Sannolikt blir det Obama mot McCain i presidentvalet i november
Observerat och analyserat:
Hillary Clintons chans att vinna över Barack Obama är nu borta
Möjligen och rimligen borde de två primärvalen tisdagen den 6 maj i North Carolina och Indiana i USA vara början till slutet på demokraten Hillary Clintons kampanj för att bli demokraternas presidentkandidat. Barack Obama tog, som väntat, en tämligen överlägsen seger i den största av de två delstaterna, North Carolina, och gjorde nära nog ett dött lopp med Hillary Clinton i den mindre industridelstaten Indiana. Därmed så utökade han nu avståndet till Hillary Clinton i antalet delegater
Avståndet är nu - med sex återstående primärval och kamp om runt 500 återstående delegater i ett antal mindre delstater - i praktiken ointagligt. Hillary Clinton hade varit tvungen att vinna mycket klart i de här två delstaterna - NC och I - för att ens ha skuggan av en chans att besegra Illinois-senatorn Barack Obama. Men så blev det alltså inte. Inte ens löftet om en tillfällig skattesänkning på bensinpriset nu i sommar - meningslös populism enligt Barack Obama - räckte för att få vågskålen på ett avgörande sätt att tippa över till Hillary Clintons fördel.
Ingen tror dock att Hillary Clinton kommer att plocka hem cirka 75 procent av dessa återstående 500 delegatsröster i de återstående, sex primärvalen. Så många behövs för att hon ska komma med flest delegater bakom sig till demokraternas konvent i Denver i Colorado i slutet av augusti.
Men kampen kommer, trots detta oundvikliga, sannolikt ändå att fortsätta ett tag till. Kanske ända till sommarens sista primärval den 3 juni. Hillary Clintons hopp har länge varit - och är så än? - att de oberoende så kallade superdelegatarna ska låta sig övertygas om att Hillary Clinton, trots underläget i folkligt valda delegatsröster, är den bäst lämpade att möta republikanernas veteransenator John McCain i den avgörande presidentvalsomgången den 4 november.
Men efter Obamas klara vinst i North Carolina och hårfina förlust i Indiana är det allt mindre troligt att dessa 300 superdelegater som ännu inte bestämt sig vem de ska stödja nära nog mangrant kommer att ge just Hillary Clinton sin röst.
Visst, än är kanske inte den kampen helt över. Men för varje dag som går blir det allt troligare att Hillary Clinton till slut ändå måste medge sig vara besegrad av den unge, karismatiske Barack Obama som nära nog från ingenstans seglat upp som demokraternas mest trolige presidentkandidat.
Det blir nog Barack Obama ändå till slut när demokraternas konvent har sagt sitt i slutet av augusti månad. Kanske redan lite tidigare, om Hillary Clinton kastar in handduken och erkänner sig besegrad redan innan dess.
Ytterst lite talar sist och slutligen för att superdelegaterna (olika partihöjdare) verkligen ratar den kandidat som fått flest röster av de demokratiska väljarna. En person som lockat nya grupper av oberoende väljare till valurnorna och appellerar starkt till unga och till välutbildade.
Men därutöver skulle Barack Obama för att besegra John McCain också behöva en del av Hillary Clintons kärnväljargrupper av traditionella demokrater: lågutbildade, spansktalande och äldre och kvinnor. Kommer han att få det?
Ja, det beror delvis på hur Hillary Clinton själv agerar och väljer att ta sitt nederlag. Delvis också på hur "frustrerade" hennes kärnväljare känner sig när det står klart att det inte blir hon utan Barack Obama som möter McCain i den avgörande valomgången den 4 november.
Det är nog en nödvändighet att denna möjlighet att "gifta ihop" åtminstone betydande delar av Obamas respektive Clintons väljargrupper verkligen kommer till stånd om inte demokraterna än en gång ska spela bort sina kort och förlora kampen om Vita huset till republikanerna.
