En avpolleterad finansminister minns och berättar
(Publicerad i bl a Vasabladet 30 oktober 2008)
Observerat och värderat:
"Stolt men inte nöjd" - en memoarbok från en ex-finansminister i Sverige
"En bitter föredetting som inte har en chans att komma tillbaka." Så beskrivs förre finansministern Pär Nuder (s) av vad Politikerbloggen beskriver som "en centralt placerad källa" i socialdemokratiska partiet.i Sverige, apropå Pär Nuders nya bok "Stolt men inte nöjd" (Norstedts).
Det där konstaterandet är väl ungefär som marknadsföringen av boken. En bok som inte är så mycket av en uppgörelse utan mera ett antal fnysningar. Lite bittert på sina håll, men mest ändå annat. Varför skriver då Pär Nuder en bok om tiden som vasall och torped åt statsminister Göran Persson? När han ställer upp i olika radio-och TV-soffor berättar om sin bok, visar han upp en charm och formuleringsförmåga han - kanske överraskande för vissa - faktiskt också äger, inte sällan också med politiskt radikala förtecken. Utöver då att han nog i grunden därtill också vill visa upp sitt CV och säga: "Finns det något jobb åt mig?"
Pär Nuder tjänade Göran Persson i 1 711 dagar, mest som sakkunnig och statssekreterare i Görans Perssons statsrådsberedning och så några år då Nuder härskade över finansdepartementet i 738 dagar. I de otaliga PM han skickade, vädjade han ständigt om mer empati och förståelse. Partiet, regeringen, Göran Persson, alla måste visa känslor, vara förstående, fylla sig med förmåga att leva sig in i medborgarnas liv och vardag. Gör man inte det, förlorar man val. När allt sedan var över hösten 2006 - efter valförlusten för socialdemokraterna - fanns inte plats för den avsatte finansministern längre i det nya laget runt partiledare Mona Sahlin.
Han är därför numera inte längre talesman för någon annan än sig själv. Den nya ledaren Mona Sahlin bygger om. Hon skapar en bunker, skriver Nuder i sin "uppgörelse"- och minnesbok. Han ansågs länge vara en av "rörelsens" skarpaste hjärnor, bosatt i Rosenbad i halva sitt liv och författaren till regeringskansliets slogans, budord och otaliga PM. Numera är Pär Nuder förvandlad till politikens betraktare, sitter på läktaren eller "gubbhyllan" (jämte Ringholm) som han en gång själv sade. Han har, som han skriver, ingen nyckel till Sahlins bunker. Kommer inte in där. Nu längre.
Av boken framgår att han, ex-finansministern och Perssons "handsekreterare" under så många år, skulle vilja placera socialdemokraternas utsiktspunkt närmare förorten och Norrlands inland än statsministerämbetets Rosenbad i Stockholm. Förena det "sociala medborgarskapet" med lite Tage Erlanderskt "det starka samhällets" statssocialism. Och att välfärden ska vara någorlunda rättvist fördelad, mer än nu. En viss förståelse för socialdemokraternas EU-skeptiker ger han också vissa subtila signaler om i boken.
Visst finns där i Nuders memoarbok också en del "angrepp" på olika personer som trängs tillsamman med olika anekdoter av slaget "Bosse Ringholm och miljöpartiets Yvonne Ruwaida kommer från olika planeter" och avslöjanden om att datorn på statsministerns rum mest användes för att lägga patiens och surfa på LRF:s (bonderörelsens) websajt om kor, traktorer och jordbruksfastigheter. Sista året eller åren som statsminister sägs Göran Persson mest haft tankarna där och inte så mycket på hur Sverige bäst skulle styras.
Och helt klart är att Pär Nuder inte gillar att han blivit bänkad och inte längre ingår i den spelande laguppställningen av nye s-ledaren Mona Sahlin.
Kanske finns det en anledning till att Pär Nuder fungerat bäst bakom politikens kulisser? Uppenbart är i alla fall att den gamle lagspelaren verkligen avskyr att ha blivit bänkad av Mona Sahlin och nu i efterhand i alla fall vill ha kredd för sin viktiga men anonyma insats.
Det var i maktens kulisser Pär Nuder annars tillbringade han nästan 20 år, och där spelade en central roll vid utformningen av politiken innan han av Göran Persson först utnämndes till samordningsminister 2002 och sedan två år senare lät honom flytta över och bli finansminister. Ett beslut som Persson senare flera gånger sagt sig ha ångrat. Nuder borde aldrig ha blivit finansminister, enligt Göran Perssons efterkloka kommentar.
I Nuders bok möts den utnämningen av juristsonen Pär också av oro från mamma Margareta Nuder:
- Men hur ska det gå? Du kan ju inte räkna!
Ändå var det väl inte själva räknandet som Nuder främst fick problem med som finansminister. I stället var det annat. Bland annat förmågan att i tid argumentera för och utforma en politik för fler jobb genom aktiva arbetsmarknadspolitiska och andra åtgärder för att förhindra en för flertalet politiska bedömare allt klarare tecken redan 2005 på en förestående, kommande valförlust hösten 2006.
