S-raset låg i luften efter allt schabbel och otydlighet
Observerat och värderat:
Opinionsraset för S kom inte överraskande - snarare låg det i luften
Så kom det som jag menar länge legat i luften - ett rekordras DN/Synovate-mätningen (31/10) för socialdemokraterna på 6,2 % och kraftigt ökat stöd för V (upp till 7,4 %) medan S rasar ner till 39,5 %. Och ett kraftigt krympande gap mellan oppositionen och den borgerliga alliansen som en annan viktig konsekvens.
Ska man vara förvånad? Nä, inte alls. Inte efter allt schabbel - den illa tajmade och felfokuserade s-mp-eklateringen, ingen egen tydlig krispolitik, allmänt ängsligt uppträdande utan ideologiskt självförtroende och ett eget tydlig krisrecept etc - och uppvisat osäkert och självförtroendesvagt ledarskap från s-ledningens sida så var det här raset nu bara alltför väntat.
En partiledning med krut i skulle nu erkänna följande: jo, vi har förstått folkets budskap. Ni tycker vi varit för dåliga på att visa upp en eget starkt alternativ i ett läge när världskapitalismen krisar och varslen står som spön i backen. Och ni har rätt!
Vi har feglirat och uppträtt för ängsligt sneglande i förhållande till den sittande alliansregeringen. Vi har tyvärr inte visat upp ett tillräckligt tydligt och förtroendeskapande alternativ för mera av reglering och fastare spelregler för finansmarknaden och en offensiv och mera rättviseskapande politik för jobb, restaurerade socialförsäkringar, a-kassa och byggande för framtiden; för mer av blandekonomi, jämlikhet och offensiva insatser. För mer politik och lite mindre marknad.
Vi tar till oss kritiken, lyssnar och förstår vad ni menar. Nu krävs bättring här, att vi vågar och kan bli det tydliga alternativ som folk efterlyser.
Ska vi kunna vara ett trovärdigt och starkt alternativ i nästa val så måste vi bättre än fram till nu förmå att mejsla ut en egen politik, ett eget alternativ som både bidrar till att lösa krisen nu och bär framåt. Där har vi brustit och får nu bakläxa av folket.
Men vi ska ta lärdom och visa att folk inte oroligt behöver fråga sig "vad vilja socialdemokraterna?" om man får regeringsmakten? Utöver då att samarbeta med mp - och väl också v. Kanske. Men maken till klantig, nära nog amatörmässig politisk hantering av den här frågan den senaste månaden får man leta efter länge.
Gjorde man nåt i den stilen och nu tydligt erkände sina misstag, så skulle vi väl gradvis kunna återvinna stöd och gjuta nytt mod i just nu så självförtroendeklena socialdemokratiska partiföreträdare och medlemmar. Och då med hjälp av en verklighet som som snart gör att vi i nationen har 8 procents öppen arbetslöshet och mer av växande väljarmissnöje runt hörnet. Men hur ser socialdemokraternas alternativa svar ut på den utvecklingen?
Men blir det så? Vågar man tydligt visa att man förstått och nu tar lärdom? Nä, det är tyvärr inte helt säkert. Och i så fall är väl risken att S fortsätter att sjunka lite till medan V växer och kanske också SD (Sv. dem.) och "soffan". Och det vore djupt sorgligt om det blev så för en en gång så stolt och kompetent rörelse som det socialdemokratiska partiet.
En viktig underström - nu när verkligheten där ute talar för mer politik och mindre marknad - är också en klar besvikelse över att S-ledningen så här långt visar upp ett så uppenbart dåligt självförtroende och även taktiskt svagt och vingelflöjigt handlande att många känner sig demoraliserade och förundrade. Hur kan detta så stolta, regeringsvfäiga parti (s) med normalt sett bra grepp om verkligheten uppträda så valhänt och "programlöst" i ekonomiska kristider som dessa!?
