EG-rätten, Laval-utredningen och de svenska kollektivavtalen

Observerat och värderat:

EG-rätten och Laval-utredningen - nu är risken stor för A- och B-lag på svensk
arbetsmarknad

Så kom det för mig och en del andra föga förvånande beskedet från Clas Stråths Laval-utredning att det inte går att tränga undan "avtal" - fejkade eller sanna - som enbart har mimimilönevillkor för utländsk (utstationerad) arbetskraft på jobb i Sverige. Finns sådant att uppvisa kan svensk fackföreningsrörelse inte driva igenom att sådana minimilönesatta uppgörelser är otillräckliga och ska ersättas av normerande svenska, branchskollektivavtal som ger högre löner och bättre övriga anställningsvillkor (försäkringar m m ). Därmed så öppnas tyvärr också svensk arbetsmarknad för löne- och övrig anställningsvillkorsdumpning och med uppenbar risk för att det skapas ett A- och ett B-lag på svensk arbetsmarknad.

Enligt Clas Stråths nu framlagda utredning om svensk arbetsrätt visavi EG-rätten (läs utstationeringsdirektivet och EG-domarna om Laval- (skolbygget i Vaxholm), Rüffert- och Viking-målen) kan alltså inte medbestämmandelagens bestämmelse i lex Britannia inte användas för att strejka/blockera för att utländska avtal ska ersättas av svenska kollektivavtal. Detta så länge en utländsk arbetsgivare kan visa att man betalar lön motsvarande mimimibestämmelsen i svenska avtal.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin konstaterar att det är "obegripligt att utredningen vill införa ett kryphål för oseriösa företag som vill dumpa löner
genom att visa upp falska avtal."

"Förslaget innebär i praktiken ett förbud mot att vidta stridsåtgärder i syfte
att få till stånd kollektivavtal för att reglera löne- och anställningsvillkor för arbetstagare som tillfälligt utstationeras till Sverige", konstaterade Unionens ordförande Cecilia Fahlberg.

"Den föreslagna bevisregeln som skyddar från fackliga åtgärder slår undan benen för ett effektivt skydd av utstationerade arbetstagare genom att den fördröjer att kollektivavtalen snabbt kommer på plats. Det i sin tur försvårar de svenska fackens möjlighet att kontrollera att de utländska tjänsteföretagen lever upp till krav i de svenska kollektivavtalen", hävdade TCO:s ordförande Sture Nordh.

Självfallet är utredningensförslag alldeles oacceptabelt, och öppnar för lägre
löner på svensk arbetsmarknad.

Risken växer att svenska företag och svenska löntagare konkurreras ut av mindre seriösa utländska företag. Det är uppenbart ingen obetydlig risk att skrupelfria utländska arbetsgivare mycket väl kan utnyttja detta för att visa upp falska avtal som påstår att man betalar sina i Sverige tillfälligt verksamma en lön motsvarande minimilönen i svenska branschavtal. Något papper/uppgörelse - falsk eller sann - på ett rimligt försäkringsskydd, arbetstider som håller sig till svenska normer, arbetarskydd etc krävs inte för sådana tillfälligt anställda från utlandet.

Nu har vi fått det många med rätta fruktat. Vi kan kan ta till stridsåtgärder för att kräva att svenska kollektivavtal ska gälla också för utländsk, tillfällig arbetskraft verksam i Sverige. Föga överraskande höll det "halm-stråth" inte vad somliga lite överoptimistiskt trodde, nämligen att vi skulle kunna ändra i svensk arbetsrätt så att svenska avtal alltid ska gälla i Sverige.

Det politiska problemet är att både socialdemokraterna och LO har bundit ris åt egen rygg.

Det enda rejäla vapnet mot att det skulle bli så här har dock Sverige redan gjort sig av med när vi i hade så bråttom att redan i november i riksdagen godkänna Lissabonfördraget. När vi i stället borde avvaktat lite till, inväntat först Stråths Laval-utredning och sedan krävt ett undantag för svenska kollektivavtal innan vi godkände Lissabonfördraget. Men nu är också den möjligheten bortspelad. Särskilt som ju Irland lär skaffa sig vissa undantag först innan man är beredd att gå till en ny, godkännande (?) folkomröstning av fördraget sannolikt någon gång hösten 2009.

Arbetarrörelsens företrädare i Sverige kan nu inte göra mer än att högljutt protestera så glasrutorna skälver.

Socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österbergs medskick till arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (m) till rådsmötet med EU:s arbetsmarknadsministrar att ta upp frågan i EU om de svenska kollektivavtalen
lär inte heller leda till något konkret. Så där sitter nu Sverige med skägget i
brevlådan.

Och med en from men just nu föga trolig verkställighet av förhoppningen att EU ska ändra sitt utstationeringsdirektiv (rör utländsk arbetskraft i annat EU-land) så att värdlandets villkor alltid ska gälla. En annan och kompletterande utväg är att till nya EU-fördraget infoga ett social och EG-rättsligt bindande socialt protokoll (EU-fackligt krav) som stadgar samma sak, alltså att rådande löner och arbetsvillkor i det EU-land där jobbet utförs också ska tillämpas för tillfällig, utländsk arbetskraft i värdlandet. Och att sedan EG-domstolen omprövar sina tidigare fattade domar i Laval-, Rüffert- och Viking-målen.

Men hur sannolikt är det? Och blir det mera sannolikt om - vilken opinionsläget nu indikerar - kommande EU-parlamentsval och efterföljande nyvalda EU-kommissionen under 2009 resulterar i en ännu blåare (borgerligare) sammansättning än dagens parlament och EU-kommission?

Nä, mycket talar tyvärr för att Sverige uppträtt naivt här och inte tagit in verkligheten och fullt ut förstått ur EG-rätten och EG-domstolen faktiskt fungerar och dömer utifrån principen att den fria rörligheten alltid är en överordnad princip. Därest inte man fått till stånd författningsmässigt giltiga undantag från den principen, exempelvis om svenska kollektivavtal eller om svensk alkoholpolitik.

Men som det brukar heta: som man bäddar får man ligga.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com