Logiskt sett - och med tanke på missnöjet med Irak-kriget och den usla amerikanska ekonomin - borde det vara demokraternas tur nu. Men det går inte att utesluta att demokraterna själva kan komma att spela bort sina chanser genom en alltför utdragen och bitter intern valkamp om nomineringen. Just detta kan spela republikanerna och John McCain i händerna och ge dem segern, trots att logiken annars talar för demokraterna denna gång.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Hillary Clintons chans att vinna över Barack Obama är nu borta
Möjligen och rimligen borde de två primärvalen tisdagen den 6 maj i North Carolina och Indiana i USA vara början till slutet på demokraten Hillary Clintons kampanj för att bli demokraternas presidentkandidat. Barack Obama tog, som väntat, en tämligen överlägsen seger i den största av de två delstaterna, North Carolina, och gjorde nära nog ett dött lopp med Hillary Clinton i den mindre industridelstaten Indiana. Därmed så utökade han nu avståndet till Hillary Clinton i antalet delegater
Avståndet är nu - med sex återstående primärval och kamp om runt 500 återstående delegater i ett antal mindre delstater - i praktiken ointagligt. Hillary Clinton hade varit tvungen att vinna mycket klart i de här två delstaterna - NC och I - för att ens ha skuggan av en chans att besegra Illinois-senatorn Barack Obama. Men så blev det alltså inte. Inte ens löftet om en tillfällig skattesänkning på bensinpriset nu i sommar - meningslös populism enligt Barack Obama - räckte för att få vågskålen på ett avgörande sätt att tippa över till Hillary Clintons fördel.
Ingen tror dock att Hillary Clinton kommer att plocka hem cirka 75 procent av dessa återstående 500 delegatsröster i de återstående, sex primärvalen. Så många behövs för att hon ska komma med flest delegater bakom sig till demokraternas konvent i Denver i Colorado i slutet av augusti.
Men kampen kommer, trots detta oundvikliga, sannolikt ändå att fortsätta ett tag till. Kanske ända till sommarens sista primärval den 3 juni. Hillary Clintons hopp har länge varit - och är så än? - att de oberoende så kallade superdelegatarna ska låta sig övertygas om att Hillary Clinton, trots underläget i folkligt valda delegatsröster, är den bäst lämpade att möta republikanernas veteransenator John McCain i den avgörande presidentvalsomgången den 4 november.
Men efter Obamas klara vinst i North Carolina och hårfina förlust i Indiana är det allt mindre troligt att dessa 300 superdelegater som ännu inte bestämt sig vem de ska stödja nära nog mangrant kommer att ge just Hillary Clinton sin röst.
Visst, än är kanske inte den kampen helt över. Men för varje dag som går blir det allt troligare att Hillary Clinton till slut ändå måste medge sig vara besegrad av den unge, karismatiske Barack Obama som nära nog från ingenstans seglat upp som demokraternas mest trolige presidentkandidat.
Det blir nog Barack Obama ändå till slut när demokraternas konvent har sagt sitt i slutet av augusti månad. Kanske redan lite tidigare, om Hillary Clinton kastar in handduken och erkänner sig besegrad redan innan dess.
Ytterst lite talar sist och slutligen för att superdelegaterna (olika partihöjdare) verkligen ratar den kandidat som fått flest röster av de demokratiska väljarna. En person som lockat nya grupper av oberoende väljare till valurnorna och appellerar starkt till unga och till välutbildade.
Men därutöver skulle Barack Obama för att besegra John McCain också behöva en del av Hillary Clintons kärnväljargrupper av traditionella demokrater: lågutbildade, spansktalande och äldre och kvinnor. Kommer han att få det?
Ja, det beror delvis på hur Hillary Clinton själv agerar och väljer att ta sitt nederlag. Delvis också på hur "frustrerade" hennes kärnväljare känner sig när det står klart att det inte blir hon utan Barack Obama som möter McCain i den avgörande valomgången den 4 november.
Det är nog en nödvändighet att denna möjlighet att "gifta ihop" åtminstone betydande delar av Obamas respektive Clintons väljargrupper verkligen kommer till stånd om inte demokraterna än en gång ska spela bort sina kort och förlora kampen om Vita huset till republikanerna.
Logiskt sett - och med tanke på missnöjet med Irak-kriget och den usla amerikanska ekonomin - borde det vara demokraternas tur nu. Men det går inte att utesluta att demokraterna själva kan komma att spela bort sina chanser genom en alltför utdragen och bitter intern valkamp om nomineringen. Just detta kan spela republikanerna och John McCain i händerna och ge dem segern, trots att logiken annars talar för demokraterna denna gång.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 3:24 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home