Men redan i sitt första anförande som nybliven finansminister år 2004, inför marknaden i "Wallenbergarnas husbank" SEB, nämndes begreppet som de flesta kommer att minnas Nuder bäst för. "Köttberget". 40-talisterna som skulle utmana hela välfärdssystemet och bli en "börda" för framtida skattebetalare. Sagt med ironi, men missuppfattad sådan, enligt Nuder själv i hans minnesbok.
Finansministern fick hur som helst en offentlig uppsträckning av statsminister Persson, citerat i Aftonbladet dagarna senare:
"Jag tittade strängt på honom och frågade vad han egentligen menade. Vi var några stycken som tittade på samma sätt, alla födda på 40-talet. Och då spred sig en rodnad över unge herr Nuders vackra anlete".
Av Nuders bok framgår att Perssons ord sved ordentligt. Mest för att Persson vägrade acceptera att orden tagits ur ett sammanhang där Nuder snarast egentligen ifrågasatt personerna som såg det faktum att fler svenskar lever allt längre som ett problem - och inte som en positiv effekt av välfärdsmodellen.
Nuder får väl så här i efterhand kanske vara glad åt att den offentliga debatten om demografiska utmaningen sedan dess blivit ett nyckelbegrepp inom alla politiska partier i Sverige.
En fin skildring av släkten och dess rottrådar på andra sidan Östersjön har Pär Nuder också fått med i sin bok. Där beskrivs hur farmor Helmi, farbror Jan och pappa Ants lämnar Estland i en fiskebåt år 1944. Farfar Nikolaus är säkerhetspolis och har dömts till döden men hinner dö innan ska arkebuseras. Familjen Nuders gamla hem finns idag i Ryssland. Det är en fin liten berättelse om sådant som jag bara delvis kände till genom Pärs far Ants från tiden då han på 80-talet arbetade som sakkunnig på bostadsdepartementet och jag ibland lunchade med honom.
Sammantaget förmedlar Pär Nuder i sin ofta lite överraskande, formuleringsglatt och fräckt skrivna minnesboken "Stolt men inte nöjd" (en måhända något väl narcissistisk titel) intrycket av en centralt placerade person - inte sällan som lite av en "inbäddad" reporter - som skrivit ur sig besvikelsen över en ofrivillig och en möjligen alldeles för tidig, slutlig (?) pensionering från den politiska hetluften. Hur det sist och slutligen blir med den saken beror åtminstone delvis på hur det går i valet hösten 2010 för det just nu överlägset i opinionen ledande socialdemokraterna i Sverige.
Robert Björkenwall, (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Observerat och värderat:
"Stolt men inte nöjd" - en memoarbok från en ex-finansminister i Sverige
"En bitter föredetting som inte har en chans att komma tillbaka." Så beskrivs förre finansministern Pär Nuder (s) av vad Politikerbloggen beskriver som "en centralt placerad källa" i socialdemokratiska partiet.i Sverige, apropå Pär Nuders nya bok "Stolt men inte nöjd" (Norstedts).
Det där konstaterandet är väl ungefär som marknadsföringen av boken. En bok som inte är så mycket av en uppgörelse utan mera ett antal fnysningar. Lite bittert på sina håll, men mest ändå annat. Varför skriver då Pär Nuder en bok om tiden som vasall och torped åt statsminister Göran Persson? När han ställer upp i olika radio-och TV-soffor berättar om sin bok, visar han upp en charm och formuleringsförmåga han - kanske överraskande för vissa - faktiskt också äger, inte sällan också med politiskt radikala förtecken. Utöver då att han nog i grunden därtill också vill visa upp sitt CV och säga: "Finns det något jobb åt mig?"
Pär Nuder tjänade Göran Persson i 1 711 dagar, mest som sakkunnig och statssekreterare i Görans Perssons statsrådsberedning och så några år då Nuder härskade över finansdepartementet i 738 dagar. I de otaliga PM han skickade, vädjade han ständigt om mer empati och förståelse. Partiet, regeringen, Göran Persson, alla måste visa känslor, vara förstående, fylla sig med förmåga att leva sig in i medborgarnas liv och vardag. Gör man inte det, förlorar man val. När allt sedan var över hösten 2006 - efter valförlusten för socialdemokraterna - fanns inte plats för den avsatte finansministern längre i det nya laget runt partiledare Mona Sahlin.
Han är därför numera inte längre talesman för någon annan än sig själv. Den nya ledaren Mona Sahlin bygger om. Hon skapar en bunker, skriver Nuder i sin "uppgörelse"- och minnesbok. Han ansågs länge vara en av "rörelsens" skarpaste hjärnor, bosatt i Rosenbad i halva sitt liv och författaren till regeringskansliets slogans, budord och otaliga PM. Numera är Pär Nuder förvandlad till politikens betraktare, sitter på läktaren eller "gubbhyllan" (jämte Ringholm) som han en gång själv sade. Han har, som han skriver, ingen nyckel till Sahlins bunker. Kommer inte in där. Nu längre.
