EU, Lavaldomen, EG-rätten och löntagarnas rättigheter
Observerat och värderat:
I dagens EU ges inga säkra garantier för löntagarnas rättigheter visar Lavaldomen
Vi måste se till att europeisk rätt blir "Lavalsäker". Det sade Europafackets, EFS/ETUC:s, generalsekreterare John Monks i sitt tal till LO-kongressen i Stockholm häromdagen. EG-domstolens utslag i Lavalmålet (lettiska skolbygget i Vaxholm) skapade inte bara oro i Sverige, utan skickade även en chockvåg genom hela den fackliga världen i Europa, sade engelsmannen John Monks vidare.
Under kort tid har tre domar gått facket emot i EG-domstolen, framhöll han. Förutom Lavalfallet gäller det det finska Vikingärendet och tyska Rüffertmålet.
- Det gemensamma för dem är att de tycks värdera principerna om fri rörlighet högre än grundläggande rättigheter som förhandlings- och strejkrätt, sade John Monks.
Europafacket kräver att en social skyddsklausul ska läggas till som ett protokoll till EU-fördraget, tillsammans med ett reviderat utstationeringsdirektiv. Ett uttalande om en sådan skyddsklausul bör tas när det nya Lissabonfördraget antagits och föras in i nästa fördragsändring som enligt John Monks beräknas ske inom några år. Sannolikt tidigast 2010.
Enligt Europafackets generalsekreterare innebär Lissabonfördraget, som nu har godkänts av hälften av medlemsländerna, ett viktigt steg framåt jämfört med de nuvarande fördragen.
Monks pekade på att stadgan om grundläggande rättigheter blir bindande, att Europaparlamentet får en starkare ställning samt att en ny social paragraf stärker EU:s sociala dimension.
Det låter optimistiskt, kanske för optimistiskt. John Monks är det ibland. Men i grunden ges få eller inga säkra garantier för löntagarnas rättigheter utan uthållig facklig kamp.
Brett stöd i EU-parlamentets sysselsättningsutskott om starkare skydd för löntagarrättigheter
Några dagar innan - den 29 maj - valde en överväldigande majoritet i EU-parlamentets sysselsättningsutskott att stödja socialdemokraten och utskottsordföranden Jan Anderssons förslag om vilka lagstiftningsåtgärder som behövs efter de tre uppmärksammade domarna om Laval-, Viking- och Ruffertfallen.
När ärendet diskuterade i sysselsättningsutskottet var bara en liten minoritet emot Anderssons förslag om förändringar av EU:s utstationeringsdirektiv.
Utskottet röstar om betänkandet i september inför behandlingen i plenum i oktober.
- Det är viktigt att vi lyckas skapa en bred majoritet för betänkandet så att rådet och kommissionen förstår att passivitet inte är ett alternativ, säger svensken Jan Andersson.
Huvudprincipen i betänkandet är likabehandling och lika lön för lika arbete. Vidare betonas att domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet inte är den som lagstiftaren (EU-parlamentet och ministerrådet) avsåg och att direktivet därför måste förändras för att undvika en upprepning av de tre domarna.
I betänkandet uppmanas därför EU-kommissionen att lägga fram förslag om hur utstationeringsdirektivet bör förändras.
Enligt betänkandet är det viktigt att de minimikrav som finns i direktivet uttryckligen är ett minimum så att facket ska kunna hävda kollektivavtal med fördelaktigare villkor för löntagarna.
Det måste också göras klart att den grundläggande rätten att vidta stridsåtgärder inte är underordnad inre marknadens regler om fri rörlighet för tjänster samt att den nordiska arbetsmarknadsmodellen erkänns och respekteras fullt ut i EU.
- Det måste vara ställt utom allt tvivel att konkurrens om löner inte accepteras i EU. Principen om lika lön för lika arbete är helig, säger Jan Andersson (inte sällan en väl blåögd och okritisk EU-anhängare).
Men trots dessa och andra uppmuntrande signaler är det efter Laval-, Viking- och Rüffertdomarna i EG-domstolen mycket som talar för att fackföreningsrörelsen i hela Europa nu måste ställa in sig på en hård försvarskamp för att värna kollektivavtalsfriheten och rätten att ta till konfliktåtgärder som yttersta kampmedel vid konflikter om denna. Inget talar heller för att t ex en förändring läs förbättring) av EU:s utstationeringsdirektiv (rör villkoren för utländsk arbetskraft i annat EU-land) eller införande av en social skyddsklausul kopplat till EU-författningen kommer att vara genomfört i en handvändning. Tvärtom kommer det att ta tid.
