EG-domstolen gick emot facket också i tyska Rüffertmålet
Observerat och analyserat:
EG-domstolen gick emot facket också i tyska Rüffertmålet
Så kom då det väntade i EG-domstolens utslag den 3 april i det så kallade Rüffertmålet (om en polsk byggfirmas lönedumpning i tyska Niedersachsen).
EG-domstolens utslag gick facket emot. Därmed har domstolen i likhet med i Lavalfallet inskränkt fackens möjligheter att kräva kollektivavtal för utländska arbetare på samma nivå som för den inhemska arbetskraften.
Det går inte konstatera annat än att den här domen är ännu ett bakslag för den europeiska fackföreningsrörelsen. Det var också innebörden i den kommentar som gjordes om domen av Katharina Erdmenger, chef för tyska DGB:s kontor i Bryssel. Det är ett europeiskt problem, slår hon fast.
Frågan om den fria rörligheten och kollektivavtalens ställning och de fackliga rättigheterna blir nu stor även i Tyskland, säger hon. Det politiska trycket på lösningar både på nationell och på europeisk nivå ökar.
EG-domstolens jurister säger i sin dom den 3 april att tyska Niedersachsen i sin upphandling gjorde fel när den krävde kollektivavtal enligt de normer som gäller i delstaten, eftersom dessa inte var allmängiltigförklarade. (Finland har däremot en sådan lagstiftning. Däremot inte Sverige, Danmark, Tyskland m fl länder som valt att reglera sina löne- och övriga anställningsvillkor via avtal som inte är allmängiltighetsförklarade i lag.)
Katharina Erdmenger anser att domstolens tolkning av reglerna för offentlig upphandling är uppseendeväckande. Enligt domstolen får inte myndigheten kräva att de lokala avtalen ska gälla. Det anses diskriminera den privata sektorn. I Niedersachsen ligger minimilönerna i avtalen högre än för landet som helhet. Enligt Katharina Erdmenger blir det i fortsättningen svårt att kräva högre avtal än de minimilöner som gäller nationellt.
- Detta är ännu ett bakslag för det social Europa, men för svensk del ändrar inte domen särskilt mycket. Domen bekräftar den ställning domstolen tog i Lavalfallet, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO.
TCO:s ordförande Sture Nordh säger i en kommentar att domen stärker kravet på att EG-rätten måste ändras: "Domstolen väljer att än en gång tolka utstationeringsdirektivet (rör utländsk arbetskraft) på ett sätt som strider mot vad de europeiska lagstiftarna avsåg.
Sture Nordh beklagar även att den svenska regeringen inte intervenerade i fallet till stöd för den tyska delstaten och de fackliga kraven. Tyska regeringen stöttade däremot Sverige i det svenska Lavalmålet (lettiska skolbygget i Vaxholm) i den EG-dom som kom i december 2007.
Rüffertfallet gäller, liksom i Lavalmålet, en upphandling av ett bygge, i det här fallet ett fängelse i delstaten Niedersachsen. En polsk underentreprenör engagerades. När det visade sig att denne betalade sina arbetare mindre än hälften av den föreskrivna minimilönen, sade delstaten upp kontrakten.
Firman hävdade att detta var ett brott mot den fria rörligheten och att man hade rätt att använda sig av lägre löner som konkurrensmedel.
Precis som den svenska arbetsdomstolen i Lavalfallet var den tyska domstol som hade att avgöra fallet osäker på rättsläget och vände sig till EG-domstolen.
EG-domstolens jurister slår nu fast att delstaten i sin upphandling inte har rätt att kräva den lön som föreskrivs i det byggavtal som gäller inom delstaten. Det "strider mot bestämmelserna i gemenskapsdirektivet om utstationering av arbetstagare..."
Domstolen finner "att den inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster som följer av skyldigheten att betala de anställda den lön som gäller enligt det tillämpliga kollektivavtalet i det förevarande fallet inte är motiverad av målet att skydda arbetstagarna."
- EG-domstolen fortsätter driva sin linje från Lavalmålet och tolkar återigen EG-rätten i strid med likabehandlingsprincipen och mot politiska beslut, konstaterar LO:s och Europafackets ordförande Wanja Lundby-Wedin i en kommentar till domen.
