Socialdemokraterna måste bjuda bättre motstånd
Observerat och analyserat:
Soc.dem måste bjuda bättre motstånd när klyftorna ökar i samhället
När månadstidningen Dagens Arbete, industrifackens tidskrift i Sverige, tisdagen den 6 maj 2008 presenterade de konkreta effekterna av regeringens skattepolitik fick vi i svart på vitt bekräftat att regeringen Reinfeldt driver en politik för i huvudsak redan rika.
Förmögna medelålders män är den grupp i samhället som tjänat på regeringens omvända Robin Hood-politik. Industrifackens månadstidning Dagens arbete har granskat hur slopandet av förmögenhetsskatten har påverkat 94 verkställande direktörer och styrelseledamöter i 20 svenska storföretag. Tillsammans har rikegänget kammat hem 70 miljoner kronor. Exempelvis blir det 39 miljoner till Fredrik Lundberg och cirka sex miljoner vardera till Carl Bennet (delägare i Boliden, Getinge, Elanders, Lifco, Sorb Industrier med flera) och lika mycket mer till Ericssons såphale VD Carl-Henric Svanberg.
Förmögenhetsskatten är egentligen det lilla problemet i omfördelningen. Större och viktigare är den samlade effekten av regeringens politik: Slopad förmögenhetsskatt och omgjord fastighetsskatt – plus jobbskatteavdraget förstås. Och dessutom den fåniga avdragsrätten för hushållsnära tjänster som är ett slag i ansiktet mot alla lågavlönade, arbetslösa, sjuka och pensionärer som lever på knappa marginaler.
De hittills genomförda skattesänkningarna uppgår till cirka 40 miljarder kronor (alla sänkningar har inte slagit igenom). Nästan hälften har gått till den femtedel av befolkningen som tjänar mest, skriver Dagens arbete som citerar uppgifter från riksdagens utredningstjänst.
Dagens Arbete redovisar en i långa stycken makaber miljon- och miljardrullning till den svenska överklassen - inte minst genom den avskaffade förmögenhetsskatten.
Den drog årligen in nästan sju miljarder kronor till folkhushållet.
Men i stället för att användas till vår gemensamma välfärd skyfflas pengarna rakt in på de förmögnas bankkonton.
Den tiondel av befolkningen som tjänar mest får fyra miljarder på ett bräde.
Det är mer än de resterande 90 procenten får dela på.
En enda person som Fredrik Lundberg i Djursholm tjänar 39 miljoner kronor per år på skatteförändringen.
Lägger man därtill att den förändrade fastighetsskatten framför allt gynnar de med vräkiga och dyrbara hus så blir situationen närmast absurd.
Det finns personer som årligen kan kvittera ut 100 000 kronor när fastighetsskatten blev en statskommunal avgift.
I regioner utanför rikemansghettona blir det däremot höjd skatt. 99 procent av alla fastighetsägare i Kiruna och exempelvis 84 procent av villaägarna i Kalmar län får höjd fastighetsskatt med alliansregeringens så kallade omläggning av fastighetsskatten till en statskommunal fastighetsavgift.
Tesen som högerregeringen arbetar efter är det i ekonomiska sammanhang omtalade professor Galbraight-ska "hästskitsteoremet" - man göder hästarna och låter sparvarna plocka upp några små kort i skiten som kommer ut den andra vägen på hästen.
Den påstådda visdomen med detta går ut på att blir bara de rika i Täby, Danderyd, Lidingö, Askim och Vellinge bara ännu lite rikare så kommer deras aktivitet i det ekonomiska livet att ge också de sämst ställda några smulor att dela på.
Det är naturligtvis rent nys.
Sanningen är att Sverige har varit ett av de länder i världen med den jämnaste inkomstfördelningen men samtidigt också varit både rikt, haft en kvalitativt god välfärd samt hög sysselsättning.
Borgerligheten brukar tala om att med denna politik kommer svenskars sparande utomlands att flytta till Sverige.
Men pengar flyter inte in till Sverige bara för att förmögenhetsskatten avskaffats. Det är naivt att tro något sådant.
Vill man investera det kapital som man sitter på så kan det hämtas från deras utländska bankkonton på några få sekunder.
