Vem är bäst skickad att ta över som ny finsk sosseledare på junikongressen?
Analyserat och värderat:
Åtta men hur många är riktiga ordförandekandidater i finska SDP
- och vem är bäst skickad att nu ta över i juni?
Det finska "sdp-ordföranderacet" börjar allt mer likna en deckare av Agatha Christie, fast då i omvänd ordning. För varje dag som går verkar de hugade som vill synas lite i rampljuset bli allt fler. Är det månne kommande kommunval i höst och sdp-kongress i början av juni som lockar för en aldrig så många att synas och vilja "visa upp sig" och säga att "här finns jag"? Men hur många av dessa åtta eller vad de nu är, kan anses vara några "riktiga" kandidater med en verklig chans att bli valda, eller ens komma som god tvåa? Är det ens hälften, tre eller möjligen fyra?
Hotar det här inte att dra lite av löjets skimmer över ett viktigt ordföradeval och över hela valproceduren?
Ja, den på sina håll som "alltför intellektuell" stämplade f d mångårige utrikesministern Erkki Tuomioja, språkkunnig, utmärkt skribent av goda böcker och med ett brett kontaktnät i Norden och övriga världen är tveklöst en seriös kandidat. Han borde dessutom ha "kredd" för att han var tidigt ute och vågade utmana innan det ens stod klart att Eero Heinäluoma skulle avgå. Och visade därmed att han ville ha en ärlig och rak diskussion om vilka lärdomar de finska socialdemokraterna, sdp, drar av valnederlaget i mars 2007 och hur man nu bäst rustar sig för att återvinna väljarnas förtroende inför kommande kommunval i höst. Kandidater som vågar och vill något måste betraktas som seriösa och fullt valbara.
Skulle Tuomioja sedan också bli vald, så skulle han onekligen ha ett och annat att tillföra också den nordiska s-partiledarkretsen med sin vidsyn, beläsenhet och starka tro på den nordiska välfärdsmodellen. Och erfarenhet och mångårig regerings- och riksdagsvana borde betraktas som en stor tillgång, inte belastning, när Finlands viktigaste parti ska utse ny partiledare.
Seriös och högst trovärdig som kandidat till ordförandeposten inom sdp borde rimligen också den erfarna tidigare arbetsmarknadsministern Tarja Filatov också anses vara. Också hon har meriter som gör henne, vad jag förstår, väl skickad att greppa ordförande- eller vice ordförandeklubban i sdp. Och vill de finska socialdemokraterna ha en kvinna så borde hon rimligen ligga bäst till. Detta sett till den samlade kompetensen.
Tarja Filatov med 28 % och Erkki Tuomioja med 27 % i stöd ser ut att dra ifrån i socialdemokraternas ordförandekamp, allt enligt en gallup som finska Yle låtit göra häromdagen indikerar detta.
Seriösa uppstickare men kanske inte helt omöjliga vore väl också den unga generationens två österbottningar, nämligen 32-åringen och rätt färska riksdagsledamoten Jutta Urpilainen från Karleby och 35-åriga Miapetra Kumpula-Natri (stöttas av bl a Paavo Lipponen) representerande Vasa i Finlands riksdag. Det skulle onekligen blir ett generationsskifte som heter duga om någon av dessa skulle väljas som ny sdp-ordförande. Men kanske att chansa lite för mycket? Och kommer inte ett sådant möjligt val några år för tidigt i båda dessas fall? Helt i avsaknad som de är av regeringserfarenhet och därtill rätt färska i Finlands riksdag - och med ett svårt och ovisst kommunval redan nu i höst för de finska socialdemokraternas del. Ett val som finska sdp helst bör göra mycket bra ifrån sig i för att sedan bädda för ett kommande gott riksdagsval 2011, eller möjligen tidigare.
Och vad är det som säger att nuvarande helborgerlig Vanhanen-ledda regering håller hela mandatperioden ut? Faller den i förtid, kanske en rödmylleregering (centern och sdp) eller någon annan konstellation kan bli aktuell tidigare än efter nästa ordinarie riksdagsval. Och då kan det nog vara klokt att ha en regeringserfaren person som ny ordförande för de finska socialdemokraterna.
Också det ger ett försteg för Erkki Tuomioja och Tarja Filatov framför Jutta Urpilainen eller Miapetra Kumpula-Natri. Och rimligen också jämfört med den tidigare justieministern m m Johannes Koskinen, som nog ändå kanske inte riktigt är den ledare som sdp nu behöver efter valnederlaget i senaste riksdagsvalet och inför ett osäkert kommunval i höst.