Och kräva hårt kamp. Att tro något annat vore att önsketänka på ett sätt som knappast är särskilt rimligt. Sakligt sett.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com/
I dagens EU ges inga säkra garantier för löntagarnas rättigheter visar Lavaldomen
Vi måste se till att europeisk rätt blir "Lavalsäker". Det sade Europafackets, EFS/ETUC:s, generalsekreterare John Monks i sitt tal till LO-kongressen i Stockholm häromdagen. EG-domstolens utslag i Lavalmålet (lettiska skolbygget i Vaxholm) skapade inte bara oro i Sverige, utan skickade även en chockvåg genom hela den fackliga världen i Europa, sade engelsmannen John Monks vidare.
Under kort tid har tre domar gått facket emot i EG-domstolen, framhöll han. Förutom Lavalfallet gäller det det finska Vikingärendet och tyska Rüffertmålet.
- Det gemensamma för dem är att de tycks värdera principerna om fri rörlighet högre än grundläggande rättigheter som förhandlings- och strejkrätt, sade John Monks.
Europafacket kräver att en social skyddsklausul ska läggas till som ett protokoll till EU-fördraget, tillsammans med ett reviderat utstationeringsdirektiv. Ett uttalande om en sådan skyddsklausul bör tas när det nya Lissabonfördraget antagits och föras in i nästa fördragsändring som enligt John Monks beräknas ske inom några år. Sannolikt tidigast 2010.
Enligt Europafackets generalsekreterare innebär Lissabonfördraget, som nu har godkänts av hälften av medlemsländerna, ett viktigt steg framåt jämfört med de nuvarande fördragen.
Monks pekade på att stadgan om grundläggande rättigheter blir bindande, att Europaparlamentet får en starkare ställning samt att en ny social paragraf stärker EU:s sociala dimension.
Det låter optimistiskt, kanske för optimistiskt. John Monks är det ibland. Men i grunden ges få eller inga säkra garantier för löntagarnas rättigheter utan uthållig facklig kamp.
Brett stöd i EU-parlamentets sysselsättningsutskott om starkare skydd för löntagarrättigheter
Några dagar innan - den 29 maj - valde en överväldigande majoritet i EU-parlamentets sysselsättningsutskott att stödja socialdemokraten och utskottsordföranden Jan Anderssons förslag om vilka lagstiftningsåtgärder som behövs efter de tre uppmärksammade domarna om Laval-, Viking- och Ruffertfallen.
När ärendet diskuterade i sysselsättningsutskottet var bara en liten minoritet emot Anderssons förslag om förändringar av EU:s utstationeringsdirektiv.
Utskottet röstar om betänkandet i september inför behandlingen i plenum i oktober.
- Det är viktigt att vi lyckas skapa en bred majoritet för betänkandet så att rådet och kommissionen förstår att passivitet inte är ett alternativ, säger svensken Jan Andersson.
Huvudprincipen i betänkandet är likabehandling och lika lön för lika arbete. Vidare betonas att domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet inte är den som lagstiftaren (EU-parlamentet och ministerrådet) avsåg och att direktivet därför måste förändras för att undvika en upprepning av de tre domarna.
I betänkandet uppmanas därför EU-kommissionen att lägga fram förslag om hur utstationeringsdirektivet bör förändras.
Enligt betänkandet är det viktigt att de minimikrav som finns i direktivet uttryckligen är ett minimum så att facket ska kunna hävda kollektivavtal med fördelaktigare villkor för löntagarna.
Det måste också göras klart att den grundläggande rätten att vidta stridsåtgärder inte är underordnad inre marknadens regler om fri rörlighet för tjänster samt att den nordiska arbetsmarknadsmodellen erkänns och respekteras fullt ut i EU.
- Det måste vara ställt utom allt tvivel att konkurrens om löner inte accepteras i EU. Principen om lika lön för lika arbete är helig, säger Jan Andersson (inte sällan en väl blåögd och okritisk EU-anhängare).
Men trots dessa och andra uppmuntrande signaler är det efter Laval-, Viking- och Rüffertdomarna i EG-domstolen mycket som talar för att fackföreningsrörelsen i hela Europa nu måste ställa in sig på en hård försvarskamp för att värna kollektivavtalsfriheten och rätten att ta till konfliktåtgärder som yttersta kampmedel vid konflikter om denna. Inget talar heller för att t ex en förändring läs förbättring) av EU:s utstationeringsdirektiv (rör villkoren för utländsk arbetskraft i annat EU-land) eller införande av en social skyddsklausul kopplat till EU-författningen kommer att vara genomfört i en handvändning. Tvärtom kommer det att ta tid.
Och kräva hårt kamp. Att tro något annat vore att önsketänka på ett sätt som knappast är särskilt rimligt. Sakligt sett.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 4:49 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home