Avgörande för om kapital från utlandet verkligen kommer till Sverige är hur gott klimatet i stort är för arbete och produktion samt för hur välutbildad arbetskraften är.
Regeringens så kallade globaliseringsråd - används som torped för ständigt nya förslag i en allt mera ojämlig politik - har nyligen tillsatt en skattegrupp där bl a Kjell-Olof Feldt ingår. Därifrån lär det nog snart komma ännu fler förslag som gör de rika ännu lite rikare, med det falska argumentet att det är vad som krävs för att möta globaliseringens utmaningar.
Den i sina konsekvenser fullkomligt iskalla högerpolitik som regeringen Reinfeldt (med Anders E. Borg som idégivare) redan nu med betydande konsekvens genomför är hård mot de mjuka och sköra men däremot mjuk mot de hårda och mest välmående i samhället. Globaliseringsrådets torpeder ger väl regeringen snart ännu mera ammunition att gå vidare på den vägen.
Sjuka, arbetslösa, barnfamiljer, låginkomsttagare, pensionärer (inget jobbavdrag där inte!) - alla tvingas de vara med och betala för att de välbeställda får det ännu bättre.
Vad vi nu i växande grad ser i det en gång så fina folkhemmet Sverige är ett samhälle som riskerar att falla sönder av en politik som gynnar de redan gynnade på de sämst ställdas bekostnad.
På sikt leder det till att vi får ett allt mer uppdelat samhälle med större konflikter och växande motsättningar, fler väktare och högre murar. Än mera så om den borgerliga högeralliansen också skulle klara av att behålla regeringsmakten efter valet 2010. Opinionssiffrorna nu talar dock inte för detta.
Socialdemokratin i Sverige måste dock börja bjuda kraftigare motstånd - och åter sätta jämlikhet i centrum för sitt politiska engagemang och sitt oppositionsalternativ.
Det börjar bli allt fler s-väljare och fackligt aktiva som otåligt väntar på när S kommer med med förslaget om en återinförd förmögenhetsskatt, skärpt skatt för högavlönade, en mer rättvis fördelning av bördorna och en ny fastighetsskatt som framför allt omfattar dem som har råd att betala.
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Soc.dem måste bjuda bättre motstånd när klyftorna ökar i samhället
När månadstidningen Dagens Arbete, industrifackens tidskrift i Sverige, tisdagen den 6 maj 2008 presenterade de konkreta effekterna av regeringens skattepolitik fick vi i svart på vitt bekräftat att regeringen Reinfeldt driver en politik för i huvudsak redan rika.
Förmögna medelålders män är den grupp i samhället som tjänat på regeringens omvända Robin Hood-politik. Industrifackens månadstidning Dagens arbete har granskat hur slopandet av förmögenhetsskatten har påverkat 94 verkställande direktörer och styrelseledamöter i 20 svenska storföretag. Tillsammans har rikegänget kammat hem 70 miljoner kronor. Exempelvis blir det 39 miljoner till Fredrik Lundberg och cirka sex miljoner vardera till Carl Bennet (delägare i Boliden, Getinge, Elanders, Lifco, Sorb Industrier med flera) och lika mycket mer till Ericssons såphale VD Carl-Henric Svanberg.
Förmögenhetsskatten är egentligen det lilla problemet i omfördelningen. Större och viktigare är den samlade effekten av regeringens politik: Slopad förmögenhetsskatt och omgjord fastighetsskatt – plus jobbskatteavdraget förstås. Och dessutom den fåniga avdragsrätten för hushållsnära tjänster som är ett slag i ansiktet mot alla lågavlönade, arbetslösa, sjuka och pensionärer som lever på knappa marginaler.
De hittills genomförda skattesänkningarna uppgår till cirka 40 miljarder kronor (alla sänkningar har inte slagit igenom). Nästan hälften har gått till den femtedel av befolkningen som tjänar mest, skriver Dagens arbete som citerar uppgifter från riksdagens utredningstjänst.
Dagens Arbete redovisar en i långa stycken makaber miljon- och miljardrullning till den svenska överklassen - inte minst genom den avskaffade förmögenhetsskatten.
Den drog årligen in nästan sju miljarder kronor till folkhushållet.
