Bidragsberoende unga och ökade klassklyftor
Analyserat och värderat:
Bekymmersam rapport om klassamhället och bidragsberoende unga
Häromdagen kom en mycket bekymmersam rapport från Socialstyrelsen om en sida av det nya klassamhället Sverige som alla måhända inte vill se. Antalet personer med socialbidragsberoende har visserligen minskat med 44 procent sedan början på 90-talet, uppger Socialstyrelsen. Men det var ändå nära 400 000 som under 2006 uppbar stöd. Men hur går det med den siffran nu,när arbetslöshetsersättningarna från våra a-kassor försämrats kraftigt sedan 2007 och 400 000 av ekonomiska skäl tvingats lämna den omställningsförsäkringen genom alliansregeringens omfördelande politik? Rimligen lär fler behöva socialbidrag när de inte klarar sin försörjning på annat sätt.
Men vad som redan nu oroar är att allt fler unga fastnar i bidragsberoende. Var tionde ung svensk mellan 20 och 24 år, sammanlagt 52 000 personer, var beroende av socialbidrag för sin försörjning, framgår av Socialstyrelsens färska rapport. Ännu mer bekymmersamt är att allt fler unga tenderar att fastna i långvarigt bidragsberoende.
Det har ökat kontinuerligt sedan 1990-talet och visar att unga som kommit i kläm har det tuffare i dag än på mycket länge. Inte blir det bättre av att de som fått en dålig start i livet får svårare att reparera sina dåliga kunskaper och skaffa sig en bristyrkesutbildning. Regeringen Reinfeldt och utbildningsminister Jan Björklund fp) har ju mycket kraftigt dragit ner på bidragen till kommunal vuxenutbildning, komvux minus 600 milj.) och arbetsmarknadsminister Littorin (m) har därtill också kraftigt skurit ner på anslagen till Ams´ olika utbildningsprogram. Något som sammantaget gör att ungdomar och unga vuxna inte får den andra och tredje chans som de så väl behöver för att sedan kunna få en fot på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning.
Som läget nu är fastnar de unga i osäkra, tillfälliga snuttjobb med små eller inga krav på yrkeskunskaper. Det är det sämsta sättet att börja sitt liv som vuxen. Var det inte detta "utanförskap" (borde snarare heta utsortering!) som Reinfeldts regeringen fick väljarnas stöd för i valet 2006 för att motverka?
Men det är inte bara ungdomar som sitter fast i denna samhällets källare av missmod, hopplöshet och vanmakt. De som blir kvar i bidragsberoende och inte kommer ur sin situation blir fler och fler.1990 var det 82 000 personer som var långvarigt beroende av socialbidrag. 2006 hade det ökat till 129 000 mottagare.
Så går det till när klassklyftorna i samhället växer mer och mer. De extremt fattiga blir fler samtidigt som de rikare blir fler och får det allt bättre - med hjälp av sänkta skatter, borttagen förmögenhetsskatt och till de rikas fördel.
Enligt riksdagens utredningstjänst, RUT, får de tre rikaste tionddelarna mer än hälften av inkomstskattesänkningen. De tre fattigaste tiondelarna får nöja sig med ynkliga 6,3 procent av den totala skattesäkningen.
Det betyder att skattepolitiken förstärker klyftorna mellan hög- och låginkomsttagare. Men inte nog med det. Det finns dessutom grupper som överhuvudtaget inte får del av jobbskatteavdraget.
Pensionärer, sjuka och arbetslösa har inget jobbavdrag. De får i stället vara med och betala kalaset genom fördyringar och försämringar.
Genom den borttagna förmögenhetsskatten och den omgjorda fastighetsskatten omfördelat åtskilliga miljarder till de bäst situerade i samhället. Samtidigt som det dränerar det allmänna på resurser som skulle behövas för satsningar på bättre äldreomsorg, mer personal i skolan, infrastruktursatsningar och annat.
Må sedan vara att denna utveckling mot djupare klyftor har socialdemokraterna fram till valet 2006 inte heller gjorde tillräckligt för att bryta utvecklingen mot växande klassklyftor i vårt Sverige. Det ansvaret kan inte Mona Sahlin, Thomas Östros och andra i socialdemokraternas ledning springa ifrån. Men det förtar inte faktum att de fyra borgerliga partierna i sin alliansregering nu gör allt för att särskilt hårt piska och klämma åt de mest utsatta genom att drastiskt skära ner a-kassaersättningarna och sänka sjukpenningen till oskäligt låga nivåer.
Följden av detta blir att vi allt mera lämnar det gamla folkhemmet med någorlunda rimliga villkor för alla och allt mera blir som andra länder - med växande klassklyftor och en politik som utformas enligt devisen "till dem som redan har skola varda givet ännu mer" på de sämre ställdas bekostnad.
Det kommer att bli en mycket tuff uppgift att vända den här utvecklingen när socialdemokraterna i Sverige återkommer till makten, rimligen då hösten 2010.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
PS. Häromdagen visade SVT:s Uppdrag Granskning på nytt upp hur mindre nogräknande arbetsgivare suger ut rättslös arbetskraft i städbranschen. Även om företagarna som tecknar kollektivavtal alltid är ytterst ansvariga för att överenskomna villkor verkligen följs, visades med önskvärd tydlighet att facket aldrig kan lämna sin väktarroll. Den måste snarare ytterligare förstärkas om utsugningen och villkorsdumpningen ska kunna stävjas.