Däremot vore det väl absolut inte fel om endera Jutta Urpilainen eller Miapetra Kumpula-Natri blev vice partiledare och på den posten sedan fick chansen att samla på sig lite mera erfarenhet och politisk rutin inför kommande möjligt maktskifte i Finlands regering. Sedan finns ju också valet av ny partisekreterare i sdp som också är viktigt.
Det skulle vara i linje med den "erfarenhet och förnyelse"-modell som så framgångsrikt formade svensk socialdemokrati när den var som bäst. Och på den tiden när svensk och nordisk socialdemokrati hade självförtroende nog att våga tro på sin egen välfärdsmodell. Vågade frimodigt argumentera för den, och för att jämlikhets- och rättvisetanken inte bara är mest human utan därtill i längden också mest produktiv - även sett i ekonomiskt perspektiv.
Varken svensk eller finsk - både med valförluster bakom sig - socialdemokrati har inte precis lyst av sådant självförtroende på senare tid, utan snarare för mycket trott på att det räcker med att enbart visa sig som regeringskompetent och administrativt skickligare än andra för att vinna väljarnas stöd. Men val vinns sällan enbart på den grunden utan minst lika mycket på att våga visa sig självkritisk och att ha en berättelse om framtiden som förmår locka och fånga gamla och nya väljare.
Sist och slutligen är det alltid mot den grunden varje gott ledarskap ska prövas och nya ledare väljas när gamla väljer att kliva av.
Mitt intryck med rikssvenska ögon men med hyggliga kunskaper om finsk politik och samhällsliv säger mig att det senaste valnederlaget i Finland tyvärr var nära nog lika väntat som det svenska hösten 2006. Socialdemokraterna, här som där, visade upp en lite för "mätt" och "regeringstrött" profil utan riktigt självförtroende och i avsaknad av en berättelse om framtiden. Då brukar man förlora.
Ett byte av partiledare och en frisk framtidsdiskussion kan då vara vad som behövs för att komma igen med nya offensiva tag. Den chansen har nu sdp på kongressen i Tavastehus i juni (kongressen) och sedan genom att också göra ett gott kommunval i höst. Tavastehus blir i den meningen en riktig vägvalskongress.
Men ska vi gissa att Erkki Tuomioja eller Tarja Filatov blir ny partiledare för de finska socialdemokraterna på juni-kongressen.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
(Krönika i Gotlands tidningar 27/2-08 och i Arbetarbladet den 28/2)
Åtta men hur många är riktiga ordförandekandidater i finska SDP
- och vem är bäst skickad att nu ta över i juni?
Det finska "sdp-ordföranderacet" börjar allt mer likna en deckare av Agatha Christie, fast då i omvänd ordning. För varje dag som går verkar de hugade som vill synas lite i rampljuset bli allt fler. Är det månne kommande kommunval i höst och sdp-kongress i början av juni som lockar för en aldrig så många att synas och vilja "visa upp sig" och säga att "här finns jag"? Men hur många av dessa åtta eller vad de nu är, kan anses vara några "riktiga" kandidater med en verklig chans att bli valda, eller ens komma som god tvåa? Är det ens hälften, tre eller möjligen fyra?
Hotar det här inte att dra lite av löjets skimmer över ett viktigt ordföradeval och över hela valproceduren?
Ja, den på sina håll som "alltför intellektuell" stämplade f d mångårige utrikesministern Erkki Tuomioja, språkkunnig, utmärkt skribent av goda böcker och med ett brett kontaktnät i Norden och övriga världen är tveklöst en seriös kandidat. Han borde dessutom ha "kredd" för att han var tidigt ute och vågade utmana innan det ens stod klart att Eero Heinäluoma skulle avgå. Och visade därmed att han ville ha en ärlig och rak diskussion om vilka lärdomar de finska socialdemokraterna, sdp, drar av valnederlaget i mars 2007 och hur man nu bäst rustar sig för att återvinna väljarnas förtroende inför kommande kommunval i höst. Kandidater som vågar och vill något måste betraktas som seriösa och fullt valbara.
Skulle Tuomioja sedan också bli vald, så skulle han onekligen ha ett och annat att tillföra också den nordiska s-partiledarkretsen med sin vidsyn, beläsenhet och starka tro på den nordiska välfärdsmodellen. Och erfarenhet och mångårig regerings- och riksdagsvana borde betraktas som en stor tillgång, inte belastning, när Finlands viktigaste parti ska utse ny partiledare.
Seriös och högst trovärdig som kandidat till ordförandeposten inom sdp borde rimligen också den erfarna tidigare arbetsmarknadsministern Tarja Filatov också anses vara. Också hon har meriter som gör henne, vad jag förstår, väl skickad att greppa ordförande- eller vice ordförandeklubban i sdp. Och vill de finska socialdemokraterna ha en kvinna så borde hon rimligen ligga bäst till. Detta sett till den samlade kompetensen.
