Socialdemokraterna och valet av ny partisekreterare

Observerat och värderat:
Partisekreterarvalet - en grannlaga och viktig uppgift som måste hanteras med stor omsorg

Allt fler har noterat samma sak. Socialdemokraternas förmåga att sätta ord på och förmedla människors upplevelser och villkor i vardagen samt att sedan också kunna samla människor kring en gemensam berättelse har i många avseenden gått förlorad sedan en tid tillbaka. Ungefär i samma takt som folkrörelsen har förtvinat och vårt politiska språk har blivit defensivt, oengagerat och förborgerligat.

Lägg till detta att "problemformuleringsprivilegiet" (dagordningssättandet) har glidigt över till ett mera borgerligt mittenperspektiv - också när socialdemokraterna "ska göra politik".

Sedan kanske så mycket som tjugo år tillbaka eller något sådant finns tyvärr få eller ens någon politiker som på allvar förmår lyfta och sätta ord på människors ruvande drömmar om jämlikhet, solidaritet och ett mera anständigt och gott liv för de många människorna - och att ta kamp mot den ojämlika maktfördelningen i samhället.

Än mindre våga utmana och bekämpa de samhällsproblem som förhindrar de många människorna att växa. Vågar kalla saker och ting vid dess rätta namn i stället för att fega in i ett svalt konsultsnack som sällan eller aldrig förmår provocera, än mindre inspirera och engagera - och återföra tron på att politiken både vill och kan vara ett instrument för förändring och för att göra livet bättre för vanligt folk.

Klarar inte politiken det, vänder folk den ryggen och struntar till slut också att rösta i allmänna val.

Frågan är bara: vilka i olika centrala positioner är beredda att erkänna detta? Och finns det några med tillräcklig kraft och förmåga som vill nåt mer än blodlöst flackt "kommunicera politiken" - och i stort sett renons på konkreta visioner om förändring?

I det perspektivet ska det bli intressant att se vem som blir ny partisekreterare hos S efter Marita Ulvskog: Blir det nån med konsultnisseriets blod- och visionslöst flacka partibudskap? Eller blir det en "riktig" politiker på partiledarposten. Åtminstone lite åt Sten Andersson-hållet. Det vore bra, men blir det så???...

I nuläget behöver partiet ha någon i partisekreterarrollen som verkligen vill och har möjlig att bygga upp det till en någorlunda vital folkrörelse. Och även vågar att profilera partiet, rent ideologiskt. Om vi nu vill försöka förhindra att alienationen mellan vanligt folk och våra ledare växer ännu mer. För övrigt är inte heller fackföreningsrörelsen är direkt vaccinerat mot sådana tendenser.

Just därför behöver s-partiledningen nu inse att socialdemokraterna behöver finna en ny partisekreterare som kan och har förmågan att ingjuta liv och lust i den insomnande partiapparaten. Och som sedan kan få partikongresen i novembers gillande och konstaterande: Äntligen, nu är partiet åter på rätt väg!

Det är en utmaning som heter duga för Marita Ulvskogs efterträdare.

Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Bl a verksam på s-partikansliet i Stockholm några år på 80-talet m m