Som om rörelsen skulle ersätta Internationalen med Bergmans Tystnaden
Observerat:
Som om rörelsen skulle ersätta Internationalen med Bergmans Tystnaden...
Socialdemokratiska partiet har - om man sköter sig rätt och vågar tala om för väljarna vad man står för - en mycket god chans att återta sin tidigare position som Sveriges ledande politiska kraft. Visst är det så - i princip!
Med opinionssiffror på 42 -43 (ibland mer) procent i mätning efter mätning finns ett dokumenterat starkt missnöje med den sittande borgerliga alliansregeringens orättfärdiga klasspolitik. Viljan till revansch och förnyelse på stabil ideologisk grund borde därför också vara stark i både fackföreningsrörelse och socialdemokrati. Men frustar man av sådan reformanda och kraftfull oppositionslusta? Nä, snarare uppträder man från ledande håll överraskande ängsligt och räddhågset. Nästan som om man inte riktigt vågar tro på sig själv och sina idéer.
Säkert är dock att socialdemokraternas styrka i svensk politik på sikt inte blir större än styrkan och kraften i dess partiorganisation och medlemsled motiverar.
För socialdemokraterna, med ambitionen - åtminstone i teorin - att vara ett folkrörelseparti, är det länge pågående och nu fortsatt växande raset i medlemsantal, särskilt allvarligt. Så visst är det kris - också om alla inte riktigt vill eller vågar ta det ordet i sin mun.
Men frågan är om socialdemokraternas ledning bryr sig tillräckligt mycket. Om man i nuläget inte är mer upptagna av hur partiet uppfattas i storstadsmediernas notoriskt opålitliga rapportering och analysmaterial än av att rädda sitt eget parti från fortsatt kräftgång och en långsiktig undergång.
För egen del är jag dock övertygad om att "fegsosseriet" (fegliret) inte kommer att betala sig i längden. Tvärtom finns en stor risk att den just nu så nära nog bedrägligt "kassaskåpssäkra", kommande valvinsten i kombination med fegliret kan riskera att äventyra de goda valvinstutsikterna, när vi kommer i skarpt läge framåt slutet av 2009 och sedan över i aktiv valrörelsekamp.
Håller det verkligen att ligga lågt fram över s-kongressen i november 2009 och sedan tro att det räcker med lite profilering och kampanjvaltrix så är valsegern i hamn i september 2010? Nja, sannolikt inte. Lika lite som det är att rekommendera en partikongress att ersätta Internationalen med Ingmar Bergmans Tystnaden. (Annars inget ont om den goda Bergman-skapelsen.)
Eller finns det möjligen en dold dagordning som man just nu inte vill visa upp bakom partiledningens fegsosselinje? I så fall är det bättre att den kommer fram nu och att vi på allvar får debattera dess innehåll i ett brett partisammanhang.
Eller har s-partiledningen invaggat sig själva i ett tillstånd som man inte kan eller vågar ta sig ur? Med fortlöpande bedrägligt goda opinionssiffror och annat som synes tala för att det nära nog "rullar på av sig självt". Därtill möjligen också påhejade av en hord egna PR-nissar och så kallade kommunikationsexperter - och som blir allt fler ju mer partiet krymper i medlemsantal.
Men precis som i en fotbollsmatch är det farligt att leda med ett noll i halvlek och sedan tro att det bara är att "spela hem matchen" i andra halvlek.Sådana matchscenarios slutar inte sällan i att man lite snöpligt låter den till synes så säkra vinsten gå en ur händerna. Och en med ruelse ställd fråga i omklädningsrummet efteråt: hur fan kunde det gå så att vi förlorade? Vad fan var det som hände, egentligen? Någon som har ett bra svar?
Kanske när vi ersatte en frustande offensivlusta och Internationalen med Bergmans Tystnaden, och började fegspela...
Men ibland händer det att även historiskt så proffsiga socialdemokrater slarvar med det egna spelet och nonchalerar behovet av att formulera en egen berättelse om framtiden som förmår återge folket tron på dem och deras förmåga.
Följden av det blir då att socialdemokraterna då förlorar lite snabbare och kanske också lite överraskande än man annars skulle ha gjort. Alternativt blir kvar i opposition lite längre än som annars skulle vara bli fallet.
Än är dock för tidigt att säga hur utfallet blir i detta avseende hösten 2010...Men inte har man väl redan ersatt Internationalen med Bergmans Tystnaden som nytt vinnarkoncept?
