Ilska och oro präglar LO-kongress
Observerat och värderat:
När vackra och varma maj övergår i juni månad håller svenska LO kongress. En facklig tungviktare har samlats för att bland annat utarbeta en tydligare och i bästa fall vassare strategi för att återvinna förlorade medlemmar och åtminstone lite av sin forna styrka och opinionsbildande förmåga. Jag registrerar mig vid pressdisken och tar med mig LO-kongressens dryga tre kilo tunga kongressdokumentsamling ut i den stekande varma solen. På sidan 111 i det feta motions- och utlåtandehäftet kan man läsa följande: ”Aftonbladet (ägd till 40 % av LO) är egentligen den enda stora tidning som ägs av arbetarrörelsen vilket innebär att man har kontroll över ledarsidan.” Fackförbunden Seko och Handels har undertecknat motionen.
Motionen är ett av många mått på otåligheten i de fackliga leden över att fackföreningsrörelsen syns och hörs för lite i media. Seko och Handels vill därför att LO nu utreder möjligheterna för en bättre samordning när det gäller tidnings- och opinionsbildningsverksamheten.
LO-styrelsen svarar på detta att man nu på nytt - för vilken gång i ordningen? - vill utreda möjligheten att skapa en "gemensam redaktionell resurs" (webbredaktion) för sina huvudsakligen inomspridda fackförbundstidningar. Ett förslag som fanns redan 2007 och då utgick ifrån att LO-tidningen skulle påta sig rollen som centralredaktion. Men på grund av motstånd - "av olika skäl...", skriver LO-styrelsen - från de stora fackförbundstidningarna genomfördes då inte detta förslag men som nu återkommer i ett nytt utredningsuppdrag. Resurser till en sådan satsning finns i det vilande Aftonblad-försäljningskapitalet (från Schibstedts) i LO-Media.
Inne i den svala kongressalen i Folkets hus höll LO-Wanja - ordf. Wanja Lundby-Wedin - ett brandtal och sade vad många ombud väntat på: ”LO är en kamporganisation.” Delvis ska det ses som ett svar på hennes egen fråga i talet: ”Var finns vår berättelse?”
Huvudfienden i hennes tal blev också tydligt definierad inför kongressombuden: statsminister Reinfeldt, finansminister Borg (med sina nyliberala ekonomiska teoriböcker), arbetsmarknadsminister Littorin och näringsminister Maud Olofsson (med hennes”korkade” arbetsrättsliga förslag). "Högerregeringen", sade LO-Wanja, är på väg att plocka sönder den svenska modellen. Bort i fjärran försvinner en fungerande a-kassa, sjukförsäkring, komvux. Kvar står den enskilde individen, övergiven - och nu också allt oftare utan fackligt medlemskap och a-kassetrygghet. Dryga 85 procents organisationsgrad har nu sjunkit till knappa 73 procent - och det hotar på sikt de svenska kollektivavtalens legitimitet, anser hon.
Höj rösten och berätta varför facket behövs
LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin uppmanade LO-kongressens 300 ombud till mer diskussion och större ilska:
- Höj rösten för dem som slitit ut axlar och ryggar och argumentera för en bättre arbetsmiljö och en bättre arbetsbetsorganisation. Ta med er ilskan från fikabordet över diskriminering, orättvisor och inskränkta arbetsgivare och lägg er i diskussionerna om arbetstider, arbetsrätt och kollektivavtal.
Fackföreningsrörelsen har tappat många medlemmar det senaste året. Allt går inte att skylla på regeringen. Det är inte regeringen som värvar tillbaka gamla medlemmar och motiverar till nytt fackligt medlemskap.
- Det är på oss det beror, konstaterade Wanja Lundby-Wedin. Är vi tydliga nog med svaret på frågan om lönerna skulle vara högre eller lägre om facket inte fanns? Är vi tydliga nog med svaret på frågan om anställningsvillkoren skulle vara bättre eller sämre om facket inte fanns?
- Jag vill att vi lovar varandra: Vi ska vara fler medlemmar nästa kongress.
Vi ska vara bättre på att organisera medlemmar vid kongressen 2012. Vi ska helt enkelt vara fler och bättre.
