Sarkozy leder men "Sego" Royal har ändå en viss chans i franska presidentvalets slutomgång
Observerat och analyserat
Sarkozy leder men "Sego" Royal har ändå en viss chans att bli Frankrikes nästa president
Högerns Nicolas Sarkozy har just ni i slutfasen av det franska presidentvalet ett försprång i de notoriskt otillförlitliga franska opinionsmätningarna inför den andra och avgörande omgången den 6 maj. Två opinionsmätningar som publicerades söndagen den 22 april gav Sarkozy mellan 52 och 54 procent av rösterna i den andra omgången medan Ségolène Royal skulle få nöja sig med mellan 46 till 48 procent av rösterna. En fingervisning om att högermannen Sarkozys chanser att vinna i slutomgången i maj är något större än mitten-vänsterkvinnan Royals.
Kanske så. Men socialistpartiets Ségolène Royal kan i slutomgången ännu plocka in ett antal procentenheter och överraska. Hennes stöd har vuxit under hela valrörelsens slutsked.
Det är på det franska politiska mittfältet som presidentvalet till slut kommer att avgöras. I den första valomgången fick den borgerliga mittenkandidaten Francois Bayrou 18 procent av rösterna. Under de fåtalet kampanjdagar som återstår till det slutgiltiga avgörandet den 6 maj är det hans röster det kommer att handla om. Kan socialistpartiet mobilisera merparten av dessa kan presidentvalet bli en riktig rysare. Om inte, så vinner Sarkozy och tar över presidentposten efter Jaqcues Chirac.
Utöver den hårda kampen om Bayrous väljare kan dock Ségolène Royal rimligen också kunna räkna med att få de som röstade på de gröna, kommunisterna och trotskisterna; de fick sex procent av rösterna i första valområgen. Detta förutsatt han också de känner sig motiverade att även rösta i andra valomgången i maj. Just nu skiljer fyra procent mellan de två slutkandidaterna. Detta till högerns och Nicolas Sarkozys fördel.
Men redan nu är det klart att Frankrike har fått sin första kvinnliga presidentkandidat någonsin i Ségolène Royal. Royal lyckads först erövrade sitt eget parti och sedan även ta sig vidare till presidentvalets andra och avgörande valomgång. En framgång redan det.
Nu är dock kärnfrågan om hon på allvar kan utmana den självsäkre förre inrikesministern Sarkozy. Kanske förmår hon det, trots allt.
Ségolène Royal är en fullblodspolitiker. Hon har varit minister i olika socialistregeringar med ansvar för både miiljöpolitik och familjefrågor. Sedan ett par år tillbaka är hon landshövding i regionen Poitou-Charentes med 1,6 miljoner invånare. Politiskt tillhör hon mittfåran i socialistpartiet.
Den 53-årige Royal har trots kritik för en del missgrepp i valrörelsens tidigare skede ändå visat sig bli en allt tuffare utmanare mot högerblockets Sarkozy. I valspurten kan det vara fördel Ségolène Royal, och inte bara för att hon är kvinna, utan för att hon fått fart på sin valrörelse och har formulerat de frågor och de svar som så många i Frankrike nu också vill se som presidentvalets huvudfrågor.
Den tidigare lite hånfulla ton hon möttes av när hon bestämde sig för att kandidera som socialistpartiets presidentkandidat har försvunnit. Frågor som aldrig skulle kunna ställas till en manlig politiker tvingades hon besvara. Frågor och påhopp som: Vem ska ta hand om deras - familjen Hollande-Royals - fyra barn, vem ska klara hushållsinköpen etc om hon blir president? Infamt och dumt, manschauvinistiskt. Men de har snarare bidragigt till att förstärka än att försvaga "Sego" Royals popularitet.
I Frankrike - som på så många andra håll i Europa - tycks den sittande regeringen, eller den sittande presidentens parti, ha problem att behålla makten. Fransmännen har också tröttnat på att i alla lägen bli arrogant bemötta av sina ledande politiker. Som sällan eller aldrig tycks vilja lyssna och som alltid vet allas bästa.
Ungdomsarbetslösheten, den skakiga ekonomin och de invandrarrevolter som vi tidigare sett på TV-bilderna från Paris förorter har bara förstärkt den bilden. Just i dessa "frustrerade" förorter har "Sego" Royal i dag en stark ställning och ett stort stöd införden avgörande valomgången i maj.
De franska väljarna vill se något nytt och då kan Royal visa sig bli den politiker som många ser som sitt hopp. Möjligen och i bästa fall räcker det ända fram i presidentvalets andra och avgörande valomgång den 6 maj. Om så är fallet, skulle Frankrike få en socialist, tidigare presidentrådgivare åt Francois Mitterand, och en kvinna som landets nye president.
Många väljare - men är det tillräckligt många? - önskar också detta. Men den kaxige och hårdföre högermannen Nicolas Sarkozy har dock just nu ett visst överläge i kampen om de franska väljarna över socialisternas Ségolène Royal.
