LO-kongress i mediaskugga
(Publicerad i bl a Dala-Demokraten 13 juni 2008)
Analyserat och värderat:
LO-kongressen nästan spårlöst förbi i medierapporteringen
Onsdagen den 4 juni avslutades Landsorganisationens 26:e kongress, men att fackföreningsrörelsen högsta beslutande organ varit samlat i Folkets Hus i Stockholm har nog gått spårlöst förbi de flesta. Mera spårlöst än på mycket länge.
Massmediabevakningen har i flera avseende varit på en minimalistisk nivå. Pressrummet på LO-kongressen har varit nästan lika ödsligt som ett kalhygge. "Frötallarna" som stuckit upp har varit försvinnande få. Varje sig radions ekoredaktion eller TV4 Nyheterna har varit där under hela kongressveckan. När LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin angav tonen för hela kongressen med sitt inledningstal lördagen den 31 maj så refererades det exempelvis bara ytterst kortfattat av Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Ser man till storstadsdrakarna Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter var det den förstnämnda som ägnade mest utrymme åt talet. DN nöjde sig med en förlängd notis.
Rapport har gjort några korta snuttar men annars har etermedierna lyst med sin frånvaro. Västkustens stora drake Göteborgs-Posten har också haft lite "eget" i tidningen.
I s-märkta Aftonbladet är det i stort sett enbart den politiska kommentatorn på nyhetsplats, Lena Mellin, som hållit i pennan vid några få tillfällen. Ja, Olle Svenning skrev en bra söndagsledare från LO:s kongressöppningsdag.I liberala Expressen är det inte många rader man har kunnat hitta, i bästa fall.
Landsortspressen är inte mycket bättre den heller. Med något enstaka undantag när har de allra, allra flesta inte haft någon egen reporter på plats utan utan nöjt sig med TT:s högst magra insats. Inte ens ledarskribenterna från landsortspressen har haft mer än en knapp handfull på plats några dagar - på sin höjd.
Massmediernas ointresse om Sveriges största fackliga samling av beslutsfattare - LO-kongressen - säger en hel del om "tidsandan" och om nyhetsföretagens omprioriteringar under det senaste fem - tio åren. Inte ens LO-kongresser anses längre viktiga att rapportera ifrån på plats. För inte så länge sedan hade ännu varje större nyhetsredaktion åtminstone en arbetsmarknadsreporter, som bevakade fackföreningsrörelsen och avtalsrörelser, skrev och rapporterade om arbetsmiljöproblem, varsel och uppsägningar samt speglade andra centrala händelser av viktig och betydelse på svensk arbetsmarknad. Så icke idag längre.
Numera - och sedan en tid tillbaka - finns bara ett ytterligt fåtal av dessa kvar i branschen. I gengäld har de så kallade ekonomijournalisterna växt upp som svampar ur jorden. Nyhetsredaktionernas priofokus är numera inte arbetsmarknaden utan i stället börsen, näringslivets kvartalsrapporter, riksbankens reproräntebeslut, bolåneräntor, aktiefonds- och pensionsparande och annat liknande som kan samlas under rubriken privatekonomi. Hela perspektivet har förskjutits - från kollektivet löntagarna till individen löntagaren. Den enskilde men alls inte oberoende individen har blivit viktigare än vad ett samlat kollektiv tycker och tänker, när olika spelregler ska formas.
Så är det. Så är ytterst budskapet också från det kalhyggesödsliga pressrummen på en LO-kongress i ett sommarvarmt Stockholm. De åker hellre till politikens tingel- och tangelmarknad i gotländska Almedalen än besöker en LO-kongress. Det gäller också många bland den arbetarpress som ännu finns kvar i landet.
Jo, jag vet att de flesta s-tidningar har inte längre anser sig ha råd att sända nyhetsreportrar på LO-kongress. Det är knappt de gör det på s-kongress längre. Resurserna är knappa, även för de som är ägda av borgerliga mediekoncerner, som flertalet numera gör. Och på de s-märkta ledarredaktionerna är det samma sak. De är slimmade till ett minimum. Jag vet det där. Men ändå. Lite bättre än nu borde de kunna åstadkomma.
