Moderaternas "mångfald", skattekvoten och felavlönade välfärdsarbetare
Analyserat och värderat:
Felavlönade välfärdsarbetare, moderaternas "mångfald" och skattekvoten som till slut avgör resursramen för alltihop
Det är ju vid det här laget tämligen välkänt att moderaterna inte gärna använder ord som höger, privatisering, privatskolor etc. Däremot gärna ordet ny, ny i sammansättningar som nya moderaterna, nya arbetarpartiet, nyfriskjobb, nystartsjobb, liksom hellre talar om friskolor i stället för privatskolor. De nya moderaternas partisekreterarare Per Schlingmann har därtill stor fallenhet för allehanda PR-trix och utlandsimporterade kampanjmetoder och har även skickat ut PM till sitt partifolk och där mer eller mindre beordrat alla sina nymoderata förtroendevalda och sympatisörer att "inte säga privatisering. Säg mångfald".
Mångfald ska det heta när man knoppar av och privatiserar offentlig verksamhet, som skolor, vårdinträttningar, äldreomsorgsverksamhet och annan i grunden fortsatt skattefinansierad verksamhet. Då har vi fått mångfald, även om ägaren nu är privat men fortsatt får sina säkra inkomster via våra gemensamma skatter. Sedan försöker man låtsas att bara vi får denna "mångfald" som får alla låg- och felavlönade kvinnor inom vård- och omsorgssektorn fler arbetsgivare att välja bland - och därmed, underförstått, en högre lön. Är det särskilt trovärdigt? Knappast.
Det är fortfarande samma skattekaka som ska finansiera det hela - offentligt utförd i kommunsektorn eller privat i moderaternas "mångfaldssektor". Den finansieringskakan blir inte större bara för att offentligt utförd verksamhet knoppas av och privatiseras, förlåt mångfaldifieras. Snarare räcker lite mindre nu eftersom dessa privata utövare i "mångfaldssektorn" ju dessutom ska ha sin vinst, annars lär de ju inte fortsätta att bedriva verksamheten i privat regi. Så denna extra avanskostnad tillkommer när den offentligt drivna verksamheten blir till "mångfald" i privat regi. Och så här långt finns det faktiskt inga bevis för att denna nya mångfaldssektor skulle gynna de felavlönade kvinnorna.
Tvärtom finns rapporter av fackförbundet Kommunal - organiserar de vårdanställda i offentlig och privat regi - och andra som visar att de privata bolagen inom t ex äldreomsorgen betalar sämre. Inte bättre än inom motsvarande kommundrift i offentlig regi. Frågan infinner sig då osökt: hur lång tid kommer det att ta för de nya moderaterna och andra borgerliga partiföreträdare att inse att det inte räcker med att döpa om privatisering till ”mångfald” om man vill bli tagen på allvar som ett nytt seriöst politiskt alternativ. Den offentliga sektorns organisation i framtiden är en fundamental fråga för hela samhället.
Så länge vi har en gemensamt finansierad sjukvård (oavsett vem som utför den) kommer lönerna vara beroende av hur mycket vi gemensamt via våra skatter är beredda att investera i verksamheten. Lönerna måste öka och utbildningsnivån höjas samt fortbildningsmöjligheterna förbättras för redan anställda personal för att vi ska kunna både rekrytera och sedan behålla de välfärdsarbetare vi behöver för en kvalitativt god och i omfattning tillräcklig omsorg. Och sådant kostar, och låter sig inte trollas bort med några enkla PR-trix som att bara vi får lite mera "mångfald" och på pappret fler arbetsgivare att välja mellan så stiger de felavlönade kvinnornas löner.
