valkretsar där s fått lägst väljarstöd och m fått högst. Så var det t ex också när S förlorade valet år 1991 och Carl Bildt blev statsminister (1991-94), innan S sedan återtog regeringsmakten under tre mandatperioder. Men där den kommunalpolitiska makten i Stockholms stadshus däremot har en tendens att skifta redan efter en eller högst två mandatperioder.
Sverige avviker i vissa avseenden från mönstret i flera andra länder. Där har ofta s, eller det parti som mest motsvarar s, huvudstadsregionen som ett av sina starkaste fästen. Också de flesta av de andra storstäderna i landet brukar vara fästen för s eller det parti som liknar s. Så är det bland annat i Storbritannien, Frankrike och Tyskland (Berlin stadigt vänsterstyrt).
Att det är så här har sina strukturella förklaringar. Socialdemokraternas partiorganisation är som starkast och de fackliga organisationerna som mest välorganiserade i de delar av landet där basindustrin (järnet, stålet och skogen) spelar en central roll. De är skogslänen (de fem i Norrland samt Dalarna, Värmland) och delar av Örebro, Västmanlands, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Blekinge län. Malmö och Göteborg kan delvis också räknas till den här kategorin.
I storstäderna, och särskilt då i Stockholm med kranskommuner, är borgerligheten stark. Här är också den fackliga organisationsgraden klart lägre och den socialdemokratiska partiorganisationen mycket svagare, i den mån den alls existerar på sina håll annat än på pappret. Andelen högutbildade med goda inkomster och hyggliga förmögenheter är fler och de utgör också kärnan i de borgerliga, särskilt moderaternas, väljarkår. Och när man - som i valet 2006 - dessutom förmår göra inbrytningar i den traditionella s-väljarkåren så räcker det för att få de 100 000 - 150 000 fler väljare som krävs för att vinna regeringsmakten såsom fallet var i såväl riket som i Stockholms stadshus.
Men som den här lilla genomgången visar så är det i grunden inte stad-land-dimensionen som fäller utslaget utan snarare sammansättningen av väljarkåren som sist och slutligen ger förklaringen till resultatet i allmänna val i Sverige, och till stor del också i länder som USA och andra. I åter anda - som i Italien, Spanien,
Storbritannien, Österrike m fl - är det andra faktorer som politisk regionalism m m som inte sällan kan bli "tungen på vågen" i allmänna val.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 5:56 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home