USA-valet - det blev Obama på grund av ekonomin och en skick valkampanj
(Publicerad i bl a Gotlands tidningar 6/11, NSD 7/11 m fl)
Observerat och värderat/Robert Björkenwall:----- ---------
Realiteter som krigströtthet och ekonomisk kris mer än ny kampanjstrategi vann valet åt Obama och demokraterna
Nu är en rekordlång amerikansk valrörelse över. Många är nog tacksamma för det, liksom för att de katastofala Bushåren nu är över. Nu vänder USA blad med president Barack Obama och demokraterna vid rodret. Det gör demokraterna med en förstärkt majoritet i kongressens båda hus - senaten (56 mot 40) och i representanthuset (251 mot 171). Ungdomen, kvinnorna, de svarta och latinoväljarna men också ungefär hälften av de manliga, vita väljarna bildade den starka väljarkoalition som nu gav USA sin första afroamerikanska president och demokraterna en klar majoritet i kongressen. Det är en stor fördel när Obama nu blir USA:s 44.e president i januari 2009.
Det blev till slut 52,0 % för Obama och 47,0 % för McCain i popular vote (nationell, total röstandel) och 338 elektorer för Obama mot 163 McCain, alltså klart mer än de 270 elektorer som Obama behövde för att vinna presidentvalet. Och uppenbarligen heller ingen befarad Bradley-effekt (att vita inte röstar på en svart) enligt bl a CNN:s mätningar (exit polls). Valdeltagandet blev också i nivå med 1908 års rekordsiffra på 65 % som man bara i valet 1960 varit i närheten av då valdeltagandet var 63, 8 %.
Visst var det ekonomin i kombination med Irakkriget och extrem trötthet på Bush som gjorde att det tippade över så klart i delstater som Florida och att Obama vann Virginia, Ohio och Pennsylvania och på köpet även osäkra Indiana m fl.
Obama fick i stort sett som förhoppningen var även Hillary Clintons vita arbetarväljare, vilket gjorde att Obama kunde vinna en viktig delstat som Pennsylvania klart och "vågmästardelstaten" Ohio lite mindre klart samt därtill också ta hem sydstaten Virginia. Latinoväljarna och de afroamerikanska väljarna i kombination med även en del vita väljares stöd gjorde att Obama kunde ta den viktiga delstaten Florida, och därtill även osäkra Indiana m fl som demokraterna brukar ha svårt att vinna. Därför fick Obama nu 68 elektorer fler än de nödvändiga 270 elektorerna för att vinna presidentvalet.
Utöver då att han mera väntat tog hem säkra demokratiska delstater som Californien, New York, Illinois och de traditionella nordstaterna på östkusten och i nordöstra USA
För den Bush- och krigströtta opinionen har senator Barack Obama utlovat en gradvis en hemtagning av de amerikanska trupperna i Irak så fort det går medan senator John McCain har kampanjat för ett fortsatt långvarigt engagemang. I bästa fall kan trupperna tas hem från Irak om 18 till 24 månader, i värsta fall kanske ännu lite senare. Det "preventionskrig" och folkrättsvidriga äventyr som president Bush och hans allians av "villiga" sjösatte när man invaderade Irak år 2003. Tröttheten och ledan vid Bushårens misslyckanden i kombination med den djupa ekonomiska krisen som kastat ut 3,5 milj. amerikaner på gatan (bolånekrisen) och ruinerat många fler och som nu förde demokraternas stjärnskott, senator Barack Obama från Chicago ända fram till Vita huset. Det var liksom läge för demokraterna nu att vinna och att göra det med viss marginal i såväl kongress- som presidentval. Så i den meningen är amerikanska valet den 4 november inte särskilt svåranalyserat. Men utfallet nu har världen anledning att hälsa den förändringens vind som blåste över den amerikanska kontinenten med tillfredsställelse.
Men när detta väl är sagt så finns också anledning att reflektera över annat. Inte minst då att USA är en extrem låne- och underskottsekonomi och därtill välfärdsmässigt och socialpolitiskt snarare ett avancerat u-land och knappast något föredöme för nordiska välfärdsnationer. Detta med tanke på att hela 47 miljoner amerikaner saknar en riktig sjukvårdsförsäkring. Under Bush-åren vid makten blev det ännu fler som förlorade sin sjukvårdsförsäkring. Med maktskiftet nu kan det bli en viss förändring också på den punkten. Även om sannolikt den ekonomiska krisen framtvingar en senareläggning av annars utlovade reformer på detta viktiga välfärdsområde.
På det sätter är det ingen avundsvärd uppgift som Obama och demokraterna nu har framför sig. Tajmingen för dess makttillträde nu kunde varit bättre. Men å andra sidan var det just krisen i ekonomin och tröttheten med Bushåren som mer än något annat gjorde att Barack Obama och demokraterna kunde vinna nu mot McCain och republikanerna. Så några tuffa år av städning och sanering stundar nu för Obama och hans administration samtidigt som man också behöver sätta in stimulanser (investeringar i infastruktur; en New Deal-strategi) för att motverka den jobb- och efterfrågekris som landet försatts i av Bush-administrationen och bankdirektörena på Wall Street.