Av boken framgår att han, ex-finansministern och Perssons "handsekreterare" under så många år, skulle vilja placera socialdemokraternas utsiktspunkt närmare förorten och Norrlands inland än statsministerämbetets Rosenbad i Stockholm. Förena det "sociala medborgarskapet" med lite Tage Erlanderskt "det starka samhällets" statssocialism. Och att välfärden ska vara någorlunda rättvist fördelad, mer än nu. En viss förståelse för socialdemokraternas EU-skeptiker ger han också vissa subtila signaler om i boken.
Visst finns där i Nuders memoarbok också en del "angrepp" på olika personer som trängs tillsamman med olika anekdoter av slaget "Bosse Ringholm och miljöpartiets Yvonne Ruwaida kommer från olika planeter" och avslöjanden om att datorn på statsministerns rum mest användes för att lägga patiens och surfa på LRF:s (bonderörelsens) websajt om kor, traktorer och jordbruksfastigheter. Sista året eller åren som statsminister sägs Göran Persson mest haft tankarna där och inte så mycket på hur Sverige bäst skulle styras.
Och helt klart är att Pär Nuder inte gillar att han blivit bänkad och inte längre ingår i den spelande laguppställningen av nye s-ledaren Mona Sahlin.
Kanske finns det en anledning till att Pär Nuder fungerat bäst bakom politikens kulisser? Uppenbart är i alla fall att den gamle lagspelaren verkligen avskyr att ha blivit bänkad av Mona Sahlin och nu i efterhand i alla fall vill ha kredd för sin viktiga men anonyma insats.
Det var i maktens kulisser Pär Nuder annars tillbringade han nästan 20 år, och där spelade en central roll vid utformningen av politiken innan han av Göran Persson först utnämndes till samordningsminister 2002 och sedan två år senare lät honom flytta över och bli finansminister. Ett beslut som Persson senare flera gånger sagt sig ha ångrat. Nuder borde aldrig ha blivit finansminister, enligt Göran Perssons efterkloka kommentar.
I Nuders bok möts den utnämningen av juristsonen Pär också av oro från mamma Margareta Nuder:
- Men hur ska det gå? Du kan ju inte räkna!
Ändå var det väl inte själva räknandet som Nuder främst fick problem med som finansminister. I stället var det annat. Bland annat förmågan att i tid argumentera för och utforma en politik för fler jobb genom aktiva arbetsmarknadspolitiska och andra åtgärder för att förhindra en för flertalet politiska bedömare allt klarare tecken redan 2005 på en förestående, kommande valförlust hösten 2006.
Men redan i sitt första anförande som nybliven finansminister år 2004, inför marknaden i "Wallenbergarnas husbank" SEB, nämndes begreppet som de flesta kommer att minnas Nuder bäst för. "Köttberget". 40-talisterna som skulle utmana hela välfärdssystemet och bli en "börda" för framtida skattebetalare. Sagt med ironi, men missuppfattad sådan, enligt Nuder själv i hans minnesbok.
Finansministern fick hur som helst en offentlig uppsträckning av statsminister Persson, citerat i Aftonbladet dagarna senare:
"Jag tittade strängt på honom och frågade vad han egentligen menade. Vi var några stycken som tittade på samma sätt, alla födda på 40-talet. Och då spred sig en rodnad över unge herr Nuders vackra anlete".
Av Nuders bok framgår att Perssons ord sved ordentligt. Mest för att Persson vägrade acceptera att orden tagits ur ett sammanhang där Nuder snarast egentligen ifrågasatt personerna som såg det faktum att fler svenskar lever allt längre som ett problem - och inte som en positiv effekt av välfärdsmodellen.
Nuder får väl så här i efterhand kanske vara glad åt att den offentliga debatten om demografiska utmaningen sedan dess blivit ett nyckelbegrepp inom alla politiska partier i Sverige.
En fin skildring av släkten och dess rottrådar på andra sidan Östersjön har Pär Nuder också fått med i sin bok. Där beskrivs hur farmor Helmi, farbror Jan och pappa Ants lämnar Estland i en fiskebåt år 1944. Farfar Nikolaus är säkerhetspolis och har dömts till döden men hinner dö innan ska arkebuseras. Familjen Nuders gamla hem finns idag i Ryssland. Det är en fin liten berättelse om sådant som jag bara delvis kände till genom Pärs far Ants från tiden då han på 80-talet arbetade som sakkunnig på bostadsdepartementet och jag ibland lunchade med honom.
Sammantaget förmedlar Pär Nuder i sin ofta lite överraskande, formuleringsglatt och fräckt skrivna minnesboken "Stolt men inte nöjd" (en måhända något väl narcissistisk titel) intrycket av en centralt placerade person - inte sällan som lite av en "inbäddad" reporter - som skrivit ur sig besvikelsen över en ofrivillig och en möjligen alldeles för tidig, slutlig (?) pensionering från den politiska hetluften. Hur det sist och slutligen blir med den saken beror åtminstone delvis på hur det går i valet hösten 2010 för det just nu överlägset i opinionen ledande socialdemokraterna i Sverige.
Robert Björkenwall, (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 5:14 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home