Bekymmersam rapport om klassamhället och bidragsberoende unga
Häromdagen kom en mycket bekymmersam rapport från Socialstyrelsen om en sida av det nya klassamhället Sverige som alla måhända inte vill se. Antalet personer med socialbidragsberoende har visserligen minskat med 44 procent sedan början på 90-talet, uppger Socialstyrelsen. Men det var ändå nära 400 000 som under 2006 uppbar stöd. Men hur går det med den siffran nu,när arbetslöshetsersättningarna från våra a-kassor försämrats kraftigt sedan 2007 och 400 000 av ekonomiska skäl tvingats lämna den omställningsförsäkringen genom alliansregeringens omfördelande politik? Rimligen lär fler behöva socialbidrag när de inte klarar sin försörjning på annat sätt.
Men vad som redan nu oroar är att allt fler unga fastnar i bidragsberoende. Var tionde ung svensk mellan 20 och 24 år, sammanlagt 52 000 personer, var beroende av socialbidrag för sin försörjning, framgår av Socialstyrelsens färska rapport. Ännu mer bekymmersamt är att allt fler unga tenderar att fastna i långvarigt bidragsberoende.
Det har ökat kontinuerligt sedan 1990-talet och visar att unga som kommit i kläm har det tuffare i dag än på mycket länge. Inte blir det bättre av att de som fått en dålig start i livet får svårare att reparera sina dåliga kunskaper och skaffa sig en bristyrkesutbildning. Regeringen Reinfeldt och utbildningsminister Jan Björklund fp) har ju mycket kraftigt dragit ner på bidragen till kommunal vuxenutbildning, komvux minus 600 milj.) och arbetsmarknadsminister Littorin (m) har därtill också kraftigt skurit ner på anslagen till Ams´ olika utbildningsprogram. Något som sammantaget gör att ungdomar och unga vuxna inte får den andra och tredje chans som de så väl behöver för att sedan kunna få en fot på arbetsmarknaden och klara sin egen försörjning.
Som läget nu är fastnar de unga i osäkra, tillfälliga snuttjobb med små eller inga krav på yrkeskunskaper. Det är det sämsta sättet att börja sitt liv som vuxen. Var det inte detta "utanförskap" (borde snarare heta utsortering!) som Reinfeldts regeringen fick väljarnas stöd för i valet 2006 för att motverka?
Men det är inte bara ungdomar som sitter fast i denna samhällets källare av missmod, hopplöshet och vanmakt. De som blir kvar i bidragsberoende och inte kommer ur sin situation blir fler och fler.1990 var det 82 000 personer som var långvarigt beroende av socialbidrag. 2006 hade det ökat till 129 000 mottagare.
Så går det till när klassklyftorna i samhället växer mer och mer. De extremt fattiga blir fler samtidigt som de rikare blir fler och får det allt bättre - med hjälp av sänkta skatter, borttagen förmögenhetsskatt och till de rikas fördel.
Enligt riksdagens utredningstjänst, RUT, får de tre rikaste tionddelarna mer än hälften av inkomstskattesänkningen. De tre fattigaste tiondelarna får nöja sig med ynkliga 6,3 procent av den totala skattesäkningen.
Det betyder att skattepolitiken förstärker klyftorna mellan hög- och låginkomsttagare. Men inte nog med det. Det finns dessutom grupper som överhuvudtaget inte får del av jobbskatteavdraget.
Pensionärer, sjuka och arbetslösa har inget jobbavdrag. De får i stället vara med och betala kalaset genom fördyringar och försämringar.
Genom den borttagna förmögenhetsskatten och den omgjorda fastighetsskatten omfördelat åtskilliga miljarder till de bäst situerade i samhället. Samtidigt som det dränerar det allmänna på resurser som skulle behövas för satsningar på bättre äldreomsorg, mer personal i skolan, infrastruktursatsningar och annat.
Må sedan vara att denna utveckling mot djupare klyftor har socialdemokraterna fram till valet 2006 inte heller gjorde tillräckligt för att bryta utvecklingen mot växande klassklyftor i vårt Sverige. Det ansvaret kan inte Mona Sahlin, Thomas Östros och andra i socialdemokraternas ledning springa ifrån. Men det förtar inte faktum att de fyra borgerliga partierna i sin alliansregering nu gör allt för att särskilt hårt piska och klämma åt de mest utsatta genom att drastiskt skära ner a-kassaersättningarna och sänka sjukpenningen till oskäligt låga nivåer.
Följden av detta blir att vi allt mera lämnar det gamla folkhemmet med någorlunda rimliga villkor för alla och allt mera blir som andra länder - med växande klassklyftor och en politik som utformas enligt devisen "till dem som redan har skola varda givet ännu mer" på de sämre ställdas bekostnad.
Det kommer att bli en mycket tuff uppgift att vända den här utvecklingen när socialdemokraterna i Sverige återkommer till makten, rimligen då hösten 2010.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
PS. Häromdagen visade SVT:s Uppdrag Granskning på nytt upp hur mindre nogräknande arbetsgivare suger ut rättslös arbetskraft i städbranschen. Även om företagarna som tecknar kollektivavtal alltid är ytterst ansvariga för att överenskomna villkor verkligen följs, visades med önskvärd tydlighet att facket aldrig kan lämna sin väktarroll. Den måste snarare ytterligare förstärkas om utsugningen och villkorsdumpningen ska kunna stävjas.
posted by rbjorkenwall at 4:03 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home