Om en valdebatt som hotar att gå snett och göra viktigt till oviktigt och udda till viktigt
Observerat om en valdebatt som går snett och gör viktigt till "oviktigt" och "udda" frågor till centrala när media ska spegla valdebatten:
Rut-städavdraget utnyttjas av ungefär två procent av hushållen – siffrorna för 2009 var 1,3 procent, men det har nog ökat något sedan dess. Fakta är dock att inte ens i Stockholm är det mer än 4,2 procent av hushållen som utnyttjar denna "rikemansförmån" som betalas av alla skattebetalare gemensamt via en
50 %-ig subvention av tjänsternas arbetskostnad. Och då ska man komma ihåg att den även medges för t ex städning av poolen eller anlitande av grillkock vid fritidshuset vid exempelvis spanska solkusten.
Men denna utpräglade "rikemansförmån" har lobbysterna och andra lyckats göra till en fråga som tar en enorm plats i den politiska debatten. Givetvis tog det upp i TV-utfrågningen av Mona Sahlin torsdagen den 26 augusti, och någon vecka dessförinnan hade vi kunnat ta del av den vanliga typen av glädjekalkyler över avdragets effekter får jobbet, och de vanliga kommentarerna om detta avdrags stora betydelse för att få barnfamiljernas livspussel att gå ihop.
Hela debatten är en illustration till begreppet ”hegemoni” – dvs. hur debatten styrs av vissa infallsvinklar, och intressena hos vissa grupper som har makten över debattens dagordning; av dem som lyckats tillskansa sig det så kallade problemformuleringsprivilegiet.
För de som driver debatten om Rut är, i regel, personer vars egna livsvillkor är sådana att de tycker avdraget är viktigt – och personer som samtidigt har tillgång till den offentliga arenan.
Sant är visserligen att många barnfamiljer i Stockholmsregionen lever förvisso med stark tidspress och har svårt att få tiden att räcka till. Det går att förstå svårigheterna för familjer där båda har krävande jobb, och där man bor i en region – Stockholm, till exempel – där restiderna är långa och det egna sociala nätverket utspritt över ett stort område och möjligheterna till snabba vardagsinsatser begränsade. Om man inte råkar ha en farmor, mormor eller så boende i sin närhet.
Jag har varit själv i samma sits; med heltidsjobb, småbarn på dagis, fritids och i skolan och en hustru som också arbetat heltid. (Jo, jag var pappaledig halva föräldraledighetstiden, faktiskt lite dryg det.) Men på något sätt gick det - om än på skruvar ibland. Så visst finns behovet av avlastning. Men är det verkligen det dominerande problemet för alla barnfamiljer i hela landet, eller ens det för alla i Storstockholm, där Rut-avdraget har sina starkaste anhängare.
Reser man - som jag gjort den senaste tiden - en hel del ute i landet och möter folk på arbetsplatser, på möten och olika sammankomster så är frågan om Rut-avdraget inte särskilt frekvent förekommande. Och när den kommer upp, så brukar det handla om hjälp för pensionärer, som inte riktigt orkar själva. Behovet av en "fixar-Frasse" som byter glödlampor, tar ner och sätter upp gardiner och annat liknande. För barnfamiljerna "där ute i verkligheten" verkar det inte vara något akut pockande problem. Livsvillkoren är inte sådana: restiderna är inte lika långa, vänner och släktingar finns på rimliga avstånd, om man skulle behöva hjälp, och antalet jobb som kräver extrema arbetstider är rätt få. Så ser det ut i stort.
Det kan säkert kräva en del pusslande, men pusslet går oftast hyggligt bra ihop. Tillräckligt för att man inte känner något särskilt behov av ett särskilt städavdrag – är det så att det skulle finnas skattepengar över så känns andra satsningar viktigare än Rut-avdrag. Det är långt viktigare att tillgodose än behov av städhjälp på skattebetalarnas bekostnad. Och lägg därtill att villkoren som erbjuds i just städbranschen - löner, sociala förmåner, försäkringsskydd etc - ofta är rätt usla, enligt Fastighetsfacket, och borde få mer plats även i den så kallade Rut-debatten.
Lägg så till detta att för den växande gruppen fattiga barnfamiljer är ett subventionerat städavdrag fullkomligt meningslöst. Det som bäst skulle hjälpa dem är snarare höjda barnbidrag och en bättre fungerande arbetsmarknad med mindre av låglönejobb. Erbjudande om ett städavdrag är för dem en förolämpning.