Jag tror inte det håller att dröja till nästa s-kongress i november 2009 - tre kvarts år före valdagen - innan partiet skaffar sig en politik och ett ideologiskt självförtroende som man nu uppenbarligen visar sig rätt långt vara i avsaknad av. Skakiga SCB-siffror ( den stora opinionsmätningen på 9 200 tillfrågade) i november 2009 då och partiets ledning kan bli så nervös att man då lite desperat börjar lägga om politiska kursen i ett skede när det är väl sent att göra det för att få riktigt genomslag i valet. Och minns följande: socialdemokratin har inte på många, många val vunnit en valspurt utan alltid tappat i valspurten alltsedan 1990-talet.
Till detta nu rådande förtroendeosäkra tillstånd bidrar också starkt att fackföreningsrörelsen heller inte förmår - och kanske inte ens längre vill? - se till att partiet "håller kursen".
Det enda goda med opinionsraset nu för socialdemokraterna är väl att det kom redan nu och inte om ett år. Därför finns ännu en viss chans att vända utvecklingen -förutsatt att medlemmar och ledarskapet drar de rätta konsekvenserna av raset och i tid nu förmår lägga om sin strategi och vågar visa att socialdemokratin både vill och ha göra skillnad. Vågar vara ett regeringskompetent 40-42 procentsparti som tror på sin politik. Vågar formulera en tydlig politisk linje - och visa att man även är beredd att arbeta för dess genomförande i närtid! Vill bygga landet och förverkliga de många människornas "bästa stämningars längtan".
Men då krävs att man släpper fegliret och det ängsliga sneglandet på vad alliansregeringens folk och väljare eventuellt ska tycka om en politisk kurs som vill arbeta för jämlikhet, investera i offensivt i jobb och goda trygghetslösningar -och som tror på mer politik och lite mindre av otyglad marknad.
Och att vi har en fackföreningsrörelse som visar att den bryr sig och vill göra "sitt" för att se till att partiet "håller kursen".
Robert Björkenwall (070-578 61 95) ; (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Opinionsraset för S kom inte överraskande - snarare låg det i luften
Så kom det som jag menar länge legat i luften - ett rekordras DN/Synovate-mätningen (31/10) för socialdemokraterna på 6,2 % och kraftigt ökat stöd för V (upp till 7,4 %) medan S rasar ner till 39,5 %. Och ett kraftigt krympande gap mellan oppositionen och den borgerliga alliansen som en annan viktig konsekvens.
Ska man vara förvånad? Nä, inte alls. Inte efter allt schabbel - den illa tajmade och felfokuserade s-mp-eklateringen, ingen egen tydlig krispolitik, allmänt ängsligt uppträdande utan ideologiskt självförtroende och ett eget tydlig krisrecept etc - och uppvisat osäkert och självförtroendesvagt ledarskap från s-ledningens sida så var det här raset nu bara alltför väntat.
En partiledning med krut i skulle nu erkänna följande: jo, vi har förstått folkets budskap. Ni tycker vi varit för dåliga på att visa upp en eget starkt alternativ i ett läge när världskapitalismen krisar och varslen står som spön i backen. Och ni har rätt!
Vi har feglirat och uppträtt för ängsligt sneglande i förhållande till den sittande alliansregeringen. Vi har tyvärr inte visat upp ett tillräckligt tydligt och förtroendeskapande alternativ för mera av reglering och fastare spelregler för finansmarknaden och en offensiv och mera rättviseskapande politik för jobb, restaurerade socialförsäkringar, a-kassa och byggande för framtiden; för mer av blandekonomi, jämlikhet och offensiva insatser. För mer politik och lite mindre marknad.
Vi tar till oss kritiken, lyssnar och förstår vad ni menar. Nu krävs bättring här, att vi vågar och kan bli det tydliga alternativ som folk efterlyser.
