Thursday, March 27, 2008

Innanför "utanförskapet" - en läsvärd och kunskapsrik analys

Observerat:
Innanför utanförskapet - valretorik och verklighet

Till valrörelsens mysterier i Sverige år 2006 hörde att de borgerliga i den så kallade alliansen lyckades få ett sånt genomslag för en beskrivning av arbetslöshet och utanförskap som var så i grunden falsk och fjärran från verkligheten. Ändå, eller kanske just därför att den var så fräckt ohederlig, fick budskapet om det påstått rekordstora utanförskapet ett oerhört och för valutgången avgörande genomslag i valrörelsen.

Utanförskapet är gigantiskt sade man från borgerligt håll. Var det inte 1,1 miljoner i utanförskap så var det 1,5 miljoner. Men siffran är och förblir falsk - och byggd på en statistisk konstruktion om "helårsekvivalenter" - framgår av den färska och läsvärda rapporten "Innanför Utanförskapet"(Arbetarrörelsens tankesmedja) av Bo Jangenäs och Levi Svenningsson. Exemplen på utanförskap och som de borgerliga körde med så friskt i valrörelsen var i själva verket ett statistiskt dribbel med siffror, när man i utanförskapet också räknade in t ex sjuka som är sjuka och arbetslösa som får stöd mellan två jobb och mycket annat i den vägen. I själva verket handlade det alltså här om att ”innanförskapet” - vårt välfärdssamhälle - fungerar precis som tänkt var att det också skulle göra.

Så utanförskapet handlar om helt andra tal än de 1,1 till 1,5 miljoner som inte minst de "nya", PR-fräcka moderaterna så framgångsrikt lyckades få media och många väljare att okritiskt "köpa".

Men det förtar inte, vilket det på området mycket kunniga rapportförfattarna, också konstaterar att det finns ett utanförskap som måste brytas. Och en arbetslöshet som är och var för alldeles för stor. Särskilt besvärlig så för den fjärdedel av i arbetsförmedlingarna inskrivna arbetslösa som befinner sig i återkommande arbetslöshet och inte klarar sig utan ett omfattande samhälleligt stöd -i form av utbildnings- och andra aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Dessa runt 100 000 som i princip aldrig kommit in på arbetsmarknaden och varit arbetslösa fem av de senaste åtta åren; de långtidsarbetslösa. De som nu inte har någon som helst inkomsttrygghet kvar i spåren av den våldsamma nedskärningen i a-kassan som den borgerliga alliansregeringen genomfört i regeringsställning på sitt valrörelsefalska "utanförskapsbudskap".

Allt detta myckna "matchningssnack/coachning" och tuffare sökkrav hjälper inte dessa långtidsarbetslösa som befinner sig längst från arbetsmarknaden. Dessa det reella utanförskapets personer behöver få yrkesutbildningsstöd och andra samhälleliga insatser om de alls ska kunna komma tillbaka till egen försörjning igen.

Den något mindre än en halv miljon "förtidspensionerade" är ett kapitel för sig. Men grundproblemet här är att ungefär en tio till tolv procent av dessa har en viss arbetsförmåga kvar ( varierande grad av deltid) - men det dräller inte precis av arbetsgivare på vår allt tuffare arbetsmarknad som är villiga att anställa dessa utan lönebidrag och andra stöd. Må sedan vara att det ligger en del i vad LO-Wanja och andra säger om att det "varit för lätt att förtidspensionera". Men vilket ansvar har i grunden arbetsgivarna tagit - jämför främjandelagen och anpassningsgrupperna på 70- och 80-talen! - för den utslagning som skett ute på landets arbetsplatser, denna "centrala arena för utslagningen" (sid 20 i rapporten)?

För övrigt finns det i nuläget "nära 90 000 personer som arbetsgivarna får lönebidrag för eller som finns i offenligt skyddade arbeten och inom Samhall" (sid 23i rapporten). Den stöttningen lär nog behöva bli ännu lite bättre - vid sidan om en kraftsamling kring bättre fungerande företagshälsovård, arbetsplatsanknuten rehabilitering, bra fungerande yrkesutbildningar m m - om fler i det "reella utanförskapet" ska kunna få en chans att få in en fot på arbetsmarknaden igen.

Men alliansregeringen - väl i regeringsställning - har tvärtom dragna in på arbetsmarknadsåtgärder, arbetsmarknadsutbildningar och kraftigt bantat på Komvux etc, och därmed ytterligare försämrat för unga, långtidsarbetslösa, nysvenskar m m i ett läge med en strålande högkonjunktur som nu dock är på väg att ebba ut.

Lägg så till detta de höjda avgifterna till a-kassan som i slutet av 2007 hade lett till att 420 000 personer nu står utan trygghet. Dessa höjningar ingalunda heller nödvändiga för att finansiera statens kostnader för arbetslöshetsförsäkringen. Den var och är i själva verket överfinansierad med åtskilliga miljarder genom den särskilda så kallade arbetsmarknadsavgiften.


Det finns följaktligen nog - än mera så efter läsningen av "Innanför Utanförskapet"-rapporten - goda skäl att betvivla att skulle finnas särskilt mycket hopp före ett maktskifte hösten 2010. Den kraftsamling för ett arbetsliv för alla som så väl behövs finns ännu inte i sikte men kan kanske komma när socialdemokraterna hunnit samla sig till ett jobbprogram värt namnet.

Men ännu är vi inte där!

Robert Björkenwall (070-578 61 95); (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/

PS. Bra seminarium om det här i ABF-huset 26 mars. Kunde dock ha varit lite mer folk...

0 Comments:

Post a Comment

<< Home