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Som om rörelsen skulle ersätta Internationalen med Bergmans Tystnaden...
Socialdemokratiska partiet har - om man sköter sig rätt och vågar tala om för väljarna vad man står för - en mycket god chans att återta sin tidigare position som Sveriges ledande politiska kraft. Visst är det så - i princip!
Med opinionssiffror på 42 -43 (ibland mer) procent i mätning efter mätning finns ett dokumenterat starkt missnöje med den sittande borgerliga alliansregeringens orättfärdiga klasspolitik. Viljan till revansch och förnyelse på stabil ideologisk grund borde därför också vara stark i både fackföreningsrörelse och socialdemokrati. Men frustar man av sådan reformanda och kraftfull oppositionslusta? Nä, snarare uppträder man från ledande håll överraskande ängsligt och räddhågset. Nästan som om man inte riktigt vågar tro på sig själv och sina idéer.
Säkert är dock att socialdemokraternas styrka i svensk politik på sikt inte blir större än styrkan och kraften i dess partiorganisation och medlemsled motiverar.
För socialdemokraterna, med ambitionen - åtminstone i teorin - att vara ett folkrörelseparti, är det länge pågående och nu fortsatt växande raset i medlemsantal, särskilt allvarligt. Så visst är det kris - också om alla inte riktigt vill eller vågar ta det ordet i sin mun.
Men frågan är om socialdemokraternas ledning bryr sig tillräckligt mycket. Om man i nuläget inte är mer upptagna av hur partiet uppfattas i storstadsmediernas notoriskt opålitliga rapportering och analysmaterial än av att rädda sitt eget parti från fortsatt kräftgång och en långsiktig undergång.
För egen del är jag dock övertygad om att "fegsosseriet" (fegliret) inte kommer att betala sig i längden. Tvärtom finns en stor risk att den just nu så nära nog bedrägligt "kassaskåpssäkra", kommande valvinsten i kombination med fegliret kan riskera att äventyra de goda valvinstutsikterna, när vi kommer i skarpt läge framåt slutet av 2009 och sedan över i aktiv valrörelsekamp.
Håller det verkligen att ligga lågt fram över s-kongressen i november 2009 och sedan tro att det räcker med lite profilering och kampanjvaltrix så är valsegern i hamn i september 2010? Nja, sannolikt inte. Lika lite som det är att rekommendera en partikongress att ersätta Internationalen med Ingmar Bergmans Tystnaden. (Annars inget ont om den goda Bergman-skapelsen.)
Eller finns det möjligen en dold dagordning som man just nu inte vill visa upp bakom partiledningens fegsosselinje? I så fall är det bättre att den kommer fram nu och att vi på allvar får debattera dess innehåll i ett brett partisammanhang.
Eller har s-partiledningen invaggat sig själva i ett tillstånd som man inte kan eller vågar ta sig ur? Med fortlöpande bedrägligt goda opinionssiffror och annat som synes tala för att det nära nog "rullar på av sig självt". Därtill möjligen också påhejade av en hord egna PR-nissar och så kallade kommunikationsexperter - och som blir allt fler ju mer partiet krymper i medlemsantal.
Men precis som i en fotbollsmatch är det farligt att leda med ett noll i halvlek och sedan tro att det bara är att "spela hem matchen" i andra halvlek.Sådana matchscenarios slutar inte sällan i att man lite snöpligt låter den till synes så säkra vinsten gå en ur händerna. Och en med ruelse ställd fråga i omklädningsrummet efteråt: hur fan kunde det gå så att vi förlorade? Vad fan var det som hände, egentligen? Någon som har ett bra svar?
Kanske när vi ersatte en frustande offensivlusta och Internationalen med Bergmans Tystnaden, och började fegspela...
Men ibland händer det att även historiskt så proffsiga socialdemokrater slarvar med det egna spelet och nonchalerar behovet av att formulera en egen berättelse om framtiden som förmår återge folket tron på dem och deras förmåga.
Följden av det blir då att socialdemokraterna då förlorar lite snabbare och kanske också lite överraskande än man annars skulle ha gjort. Alternativt blir kvar i opposition lite längre än som annars skulle vara bli fallet.
Än är dock för tidigt att säga hur utfallet blir i detta avseende hösten 2010...Men inte har man väl redan ersatt Internationalen med Bergmans Tystnaden som nytt vinnarkoncept?
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 5:07 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home