Växande krav på någon slags reglering av finanskapitalet i världen

Kritiken mot finanskapitalismens makt, hedgefonder och investmentbolag kommer nu i växande grad även från liberalt håll. Så t ex efterlyser de brittiska liberalernas ekonomiske talesman Vince Cable en starkare reglering. The Economist, konservativ i ekonomiska frågor men ofta läsvärd, som nära nog aldrig har förespråkat statliga intervention i någon större utsträckning argumenterar för samma sak. Nye IMF-chefen, den franska socialisten Dominique Strauss-Kahn föreslog häromdagen efterfrågestimulanser, länge ett förbjudet recept i dessa nationalekonomiska salonger. Klassiska argument från vänster är nu allmängods i debatten. Visserligen sker omvändelsen under galgen och vid bankruttens rand. Men ändå!

Att bygga ett stabilare globalt system är förvisso ett långsiktigt projekt. Men som pålitliga Göran Rosenberg skrev i en kolumn 27 mars i DN: ”Vad jag tror att världens regeringar och centralbanker därmed måste börjar ifrågasätta – och på något sätt reglera – är den globala finanskapitalismens makt.”

I ofta läsvärda brittiska The Independent undrar Philip Blond om det som nu sker med finanskapitalismen är ”The end of capitalism as we know it?” I samma tidningsdrake
förutspår Johann Hari ett dramatiske skifte till vänster i den globala politiken.

Frågan är nu bara: hur förhåller sig den tidigare så kapitalistkritiska svenska 2000-talssocialdemokratin till det det skifte som nu är i full sving ute i vår omvärld? Passiv eller hänger vi på i den befogade kritik som nu växer i vår omvärld om behovet av någon slags reglering av det ansvarslösa och ofta så ansiktslösa finanskapitalet?

Har socialdemokraterna i Sverige någon åsikt här?

/Robert Björkenwall