Men skulle hon vinna finns chansen att äntligen bryta ner åtminstone lite av de gamla politiska man- och maktsstrukturerna inom det i fransk politik så mansdominerande Frankrike.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com
Sarkozy leder men "Sego" Royal har ändå en viss chans att bli Frankrikes nästa president
Högerns Nicolas Sarkozy har just ni i slutfasen av det franska presidentvalet ett försprång i de notoriskt otillförlitliga franska opinionsmätningarna inför den andra och avgörande omgången den 6 maj. Två opinionsmätningar som publicerades söndagen den 22 april gav Sarkozy mellan 52 och 54 procent av rösterna i den andra omgången medan Ségolène Royal skulle få nöja sig med mellan 46 till 48 procent av rösterna. En fingervisning om att högermannen Sarkozys chanser att vinna i slutomgången i maj är något större än mitten-vänsterkvinnan Royals.
Kanske så. Men socialistpartiets Ségolène Royal kan i slutomgången ännu plocka in ett antal procentenheter och överraska. Hennes stöd har vuxit under hela valrörelsens slutsked.
Det är på det franska politiska mittfältet som presidentvalet till slut kommer att avgöras. I den första valomgången fick den borgerliga mittenkandidaten Francois Bayrou 18 procent av rösterna. Under de fåtalet kampanjdagar som återstår till det slutgiltiga avgörandet den 6 maj är det hans röster det kommer att handla om. Kan socialistpartiet mobilisera merparten av dessa kan presidentvalet bli en riktig rysare. Om inte, så vinner Sarkozy och tar över presidentposten efter Jaqcues Chirac.
Utöver den hårda kampen om Bayrous väljare kan dock Ségolène Royal rimligen också kunna räkna med att få de som röstade på de gröna, kommunisterna och trotskisterna; de fick sex procent av rösterna i första valområgen. Detta förutsatt han också de känner sig motiverade att även rösta i andra valomgången i maj. Just nu skiljer fyra procent mellan de två slutkandidaterna. Detta till högerns och Nicolas Sarkozys fördel.
Men redan nu är det klart att Frankrike har fått sin första kvinnliga presidentkandidat någonsin i Ségolène Royal. Royal lyckads först erövrade sitt eget parti och sedan även ta sig vidare till presidentvalets andra och avgörande valomgång. En framgång redan det.
Nu är dock kärnfrågan om hon på allvar kan utmana den självsäkre förre inrikesministern Sarkozy. Kanske förmår hon det, trots allt.
Ségolène Royal är en fullblodspolitiker. Hon har varit minister i olika socialistregeringar med ansvar för både miiljöpolitik och familjefrågor. Sedan ett par år tillbaka är hon landshövding i regionen Poitou-Charentes med 1,6 miljoner invånare. Politiskt tillhör hon mittfåran i socialistpartiet.
Den 53-årige Royal har trots kritik för en del missgrepp i valrörelsens tidigare skede ändå visat sig bli en allt tuffare utmanare mot högerblockets Sarkozy. I valspurten kan det vara fördel Ségolène Royal, och inte bara för att hon är kvinna, utan för att hon fått fart på sin valrörelse och har formulerat de frågor och de svar som så många i Frankrike nu också vill se som presidentvalets huvudfrågor.
Den tidigare lite hånfulla ton hon möttes av när hon bestämde sig för att kandidera som socialistpartiets presidentkandidat har försvunnit. Frågor som aldrig skulle kunna ställas till en manlig politiker tvingades hon besvara. Frågor och påhopp som: Vem ska ta hand om deras - familjen Hollande-Royals - fyra barn, vem ska klara hushållsinköpen etc om hon blir president? Infamt och dumt, manschauvinistiskt. Men de har snarare bidragigt till att förstärka än att försvaga "Sego" Royals popularitet.
I Frankrike - som på så många andra håll i Europa - tycks den sittande regeringen, eller den sittande presidentens parti, ha problem att behålla makten. Fransmännen har också tröttnat på att i alla lägen bli arrogant bemötta av sina ledande politiker. Som sällan eller aldrig tycks vilja lyssna och som alltid vet allas bästa.
Ungdomsarbetslösheten, den skakiga ekonomin och de invandrarrevolter som vi tidigare sett på TV-bilderna från Paris förorter har bara förstärkt den bilden. Just i dessa "frustrerade" förorter har "Sego" Royal i dag en stark ställning och ett stort stöd införden avgörande valomgången i maj.
De franska väljarna vill se något nytt och då kan Royal visa sig bli den politiker som många ser som sitt hopp. Möjligen och i bästa fall räcker det ända fram i presidentvalets andra och avgörande valomgång den 6 maj. Om så är fallet, skulle Frankrike få en socialist, tidigare presidentrådgivare åt Francois Mitterand, och en kvinna som landets nye president.
Många väljare - men är det tillräckligt många? - önskar också detta. Men den kaxige och hårdföre högermannen Nicolas Sarkozy har dock just nu ett visst överläge i kampen om de franska väljarna över socialisternas Ségolène Royal.
Men skulle hon vinna finns chansen att äntligen bryta ner åtminstone lite av de gamla politiska man- och maktsstrukturerna inom det i fransk politik så mansdominerande Frankrike.
ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 2:36 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home