Peter Birro och 1 maj

Såg Peter Birro-pjäsen "Arbetarklassens sista hjältar" på 1 maj-kvällen. För mig var de andra gången. Ssåg den tidigare på Dramten redan för ett år sedan. Suveräna skådespelarprestationer av Börje Ahlstedt och Micke Persbrant som en prostatacancersjuk, målande far och en loser till son. Runtom väggarna står oljemålningarna av konstnärens skurtant till arbetarmorsa. Hon som har ”skurat honom rakt in i den svenska konsthistorien”, som den misslyckade sonen säger till sin pappa. Förtätat och med Fred Åkerströms suveräna "Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag" som avslutning på pjäsen.

Mikael Persbrandt var fullkomligt sann, och hemsk, som losern Benny som lämnade sin lille son ensam hemma för att gå ut och supa, och när han kom hem hittade det förtvivlade, nedkissade barnet som är ”tvungen att söka tröst hos sin egen bödel”.

Vilken bra replik i Birro-pjäsen där Benny, ”med sin osvikliga känsla för tajmning”, råkar knacka på just när konstnärspappan ska ta livet av sig. Som farsan i Börje Ahlstedts suveränt spelade målarfarsa undslipper sig...Du kan ge Ahlstedt vilka roller som helst - han levererar alltid. Suveränt. Lång dags färd mot natt, Kung Lear eller huvudrollen i en Peter Birro-pjäs.

Birros dialoger håller inte sällan världsklass...Vassa, träffande.

En bra avslutning på första maj med en något tam och lite för "snäll" LO-bas Wanja Lundby-Wedin i talarstolen tidigare på dagen på Norra Bantorget i Stockholm. Med överraskande lite folk, mindre än det borde...Dåliga mikrofoner gjorde också att hörbarheten vara ibland rent dålig
Robert Björkenwall (070-578 61 95)

PS. Efter Birro-pjäsen kollade jag lite på en annan suverän - Aki Kaurismäkis mäktiga film "Mannen utan minne". En kanonrulle i alla avseenden. Också den har jag sett ett par gånger tidigare...