Finsk sexpackregering efter två månaders förhandlande
Till slut så fick Finland så sin nya regering
Det satt långt inne, hela två månader efter finska riksdagsvalet innan landet fick sin nya sexpartiregering och med samlingspartiet och socialdemokraterna som de två ledande partierna på de tyngsta regeringsposterna. Samlingspartiets ledare Jyrki Katainen blir statsminister och S-ledaren Jutta Urpilainen blir finansminister. Dessutom gör s-partinestorn Erkki Tuomioja come back på sin gamla post som utrikesminister och t ex den kloke f d finske LO/FFC-ordföranden Lauri Ihalainen blir ny arbetsmarknadsminister. Övriga partier som ingår i regering är Vänsterförbundet, De gröna, Sv. Folkpartiet och Kristdemokraterna. Valvinnande SannFi (populistparti) lämnades däremot till slut utanför regeringen efter en del krumbukter och oenighet inom SannFi, vilket gjorde att dess ledare Soini tacka nej till att delta i regeringen.
Under dessa två månader av förhandlingar valsats runt med olika rundor hit och dit har media försökt fiska – inte särskilt framgångsrikt - om vad som sker bakom låsta dörrar i Ständernas hus i Helsingfors. Även andra som t ex professor Tuomas Ojanen, har kommenterat och sagt i en intervju i Helsingin Sanomat: "att förhandlingarna är hemliga är inte bra ur demokratisk synvinkel”.
Tja, men vad är då alternativet i sådana knepiga lägen där många olika parter ska försöka sy ihop en kompromiss för att landet alls ska få en regering? Är tanken att förhandlarna varje dag klockan 18:00 ska meddela vilka bud de olika partierna kommit med och vilka frågor man inte kommit överens om? Regeringsprogrammet är en inte sällan rätt delikat kompromiss – nu mellan sex partier. Väl klart borde det sedan inte vara så svårt för den samlade politiska journalistkåren att utläsa ur det färdiga regeringsprogrammet vem som gett efter var och hur kompromisserna är komponerade.
Tänk er moderaterna i samma regering som det rödgröna blocket! En minst sagt orealistisk tanke i Sverige. I Finland är dock även detta möjligt. För balansen i regeringen är det bra att även Vänsterförbundet är med i koalitionen och att socialdemokraterna insisterade på att de skulle med.
Regeringsprogrammet är på hela 90 sidor och det är – med sex partier i “boet” – rimligt att så mycket som möjligt har reglerats redan i detta skede. I bästa fall ökar det utsikterna för att regeringen ska kunna överleva under hela eller nästan hela mandatperioden till nästa val.
Vänsterförbundets ordförande Paavo Arhinmäki blir kultur- och jämställdhetsminister. Det blir sannolikt en bra lösning eftersom Arhinmäki hör till de yngre och modernare männen som vet att jämställdhet är ”ett central samhällspolitiskt mål”, som det sägs i regeringsprogrammet.I regeringsprogrammet konstateras också att regeringen i början av sin period ska godkänna ett särskilt jämställdhetsprogram. Den satsning på att minska av löneskillnaden mellan män och kvinnor som Lipponens s-ledda andra regering påbörjande för nu ett antal år sedan ska fortsätta. Målsättningen är att minska löneskillnaderna till 15% till år 2015. De som har nyckeln till det här är dock arbetsmarknadens parter i kommande års löneförhandlingar.
Säkerligen kan dock den kloke, f d fackordföranden och nya arbetsmarknadsminister Lauri Ihalainen kan nog ge en del tips och uppslag till hur detta skulle kuna förverkligas.
Ingen nackdel heller i detta sammanhang att f d Metallskolerektorn i Murikka och mångåriga, s-riksdagsledamoten Jukka Gustafsson nu blir ny utbildningsminister i den här sexpartiregeringen.
I regeringsprogrammet lovas även aktivt arbete för att minska mäns våld mot kvinnor och där slås även fast att det program om minskat våld mot kvinnor som den förra borgerliga c-ledda regeringen förde fram nu också ska genomföras. Andra punkter i regeringens program är bl a en reformering av skattepolitiken med bl a höjd kapitalskatt och stimulanser för att få fart på tillväxten och ekonomin. Besparingar och skattehöjningar ska täppa igen de hål som uppstod i statsfinanserna under förra regeringsperioden. En avgörande viktig test för den här “sexpack”-regeringen blir kampen att få ner den rekordstora finska arbetslösheten, särskilt då den bland de unga och de som varit långtidsarbetslösa länge.
