Om när Finlands sak var vår och vår krigsberedskap
Vår beredskap är god, sade Per Albin Hansson i början av andra världskriget.
Men i praktiken hade en stor del av den svenska försvarsmakten skickades ju som frivilliga till Finland,i huvudsaklig regi av höga svenska militärer som egentligen ville gå in med riktiga svenska stridskrafter.
I Leif Björkmans bok "Det svenska vinterkriget 1939-1940" redovisas de oerhörda
vapenleveranserna kring årsskiftet 1939-1940 (finska vinterkriget):
o 86 000 gevär, karbiner, kulsprutegevär och pistoler, 350 lätta och tunga kulsprutor, 25 granatkastare, 200 pansar- och luftvärnskanoner, 90 kanor,
20m haubitsar, 45 miljoner patroner till handeldvapen, 300 000 skott som pjäsammunition, inklusive 34 000 vinggranater, samt bilar av olika slag, radiostationer med mera. Vad fanns i praktiken då kvar i Sverige för inhemsk beredskap?
Sverige skeppaade över så många luftvärnskanoner och ammunition till Finland under vinterkriget att den 9 april 1940 då tyskarna angrep Danmark och Norge fanns det, enligt bl a Södertörns-historikern A. W Johansson, bara fanns luftvärnsammunition till pjäserna i södra Sverige att ge fyr under 15 minuter.
Allt detta "när Finlands sak var vår"-stöd sattes sedan in mot ryssarna, vilket egentligen låg i svenskt intresse.
Men vad hade vi kvar för att avskräcka och i värsta fall stå emot tyskarna? Eller för den delen om ryssarna om de gått vidare också mot Sverige och inte bara Finland?
Detta också apropå den nya finska Åke Lindman-spelfilmen "Tali-Ihantala 1944. Slaget om Finland".
För övrigt är det också mot den här bakgrunden intressant att läsa den tidigare finska utrikesministern Erkki Tuomiojas (sdp) mycket läsvärda bok "Ett stänk av rött" om Hella Wuolijoki - och hennes syster Salme (gift enperiod med Dutt-Palme)- och hur denna märkliga dam (Rundradio- och Herr Puntila och hans dräng Matti-Hella) t o m anlitades av Väinö Tanner och J K Paasikivi för lite fredsemissariekontakter med Sovjetunionens Stockholms-ambassadör Alexandra Kollontai m fl.
Erkki Tuomioja har uppenbarligen fått tag på en hel del källor som inte tidigare
varit tillgängliga. Kul läsning och en spännande bok är det hur som helst.
/Robert Björkenwall/
Men i praktiken hade en stor del av den svenska försvarsmakten skickades ju som frivilliga till Finland,i huvudsaklig regi av höga svenska militärer som egentligen ville gå in med riktiga svenska stridskrafter.
I Leif Björkmans bok "Det svenska vinterkriget 1939-1940" redovisas de oerhörda
vapenleveranserna kring årsskiftet 1939-1940 (finska vinterkriget):
o 86 000 gevär, karbiner, kulsprutegevär och pistoler, 350 lätta och tunga kulsprutor, 25 granatkastare, 200 pansar- och luftvärnskanoner, 90 kanor,
20m haubitsar, 45 miljoner patroner till handeldvapen, 300 000 skott som pjäsammunition, inklusive 34 000 vinggranater, samt bilar av olika slag, radiostationer med mera. Vad fanns i praktiken då kvar i Sverige för inhemsk beredskap?
Sverige skeppaade över så många luftvärnskanoner och ammunition till Finland under vinterkriget att den 9 april 1940 då tyskarna angrep Danmark och Norge fanns det, enligt bl a Södertörns-historikern A. W Johansson, bara fanns luftvärnsammunition till pjäserna i södra Sverige att ge fyr under 15 minuter.
Allt detta "när Finlands sak var vår"-stöd sattes sedan in mot ryssarna, vilket egentligen låg i svenskt intresse.
Men vad hade vi kvar för att avskräcka och i värsta fall stå emot tyskarna? Eller för den delen om ryssarna om de gått vidare också mot Sverige och inte bara Finland?
Detta också apropå den nya finska Åke Lindman-spelfilmen "Tali-Ihantala 1944. Slaget om Finland".
För övrigt är det också mot den här bakgrunden intressant att läsa den tidigare finska utrikesministern Erkki Tuomiojas (sdp) mycket läsvärda bok "Ett stänk av rött" om Hella Wuolijoki - och hennes syster Salme (gift enperiod med Dutt-Palme)- och hur denna märkliga dam (Rundradio- och Herr Puntila och hans dräng Matti-Hella) t o m anlitades av Väinö Tanner och J K Paasikivi för lite fredsemissariekontakter med Sovjetunionens Stockholms-ambassadör Alexandra Kollontai m fl.
Erkki Tuomioja har uppenbarligen fått tag på en hel del källor som inte tidigare
varit tillgängliga. Kul läsning och en spännande bok är det hur som helst.
/Robert Björkenwall/
posted by rbjorkenwall at 8:38 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home