EG-domstolens praxis innebär att domstolens jurister fortsätter att sätta den fria rörligheten främst också när det sker till priset av lönedumpning och underbudskonkurrens i förhållande till på verksamhetsorten giltiga kollektivavtal.
Konsekvensen av först Lavaldomen och nu också tyska Rüffertdomen visar bara att vi inte - som svenska regeringen och dess utredare tror - kan vänta ett år på att få en ny och bättre utstationeringslag och starkare skrivning av lex Britannia i medbestämmandelagen. Det som krävs för att "täppa igen hålet" i vår inhemska arbetsrätt efter EG-juristernas Lavaldom. En ny och starkare lagstiftning måste på plats redan under det här året. Inte om ett år eller så.
Uppenbart är också att vi från svenskt håll - och inom fackföreningsrörelsen i Europa - varit lite för godtrogna och inte velat se att EG-domstolens jurister kör sitt eget nyliberala race och alltid sätter den fria rörlighetens principer före allt annat. Också när det sker till priset av löne- och villkorsdumpning och en tydlig obstruktion mot inom branschen och verksamhetsorten giltiga kollektivavtal.
Den tyske statsvetarprofessorn Scharpf - med EU som en av sina specialområden - har uppenbarligen rätt när han häromveckan uppmanade Sverige och andra att börja resa motstånd och obstruera. Inte bara lyda när EG:s jurister kör sitt ny- och ultraliberala marknadsrace!
Robert Björkenwall; (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Fotnot: Den som vill läsa pressmeddelandet och domen från EG-domstolen hittar det på länken:
http://curia.europa.eu/sv/actu/communiques/cp08/aff/cp080020sv.pdf
http://curia.europa.eu/jurisp/cgi-bin/form.pl?lang=SV&Submit=rechercher&numaff=C-346/06
Läs även uttalande av LO:s och Europafackets ordförande Wanja Lundby-Wedin i pressmeddelande från LO: http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/90573017E2C324B0C1257420003883BC
EG-domstolen gick emot facket också i tyska Rüffertmålet
Så kom då det väntade i EG-domstolens utslag den 3 april i det så kallade Rüffertmålet (om en polsk byggfirmas lönedumpning i tyska Niedersachsen).
EG-domstolens utslag gick facket emot. Därmed har domstolen i likhet med i Lavalfallet inskränkt fackens möjligheter att kräva kollektivavtal för utländska arbetare på samma nivå som för den inhemska arbetskraften.
Det går inte konstatera annat än att den här domen är ännu ett bakslag för den europeiska fackföreningsrörelsen. Det var också innebörden i den kommentar som gjordes om domen av Katharina Erdmenger, chef för tyska DGB:s kontor i Bryssel. Det är ett europeiskt problem, slår hon fast.
Frågan om den fria rörligheten och kollektivavtalens ställning och de fackliga rättigheterna blir nu stor även i Tyskland, säger hon. Det politiska trycket på lösningar både på nationell och på europeisk nivå ökar.
EG-domstolens jurister säger i sin dom den 3 april att tyska Niedersachsen i sin upphandling gjorde fel när den krävde kollektivavtal enligt de normer som gäller i delstaten, eftersom dessa inte var allmängiltigförklarade. (Finland har däremot en sådan lagstiftning. Däremot inte Sverige, Danmark, Tyskland m fl länder som valt att reglera sina löne- och övriga anställningsvillkor via avtal som inte är allmängiltighetsförklarade i lag.)
Katharina Erdmenger anser att domstolens tolkning av reglerna för offentlig upphandling är uppseendeväckande. Enligt domstolen får inte myndigheten kräva att de lokala avtalen ska gälla. Det anses diskriminera den privata sektorn. I Niedersachsen ligger minimilönerna i avtalen högre än för landet som helhet. Enligt Katharina Erdmenger blir det i fortsättningen svårt att kräva högre avtal än de minimilöner som gäller nationellt.
- Detta är ännu ett bakslag för det social Europa, men för svensk del ändrar inte domen särskilt mycket. Domen bekräftar den ställning domstolen tog i Lavalfallet, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO.
