Brown redo att ta över efter Blair i Storbritannien
Oavsett vem som blir ny labourledare efter Tony Blair väntar ett tufft parlamentsval. Labour utmanas av ett förnyat högerparti Tory i Storbritannien. Men det mesta talar för att det blir finansminister Gordon Brown som senare i år blir den som tar över ledarskapet för labour och också blir ny premiärminister i Storbritannien.
Tony Blair, är redan historisk. När han valdes till partiledare i brittiska labour 1994 hamnade han i spetsen för ett parti som befunnit sig i opposition sedan 1979. Men med Blair fick det brittiska arbetarpartiet en nytändning. Vann tre val i följd I parlamentsvalet 1997 vann labour en jordskredsseger. För första gången på arton år förpassades tories, det brittiska högerpartiet, till oppositionsställning. Därefter har Blair och labour dominerat den politiska scenen i Storbritannien under ett helt decennium.
Valtriumfen 1997 följdes av nya valframgångar 2001 och 2005. När Blair vann parlamentsvalet 2005 blev han den första socialdemokratiske partiordförande i Storbritannien att vinna tre parlamentsval i rad.
Det är välförtjänta framgångar. På det inrikespolitiska planet kan labour och Blair redovisa en rad goda resultat: Lång ekonomisk stabilitet, lägre arbetslöshet, höjda reallöner, minskad brottslighet, stärkta rättigheter för homosexuella, ökade kvinnorepresentation och minskad fattigdom.
Labouregeringen har gjort stora satsningar på sjukvård, utbildning och barnomsorg. Skottland och Wales har fått ökat självstyre. Det oroliga Nordirland har blivit fredligare.
Den stora sorgen är Blairs utrikespolitik. Samarbetet med USA och den republikanske presidenten George W Bush om det blodiga Irak-kriget har allvarligt skadat Blairs anseende på den internationella arenan, liksom i det egna partiet. Tony Blairs popularitet har därför gradvis eroderat.
Nu är epoken Blair på väg mot sitt slut. Kanske redan i maj eller juni månad. Det mesta talar för att nuvarande finansministern Gordon Brown, 56 år, blir den som tar över stafettpinnen från Blair. Skotten Gordon Brown är nära förknippad med de inrikespolitiska framgångarna under labourstyret, men inte lika belastad av Irak-kriget. Minska klassklyftorna När Brown talade vid labours kongress hösten 2006 utlovade han bland annat större satsningar för att bekämpa arbetslösheten och fattigdomen.
Klassklyftorna i det utpräglade klassamhället Storbritannien är fortsatt stora och snarare växande, så det löftet kan Brown onekligen behöva leva upp till för att om möjligt bädda för ännu en labour-valseger om några år.
Senast 2010 hålls nästa parlamentsval. Då kommer labour att utmanas av ett förnyat högerparti med ett nytt och fräscht ledarskap. Nye toryledaren David Cameron gör allt vad han kan för att tvätta bort överklasstämpeln från sitt parti.
Cameron talar gärna om miljöpolitik, jämställdhet, lokal demokrati och en mer återhållsam utrikespolitik, det vill säga frågor som kan attrahera även traditionella labourväljare. Det är ungefär samma taktik som Anders Fogh Rasmussen i Danmark och Fredrik Reinfeldt i Sverige har använt sig av. Också den traditionella högern har numera insett att den inte vinner val genom krav på att skrota välfärdsstaten och kraftiga skattesänkningar för de välbeställda.
Vinna på vad de vill göra
Labourregeringen har under Blairs och Browns ledning levererat god tillväxt, höjda löner, minskad arbetslöshet och något färre fattiga under ett decennium. Om detta sedan räcker för ännu ett omval är en helt annan sak. Val vinner man inte bara på det man gjort utan i kanske ännu högre grad på det man tänker göra.
Något som de under tre mandatperioder regerande svenska socialdemokraterna under Göran Perssons ledning åtminstone delvis glömde bort i 2006 års valrörelse.