Tarja Filatov med 28 % och Erkki Tuomioja med 27 % i stöd ser ut att dra ifrån i socialdemokraternas ordförandekamp, allt enligt en gallup som finska Yle låtit göra häromdagen indikerar detta.
Seriösa uppstickare men kanske inte helt omöjliga vore väl också den unga generationens två österbottningar, nämligen 32-åringen och rätt färska riksdagsledamoten Jutta Urpilainen från Karleby och 35-åriga Miapetra Kumpula-Natri (stöttas av bl a Paavo Lipponen) representerande Vasa i Finlands riksdag. Det skulle onekligen blir ett generationsskifte som heter duga om någon av dessa skulle väljas som ny sdp-ordförande. Men kanske att chansa lite för mycket? Och kommer inte ett sådant möjligt val några år för tidigt i båda dessas fall? Helt i avsaknad som de är av regeringserfarenhet och därtill rätt färska i Finlands riksdag - och med ett svårt och ovisst kommunval redan nu i höst för de finska socialdemokraternas del. Ett val som finska sdp helst bör göra mycket bra ifrån sig i för att sedan bädda för ett kommande gott riksdagsval 2011, eller möjligen tidigare.
Och vad är det som säger att nuvarande helborgerlig Vanhanen-ledda regering håller hela mandatperioden ut? Faller den i förtid, kanske en rödmylleregering (centern och sdp) eller någon annan konstellation kan bli aktuell tidigare än efter nästa ordinarie riksdagsval. Och då kan det nog vara klokt att ha en regeringserfaren person som ny ordförande för de finska socialdemokraterna.
Också det ger ett försteg för Erkki Tuomioja och Tarja Filatov framför Jutta Urpilainen eller Miapetra Kumpula-Natri. Och rimligen också jämfört med den tidigare justieministern m m Johannes Koskinen, som nog ändå kanske inte riktigt är den ledare som sdp nu behöver efter valnederlaget i senaste riksdagsvalet och inför ett osäkert kommunval i höst.
Däremot vore det väl absolut inte fel om endera Jutta Urpilainen eller Miapetra Kumpula-Natri blev vice partiledare och på den posten sedan fick chansen att samla på sig lite mera erfarenhet och politisk rutin inför kommande möjligt maktskifte i Finlands regering. Sedan finns ju också valet av ny partisekreterare i sdp som också är viktigt.
Det skulle vara i linje med den "erfarenhet och förnyelse"-modell som så framgångsrikt formade svensk socialdemokrati när den var som bäst. Och på den tiden när svensk och nordisk socialdemokrati hade självförtroende nog att våga tro på sin egen välfärdsmodell. Vågade frimodigt argumentera för den, och för att jämlikhets- och rättvisetanken inte bara är mest human utan därtill i längden också mest produktiv - även sett i ekonomiskt perspektiv.
Varken svensk eller finsk - både med valförluster bakom sig - socialdemokrati har inte precis lyst av sådant självförtroende på senare tid, utan snarare för mycket trott på att det räcker med att enbart visa sig som regeringskompetent och administrativt skickligare än andra för att vinna väljarnas stöd. Men val vinns sällan enbart på den grunden utan minst lika mycket på att våga visa sig självkritisk och att ha en berättelse om framtiden som förmår locka och fånga gamla och nya väljare.
Sist och slutligen är det alltid mot den grunden varje gott ledarskap ska prövas och nya ledare väljas när gamla väljer att kliva av.
Mitt intryck med rikssvenska ögon men med hyggliga kunskaper om finsk politik och samhällsliv säger mig att det senaste valnederlaget i Finland tyvärr var nära nog lika väntat som det svenska hösten 2006. Socialdemokraterna, här som där, visade upp en lite för "mätt" och "regeringstrött" profil utan riktigt självförtroende och i avsaknad av en berättelse om framtiden. Då brukar man förlora.
Ett byte av partiledare och en frisk framtidsdiskussion kan då vara vad som behövs för att komma igen med nya offensiva tag. Den chansen har nu sdp på kongressen i Tavastehus i juni (kongressen) och sedan genom att också göra ett gott kommunval i höst. Tavastehus blir i den meningen en riktig vägvalskongress.
Men ska vi gissa att Erkki Tuomioja eller Tarja Filatov blir ny partiledare för de finska socialdemokraterna på juni-kongressen.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
(Krönika i Gotlands tidningar 27/2-08 och i Arbetarbladet den 28/2)
posted by rbjorkenwall at 3:06 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home