Nödvändiga förändringar av inhemska och EU-regelverk för en bättre fungernarande arbetsmarknad
Observerat:
Viktig EU-parlamentsdebatt om det sociala Europa - men nödvändiga förändringar av EU:s regelverk på arbetsmarknaden krävs
EU-kommissionären Vladimir Spidla inledde debatten i EU-parlamentet den 22 april om social dumpning utifrån de två omdiskuterade Vaxholms- och Rüffertdomarna (ett svenskt och ett tyskt mål om offentlig upphandling med utländska firmor) på följande sätt:
– EU-kommissionen har åtagit sig att bekämpa varje form av social dumpning, sade tjecken Vladimir Spidla och som är ansvarig kommissionär för arbetsmarknad och sociala frågor.
Stolta ord men föga konkret när EU-kommissionen ska gå från ord till verklighet och handling. Det "papper" som EU-kommissionen har bara lagt fram ett allmänt hållet om hur tillämpningen av EU-reglerna (läs utstationeringsdirektiv och annat) ska bli bättre. Inte mycket att luta sig mot för den som är kritisk - i Sverige och Tyskland - mot de ökande riskerna för låglöne- och villkorsdumpning när firmor från de nya EU-länderna i Öst- och Centraleuropa blir utförare vid olika offentliga upphandlingar av skolbyggen (Lavalmålet i Vaxholm), fängelser (Rüffertmålet) och annat liknande . Socialistgruppens talesperson var då klart tuffare i debatten i EU-parlamentet.
– Vi har alltid trott att utstationeringsdirektivet var en bra utgångspunkt, konstaterade Anne van Lancker.
Och hon fyllde i med att berätta om sin och andras stora besvikelsen efter domarna i Laval- och Rüffertmålen i EG-domstolen. Den svenske socialdemokraten Jan Andersson hängde på och sade bland annat följande:
– Om ni sagt att det var kvinnor som skulle ha 46 procent av männens lön skulle alla anse att det är diskriminering. (De var just den lön som de polska byggjobbarna fick vid det tyska fängelsebygget i Niedersachsen, det så kallade Rüffertmålet.)
Av motsatt uppfattning var dock exemelvis den svenske moderaten Gunnar Hökmark, som tvärtom hyllade den fria rörlighetens Europa och inte ser något fel i att det blir så här.
Debatten i Europaparlamentet om den fria rörligheten och det sociala Europa visar tydligt var skiljelinjerna går mellan de olika partigrupperningarna, mellan vänster och höger. Rimligen kommer de också att få genomslag i kommande valet till EU-parlamentet senvåren 2009. Och möjligen, i bästa fall, också ge ett lite större valdeltagande än senast. Men säkert är det inte.
När problematiken runt de offentliga upphandlingarna och EU:s utstationeringsdirektiv samt de två nämnda EG-domarna närmare analyserats i Sverige så är en slutsats att en del av problemet går att lösa genom att ändra den svenska arbetslagstiftningen. Trycket på regeringen Reinfeldt och arbetsmarknadsminister Littorin har också lett till att en utredning om detta nu tillsatts under ledning av Medlingsinstitutets generaldirektör Stråth. Och med önskemål om att den ska vara klar redan under det här året.
Den socialdemokratiska oppositionen och fackföreningsrörelsen menar att det måste gå ännu lite fortare, dvs att en ny och ändrad lagstiftning - starkare skrivning av utstationeringslagen samt av konflikträtten enligt lex Britannia (§ 42) i medbestämmandelagen - helst behöver vara klar innan Sveriges riksdag ska godkänna den nya EU-författningen, Lissabonfördraget. Om det också blir så i praktiken, ja det återstår att se. Men det är tveksamt om inte socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen ökar trycket ytterligare på regeringen Reinfeldt. Särskilt som somliga socialdemokrater inte riktigt vill/vågar göra den tydliga "villkorskopplingen".
Klar är dock att även Reinfeldts borgerliga koalitionsregering vill ha frågan utklarad i god tid före kommande EU-parlamentsval senvåren 2009. Oppositionen menar däremot att tempot i stärkandet av den svenska arbetsrätten och skyddet mot riskerna för låglönedumpning måste gå lite snabbare än så.
EG-domstolens tolkning ligger fast tills utstationeringsdirektivet ändras
EG-domstolens beslut nyligen i Rüffertmålet och i december 2007 i Lavalmålet handlar om domstolsjuristernas, enligt mångas mening alltför "liberala", tolkningen av reglerna för arbetare som utför tillfälliga entreprenadjobb utomlands, det så kallade utstationeringsdirektivet. Trots att det där framgår att medlemsländerna kan ha högre ambitioner slog EG-domstolen ändå fast att det bara går att kräva minimilöner. EU:s utstationeringslag kom därmed i EG-domstolens tolkning att förvandlas från ett golv till ett tak. Och därmed exempelvis tillåta att polska byggjobbare i Niedersachsen kunna tillåtas gå på löner som bara var 46 procent av vad som annars stipuleras i tyska branschavtal i delstaten.