Snarare så är det nog så att i takt med växande behov och medicinsk-teknisk utveckling med ökad förmåga att lindra och bota fler också svåra hälsoproblem så kommer kraven på de skattefinansierade tjänsterna att öka ytterligare. Detta beroende på kombinationen av en växande andelen äldre-äldre, de ökande utbildningskraven och den medicinska utvecklingen. Det går sannolikt att klara detta inom ramen för dagens eller möjligen något ökande skatteuttag. Men definitivt inte med de skattenivåer som moderaterna tänker sig att komma ner till. Från nulägets samlade skattekvot på dryga 47 procent till deras (läs Reinfeldts) mål på 45 procent.
Snarare är det nog så - precis som den gamle fp-partiledaren Bengt Westerberg också en gång sa - med tanke på att ett mänskligt liv består av 25 procent barn- och ungdom, 50 procent arbetsliv och 25 procent pensionärs- och ålderdomsliv, så är det rimligt att vi lägger ungefär 50 procent av våra samlade resurser på gemensamt finansierade välfärdstjänster av olika slag. Eller med andra ord: en skattekvot snarare i närheten av 50 procent än nulägets 47 och moderaternas mål om 45 procent är rimligt och vi alla ska kunna få ett någorlunda god start i barna- och skolåren, ha ett gott försäkringsskydd under vår yrkesverksamma tid, hyggliga pensioner och en sjukvård och äldreomsorg som gör att vi inte far illa när vi en dag får behov av detta. Precis som vi alla får - förr eller senare.
Så snacket om "mångfald" i kombination med en skattekvot ner mot de 45 procenten som moderaterna vill är rena patomkinkulissens översmarta PR-trix och lär nog inte hjälpa särskilt många av dagens armé av låg- och felavlönade välfärdsarbetande kvinnor. Det tror jag de allra flesta begriper - vid närmare eftertanke.
Sist och slutligen är det alltid skattekvoten - allas vår gemensamma vilja att tillsammans betala notan för våra välfärdstjänster som är avgörande för resursramens storlek, Därmed också tempot i den process som krävs för hur snabbt alla låg- och felavlönade välfärdsarbetare ska få en rimligare och mera riktig lönesättning. Samma skattekvot som i slutändan också skapar förutsättningrna för såväl kvalitet som omfattning på den omsorg som vi alla förr eller senare behöver.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Felavlönade välfärdsarbetare, moderaternas "mångfald" och skattekvoten som till slut avgör resursramen för alltihop
Det är ju vid det här laget tämligen välkänt att moderaterna inte gärna använder ord som höger, privatisering, privatskolor etc. Däremot gärna ordet ny, ny i sammansättningar som nya moderaterna, nya arbetarpartiet, nyfriskjobb, nystartsjobb, liksom hellre talar om friskolor i stället för privatskolor. De nya moderaternas partisekreterarare Per Schlingmann har därtill stor fallenhet för allehanda PR-trix och utlandsimporterade kampanjmetoder och har även skickat ut PM till sitt partifolk och där mer eller mindre beordrat alla sina nymoderata förtroendevalda och sympatisörer att "inte säga privatisering. Säg mångfald".
Mångfald ska det heta när man knoppar av och privatiserar offentlig verksamhet, som skolor, vårdinträttningar, äldreomsorgsverksamhet och annan i grunden fortsatt skattefinansierad verksamhet. Då har vi fått mångfald, även om ägaren nu är privat men fortsatt får sina säkra inkomster via våra gemensamma skatter. Sedan försöker man låtsas att bara vi får denna "mångfald" som får alla låg- och felavlönade kvinnor inom vård- och omsorgssektorn fler arbetsgivare att välja bland - och därmed, underförstått, en högre lön. Är det särskilt trovärdigt? Knappast.
Det är fortfarande samma skattekaka som ska finansiera det hela - offentligt utförd i kommunsektorn eller privat i moderaternas "mångfaldssektor". Den finansieringskakan blir inte större bara för att offentligt utförd verksamhet knoppas av och privatiseras, förlåt mångfaldifieras. Snarare räcker lite mindre nu eftersom dessa privata utövare i "mångfaldssektorn" ju dessutom ska ha sin vinst, annars lär de ju inte fortsätta att bedriva verksamheten i privat regi. Så denna extra avanskostnad tillkommer när den offentligt drivna verksamheten blir till "mångfald" i privat regi. Och så här långt finns det faktiskt inga bevis för att denna nya mångfaldssektor skulle gynna de felavlönade kvinnorna.