Ska vi kunna vara ett trovärdigt och starkt alternativ i nästa val så måste vi bättre än fram till nu förmå att mejsla ut en egen politik, ett eget alternativ som både bidrar till att lösa krisen nu och bär framåt. Där har vi brustit och får nu bakläxa av folket.
Men vi ska ta lärdom och visa att folk inte oroligt behöver fråga sig "vad vilja socialdemokraterna?" om man får regeringsmakten? Utöver då att samarbeta med mp - och väl också v. Kanske. Men maken till klantig, nära nog amatörmässig politisk hantering av den här frågan den senaste månaden får man leta efter länge.
Gjorde man nåt i den stilen och nu tydligt erkände sina misstag, så skulle vi väl gradvis kunna återvinna stöd och gjuta nytt mod i just nu så självförtroendeklena socialdemokratiska partiföreträdare och medlemmar. Och då med hjälp av en verklighet som som snart gör att vi i nationen har 8 procents öppen arbetslöshet och mer av växande väljarmissnöje runt hörnet. Men hur ser socialdemokraternas alternativa svar ut på den utvecklingen?
Men blir det så? Vågar man tydligt visa att man förstått och nu tar lärdom? Nä, det är tyvärr inte helt säkert. Och i så fall är väl risken att S fortsätter att sjunka lite till medan V växer och kanske också SD (Sv. dem.) och "soffan". Och det vore djupt sorgligt om det blev så för en en gång så stolt och kompetent rörelse som det socialdemokratiska partiet.
En viktig underström - nu när verkligheten där ute talar för mer politik och mindre marknad - är också en klar besvikelse över att S-ledningen så här långt visar upp ett så uppenbart dåligt självförtroende och även taktiskt svagt och vingelflöjigt handlande att många känner sig demoraliserade och förundrade. Hur kan detta så stolta, regeringsvfäiga parti (s) med normalt sett bra grepp om verkligheten uppträda så valhänt och "programlöst" i ekonomiska kristider som dessa!?
Jag tror inte det håller att dröja till nästa s-kongress i november 2009 - tre kvarts år före valdagen - innan partiet skaffar sig en politik och ett ideologiskt självförtroende som man nu uppenbarligen visar sig rätt långt vara i avsaknad av. Skakiga SCB-siffror ( den stora opinionsmätningen på 9 200 tillfrågade) i november 2009 då och partiets ledning kan bli så nervös att man då lite desperat börjar lägga om politiska kursen i ett skede när det är väl sent att göra det för att få riktigt genomslag i valet. Och minns följande: socialdemokratin har inte på många, många val vunnit en valspurt utan alltid tappat i valspurten alltsedan 1990-talet.
Till detta nu rådande förtroendeosäkra tillstånd bidrar också starkt att fackföreningsrörelsen heller inte förmår - och kanske inte ens längre vill? - se till att partiet "håller kursen".
Det enda goda med opinionsraset nu för socialdemokraterna är väl att det kom redan nu och inte om ett år. Därför finns ännu en viss chans att vända utvecklingen -förutsatt att medlemmar och ledarskapet drar de rätta konsekvenserna av raset och i tid nu förmår lägga om sin strategi och vågar visa att socialdemokratin både vill och ha göra skillnad. Vågar vara ett regeringskompetent 40-42 procentsparti som tror på sin politik. Vågar formulera en tydlig politisk linje - och visa att man även är beredd att arbeta för dess genomförande i närtid! Vill bygga landet och förverkliga de många människornas "bästa stämningars längtan".
Men då krävs att man släpper fegliret och det ängsliga sneglandet på vad alliansregeringens folk och väljare eventuellt ska tycka om en politisk kurs som vill arbeta för jämlikhet, investera i offensivt i jobb och goda trygghetslösningar -och som tror på mer politik och lite mindre av otyglad marknad.
Och att vi har en fackföreningsrörelse som visar att den bryr sig och vill göra "sitt" för att se till att partiet "håller kursen".
Robert Björkenwall (070-578 61 95) ; (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 2:12 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home