Domsluten i EG-domstolen i Luxemburg är märkliga eller kanske snarare ett uttryck för att man där uppenbarligen väljer att sätta den fria rörligheten som överordnad princip oavsett dess konsekvenser i ett enskilt EU-land och utifrån vad som socialt och lönemässigt anses rimligt och acceptabelt. Men inget talar för att EG-domstolen kommer att ändra sig på den punkten - med mindre än att lagstiftningen görs om och skärps så att sådana tolkningar inte längre ska bli möjliga.
Slutsatsen har därför blivit i bl a Sverige, Tyskland m fl "gamla" EU-länder att nu måste regelverket skärpas så att det blir glasklart att utländska arbetare inte ska diskrimineras vid ex.vis offentliga upphandlingar och anlitande av utländska firmor. Just detta krävde till exempel den spanske socialisten Manuel Medina i EU-parlamentets debatt den 22 april.
Också Europackets, EFS/ETUC:s, generalsekreteraren John Monks kräver - om än i lite vaga ordalag - en förändringar (översyn) av utstationeringsdirektivet. Möjligen beror det lite vaga ordalaget om översyn ("se över") av direktivet på att de ofta svaga facken i östra och centrala Europa redan med nuvarande utstationeringsdirektiv fått bättre villkor än de annars har på hemmaplan. Detta eftersom löntagare från de "nya" EU-länderna åtminstone är garanterade minimilöner när de jobbar i entreprenadjobb utomlands, ofta också med något bättre övriga arbetsvillkoren än på hemmaplan. Men likafullt inte sällan klart under vad som är praxis enligt kollektivavtal och övriga regelverk i de "gamla" EU-länderna.
Men nog borde också detta kunna gå att överbrygga. Precis som när frågan om EU:s tjänstedirektiv härom året kompomissades fram mellan socialdemokrater och kristdemokrater i Europaparlamentet och i EU:s ministerråd bland ansvariga statsråd och regeringschefer, så borde samma blocköverskridande konstellation kunna skaka fram ett omskrivet och starkare utstationeringsdirektiv som gäller på hela EU-planet.
Robert Björkenwall(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Viktig EU-parlamentsdebatt om det sociala Europa - men nödvändiga förändringar av EU:s regelverk på arbetsmarknaden krävs
EU-kommissionären Vladimir Spidla inledde debatten i EU-parlamentet den 22 april om social dumpning utifrån de två omdiskuterade Vaxholms- och Rüffertdomarna (ett svenskt och ett tyskt mål om offentlig upphandling med utländska firmor) på följande sätt:
– EU-kommissionen har åtagit sig att bekämpa varje form av social dumpning, sade tjecken Vladimir Spidla och som är ansvarig kommissionär för arbetsmarknad och sociala frågor.
Stolta ord men föga konkret när EU-kommissionen ska gå från ord till verklighet och handling. Det "papper" som EU-kommissionen har bara lagt fram ett allmänt hållet om hur tillämpningen av EU-reglerna (läs utstationeringsdirektiv och annat) ska bli bättre. Inte mycket att luta sig mot för den som är kritisk - i Sverige och Tyskland - mot de ökande riskerna för låglöne- och villkorsdumpning när firmor från de nya EU-länderna i Öst- och Centraleuropa blir utförare vid olika offentliga upphandlingar av skolbyggen (Lavalmålet i Vaxholm), fängelser (Rüffertmålet) och annat liknande . Socialistgruppens talesperson var då klart tuffare i debatten i EU-parlamentet.
– Vi har alltid trott att utstationeringsdirektivet var en bra utgångspunkt, konstaterade Anne van Lancker.
Och hon fyllde i med att berätta om sin och andras stora besvikelsen efter domarna i Laval- och Rüffertmålen i EG-domstolen. Den svenske socialdemokraten Jan Andersson hängde på och sade bland annat följande:
– Om ni sagt att det var kvinnor som skulle ha 46 procent av männens lön skulle alla anse att det är diskriminering. (De var just den lön som de polska byggjobbarna fick vid det tyska fängelsebygget i Niedersachsen, det så kallade Rüffertmålet.)
Av motsatt uppfattning var dock exemelvis den svenske moderaten Gunnar Hökmark, som tvärtom hyllade den fria rörlighetens Europa och inte ser något fel i att det blir så här.