Kollektivavtalen är grunden för det fackliga arbetet. Med färre medlemmar urholkas legitimiteten och möjligheten att se till att kollektivavtalen efterlevs.
I grunden handlar det om makten över arbetslivet. Vi ska vara många som bär kollektivavtalen. Därför lovar vi varandra: Att till nästa kongress teckna fler kollektivavtal och ännu bättre kollektivavtal.
Svenskt Näringsliv ställer krav på försämrad konflikträtt. Svaret är tydligt:
- Vårt svar består av två ord: Glöm det! Ett uttalande som möter starka applåder bland LO-kongressens ombud.
LO säger nej till att grundläggande fackliga rättigheter, som strejk och förhandlingsrätt, reduceras till rundningsmärken för den fria rörligheten.
- Våra grundläggande rättigheter för att hävda allas lika värde och rätt är en stoppskylt för klåfingriga jurister. Nu kräver vi svar från Statsministern: Ge oss ett rakt besked om att din avsikt är att vi kan fortsätta att hävda svenska kollektivavtal för gästande företag och ha likabehandling av löntagare på svensk arbetsmarknad?
Den borgerliga alliansregeringen har suttit i snart två år, och kämpar med rekordlåga opinionssiffror. Sverige styrs av en regering som följer en lärobok i nyliberal ekonomisk teori. Sjukförsäkringen är ett sådant exempel.
Här finns den ideologiska skiljelinjen mellan LO och regeringen, menar den fackliga ledaren Wanja Lundby-Wedin.
- Det är synen på människan och tryggheten när livet förändras som vi ska göra till de stora valfrågorna i valet 2010, sade en ibland väl s-partilojal Wanja Lundby-Wedin. Hon borde, menar många i korridorpratet, ibland kunna våga lite mer och lära av sina företrädare - Stig Malm, Bertil Jonsson m fl - och inte vara rädd att kritisera en socialdemokrati som emellanåt verkar vara på väg in i en ideologisk dimma.
I bästa fall, hoppas en del, törs hon ibland också "stå i vägen" och säga att dit följer inte LO med - nu när hon fått förnyat förtroende att vara LO:s ordförande ytterligare fyra år.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
När vackra och varma maj övergår i juni månad håller svenska LO kongress. En facklig tungviktare har samlats för att bland annat utarbeta en tydligare och i bästa fall vassare strategi för att återvinna förlorade medlemmar och åtminstone lite av sin forna styrka och opinionsbildande förmåga. Jag registrerar mig vid pressdisken och tar med mig LO-kongressens dryga tre kilo tunga kongressdokumentsamling ut i den stekande varma solen. På sidan 111 i det feta motions- och utlåtandehäftet kan man läsa följande: ”Aftonbladet (ägd till 40 % av LO) är egentligen den enda stora tidning som ägs av arbetarrörelsen vilket innebär att man har kontroll över ledarsidan.” Fackförbunden Seko och Handels har undertecknat motionen.
Motionen är ett av många mått på otåligheten i de fackliga leden över att fackföreningsrörelsen syns och hörs för lite i media. Seko och Handels vill därför att LO nu utreder möjligheterna för en bättre samordning när det gäller tidnings- och opinionsbildningsverksamheten.
LO-styrelsen svarar på detta att man nu på nytt - för vilken gång i ordningen? - vill utreda möjligheten att skapa en "gemensam redaktionell resurs" (webbredaktion) för sina huvudsakligen inomspridda fackförbundstidningar. Ett förslag som fanns redan 2007 och då utgick ifrån att LO-tidningen skulle påta sig rollen som centralredaktion. Men på grund av motstånd - "av olika skäl...", skriver LO-styrelsen - från de stora fackförbundstidningarna genomfördes då inte detta förslag men som nu återkommer i ett nytt utredningsuppdrag. Resurser till en sådan satsning finns i det vilande Aftonblad-försäljningskapitalet (från Schibstedts) i LO-Media.
Inne i den svala kongressalen i Folkets hus höll LO-Wanja - ordf. Wanja Lundby-Wedin - ett brandtal och sade vad många ombud väntat på: ”LO är en kamporganisation.” Delvis ska det ses som ett svar på hennes egen fråga i talet: ”Var finns vår berättelse?”