Men i stället för att användas till vår gemensamma välfärd skyfflas pengarna rakt in på de förmögnas bankkonton.
Den tiondel av befolkningen som tjänar mest får fyra miljarder på ett bräde.
Det är mer än de resterande 90 procenten får dela på.
En enda person som Fredrik Lundberg i Djursholm tjänar 39 miljoner kronor per år på skatteförändringen.
Lägger man därtill att den förändrade fastighetsskatten framför allt gynnar de med vräkiga och dyrbara hus så blir situationen närmast absurd.
Det finns personer som årligen kan kvittera ut 100 000 kronor när fastighetsskatten blev en statskommunal avgift.
I regioner utanför rikemansghettona blir det däremot höjd skatt. 99 procent av alla fastighetsägare i Kiruna och exempelvis 84 procent av villaägarna i Kalmar län får höjd fastighetsskatt med alliansregeringens så kallade omläggning av fastighetsskatten till en statskommunal fastighetsavgift.
Tesen som högerregeringen arbetar efter är det i ekonomiska sammanhang omtalade professor Galbraight-ska "hästskitsteoremet" - man göder hästarna och låter sparvarna plocka upp några små kort i skiten som kommer ut den andra vägen på hästen.
Den påstådda visdomen med detta går ut på att blir bara de rika i Täby, Danderyd, Lidingö, Askim och Vellinge bara ännu lite rikare så kommer deras aktivitet i det ekonomiska livet att ge också de sämst ställda några smulor att dela på.
Det är naturligtvis rent nys.
Sanningen är att Sverige har varit ett av de länder i världen med den jämnaste inkomstfördelningen men samtidigt också varit både rikt, haft en kvalitativt god välfärd samt hög sysselsättning.
Borgerligheten brukar tala om att med denna politik kommer svenskars sparande utomlands att flytta till Sverige.
Men pengar flyter inte in till Sverige bara för att förmögenhetsskatten avskaffats. Det är naivt att tro något sådant.
Vill man investera det kapital som man sitter på så kan det hämtas från deras utländska bankkonton på några få sekunder.
Avgörande för om kapital från utlandet verkligen kommer till Sverige är hur gott klimatet i stort är för arbete och produktion samt för hur välutbildad arbetskraften är.
Regeringens så kallade globaliseringsråd - används som torped för ständigt nya förslag i en allt mera ojämlig politik - har nyligen tillsatt en skattegrupp där bl a Kjell-Olof Feldt ingår. Därifrån lär det nog snart komma ännu fler förslag som gör de rika ännu lite rikare, med det falska argumentet att det är vad som krävs för att möta globaliseringens utmaningar.
Den i sina konsekvenser fullkomligt iskalla högerpolitik som regeringen Reinfeldt (med Anders E. Borg som idégivare) redan nu med betydande konsekvens genomför är hård mot de mjuka och sköra men däremot mjuk mot de hårda och mest välmående i samhället. Globaliseringsrådets torpeder ger väl regeringen snart ännu mera ammunition att gå vidare på den vägen.
Sjuka, arbetslösa, barnfamiljer, låginkomsttagare, pensionärer (inget jobbavdrag där inte!) - alla tvingas de vara med och betala för att de välbeställda får det ännu bättre.
Vad vi nu i växande grad ser i det en gång så fina folkhemmet Sverige är ett samhälle som riskerar att falla sönder av en politik som gynnar de redan gynnade på de sämst ställdas bekostnad.
På sikt leder det till att vi får ett allt mer uppdelat samhälle med större konflikter och växande motsättningar, fler väktare och högre murar. Än mera så om den borgerliga högeralliansen också skulle klara av att behålla regeringsmakten efter valet 2010. Opinionssiffrorna nu talar dock inte för detta.
Socialdemokratin i Sverige måste dock börja bjuda kraftigare motstånd - och åter sätta jämlikhet i centrum för sitt politiska engagemang och sitt oppositionsalternativ.
Det börjar bli allt fler s-väljare och fackligt aktiva som otåligt väntar på när S kommer med med förslaget om en återinförd förmögenhetsskatt, skärpt skatt för högavlönade, en mer rättvis fördelning av bördorna och en ny fastighetsskatt som framför allt omfattar dem som har råd att betala.
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 6:04 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home