Det blir sannolikt den kanske tuffaste uppgiften för en regering där även Maria Wetterstrands sambo och ledare för De grönas, Ville Niinistö, ingår som miljöminister i den totalt 19 statsråd stora, Katainenledda regering.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com
Det satt långt inne, hela två månader efter finska riksdagsvalet innan landet fick sin nya sexpartiregering och med samlingspartiet och socialdemokraterna som de två ledande partierna på de tyngsta regeringsposterna. Samlingspartiets ledare Jyrki Katainen blir statsminister och S-ledaren Jutta Urpilainen blir finansminister. Dessutom gör s-partinestorn Erkki Tuomioja come back på sin gamla post som utrikesminister och t ex den kloke f d finske LO/FFC-ordföranden Lauri Ihalainen blir ny arbetsmarknadsminister. Övriga partier som ingår i regering är Vänsterförbundet, De gröna, Sv. Folkpartiet och Kristdemokraterna. Valvinnande SannFi (populistparti) lämnades däremot till slut utanför regeringen efter en del krumbukter och oenighet inom SannFi, vilket gjorde att dess ledare Soini tacka nej till att delta i regeringen.
Under dessa två månader av förhandlingar valsats runt med olika rundor hit och dit har media försökt fiska – inte särskilt framgångsrikt - om vad som sker bakom låsta dörrar i Ständernas hus i Helsingfors. Även andra som t ex professor Tuomas Ojanen, har kommenterat och sagt i en intervju i Helsingin Sanomat: "att förhandlingarna är hemliga är inte bra ur demokratisk synvinkel”.
Tja, men vad är då alternativet i sådana knepiga lägen där många olika parter ska försöka sy ihop en kompromiss för att landet alls ska få en regering? Är tanken att förhandlarna varje dag klockan 18:00 ska meddela vilka bud de olika partierna kommit med och vilka frågor man inte kommit överens om? Regeringsprogrammet är en inte sällan rätt delikat kompromiss – nu mellan sex partier. Väl klart borde det sedan inte vara så svårt för den samlade politiska journalistkåren att utläsa ur det färdiga regeringsprogrammet vem som gett efter var och hur kompromisserna är komponerade.
Tänk er moderaterna i samma regering som det rödgröna blocket! En minst sagt orealistisk tanke i Sverige. I Finland är dock även detta möjligt. För balansen i regeringen är det bra att även Vänsterförbundet är med i koalitionen och att socialdemokraterna insisterade på att de skulle med.
Regeringsprogrammet är på hela 90 sidor och det är – med sex partier i “boet” – rimligt att så mycket som möjligt har reglerats redan i detta skede. I bästa fall ökar det utsikterna för att regeringen ska kunna överleva under hela eller nästan hela mandatperioden till nästa val.
Vänsterförbundets ordförande Paavo Arhinmäki blir kultur- och jämställdhetsminister. Det blir sannolikt en bra lösning eftersom Arhinmäki hör till de yngre och modernare männen som vet att jämställdhet är ”ett central samhällspolitiskt mål”, som det sägs i regeringsprogrammet.I regeringsprogrammet konstateras också att regeringen i början av sin period ska godkänna ett särskilt jämställdhetsprogram. Den satsning på att minska av löneskillnaden mellan män och kvinnor som Lipponens s-ledda andra regering påbörjande för nu ett antal år sedan ska fortsätta. Målsättningen är att minska löneskillnaderna till 15% till år 2015. De som har nyckeln till det här är dock arbetsmarknadens parter i kommande års löneförhandlingar.
Säkerligen kan dock den kloke, f d fackordföranden och nya arbetsmarknadsminister Lauri Ihalainen kan nog ge en del tips och uppslag till hur detta skulle kuna förverkligas.
Ingen nackdel heller i detta sammanhang att f d Metallskolerektorn i Murikka och mångåriga, s-riksdagsledamoten Jukka Gustafsson nu blir ny utbildningsminister i den här sexpartiregeringen.
I regeringsprogrammet lovas även aktivt arbete för att minska mäns våld mot kvinnor och där slås även fast att det program om minskat våld mot kvinnor som den förra borgerliga c-ledda regeringen förde fram nu också ska genomföras. Andra punkter i regeringens program är bl a en reformering av skattepolitiken med bl a höjd kapitalskatt och stimulanser för att få fart på tillväxten och ekonomin. Besparingar och skattehöjningar ska täppa igen de hål som uppstod i statsfinanserna under förra regeringsperioden. En avgörande viktig test för den här “sexpack”-regeringen blir kampen att få ner den rekordstora finska arbetslösheten, särskilt då den bland de unga och de som varit långtidsarbetslösa länge.
Det blir sannolikt den kanske tuffaste uppgiften för en regering där även Maria Wetterstrands sambo och ledare för De grönas, Ville Niinistö, ingår som miljöminister i den totalt 19 statsråd stora, Katainenledda regering.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 5:25 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home