Om att åter bygga ett samhälle där vi står tillsammans, inte individ mot individ
Om att bygga ett samhälle där inte individ står mot individ, utan där vi står tillsammans
"Det märks knappt att vi återigen börjat dela upp människor i vi och dom. Så att din bakgrund, familj, uppväxtmiljö och liknande, blir avgörande för dina chanser i livet", en inte helt ovanlig kommentar i lågmält reflekterande sommar-Sverige.
En konsekvens som då följer av sådana reflektioner är att många - som nu undrar vart vårt en gång så fina välfärdssamhälle är på väg - skulle vilja se en annan utveckling, som styr bort från egoismen, men är till gagn för individen.
"Jag vill skapa ett samhälle där inte individ ställs mot individ, utan där individ står tillsammans med individ. Jag vill återupprätta solidariteten", säger det när man undrar mera exakt hur de menar.
Det är viktiga funderingar i detta individualiseringens tidevarv. Funderingar som då och då luftats under sommarledigheten och inför en ännu så länge rätt loj valrörelse.
Individualism får eller borde inte få bli samma sak som egoism. För blir den det så blir följden att vi får ett sjukt och torftigt samhälle om vi bara bryr oss om innehållet i den egna plånboken.
Dessutom är det ju på det sättet att en politik som är inriktad på solidaritet och jämlikhet faktiskt också ger fler individer chansen att lyckas och "förverkliga sina bästa stämningars längtan", som Hjalmar Branting uttryckte saken en gång för länge sedan i ett klassiskt tal som även Olof Palme ibland brukade citera.
Tag bara satsningarna på allmän och sammanhållen grundskola, ett gymnasium för alla, utbyggnaden av högskolan, arbetsmarknadsutbildningar och Komvux (som ger vuxna med bristande grundutbildning en andra chans).
De gjorde att alla - inte bara de som har rika och resursstarka föräldrar - fick chansen till en bra utbildning och personlig utveckling. Även "begåvad med fattig" (en klassisk s-valaffisch från tidiga Erlander-år) skulle ha samma chans som andra till en god utbildning.
Eller titta på 1990-talets hemmadatorreform (skattesubventionerad hemmadator). Internet, e-post och bredband blev nära nog var mans egendom snabbare i Sverige än i andra länder. Fler gavs möjlighet att utveckla sina talanger, tekniska färdigheter och företagsprojekt.
Eller att högskolestudera på distans. En annan sak är sedan att den reformen borde följts upp fullt ut med även en fullgod fiberoptisk bredbandsutbyggnad till hela landet, också glesbygden. Det har tyvärr bara delvis blivit gjort än idag.
Eller fundera på vilken roll som en stark A-kassa kan spela. En bra arbetslöshetsförsäkring ger den enskilde omställnings- och inkomsttrygghet när arbetslivet förändras och gamla jobb försvinner. Och ihop med bra arbetsmarknads- och yrkesvuxutbildning ger trygghet i förändringen.
De sociala trygghetssystemen - solidariskt finansierade och med rätt till stöd efter behov och med god inkomsttrygghet - gör det helt enkelt lättare för individen att möta och klara strukturomvandlingar. Ger en chans att i olika skeden av livet förverkliga sina livsdrömmar, ha en chans att "förverkliga sina bästa stämningars längtan". Det är nåt annat och viktigare det än några få ynka extra hundralappar i månaden via fördelningspolitiskt orättfärdigt fördelade (jobb-) skattesänkningar som den blå alliansen genomfört till priset av sämre a-kassa och sjukförsäkring, nedrustad komvux och annat. Mer av detta också under kommande fyra år eller åter till ett samhälle som fungerar mera solidariskt och där inte individ ställs mot individ. Det är i grunden kärnfrågan och det riktigt viktiga vägvalet i höstens riksdagsval den 19 september.
Därför är det fel att ställa begrepp som solidaritet och jämlikhet i motsatsställning till individuell utveckling och förverkligande av egna livsdrömmar för många (helst alla), och inte bara för vissa.
Snarare är det så att samhällen som satsar på generell välfärd och trygghet ger fler chansen att pröva sina vingar och i längden är bättre samhällen att leva i för alla än samhällen som präglas av blå lågskattepolitik och privata lösningar. Den som vill fördjupa sig i hårda basfakta och forskning som på djupet belägger just detta kan med fördel ägna ett antal läsdagar åt att studera Richard Wilkinson och Kate Picketts "Jämlikhetsanden" (Karneval förlag), en fantastisk bok vars slutsatser kan få djupgående konsekvenser som Will Hutton skrev i sin recension i brittiska The Observer om den engelska originalutgåvan av denna fina bok.
