Wednesday, April 16, 2008

Riksdagens vårbudgetdebatt - om utanförskapet och jobben

Observerat:
Om utanförskapet, finansministern och budgetdebatten

Den Reinfeldt-ledda alliansregeringen, och allra tydligast så finansminister Anders E. Borg (m) viftar gärna bort alla anklagelser från opposition och forskarhåll mot den borgerliga regeringen för att den för en klasspolitik. Detta bortviftande sker med argumentet att allt görs från regeringens sida för att uppnå det högre goda, som är fler i arbete.

Man skryter med att "utanförskapet" - detta svårt missbrukade ord - minskat sedan de borgerliga kom till makten. Också om det är ett faktum att både arbetslöshet och sjukskrivningar sjönk redan under socialdemokratiskt styre. Särskilt tydligt så det sista s-regeringsåret - och att det sedan fortsatt sjunka något ytterligare under den högkonjunktur, som förklarar minst två tredjedelar av den positiva jobbeffekten under 2007. Men nu snart kan börja vändas i en ökande arbetslöshet igen när tillväxten i ekonomin nu börjar mattas. Och fortsätter att göra så under kommande år. Också enligt regeringens egna prognoser.

En viktig förklaring till att regeringen redan börjat få växande problem med sin jobbpolitik är själva begreppet utanförskap och hur det används. När miljöpartisten Mikaela Valtersson - stödd på Bo Jangenäs och Levi Svenningssons läsvärda rapport om det teoretiska och reella utanförskapet (utgiven av Tankesmedjan (s) - i budgetdebatten i riksdagen den 15 april ifrågasatte att 40 personer som är sjuka en vecka var räknas om till en person ("helårsekvivalent") som är i permanent utanförskap, svarade Borg med att påpeka att det var den tidigare socialdemokratiske finansministern Erik Åsbrink som 1998 införde begreppet. Må så vara men det är först med alliansens valpropaganda som missbruket av detta teoretiska statistikbegrepp blivit politisk vardag och grov populism.

”Tillhör man utanförskapet om man är förkyld en vecka?”, undrade Valtersson med rätta.

Valtersson påpekade egentligen bara det självklara att den ursprungliga tanken med det lite teoretiska helårsekvivalent-begreppet var och är att det kan ha ett statistiskt värde användbart för att se en utveckling i statsbidragens utveckling. Men det ska och får inte missbrukas - som nu skett - och blandas samman med vad vi i dagligt tal menar med utanförskap.

Då handlar det om att se människan i vardagen, i det riktiga livet. Inte någon statistisk konstruktion (helårsekvivalent). De åtgärder regeringen använt sig av när de skinnat och ekonomist klämt åt sjuka och arbetslösa med kraftigt försämrade ersättningar och tagit bort deras utbildningsmöjligheter (i komvux, yrkesvux och annat) har snarare ökat "utanförskapet" för dem som står längst från arbetsmarknaden. Dessa drygt 100 000 som har det svårast och varit borta från arbetsmarknaden i flera år, möjligen med ett och annat kortare inhopp. Deras väg tillbaka har blivit ännu längre med regeringens nedskärningspolitik vad gäller aktiva arbetsmarknads- och utbildningsåtgärder.

Att sedan därtill börja dribbla med teoretiska konstruktioner i statistiken och räkna om också korttidssjuk och tillfälligt arbetslösa som varande i utanförskap - som helårsekvivalenter - är ett grovt missbruk av vad som verkligen menas med att vara utanför. Alla dessa - och de kan vi alla vara några gånger i livet - är inte "utanför" utan har tvärtom rätt till det stöd och socialförsäkringsersättningr som vi alla gemensamt byggt upp och som ska finnas där på plats i varje välfärdssamhälle värt namnet.

Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/

PS. Häromdagen hade Asbjorn Wahl från norska Kommunal och Allians för velferdsstaten en intressant genomgång om hur arbetarrörelsen i Norge gjorde när man aktiveras parti- och fackföreningsrörelsen till kamp mot privatiseringarna och för välfärdssamhället - och bäddade för valframgången häromåret. Lite av detta upplägg borde vi ha - också i Sverige för att få fart på svensk arbetarrörelsen. Få till stånd en mera självkritisk granskning (syneförrättning) av vårt samhälle och för att tydliggöra skiljelinjerna i politiken.
Vi har en del att lära av Norge härvidlag!

0 Comments:

Post a Comment

<< Home