Så det som gick i Sverige - välta regerande socialdemokrater från taburetterna - kan naturligtvis högern (tory) mycket väl lyckas med även i Storbritannien. Vid nästa val som kommer senast år 2010.
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com
Tony Blair, är redan historisk. När han valdes till partiledare i brittiska labour 1994 hamnade han i spetsen för ett parti som befunnit sig i opposition sedan 1979. Men med Blair fick det brittiska arbetarpartiet en nytändning. Vann tre val i följd I parlamentsvalet 1997 vann labour en jordskredsseger. För första gången på arton år förpassades tories, det brittiska högerpartiet, till oppositionsställning. Därefter har Blair och labour dominerat den politiska scenen i Storbritannien under ett helt decennium.
Valtriumfen 1997 följdes av nya valframgångar 2001 och 2005. När Blair vann parlamentsvalet 2005 blev han den första socialdemokratiske partiordförande i Storbritannien att vinna tre parlamentsval i rad.
Det är välförtjänta framgångar. På det inrikespolitiska planet kan labour och Blair redovisa en rad goda resultat: Lång ekonomisk stabilitet, lägre arbetslöshet, höjda reallöner, minskad brottslighet, stärkta rättigheter för homosexuella, ökade kvinnorepresentation och minskad fattigdom.
Labouregeringen har gjort stora satsningar på sjukvård, utbildning och barnomsorg. Skottland och Wales har fått ökat självstyre. Det oroliga Nordirland har blivit fredligare.
Den stora sorgen är Blairs utrikespolitik. Samarbetet med USA och den republikanske presidenten George W Bush om det blodiga Irak-kriget har allvarligt skadat Blairs anseende på den internationella arenan, liksom i det egna partiet. Tony Blairs popularitet har därför gradvis eroderat.
Nu är epoken Blair på väg mot sitt slut. Kanske redan i maj eller juni månad. Det mesta talar för att nuvarande finansministern Gordon Brown, 56 år, blir den som tar över stafettpinnen från Blair. Skotten Gordon Brown är nära förknippad med de inrikespolitiska framgångarna under labourstyret, men inte lika belastad av Irak-kriget. Minska klassklyftorna När Brown talade vid labours kongress hösten 2006 utlovade han bland annat större satsningar för att bekämpa arbetslösheten och fattigdomen.
Klassklyftorna i det utpräglade klassamhället Storbritannien är fortsatt stora och snarare växande, så det löftet kan Brown onekligen behöva leva upp till för att om möjligt bädda för ännu en labour-valseger om några år.
Senast 2010 hålls nästa parlamentsval. Då kommer labour att utmanas av ett förnyat högerparti med ett nytt och fräscht ledarskap. Nye toryledaren David Cameron gör allt vad han kan för att tvätta bort överklasstämpeln från sitt parti.
Cameron talar gärna om miljöpolitik, jämställdhet, lokal demokrati och en mer återhållsam utrikespolitik, det vill säga frågor som kan attrahera även traditionella labourväljare. Det är ungefär samma taktik som Anders Fogh Rasmussen i Danmark och Fredrik Reinfeldt i Sverige har använt sig av. Också den traditionella högern har numera insett att den inte vinner val genom krav på att skrota välfärdsstaten och kraftiga skattesänkningar för de välbeställda.
Vinna på vad de vill göra
Labourregeringen har under Blairs och Browns ledning levererat god tillväxt, höjda löner, minskad arbetslöshet och något färre fattiga under ett decennium. Om detta sedan räcker för ännu ett omval är en helt annan sak. Val vinner man inte bara på det man gjort utan i kanske ännu högre grad på det man tänker göra.
Något som de under tre mandatperioder regerande svenska socialdemokraterna under Göran Perssons ledning åtminstone delvis glömde bort i 2006 års valrörelse.
Så det som gick i Sverige - välta regerande socialdemokrater från taburetterna - kan naturligtvis högern (tory) mycket väl lyckas med även i Storbritannien. Vid nästa val som kommer senast år 2010.
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 1:02 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home