Visst, vissa lite bättre bemedlade barnfamiljer har sannolikt behov av städhjälp, andra har det inte. Men för stora flertalet är nog snarare en utbyggd barnomsorg även på kvällar och nätter (nattis) en långt viktigare sak att genomföra.
Men det är förfärligt trist - och säger mycket om vem som styr debattens dagordning (många journalister i storstäderna använder städhjälp) - att det mest bara är den resursstarka grupp som vill ha städhjälp som tillåts få utrymme i debatten. Och så också nu i 2010 års valrörelse. Dessutom har de mage att påstå att just deras problem är det generella, dominerande problemet för alla barnfamiljer, och att den lösning de vill ha skulle vara den bästa hjälpen för alla landets barnfamiljer.
Nog säger det här rätt mycket om dagordningen som så här långt varit styrande för valdebatten och om den tidsanda och debattklimat som sätter vissa välsituerade gruppers speciella behov framför alla andra angelägna behov - såsom behov av utbyggd barnomsorg även på kvällar och nätter, dåligt fungerande kollektivtrafik, bostadsbrist, ungdomsarbetslöshet och annat liknande. Hur gick det till när sådana viktiga samhällsproblem reducerades till andra- och tredjerangens frågor jämfört med det "udda" och mindre viktiga städavdraget Rut i 2010 års valrörelse?
Det skulle inte skada med lite sans och balans och rimliga proportioner - också i en valrörelsedebatt.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rjborkenwall.blogspot.com
PS. Nu senast precis hemkommen från en antal dagar i Örnsköldsvik, Sollefteå, Näsåker m fl - med besök på Posten och Hägglunds/BEA Systems i Ö-vik, på ett specialsnickeri i Näsåker och en firma som gör golvvärmeprodukter i Sollefteå
och träffar med kommunledningar (kommunalråden i Ö-vik var glada för Botniabanan) och Sollefteås "kalhuggning" och avveckling av 150 statliga ersättningsjobb efter regementsnedläggningarna där och med möten med folk över lite surströmming och tunnbröd i Näsåker,samtal med ett antal journalister från regionpressen.
/Robert Bj
Rut-städavdraget utnyttjas av ungefär två procent av hushållen – siffrorna för 2009 var 1,3 procent, men det har nog ökat något sedan dess. Fakta är dock att inte ens i Stockholm är det mer än 4,2 procent av hushållen som utnyttjar denna "rikemansförmån" som betalas av alla skattebetalare gemensamt via en
50 %-ig subvention av tjänsternas arbetskostnad. Och då ska man komma ihåg att den även medges för t ex städning av poolen eller anlitande av grillkock vid fritidshuset vid exempelvis spanska solkusten.
Men denna utpräglade "rikemansförmån" har lobbysterna och andra lyckats göra till en fråga som tar en enorm plats i den politiska debatten. Givetvis tog det upp i TV-utfrågningen av Mona Sahlin torsdagen den 26 augusti, och någon vecka dessförinnan hade vi kunnat ta del av den vanliga typen av glädjekalkyler över avdragets effekter får jobbet, och de vanliga kommentarerna om detta avdrags stora betydelse för att få barnfamiljernas livspussel att gå ihop.
Hela debatten är en illustration till begreppet ”hegemoni” – dvs. hur debatten styrs av vissa infallsvinklar, och intressena hos vissa grupper som har makten över debattens dagordning; av dem som lyckats tillskansa sig det så kallade problemformuleringsprivilegiet.
För de som driver debatten om Rut är, i regel, personer vars egna livsvillkor är sådana att de tycker avdraget är viktigt – och personer som samtidigt har tillgång till den offentliga arenan.
Sant är visserligen att många barnfamiljer i Stockholmsregionen lever förvisso med stark tidspress och har svårt att få tiden att räcka till. Det går att förstå svårigheterna för familjer där båda har krävande jobb, och där man bor i en region – Stockholm, till exempel – där restiderna är långa och det egna sociala nätverket utspritt över ett stort område och möjligheterna till snabba vardagsinsatser begränsade. Om man inte råkar ha en farmor, mormor eller så boende i sin närhet.