Det är ju inte alldeles säkert att den enklare och mera "grova" valrörelsedebatten nu den månad som återstår till valdagen riktigt når upp till den nivån och därmed möjligen kommer att lämna en och annan väljare vilsen inför höstens avgörande viktiga vägval den 19 september.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
"Det märks knappt att vi återigen börjat dela upp människor i vi och dom. Så att din bakgrund, familj, uppväxtmiljö och liknande, blir avgörande för dina chanser i livet", en inte helt ovanlig kommentar i lågmält reflekterande sommar-Sverige.
En konsekvens som då följer av sådana reflektioner är att många - som nu undrar vart vårt en gång så fina välfärdssamhälle är på väg - skulle vilja se en annan utveckling, som styr bort från egoismen, men är till gagn för individen.
"Jag vill skapa ett samhälle där inte individ ställs mot individ, utan där individ står tillsammans med individ. Jag vill återupprätta solidariteten", säger det när man undrar mera exakt hur de menar.
Det är viktiga funderingar i detta individualiseringens tidevarv. Funderingar som då och då luftats under sommarledigheten och inför en ännu så länge rätt loj valrörelse.
Individualism får eller borde inte få bli samma sak som egoism. För blir den det så blir följden att vi får ett sjukt och torftigt samhälle om vi bara bryr oss om innehållet i den egna plånboken.
Dessutom är det ju på det sättet att en politik som är inriktad på solidaritet och jämlikhet faktiskt också ger fler individer chansen att lyckas och "förverkliga sina bästa stämningars längtan", som Hjalmar Branting uttryckte saken en gång för länge sedan i ett klassiskt tal som även Olof Palme ibland brukade citera.
Tag bara satsningarna på allmän och sammanhållen grundskola, ett gymnasium för alla, utbyggnaden av högskolan, arbetsmarknadsutbildningar och Komvux (som ger vuxna med bristande grundutbildning en andra chans).
De gjorde att alla - inte bara de som har rika och resursstarka föräldrar - fick chansen till en bra utbildning och personlig utveckling. Även "begåvad med fattig" (en klassisk s-valaffisch från tidiga Erlander-år) skulle ha samma chans som andra till en god utbildning.
Eller titta på 1990-talets hemmadatorreform (skattesubventionerad hemmadator). Internet, e-post och bredband blev nära nog var mans egendom snabbare i Sverige än i andra länder. Fler gavs möjlighet att utveckla sina talanger, tekniska färdigheter och företagsprojekt.
Eller att högskolestudera på distans. En annan sak är sedan att den reformen borde följts upp fullt ut med även en fullgod fiberoptisk bredbandsutbyggnad till hela landet, också glesbygden. Det har tyvärr bara delvis blivit gjort än idag.
Eller fundera på vilken roll som en stark A-kassa kan spela. En bra arbetslöshetsförsäkring ger den enskilde omställnings- och inkomsttrygghet när arbetslivet förändras och gamla jobb försvinner. Och ihop med bra arbetsmarknads- och yrkesvuxutbildning ger trygghet i förändringen.
De sociala trygghetssystemen - solidariskt finansierade och med rätt till stöd efter behov och med god inkomsttrygghet - gör det helt enkelt lättare för individen att möta och klara strukturomvandlingar. Ger en chans att i olika skeden av livet förverkliga sina livsdrömmar, ha en chans att "förverkliga sina bästa stämningars längtan". Det är nåt annat och viktigare det än några få ynka extra hundralappar i månaden via fördelningspolitiskt orättfärdigt fördelade (jobb-) skattesänkningar som den blå alliansen genomfört till priset av sämre a-kassa och sjukförsäkring, nedrustad komvux och annat. Mer av detta också under kommande fyra år eller åter till ett samhälle som fungerar mera solidariskt och där inte individ ställs mot individ. Det är i grunden kärnfrågan och det riktigt viktiga vägvalet i höstens riksdagsval den 19 september.
Därför är det fel att ställa begrepp som solidaritet och jämlikhet i motsatsställning till individuell utveckling och förverkligande av egna livsdrömmar för många (helst alla), och inte bara för vissa.
Snarare är det så att samhällen som satsar på generell välfärd och trygghet ger fler chansen att pröva sina vingar och i längden är bättre samhällen att leva i för alla än samhällen som präglas av blå lågskattepolitik och privata lösningar. Den som vill fördjupa sig i hårda basfakta och forskning som på djupet belägger just detta kan med fördel ägna ett antal läsdagar åt att studera Richard Wilkinson och Kate Picketts "Jämlikhetsanden" (Karneval förlag), en fantastisk bok vars slutsatser kan få djupgående konsekvenser som Will Hutton skrev i sin recension i brittiska The Observer om den engelska originalutgåvan av denna fina bok.
Det är ju inte alldeles säkert att den enklare och mera "grova" valrörelsedebatten nu den månad som återstår till valdagen riktigt når upp till den nivån och därmed möjligen kommer att lämna en och annan väljare vilsen inför höstens avgörande viktiga vägval den 19 september.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 1:39 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home