Tvärtom finns rapporter av fackförbundet Kommunal - organiserar de vårdanställda i offentlig och privat regi - och andra som visar att de privata bolagen inom t ex äldreomsorgen betalar sämre. Inte bättre än inom motsvarande kommundrift i offentlig regi. Frågan infinner sig då osökt: hur lång tid kommer det att ta för de nya moderaterna och andra borgerliga partiföreträdare att inse att det inte räcker med att döpa om privatisering till ”mångfald” om man vill bli tagen på allvar som ett nytt seriöst politiskt alternativ. Den offentliga sektorns organisation i framtiden är en fundamental fråga för hela samhället.
Så länge vi har en gemensamt finansierad sjukvård (oavsett vem som utför den) kommer lönerna vara beroende av hur mycket vi gemensamt via våra skatter är beredda att investera i verksamheten. Lönerna måste öka och utbildningsnivån höjas samt fortbildningsmöjligheterna förbättras för redan anställda personal för att vi ska kunna både rekrytera och sedan behålla de välfärdsarbetare vi behöver för en kvalitativt god och i omfattning tillräcklig omsorg. Och sådant kostar, och låter sig inte trollas bort med några enkla PR-trix som att bara vi får lite mera "mångfald" och på pappret fler arbetsgivare att välja mellan så stiger de felavlönade kvinnornas löner.
Snarare så är det nog så att i takt med växande behov och medicinsk-teknisk utveckling med ökad förmåga att lindra och bota fler också svåra hälsoproblem så kommer kraven på de skattefinansierade tjänsterna att öka ytterligare. Detta beroende på kombinationen av en växande andelen äldre-äldre, de ökande utbildningskraven och den medicinska utvecklingen. Det går sannolikt att klara detta inom ramen för dagens eller möjligen något ökande skatteuttag. Men definitivt inte med de skattenivåer som moderaterna tänker sig att komma ner till. Från nulägets samlade skattekvot på dryga 47 procent till deras (läs Reinfeldts) mål på 45 procent.
Snarare är det nog så - precis som den gamle fp-partiledaren Bengt Westerberg också en gång sa - med tanke på att ett mänskligt liv består av 25 procent barn- och ungdom, 50 procent arbetsliv och 25 procent pensionärs- och ålderdomsliv, så är det rimligt att vi lägger ungefär 50 procent av våra samlade resurser på gemensamt finansierade välfärdstjänster av olika slag. Eller med andra ord: en skattekvot snarare i närheten av 50 procent än nulägets 47 och moderaternas mål om 45 procent är rimligt och vi alla ska kunna få ett någorlunda god start i barna- och skolåren, ha ett gott försäkringsskydd under vår yrkesverksamma tid, hyggliga pensioner och en sjukvård och äldreomsorg som gör att vi inte far illa när vi en dag får behov av detta. Precis som vi alla får - förr eller senare.
Så snacket om "mångfald" i kombination med en skattekvot ner mot de 45 procenten som moderaterna vill är rena patomkinkulissens översmarta PR-trix och lär nog inte hjälpa särskilt många av dagens armé av låg- och felavlönade välfärdsarbetande kvinnor. Det tror jag de allra flesta begriper - vid närmare eftertanke.
Sist och slutligen är det alltid skattekvoten - allas vår gemensamma vilja att tillsammans betala notan för våra välfärdstjänster som är avgörande för resursramens storlek, Därmed också tempot i den process som krävs för hur snabbt alla låg- och felavlönade välfärdsarbetare ska få en rimligare och mera riktig lönesättning. Samma skattekvot som i slutändan också skapar förutsättningrna för såväl kvalitet som omfattning på den omsorg som vi alla förr eller senare behöver.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 2:47 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home