Men världen och amerikanska folket får vara tacksamma att "förändringspolitikern" (change) Obama och inte McCain vann det amerikanska presidentvalet den 4 november 2008. I januari 2009 börjar jobbet för Obama att vända skutan på rätt köl igen. Obama är sannolikt den just nu bäst skickade USA kunde få för det jobbet.
För svensk inrikespolitisk del kan vi - inför riksdagsvalet 2010 - därtill förvänta oss att den amerikanska valrörelsen och Obamas på många sätt lysande proffsiga kampanj kommer att bli nära nog sönderanalyseras av svenska valstrateger inför vårt eget riksdagsval om knappt två år. Säkert är den borgerliga alliansens - och särskilt kampanjmakarna i moderaternas - våta dröm inför 2010 att scenariot med ett "presidentrace" mellan s- respektive m-ledaren upprepar sig, fast med Göran Persson utbytt mot Mona Sahlin s).
Frågan är dock om väljarna verkligen låter sig lockas med i ett sådant upplägg i Sverige en gång till.
Robert Björkenwall (070-578 61 95);(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
följder amerikanskt samhällsliv och politik sedan många år
PS. När det gäller presidentvalet kan man med stor sannolikhet säga att ingen annan republikan än John McCain hade fått så pass många röster som han ändå fick - 47 % och 163 elektorsröster. Hans image som "oberoende" gjorde att han drog en del väljare som annars gjort Obamas seger ännu lite större.
Demokraterna vann minst fem senatsplatser till i valet 4/11 och uppnår nu stabila 56 av 100 senatsplatser, lägg till ett par oberoende därtill som brukar rösta med demokraterna.
Eventuellt kan demokraterna vinna ytterligare en senatsplats men "mutkolven", Alaska-senatorn Stevens (rep) verkar däremot klara sig med en knapp övervikt.
Osäkert också om komikern Franken (dem) vinner den senatsplats han utmanat i Minnesota. Förlorar han så är det hårfint. Men minst 56 senatsplatser får demokraterna ändå,kanske 57.
Demokraterna har också erövrat några guvernörsplatser och fått några fler av reprublikanerna i de guvernörsval som nu stod på spel.
/Robert Björkenwall
Observerat och värderat/Robert Björkenwall:----- ---------
Realiteter som krigströtthet och ekonomisk kris mer än ny kampanjstrategi vann valet åt Obama och demokraterna
Nu är en rekordlång amerikansk valrörelse över. Många är nog tacksamma för det, liksom för att de katastofala Bushåren nu är över. Nu vänder USA blad med president Barack Obama och demokraterna vid rodret. Det gör demokraterna med en förstärkt majoritet i kongressens båda hus - senaten (56 mot 40) och i representanthuset (251 mot 171). Ungdomen, kvinnorna, de svarta och latinoväljarna men också ungefär hälften av de manliga, vita väljarna bildade den starka väljarkoalition som nu gav USA sin första afroamerikanska president och demokraterna en klar majoritet i kongressen. Det är en stor fördel när Obama nu blir USA:s 44.e president i januari 2009.
Det blev till slut 52,0 % för Obama och 47,0 % för McCain i popular vote (nationell, total röstandel) och 338 elektorer för Obama mot 163 McCain, alltså klart mer än de 270 elektorer som Obama behövde för att vinna presidentvalet. Och uppenbarligen heller ingen befarad Bradley-effekt (att vita inte röstar på en svart) enligt bl a CNN:s mätningar (exit polls). Valdeltagandet blev också i nivå med 1908 års rekordsiffra på 65 % som man bara i valet 1960 varit i närheten av då valdeltagandet var 63, 8 %.
Visst var det ekonomin i kombination med Irakkriget och extrem trötthet på Bush som gjorde att det tippade över så klart i delstater som Florida och att Obama vann Virginia, Ohio och Pennsylvania och på köpet även osäkra Indiana m fl.
Obama fick i stort sett som förhoppningen var även Hillary Clintons vita arbetarväljare, vilket gjorde att Obama kunde vinna en viktig delstat som Pennsylvania klart och "vågmästardelstaten" Ohio lite mindre klart samt därtill också ta hem sydstaten Virginia. Latinoväljarna och de afroamerikanska väljarna i kombination med även en del vita väljares stöd gjorde att Obama kunde ta den viktiga delstaten Florida, och därtill även osäkra Indiana m fl som demokraterna brukar ha svårt att vinna. Därför fick Obama nu 68 elektorer fler än de nödvändiga 270 elektorerna för att vinna presidentvalet.