Möjligen är detta sist och slutligen en återspegling av att också LO numera betraktas allt mer som särintresse av stora delar av det övriga samhället. Därutöver gäller också att när LO och fackföreningsrörelsen inte märks och inte vill, kan eller våga driva på så faller också det socialdemokratiska partiet mer åt höger. Delvis med hänvisning till några trendspanare och någon så kallad fokusgrupps mer eller mindre opålitliga tolkningsanalyser.
Precis som exempelvis fallet varit i Lavalfrågans hantering, a-kassans nivå och eventuella bortre parentes och mycket annat.
Möjligen är detta en återspegling av att också LO numera betraktas allt mer som särintresse av stora delar av det övriga samhället
Då blir också bevakningen av en ingalunda helt ospännande LO-kongress därefter, det vill säga sällsynt mager. Och svenska folket får t ex knappast eller ytterst hjälpligt veta exempelvis att LO-ledningen blev överkörda i nivån på a-kasseersättning och sjukpenningen (ska nu bli 90 % på sikt), att arbetarrörelsen är oense om tidsgränsen (bortre parentesen) i a-kassan och att LO-kongressens ombud faktiskt inte riktigt litar på att Laval-domens konsekvenser blir undanröjda med mindre än att man sätter ett tuffare tryck på regering och riksdag samt även på LO-ledningen än den senare ursprungligen tänkt sig. Eller att LO nu åter vill visa att man är en kamporganisation, och inte enbart en glad och snäll samtalspartner.
Möjligen, i bästa fall, återvänder journalisterna dock om och när insikten på nytt sprider sig att LO och dess förbund faktiskt vill vara en kamporganisation och en maktfaktor att räkna med i beslutsfattar-Sverige.
Det kanske kommer på nästa LO-kongress om fyra år? Möjligen. 2008 år kongress går däremot till historien som ett riktigt lågvattenmärke ur journalistisk rapporteringssynpunkt. Resultatet blev en LO-kongress som i stor utsträckning seglade i medieskugga.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Analyserat och värderat:
LO-kongressen nästan spårlöst förbi i medierapporteringen
Onsdagen den 4 juni avslutades Landsorganisationens 26:e kongress, men att fackföreningsrörelsen högsta beslutande organ varit samlat i Folkets Hus i Stockholm har nog gått spårlöst förbi de flesta. Mera spårlöst än på mycket länge.
Massmediabevakningen har i flera avseende varit på en minimalistisk nivå. Pressrummet på LO-kongressen har varit nästan lika ödsligt som ett kalhygge. "Frötallarna" som stuckit upp har varit försvinnande få. Varje sig radions ekoredaktion eller TV4 Nyheterna har varit där under hela kongressveckan. När LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin angav tonen för hela kongressen med sitt inledningstal lördagen den 31 maj så refererades det exempelvis bara ytterst kortfattat av Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Ser man till storstadsdrakarna Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter var det den förstnämnda som ägnade mest utrymme åt talet. DN nöjde sig med en förlängd notis.
Rapport har gjort några korta snuttar men annars har etermedierna lyst med sin frånvaro. Västkustens stora drake Göteborgs-Posten har också haft lite "eget" i tidningen.
I s-märkta Aftonbladet är det i stort sett enbart den politiska kommentatorn på nyhetsplats, Lena Mellin, som hållit i pennan vid några få tillfällen. Ja, Olle Svenning skrev en bra söndagsledare från LO:s kongressöppningsdag.I liberala Expressen är det inte många rader man har kunnat hitta, i bästa fall.
Landsortspressen är inte mycket bättre den heller. Med något enstaka undantag när har de allra, allra flesta inte haft någon egen reporter på plats utan utan nöjt sig med TT:s högst magra insats. Inte ens ledarskribenterna från landsortspressen har haft mer än en knapp handfull på plats några dagar - på sin höjd.
