Marknadsfundamentalismens bankrutt och behovet av nytt ledarskap

Det röda laget har nu chansen att flytta fram sina positioner när marknadsfundamentalismen gjort bankrutt

I land efter land så repar nu vänstern på folklig gräsrotsnivå nu så sakteliga mod i spåren av finanskrisen och den otyglade marknadens bankrutt. På sikt borde detta också - förutsatt att socialdemokratiska partiledningar i olika länder inte fegar utan visar riktigt ledarskap - också kunna leda till åtminstone vissa politiska framgångar också i kommande val. När t ex den i Storbritannien välkände debattören Neil Lawson får frågan om hur man ska tolka det som skett så svarade han:

- Det en stor möjlighet för vänstern. Efter 30 år har myten om den fria marknaden och dess överlägsenhet över staten punkterats. Möjlighet finns att nu skriva om agendan när marknaden misslyckas så totalt, inte bara finansmarknaden utan också vad det gäller bostäder, skolan och arbetsmarknaden.

Rader av basfakta talar också för detta. Såsom att 5 miljoner personer i Storbritannien har nekats krediter de senaste månaderna; bilförsäljningen i Europa störtdök med 8 procent i september och sannolikt lika mycket eller mer i oktober månad. Detaljhandeln i USA krympte med 1,2 procent under september månad och lär ha fortsatt göra det i oktober. Min yngsta syster, boende och verksam vid ett amerikanskt univeristet seedan många år , liksom min yngsta dotter preics hemkommen från en månadslång resa tvärs över amerikanska kontinenten med tåg, buss och bil ger mig rader av exempel på vardagssituationer som alla vittnar om ett USA i stor oro för sin framtid och i något lite hopp om att Barack Obama och demokraterna ska ta tag i det kaos och försummelser på rader av samhällsområden som de åtta Bush-åren lämnat efter sig. Samtidigt som arbetslösheten växer och fler och fler amerikaner tvingas lämna sina hem och står utan skydd från en sjukvårdsförsäkring om ohälsa skulle råka drabba dem. "Och hur ska jag, i detta läge, därtill ha råd med mina barns collegeavgifter för deras nödvändiga skolgång?", frågar de sig retoriskt i vardagssamtalen. Nä, något dreamland är inte USA - och det var det nog längesen det var. I praktiken.

I Storbritannien ökar arbetslösheten i Storbritannien snabbare än på sjutton och kommer att överskrida två miljoner redan till jul och olika experter spår att den kommer att nå tremiljonerstrecket inom ett år. Det vill säga att arbetslösheten kommer att nå de värsta siffrorna sedan den djupa krisen kring 1980. Detta samtidigt som aktiekurserna leker bungyjump på världens börser. Och med ständigt nya kursras i den dagliga medierapporteringen också nu när november månad börjar med spökenas halloween ( allhelgonahelgen).

Visst är det spännande att då se hur exempelvis den pånyttfödde och totalt avskrivne brittiske labourledaren Gordon Brown, likt en fågel Fenix, nu har tagit ledningen i Europa och föreslagit rader av åtgärder för att börja tygla den oreglerade kvartalskapitalismen. Ett exempel på Browns nyvaknade militans är hans hot att sätta in tvångsåtgärder om inte oljeprisets ras nu inte också börjar slår igenom i konsumentledet. Han har vidare föreslaget EU-kommissionen och det franska EU-ordförandeskapet under Sarkozy ett helt batteri av åtgärder. Exempelvis ett tidigt globalt varningssystem som ska förhindra det fullkomligt sanslösa ras på på finansmarknaden ska sker igen. Och, inte minst viktigt, ett internationellt samarbete som skall följa de 30 största globala företagen och finansiella aktörernas göranden och låtanden över gränserna. Där finns nog mycket av förklaringen till finansmarknadens kollaps och fortsatt febrigt irrationella beteende.

Därutöver lär det ju också krävas en rejäl reform av Världsbanken och Internationella valutafonden, IMF, som i praktiken varit helt passiv när den nyliberala, helt oreglerade marknadsfundamentalismens helt oreglerade finansmarknad löpte amok och sänkte världen i en kanske långvarit ekonomisk nolltillväxt.

I detta realpolitiska läge - med sannolikt snart Obama vid rodret i Vita huset m m - så borde mer förståndiga politiker av progressivt och socialdemokratiskt snitt kunna öka sitt inflytande i land efter land på marknadsfundamentalismens bekostnad. Men då krävs också att "det röda lagets ledare" verkligen visar ledarskap och förmår formulera en politik som svarar mot de många människornas vardagliga bekymmer och vågar visa att "här behövs lite mer politik, inte mindre".

Robert Björkenwall, frilansjournalist
följer amerikansk, brittisk och nordisk politik sedan många år

PS. Finska kommunvalet söndagen den 26 oktober gav ett något högre valdeltagande (drygt 61 % nu) men finska s, SDP, minskar ändå en del medan samlingspartiet ökar, liksom högerpopulisterna (Sannfinländarna). Den samlade vänstern i Finland har inte mer än 30 procent i väljarstöd nu. Finska s har t ex gjort ett riktigt svagt val i stor-Helsingfors, och är mindre än de gröna och klart mindre än samlingspartiet. Samma sak i flera stora kranskommuner runt Helsingfors. Men tyvärr är det inte överraskande det heller. Håller verkligen det nya SDP-ledarskapet måttet?, funderar vi från rikssvensk horisont.
Robert Björkenwall /robert.bjorken@telia.com ; http://rbjorkenwall.blogspot.com/