Utöver då att han mera väntat tog hem säkra demokratiska delstater som Californien, New York, Illinois och de traditionella nordstaterna på östkusten och i nordöstra USA
För den Bush- och krigströtta opinionen har senator Barack Obama utlovat en gradvis en hemtagning av de amerikanska trupperna i Irak så fort det går medan senator John McCain har kampanjat för ett fortsatt långvarigt engagemang. I bästa fall kan trupperna tas hem från Irak om 18 till 24 månader, i värsta fall kanske ännu lite senare. Det "preventionskrig" och folkrättsvidriga äventyr som president Bush och hans allians av "villiga" sjösatte när man invaderade Irak år 2003. Tröttheten och ledan vid Bushårens misslyckanden i kombination med den djupa ekonomiska krisen som kastat ut 3,5 milj. amerikaner på gatan (bolånekrisen) och ruinerat många fler och som nu förde demokraternas stjärnskott, senator Barack Obama från Chicago ända fram till Vita huset. Det var liksom läge för demokraterna nu att vinna och att göra det med viss marginal i såväl kongress- som presidentval. Så i den meningen är amerikanska valet den 4 november inte särskilt svåranalyserat. Men utfallet nu har världen anledning att hälsa den förändringens vind som blåste över den amerikanska kontinenten med tillfredsställelse.
Men när detta väl är sagt så finns också anledning att reflektera över annat. Inte minst då att USA är en extrem låne- och underskottsekonomi och därtill välfärdsmässigt och socialpolitiskt snarare ett avancerat u-land och knappast något föredöme för nordiska välfärdsnationer. Detta med tanke på att hela 47 miljoner amerikaner saknar en riktig sjukvårdsförsäkring. Under Bush-åren vid makten blev det ännu fler som förlorade sin sjukvårdsförsäkring. Med maktskiftet nu kan det bli en viss förändring också på den punkten. Även om sannolikt den ekonomiska krisen framtvingar en senareläggning av annars utlovade reformer på detta viktiga välfärdsområde.
På det sätter är det ingen avundsvärd uppgift som Obama och demokraterna nu har framför sig. Tajmingen för dess makttillträde nu kunde varit bättre. Men å andra sidan var det just krisen i ekonomin och tröttheten med Bushåren som mer än något annat gjorde att Barack Obama och demokraterna kunde vinna nu mot McCain och republikanerna. Så några tuffa år av städning och sanering stundar nu för Obama och hans administration samtidigt som man också behöver sätta in stimulanser (investeringar i infastruktur; en New Deal-strategi) för att motverka den jobb- och efterfrågekris som landet försatts i av Bush-administrationen och bankdirektörena på Wall Street.
Men världen och amerikanska folket får vara tacksamma att "förändringspolitikern" (change) Obama och inte McCain vann det amerikanska presidentvalet den 4 november 2008. I januari 2009 börjar jobbet för Obama att vända skutan på rätt köl igen. Obama är sannolikt den just nu bäst skickade USA kunde få för det jobbet.
För svensk inrikespolitisk del kan vi - inför riksdagsvalet 2010 - därtill förvänta oss att den amerikanska valrörelsen och Obamas på många sätt lysande proffsiga kampanj kommer att bli nära nog sönderanalyseras av svenska valstrateger inför vårt eget riksdagsval om knappt två år. Säkert är den borgerliga alliansens - och särskilt kampanjmakarna i moderaternas - våta dröm inför 2010 att scenariot med ett "presidentrace" mellan s- respektive m-ledaren upprepar sig, fast med Göran Persson utbytt mot Mona Sahlin s).
Frågan är dock om väljarna verkligen låter sig lockas med i ett sådant upplägg i Sverige en gång till.
Robert Björkenwall (070-578 61 95);(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
följder amerikanskt samhällsliv och politik sedan många år
PS. När det gäller presidentvalet kan man med stor sannolikhet säga att ingen annan republikan än John McCain hade fått så pass många röster som han ändå fick - 47 % och 163 elektorsröster. Hans image som "oberoende" gjorde att han drog en del väljare som annars gjort Obamas seger ännu lite större.
Demokraterna vann minst fem senatsplatser till i valet 4/11 och uppnår nu stabila 56 av 100 senatsplatser, lägg till ett par oberoende därtill som brukar rösta med demokraterna.
Eventuellt kan demokraterna vinna ytterligare en senatsplats men "mutkolven", Alaska-senatorn Stevens (rep) verkar däremot klara sig med en knapp övervikt.
Osäkert också om komikern Franken (dem) vinner den senatsplats han utmanat i Minnesota. Förlorar han så är det hårfint. Men minst 56 senatsplatser får demokraterna ändå,kanske 57.
Demokraterna har också erövrat några guvernörsplatser och fått några fler av reprublikanerna i de guvernörsval som nu stod på spel.
/Robert Björkenwall
posted by rbjorkenwall at 3:30 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home