Pierre Schoris nya bok "Draksåddens år"

Pierre Schoris nya bok "Draksåddens år" är - visar redan en snabbläddring - upp en insidesskildring av hur Sverige allt mer börjat mumla och tystna i spåren av att Bush proklamerat sitt "krig mot terrorismen". Särskilt så under Göran Persson-åren men i minst lika hög grad också sedan dess under Bildt och Reinfeldt.

Där Tyskland och Frankrike var påfallande tydliga och principfasta i FN i ett skede när Irak-katastrofen ännu kanske kunnat förhindras, fick Schori som FN-ambassadör instruktioner hemifrån att "ligga lågt", "inte sticka ut hakan" och "ligga i mittfåran". Den borgerliga regeringen är inte bättre, snarare tvärtom. Mumlet har ökat, i takt med att fler amerikanska brott mot folkrätten avslöjats.

Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt brukar svänga sig med att folkrätten kan tolkas på olika sätt. Men Guantanamo, Abu Ghraib, egyptierna på Arlanda, flygtrafiken till hemliga fängelser och vattentortyren kan bara tolkas på ett sätt. Det är och förblir brott mot folkrätten.

Schoris bok är en plädering mot räddhågsenheten och provinsialismen. För vilken värld vill vi leva i? frågar han. Och om nya Irak väntar - och det kan ju inte alls uteslutas - måste vi just nu, inte senare, visa civilkurage, använda vår frihet att tala fritt, friheter som inte alla i världen har.

Schori varnar för att ett framtida, suddigt utformat uppdrag av FN att gå in i Irak, sedan USA helt eller delvis lämnat, kan bli som en giftbägare, dvs. att svenska soldater av irakierna skulle uppfattas som USA-lydigt, underdånigt tjänstefolk. Men det ligger i tangentens riktning att vi mycket väl kan hamna där - i sinom tid. Om vi inte ser upp.

/Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/