Massmediernas ointresse om Sveriges största fackliga samling av beslutsfattare - LO-kongressen - säger en hel del om "tidsandan" och om nyhetsföretagens omprioriteringar under det senaste fem - tio åren. Inte ens LO-kongresser anses längre viktiga att rapportera ifrån på plats. För inte så länge sedan hade ännu varje större nyhetsredaktion åtminstone en arbetsmarknadsreporter, som bevakade fackföreningsrörelsen och avtalsrörelser, skrev och rapporterade om arbetsmiljöproblem, varsel och uppsägningar samt speglade andra centrala händelser av viktig och betydelse på svensk arbetsmarknad. Så icke idag längre.
Numera - och sedan en tid tillbaka - finns bara ett ytterligt fåtal av dessa kvar i branschen. I gengäld har de så kallade ekonomijournalisterna växt upp som svampar ur jorden. Nyhetsredaktionernas priofokus är numera inte arbetsmarknaden utan i stället börsen, näringslivets kvartalsrapporter, riksbankens reproräntebeslut, bolåneräntor, aktiefonds- och pensionsparande och annat liknande som kan samlas under rubriken privatekonomi. Hela perspektivet har förskjutits - från kollektivet löntagarna till individen löntagaren. Den enskilde men alls inte oberoende individen har blivit viktigare än vad ett samlat kollektiv tycker och tänker, när olika spelregler ska formas.
Så är det. Så är ytterst budskapet också från det kalhyggesödsliga pressrummen på en LO-kongress i ett sommarvarmt Stockholm. De åker hellre till politikens tingel- och tangelmarknad i gotländska Almedalen än besöker en LO-kongress. Det gäller också många bland den arbetarpress som ännu finns kvar i landet.
Jo, jag vet att de flesta s-tidningar har inte längre anser sig ha råd att sända nyhetsreportrar på LO-kongress. Det är knappt de gör det på s-kongress längre. Resurserna är knappa, även för de som är ägda av borgerliga mediekoncerner, som flertalet numera gör. Och på de s-märkta ledarredaktionerna är det samma sak. De är slimmade till ett minimum. Jag vet det där. Men ändå. Lite bättre än nu borde de kunna åstadkomma.
Möjligen är detta sist och slutligen en återspegling av att också LO numera betraktas allt mer som särintresse av stora delar av det övriga samhället. Därutöver gäller också att när LO och fackföreningsrörelsen inte märks och inte vill, kan eller våga driva på så faller också det socialdemokratiska partiet mer åt höger. Delvis med hänvisning till några trendspanare och någon så kallad fokusgrupps mer eller mindre opålitliga tolkningsanalyser.
Precis som exempelvis fallet varit i Lavalfrågans hantering, a-kassans nivå och eventuella bortre parentes och mycket annat.
Möjligen är detta en återspegling av att också LO numera betraktas allt mer som särintresse av stora delar av det övriga samhället
Då blir också bevakningen av en ingalunda helt ospännande LO-kongress därefter, det vill säga sällsynt mager. Och svenska folket får t ex knappast eller ytterst hjälpligt veta exempelvis att LO-ledningen blev överkörda i nivån på a-kasseersättning och sjukpenningen (ska nu bli 90 % på sikt), att arbetarrörelsen är oense om tidsgränsen (bortre parentesen) i a-kassan och att LO-kongressens ombud faktiskt inte riktigt litar på att Laval-domens konsekvenser blir undanröjda med mindre än att man sätter ett tuffare tryck på regering och riksdag samt även på LO-ledningen än den senare ursprungligen tänkt sig. Eller att LO nu åter vill visa att man är en kamporganisation, och inte enbart en glad och snäll samtalspartner.
Möjligen, i bästa fall, återvänder journalisterna dock om och när insikten på nytt sprider sig att LO och dess förbund faktiskt vill vara en kamporganisation och en maktfaktor att räkna med i beslutsfattar-Sverige.
Det kanske kommer på nästa LO-kongress om fyra år? Möjligen. 2008 år kongress går däremot till historien som ett riktigt lågvattenmärke ur journalistisk rapporteringssynpunkt. Resultatet blev en LO-kongress som i stor utsträckning seglade i medieskugga.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 1:15 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home