Huvudfienden i hennes tal blev också tydligt definierad inför kongressombuden: statsminister Reinfeldt, finansminister Borg (med sina nyliberala ekonomiska teoriböcker), arbetsmarknadsminister Littorin och näringsminister Maud Olofsson (med hennes”korkade” arbetsrättsliga förslag). "Högerregeringen", sade LO-Wanja, är på väg att plocka sönder den svenska modellen. Bort i fjärran försvinner en fungerande a-kassa, sjukförsäkring, komvux. Kvar står den enskilde individen, övergiven - och nu också allt oftare utan fackligt medlemskap och a-kassetrygghet. Dryga 85 procents organisationsgrad har nu sjunkit till knappa 73 procent - och det hotar på sikt de svenska kollektivavtalens legitimitet, anser hon.
Höj rösten och berätta varför facket behövs
LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin uppmanade LO-kongressens 300 ombud till mer diskussion och större ilska:
- Höj rösten för dem som slitit ut axlar och ryggar och argumentera för en bättre arbetsmiljö och en bättre arbetsbetsorganisation. Ta med er ilskan från fikabordet över diskriminering, orättvisor och inskränkta arbetsgivare och lägg er i diskussionerna om arbetstider, arbetsrätt och kollektivavtal.
Fackföreningsrörelsen har tappat många medlemmar det senaste året. Allt går inte att skylla på regeringen. Det är inte regeringen som värvar tillbaka gamla medlemmar och motiverar till nytt fackligt medlemskap.
- Det är på oss det beror, konstaterade Wanja Lundby-Wedin. Är vi tydliga nog med svaret på frågan om lönerna skulle vara högre eller lägre om facket inte fanns? Är vi tydliga nog med svaret på frågan om anställningsvillkoren skulle vara bättre eller sämre om facket inte fanns?
- Jag vill att vi lovar varandra: Vi ska vara fler medlemmar nästa kongress.
Vi ska vara bättre på att organisera medlemmar vid kongressen 2012. Vi ska helt enkelt vara fler och bättre.
Kollektivavtalen är grunden för det fackliga arbetet. Med färre medlemmar urholkas legitimiteten och möjligheten att se till att kollektivavtalen efterlevs.
I grunden handlar det om makten över arbetslivet. Vi ska vara många som bär kollektivavtalen. Därför lovar vi varandra: Att till nästa kongress teckna fler kollektivavtal och ännu bättre kollektivavtal.
Svenskt Näringsliv ställer krav på försämrad konflikträtt. Svaret är tydligt:
- Vårt svar består av två ord: Glöm det! Ett uttalande som möter starka applåder bland LO-kongressens ombud.
LO säger nej till att grundläggande fackliga rättigheter, som strejk och förhandlingsrätt, reduceras till rundningsmärken för den fria rörligheten.
- Våra grundläggande rättigheter för att hävda allas lika värde och rätt är en stoppskylt för klåfingriga jurister. Nu kräver vi svar från Statsministern: Ge oss ett rakt besked om att din avsikt är att vi kan fortsätta att hävda svenska kollektivavtal för gästande företag och ha likabehandling av löntagare på svensk arbetsmarknad?
Den borgerliga alliansregeringen har suttit i snart två år, och kämpar med rekordlåga opinionssiffror. Sverige styrs av en regering som följer en lärobok i nyliberal ekonomisk teori. Sjukförsäkringen är ett sådant exempel.
Här finns den ideologiska skiljelinjen mellan LO och regeringen, menar den fackliga ledaren Wanja Lundby-Wedin.
- Det är synen på människan och tryggheten när livet förändras som vi ska göra till de stora valfrågorna i valet 2010, sade en ibland väl s-partilojal Wanja Lundby-Wedin. Hon borde, menar många i korridorpratet, ibland kunna våga lite mer och lära av sina företrädare - Stig Malm, Bertil Jonsson m fl - och inte vara rädd att kritisera en socialdemokrati som emellanåt verkar vara på väg in i en ideologisk dimma.
I bästa fall, hoppas en del, törs hon ibland också "stå i vägen" och säga att dit följer inte LO med - nu när hon fått förnyat förtroende att vara LO:s ordförande ytterligare fyra år.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 3:35 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home