Debatten i Europaparlamentet om den fria rörligheten och det sociala Europa visar tydligt var skiljelinjerna går mellan de olika partigrupperningarna, mellan vänster och höger. Rimligen kommer de också att få genomslag i kommande valet till EU-parlamentet senvåren 2009. Och möjligen, i bästa fall, också ge ett lite större valdeltagande än senast. Men säkert är det inte.
När problematiken runt de offentliga upphandlingarna och EU:s utstationeringsdirektiv samt de två nämnda EG-domarna närmare analyserats i Sverige så är en slutsats att en del av problemet går att lösa genom att ändra den svenska arbetslagstiftningen. Trycket på regeringen Reinfeldt och arbetsmarknadsminister Littorin har också lett till att en utredning om detta nu tillsatts under ledning av Medlingsinstitutets generaldirektör Stråth. Och med önskemål om att den ska vara klar redan under det här året.
Den socialdemokratiska oppositionen och fackföreningsrörelsen menar att det måste gå ännu lite fortare, dvs att en ny och ändrad lagstiftning - starkare skrivning av utstationeringslagen samt av konflikträtten enligt lex Britannia (§ 42) i medbestämmandelagen - helst behöver vara klar innan Sveriges riksdag ska godkänna den nya EU-författningen, Lissabonfördraget. Om det också blir så i praktiken, ja det återstår att se. Men det är tveksamt om inte socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen ökar trycket ytterligare på regeringen Reinfeldt. Särskilt som somliga socialdemokrater inte riktigt vill/vågar göra den tydliga "villkorskopplingen".
Klar är dock att även Reinfeldts borgerliga koalitionsregering vill ha frågan utklarad i god tid före kommande EU-parlamentsval senvåren 2009. Oppositionen menar däremot att tempot i stärkandet av den svenska arbetsrätten och skyddet mot riskerna för låglönedumpning måste gå lite snabbare än så.
EG-domstolens tolkning ligger fast tills utstationeringsdirektivet ändras
EG-domstolens beslut nyligen i Rüffertmålet och i december 2007 i Lavalmålet handlar om domstolsjuristernas, enligt mångas mening alltför "liberala", tolkningen av reglerna för arbetare som utför tillfälliga entreprenadjobb utomlands, det så kallade utstationeringsdirektivet. Trots att det där framgår att medlemsländerna kan ha högre ambitioner slog EG-domstolen ändå fast att det bara går att kräva minimilöner. EU:s utstationeringslag kom därmed i EG-domstolens tolkning att förvandlas från ett golv till ett tak. Och därmed exempelvis tillåta att polska byggjobbare i Niedersachsen kunna tillåtas gå på löner som bara var 46 procent av vad som annars stipuleras i tyska branschavtal i delstaten.
Domsluten i EG-domstolen i Luxemburg är märkliga eller kanske snarare ett uttryck för att man där uppenbarligen väljer att sätta den fria rörligheten som överordnad princip oavsett dess konsekvenser i ett enskilt EU-land och utifrån vad som socialt och lönemässigt anses rimligt och acceptabelt. Men inget talar för att EG-domstolen kommer att ändra sig på den punkten - med mindre än att lagstiftningen görs om och skärps så att sådana tolkningar inte längre ska bli möjliga.
Slutsatsen har därför blivit i bl a Sverige, Tyskland m fl "gamla" EU-länder att nu måste regelverket skärpas så att det blir glasklart att utländska arbetare inte ska diskrimineras vid ex.vis offentliga upphandlingar och anlitande av utländska firmor. Just detta krävde till exempel den spanske socialisten Manuel Medina i EU-parlamentets debatt den 22 april.
Också Europackets, EFS/ETUC:s, generalsekreteraren John Monks kräver - om än i lite vaga ordalag - en förändringar (översyn) av utstationeringsdirektivet. Möjligen beror det lite vaga ordalaget om översyn ("se över") av direktivet på att de ofta svaga facken i östra och centrala Europa redan med nuvarande utstationeringsdirektiv fått bättre villkor än de annars har på hemmaplan. Detta eftersom löntagare från de "nya" EU-länderna åtminstone är garanterade minimilöner när de jobbar i entreprenadjobb utomlands, ofta också med något bättre övriga arbetsvillkoren än på hemmaplan. Men likafullt inte sällan klart under vad som är praxis enligt kollektivavtal och övriga regelverk i de "gamla" EU-länderna.
Men nog borde också detta kunna gå att överbrygga. Precis som när frågan om EU:s tjänstedirektiv härom året kompomissades fram mellan socialdemokrater och kristdemokrater i Europaparlamentet och i EU:s ministerråd bland ansvariga statsråd och regeringschefer, så borde samma blocköverskridande konstellation kunna skaka fram ett omskrivet och starkare utstationeringsdirektiv som gäller på hela EU-planet.
Robert Björkenwall(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 4:12 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home