TCO:s ordförande Sture Nordh säger i en kommentar att domen stärker kravet på att EG-rätten måste ändras: "Domstolen väljer att än en gång tolka utstationeringsdirektivet (rör utländsk arbetskraft) på ett sätt som strider mot vad de europeiska lagstiftarna avsåg.
Sture Nordh beklagar även att den svenska regeringen inte intervenerade i fallet till stöd för den tyska delstaten och de fackliga kraven. Tyska regeringen stöttade däremot Sverige i det svenska Lavalmålet (lettiska skolbygget i Vaxholm) i den EG-dom som kom i december 2007.
Rüffertfallet gäller, liksom i Lavalmålet, en upphandling av ett bygge, i det här fallet ett fängelse i delstaten Niedersachsen. En polsk underentreprenör engagerades. När det visade sig att denne betalade sina arbetare mindre än hälften av den föreskrivna minimilönen, sade delstaten upp kontrakten.
Firman hävdade att detta var ett brott mot den fria rörligheten och att man hade rätt att använda sig av lägre löner som konkurrensmedel.
Precis som den svenska arbetsdomstolen i Lavalfallet var den tyska domstol som hade att avgöra fallet osäker på rättsläget och vände sig till EG-domstolen.
EG-domstolens jurister slår nu fast att delstaten i sin upphandling inte har rätt att kräva den lön som föreskrivs i det byggavtal som gäller inom delstaten. Det "strider mot bestämmelserna i gemenskapsdirektivet om utstationering av arbetstagare..."
Domstolen finner "att den inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster som följer av skyldigheten att betala de anställda den lön som gäller enligt det tillämpliga kollektivavtalet i det förevarande fallet inte är motiverad av målet att skydda arbetstagarna."
- EG-domstolen fortsätter driva sin linje från Lavalmålet och tolkar återigen EG-rätten i strid med likabehandlingsprincipen och mot politiska beslut, konstaterar LO:s och Europafackets ordförande Wanja Lundby-Wedin i en kommentar till domen.
EG-domstolens praxis innebär att domstolens jurister fortsätter att sätta den fria rörligheten främst också när det sker till priset av lönedumpning och underbudskonkurrens i förhållande till på verksamhetsorten giltiga kollektivavtal.
Konsekvensen av först Lavaldomen och nu också tyska Rüffertdomen visar bara att vi inte - som svenska regeringen och dess utredare tror - kan vänta ett år på att få en ny och bättre utstationeringslag och starkare skrivning av lex Britannia i medbestämmandelagen. Det som krävs för att "täppa igen hålet" i vår inhemska arbetsrätt efter EG-juristernas Lavaldom. En ny och starkare lagstiftning måste på plats redan under det här året. Inte om ett år eller så.
Uppenbart är också att vi från svenskt håll - och inom fackföreningsrörelsen i Europa - varit lite för godtrogna och inte velat se att EG-domstolens jurister kör sitt eget nyliberala race och alltid sätter den fria rörlighetens principer före allt annat. Också när det sker till priset av löne- och villkorsdumpning och en tydlig obstruktion mot inom branschen och verksamhetsorten giltiga kollektivavtal.
Den tyske statsvetarprofessorn Scharpf - med EU som en av sina specialområden - har uppenbarligen rätt när han häromveckan uppmanade Sverige och andra att börja resa motstånd och obstruera. Inte bara lyda när EG:s jurister kör sitt ny- och ultraliberala marknadsrace!
Robert Björkenwall; (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Fotnot: Den som vill läsa pressmeddelandet och domen från EG-domstolen hittar det på länken:
http://curia.europa.eu/sv/actu/communiques/cp08/aff/cp080020sv.pdf
http://curia.europa.eu/jurisp/cgi-bin/form.pl?lang=SV&Submit=rechercher&numaff=C-346/06
Läs även uttalande av LO:s och Europafackets ordförande Wanja Lundby-Wedin i pressmeddelande från LO: http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/90573017E2C324B0C1257420003883BC
posted by rbjorkenwall at 7:16 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home