Politiska skrönor om den färgstarka Per Edvin Sköld

Politiska skrönor från förr om en gammal s-profil i Sverige

Som bekant klagar Tage Erlander i sina dagböcker inte sällan på den buttre och nära nog ständigt småelake Per Edvin Sköld (mångårig försvars- och finansminister m m). Han förstod sig aldrig riktigt på varför Sköld hade en sådan stil när han annars var så intelligent och hade så bra administrativ förmåga.

Per Albin Hansson hade dock ett bra knep för att att tämja Sköld när han brusade upp och började kasta bläckhorn och pennor omkring sig. Tricket var att fråga Sköld hur det stod till med hustru Edit och barnen. Då blev han from som ett lamm och kunde börja berätta om en kärleksfull episod i familjens liv.

Det finns ett otal om historier om hans effektiva men ibland väl brutala slagfärdighet. Gösta Bohman har berättat att när han var en ledande figur i Stockholms handelskammare på 50-talet var finansminister Sköld där och höll föredrag. Efteråt frågade Bohman om statsrådet ville stanna kvar på middag. Svaret blev:

- Ja, kvällen är ju förstörd ändå, så jag tackar ja!

En favorit är när den nyvalde Metall-ekonomen Hans Hagnell var nyvald s-riksdagsman på 60-talet och höll ett ideologiskt litet anförande i socialdemokratiska riksdagsgruppen och efterlyste lite mer visioner och en aktivare näringspolitik. Varför har vi inte gjort någonting åt de statliga företagen, frågade han bland annat.

Då hördes veteranen Skölds skånska stämma från en av de bakre bänkarna:
- Vi har väntat på dig, min lille påg.

Legendariske lantarbetaragitatorn och finansministern Gunnar E. Sträng satt i restaurangen på Sergels Torg - på den tiden Sveriges riksdag höll till där - och beskärmade sig över alla "kaninaharar" (förvildade kaniner) som förstörde i trädgården vid sommarstugan i Halland. Det är alldeles omöjligt att bli av med dom, sa Sträng.

Sköld som satt vid ett bord bakom Gunnar Emanuel säger då på bred skånska. "Du kan väl höja nån skatt". Alla inklusive Sträng skrattade

Låt mig avsluta med en annan inte helt oäven Sköld-historia var när folkpartiledaren Andersson i Rasjön föreslog under finska vinterkriget att Sköld skulle förflytta trupper från norr till Skåne med tanke på risken för ett tyskt angrepp. Han fick ett bryskt svar av Sköld:

"Ingen bryr sig väl om vad du säger i de militära frågorna. Du kommer ju från trakter, där man drar ut tänderna för att slippa värnplikt."

Men en gång blev Sköld själv satt på pottkanten av högeramiralen Arvid Lindman som i en riksdagsdebatt sade: "Om man kan strö ut över våra svenska åkrar allt vad Sköld har pratat, så skulle det bli en riktigt vacker gröda."

Det dröjde några sekunder innan kammaren fattade och förstod innebörden och då utbrast i ett skallrande skratt.

Sköld sade efteråt han att gärna skulle ha betalt 100 kronor om han i stället hade kommit på den repliken.

Varför hör man så sällan sådana skrönor om dagens inte alltid så färgstarka svenska och nordiska politiker?

Robert Björkenwall