Jag har varit själv i samma sits; med heltidsjobb, småbarn på dagis, fritids och i skolan och en hustru som också arbetat heltid. (Jo, jag var pappaledig halva föräldraledighetstiden, faktiskt lite dryg det.) Men på något sätt gick det - om än på skruvar ibland. Så visst finns behovet av avlastning. Men är det verkligen det dominerande problemet för alla barnfamiljer i hela landet, eller ens det för alla i Storstockholm, där Rut-avdraget har sina starkaste anhängare.
Reser man - som jag gjort den senaste tiden - en hel del ute i landet och möter folk på arbetsplatser, på möten och olika sammankomster så är frågan om Rut-avdraget inte särskilt frekvent förekommande. Och när den kommer upp, så brukar det handla om hjälp för pensionärer, som inte riktigt orkar själva. Behovet av en "fixar-Frasse" som byter glödlampor, tar ner och sätter upp gardiner och annat liknande. För barnfamiljerna "där ute i verkligheten" verkar det inte vara något akut pockande problem. Livsvillkoren är inte sådana: restiderna är inte lika långa, vänner och släktingar finns på rimliga avstånd, om man skulle behöva hjälp, och antalet jobb som kräver extrema arbetstider är rätt få. Så ser det ut i stort.
Det kan säkert kräva en del pusslande, men pusslet går oftast hyggligt bra ihop. Tillräckligt för att man inte känner något särskilt behov av ett särskilt städavdrag – är det så att det skulle finnas skattepengar över så känns andra satsningar viktigare än Rut-avdrag. Det är långt viktigare att tillgodose än behov av städhjälp på skattebetalarnas bekostnad. Och lägg därtill att villkoren som erbjuds i just städbranschen - löner, sociala förmåner, försäkringsskydd etc - ofta är rätt usla, enligt Fastighetsfacket, och borde få mer plats även i den så kallade Rut-debatten.
Lägg så till detta att för den växande gruppen fattiga barnfamiljer är ett subventionerat städavdrag fullkomligt meningslöst. Det som bäst skulle hjälpa dem är snarare höjda barnbidrag och en bättre fungerande arbetsmarknad med mindre av låglönejobb. Erbjudande om ett städavdrag är för dem en förolämpning.
Visst, vissa lite bättre bemedlade barnfamiljer har sannolikt behov av städhjälp, andra har det inte. Men för stora flertalet är nog snarare en utbyggd barnomsorg även på kvällar och nätter (nattis) en långt viktigare sak att genomföra.
Men det är förfärligt trist - och säger mycket om vem som styr debattens dagordning (många journalister i storstäderna använder städhjälp) - att det mest bara är den resursstarka grupp som vill ha städhjälp som tillåts få utrymme i debatten. Och så också nu i 2010 års valrörelse. Dessutom har de mage att påstå att just deras problem är det generella, dominerande problemet för alla barnfamiljer, och att den lösning de vill ha skulle vara den bästa hjälpen för alla landets barnfamiljer.
Nog säger det här rätt mycket om dagordningen som så här långt varit styrande för valdebatten och om den tidsanda och debattklimat som sätter vissa välsituerade gruppers speciella behov framför alla andra angelägna behov - såsom behov av utbyggd barnomsorg även på kvällar och nätter, dåligt fungerande kollektivtrafik, bostadsbrist, ungdomsarbetslöshet och annat liknande. Hur gick det till när sådana viktiga samhällsproblem reducerades till andra- och tredjerangens frågor jämfört med det "udda" och mindre viktiga städavdraget Rut i 2010 års valrörelse?
Det skulle inte skada med lite sans och balans och rimliga proportioner - också i en valrörelsedebatt.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rjborkenwall.blogspot.com
PS. Nu senast precis hemkommen från en antal dagar i Örnsköldsvik, Sollefteå, Näsåker m fl - med besök på Posten och Hägglunds/BEA Systems i Ö-vik, på ett specialsnickeri i Näsåker och en firma som gör golvvärmeprodukter i Sollefteå
och träffar med kommunledningar (kommunalråden i Ö-vik var glada för Botniabanan) och Sollefteås "kalhuggning" och avveckling av 150 statliga ersättningsjobb efter regementsnedläggningarna där och med möten med folk över lite surströmming och tunnbröd i Näsåker,samtal med ett antal journalister från regionpressen.
/Robert Bj
posted by rbjorkenwall at 4:06 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home