Om skogen i våra inre liv - en gotisk katedral för fritt tänkande
Värderat:
Skogen i vårt inre - en källa för klarare tänkande och drömmar om frihet
"Skogen har åter hamnat i samhällsfokus. Jordens uppvärmning och stormfällningar mobiliserar något djupt inom oss alla. Det berör ett helt nordiskt naturmedvetande",
skriver kulturjournalisten Johannes Ekman i den kunskapsrika, 400-sidiga "Skogen i vårt inre - utmark och frihetsdröm" (Carlssons förlag).
Redan för 150 år sedan ansåg filosofen och författaren Henry Thoreau att man borde dra sig tillbaka till skogen för att tänka klart. Det gäller också idag.
Men för att finna sådan skog, gammelskog, behöver vi fortsätta och öka tempot i sparat av vissa arealer av skog obrukade som naturreservat inlösta av staten. Det har ett stort värde för hela vårt ekonsystem och dess återhämtningsförmåga i en tid av förändrat och växande klimat. Dessutom binder det en hel del kol (kolsänkor).
Skogen behöver dock räcka för både ökade miljöhänsyn och produktion av råvara till skogs- och pappersindustrin. Inte bara för det ena utan för både ock.
Men bland annat fler alternativ och mångfald i brukningsmetoder behöver erbjudas skogsägarna, inte färre. Ett ensidigt och hårdare skogsbruk skadar däremot mångfalden och "stjäl" från kommande generationer.
"Vi svenskar har ju alltid bott i skogen. Jag ser oss som gränsvarelser. Vi är på en gång del av och utanför det vilda. Mot dennas gräns söker vi oss gärna. Vi är det folk som mer än andra söker oss ut till skog och mark", skriver Johannes Ekman. Samtidigt som han också - med rätta - konstaterar att skogen på senare tid blivit tömd på minnen, på mycket av sin fauna och på sina fantasiväsen.
Det har skett samtidigt som produktionen av naturprogram för tv har blivit allt fler och i den globala storindustrins spår fått allt fler drag av massutflykter och snitslade lämmeltåg.
Rätt långt från vad man i en tysk bok från 1927 förhärligade som "den gotiska människans katedral".
Det som man möjligen ännu kan få uppleva i de sista resterna av riktig gammel- och urskog, som borde och måste få bli fler och inte tillåtas krympa ytterligare.
Med Johannes Ekmans bok om skogen i vårt inre liv får man vara med om en resa i gammel- och tjäderskogar, inandad tjärdoft, smak och lukt från Dantes, Thoreaus och Robin Hoods tankevärld. Ekmans bok är en aldrig sinande ström av citat från goda författare och återkommande tanketrådar till den svenska natursyn som i allt väsentligt formades kring förra sekelskiftet.
En resurs som dock kräver att vi hanterar den med förnuft, undviker för brutala avverkningsmetoder och målmedvetet arbetar för att ytterligare öka den skyddsvärda, biologiska mångfaldsskogen. Sannolikt och rimligen något utöver de ytterligare 500 000 hektar skog som man nu talar om att man vill skydda för framtiden.
Men då inte i några kortsiktiga 10-20 årliga, tillfälliga naturreservat utan för långt mycket längre tid än så.
Bara då kan vi svenskar fortsätta njuta och vederkvickas av skogens frihetsdröm och katedral för det klara tänkandet.
I detta annars så ekonpessimistiska tidevarv.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
vistas själv gärna i fin gammel- och urskog och där en och annan tjäder ännu spelar
Skogen i vårt inre - en källa för klarare tänkande och drömmar om frihet
"Skogen har åter hamnat i samhällsfokus. Jordens uppvärmning och stormfällningar mobiliserar något djupt inom oss alla. Det berör ett helt nordiskt naturmedvetande",
skriver kulturjournalisten Johannes Ekman i den kunskapsrika, 400-sidiga "Skogen i vårt inre - utmark och frihetsdröm" (Carlssons förlag).
Redan för 150 år sedan ansåg filosofen och författaren Henry Thoreau att man borde dra sig tillbaka till skogen för att tänka klart. Det gäller också idag.
Men för att finna sådan skog, gammelskog, behöver vi fortsätta och öka tempot i sparat av vissa arealer av skog obrukade som naturreservat inlösta av staten. Det har ett stort värde för hela vårt ekonsystem och dess återhämtningsförmåga i en tid av förändrat och växande klimat. Dessutom binder det en hel del kol (kolsänkor).
Skogen behöver dock räcka för både ökade miljöhänsyn och produktion av råvara till skogs- och pappersindustrin. Inte bara för det ena utan för både ock.
Men bland annat fler alternativ och mångfald i brukningsmetoder behöver erbjudas skogsägarna, inte färre. Ett ensidigt och hårdare skogsbruk skadar däremot mångfalden och "stjäl" från kommande generationer.
"Vi svenskar har ju alltid bott i skogen. Jag ser oss som gränsvarelser. Vi är på en gång del av och utanför det vilda. Mot dennas gräns söker vi oss gärna. Vi är det folk som mer än andra söker oss ut till skog och mark", skriver Johannes Ekman. Samtidigt som han också - med rätta - konstaterar att skogen på senare tid blivit tömd på minnen, på mycket av sin fauna och på sina fantasiväsen.
Det har skett samtidigt som produktionen av naturprogram för tv har blivit allt fler och i den globala storindustrins spår fått allt fler drag av massutflykter och snitslade lämmeltåg.
Rätt långt från vad man i en tysk bok från 1927 förhärligade som "den gotiska människans katedral".
Det som man möjligen ännu kan få uppleva i de sista resterna av riktig gammel- och urskog, som borde och måste få bli fler och inte tillåtas krympa ytterligare.
Med Johannes Ekmans bok om skogen i vårt inre liv får man vara med om en resa i gammel- och tjäderskogar, inandad tjärdoft, smak och lukt från Dantes, Thoreaus och Robin Hoods tankevärld. Ekmans bok är en aldrig sinande ström av citat från goda författare och återkommande tanketrådar till den svenska natursyn som i allt väsentligt formades kring förra sekelskiftet.
En resurs som dock kräver att vi hanterar den med förnuft, undviker för brutala avverkningsmetoder och målmedvetet arbetar för att ytterligare öka den skyddsvärda, biologiska mångfaldsskogen. Sannolikt och rimligen något utöver de ytterligare 500 000 hektar skog som man nu talar om att man vill skydda för framtiden.
Men då inte i några kortsiktiga 10-20 årliga, tillfälliga naturreservat utan för långt mycket längre tid än så.
Bara då kan vi svenskar fortsätta njuta och vederkvickas av skogens frihetsdröm och katedral för det klara tänkandet.
I detta annars så ekonpessimistiska tidevarv.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
vistas själv gärna i fin gammel- och urskog och där en och annan tjäder ännu spelar
posted by rbjorkenwall at 4:29 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home