Om ett ihoprafsat valmanifest och om en centerledare ur balans
Observerat om de borgerligas "Ett land som håller samman"-manifest och om Maud Olofsson:
Lördagen den 8 maj hade högeralliansen totat ihop en s k valplattform som delades ut vid T-centralen i Stockholm. Den innehöll inte ett enda konkret vallöfte. Istället gick den ut på att de fyra borgerliga partierna är beredda att ta ansvar för de offentliga finanserna och påstår sig vara garanten för ordning och reda i statens ekonomi. Underförstått är att de rödgröna är oansvariga i allmänhet och Mona Sahlin i synnerhet. Tobleronekortet (smutskampanjstrategin) lär återkomma i buskagitationen som sköts av högerpartiernas andraplansfigurer som Littorin och Mats Odell.
Valserna kommer att gå på följande sätt: Det är i socialdemokratiskt styrda länder som Portugal, Spanien och Storbritannien som man tappat greppet om samhällsekonomin. Ska vi riskera att Sverige hamnar i samma situation? Nej, låt oss få fortsätta att ta ansvaret.
Ingen av partiledarna ville dock i lördags ställa upp och presentera denna billiga soppa, utan det blev regeringens B-lag som fick lägga fram denna skrytvals. Man saknade bara Maud Olofsson, men hon var i Sunne på landsbygdsriksdagen, där hon var tilldelad en kvart men pratade i 43 minuter. Vi var flera som klockade hennes oförmåga att hålla ett "hovsamt och kort invigningstal". I stället "tog hon för sig" och sade sådana stolligheter som att apoteksavregleringen har gjort att Sverige nu inte längre är som Nordkorea och Kuba. Ett uttalande som fick sansade borgerliga företrädare att skaka på huvudet. Är det den virrpannan som högeralliansen tror att vi ska lita på och känna förtroende för? Uppenbarligen var näringsministern och centerledare Maud Olofsson så störd över socialdemokraternas regionalpolitiska program att hon ägnade en pressträff i Sunne åt att skälla och racka ner på s-regionalpolitiken i stället för att göra det som pressträffen i Sunne egentligen var till för, nämligen att berätta om centerns egen politik och om varför de just ingenting gjort på de regionalpolitiska området under sina fyra år i regeringsställning. En passivitet som centerveteranen och ex-statsrådet Börje Hörnlund tidigare i media och nu på plats i Sunne kritiserat med kraft.
Det är knappast att hålla ordning på ekonomin att ta över ett plus i statsbudgeten på 70 miljarder och nu efter fyra år redovisa 89 miljarder i underskott. Vi lånar dessutom till skattesänkningarna. Hur förtroendeingivande är det? Utvecklas den statsfinansiella krisen som Grekland satt igång till en härdsmälta är ett litet exportberoende land som Sverige särskilt utsatt. Hela den lilla uppgång vi har sett för svensk industri kan komma att utraderas på nolltid och vi kan åter få ett BNP-underskott i 5-procentsklass eller mer.. Är det någon som har förtroende för Littorins förmåga att hantera en sådan situation? Facit av finanskrisens följder och oförmåga/ovilja att agera i tid är ju 100 000 färre jobb och Littorin och regeringen har agerat tövande och nära nog hela tiden stått mer eller mindre helt handfallen när jobbkrisen gradvis blivit allt värre.
Till råga på allt kallar de borgerliga sitt lilla valmanifest för "Ett land som håller samman". Om det är något den här regeringen har gjort så är det att den splittrat nationen, tryckt ner de värnlösaste i underklassen och berikat överklassen ohemult. Det är en politik som gjort landet fattigare, orättvisare och ogenerösare.
Och försatt Sverige i ett läge med massarbetslöshet på runt 9-10 % av arbetskraften.
Hur folk värderar allt detta får vi facit på den tredje söndagen i september nu i höst.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Det finns drag i alliansregeringen i Sverigs sätt att reagera nu som påminner om när Titanic gick på isberget och fartygsorkestern fortsatte att spela och folk drack champagne i väntan på undergången. Även om det nog inte var "Närmare Gud till mig" som Wiehe sjöng om att orkestern spelade.
Lördagen den 8 maj hade högeralliansen totat ihop en s k valplattform som delades ut vid T-centralen i Stockholm. Den innehöll inte ett enda konkret vallöfte. Istället gick den ut på att de fyra borgerliga partierna är beredda att ta ansvar för de offentliga finanserna och påstår sig vara garanten för ordning och reda i statens ekonomi. Underförstått är att de rödgröna är oansvariga i allmänhet och Mona Sahlin i synnerhet. Tobleronekortet (smutskampanjstrategin) lär återkomma i buskagitationen som sköts av högerpartiernas andraplansfigurer som Littorin och Mats Odell.
Valserna kommer att gå på följande sätt: Det är i socialdemokratiskt styrda länder som Portugal, Spanien och Storbritannien som man tappat greppet om samhällsekonomin. Ska vi riskera att Sverige hamnar i samma situation? Nej, låt oss få fortsätta att ta ansvaret.
Ingen av partiledarna ville dock i lördags ställa upp och presentera denna billiga soppa, utan det blev regeringens B-lag som fick lägga fram denna skrytvals. Man saknade bara Maud Olofsson, men hon var i Sunne på landsbygdsriksdagen, där hon var tilldelad en kvart men pratade i 43 minuter. Vi var flera som klockade hennes oförmåga att hålla ett "hovsamt och kort invigningstal". I stället "tog hon för sig" och sade sådana stolligheter som att apoteksavregleringen har gjort att Sverige nu inte längre är som Nordkorea och Kuba. Ett uttalande som fick sansade borgerliga företrädare att skaka på huvudet. Är det den virrpannan som högeralliansen tror att vi ska lita på och känna förtroende för? Uppenbarligen var näringsministern och centerledare Maud Olofsson så störd över socialdemokraternas regionalpolitiska program att hon ägnade en pressträff i Sunne åt att skälla och racka ner på s-regionalpolitiken i stället för att göra det som pressträffen i Sunne egentligen var till för, nämligen att berätta om centerns egen politik och om varför de just ingenting gjort på de regionalpolitiska området under sina fyra år i regeringsställning. En passivitet som centerveteranen och ex-statsrådet Börje Hörnlund tidigare i media och nu på plats i Sunne kritiserat med kraft.
Det är knappast att hålla ordning på ekonomin att ta över ett plus i statsbudgeten på 70 miljarder och nu efter fyra år redovisa 89 miljarder i underskott. Vi lånar dessutom till skattesänkningarna. Hur förtroendeingivande är det? Utvecklas den statsfinansiella krisen som Grekland satt igång till en härdsmälta är ett litet exportberoende land som Sverige särskilt utsatt. Hela den lilla uppgång vi har sett för svensk industri kan komma att utraderas på nolltid och vi kan åter få ett BNP-underskott i 5-procentsklass eller mer.. Är det någon som har förtroende för Littorins förmåga att hantera en sådan situation? Facit av finanskrisens följder och oförmåga/ovilja att agera i tid är ju 100 000 färre jobb och Littorin och regeringen har agerat tövande och nära nog hela tiden stått mer eller mindre helt handfallen när jobbkrisen gradvis blivit allt värre.
Till råga på allt kallar de borgerliga sitt lilla valmanifest för "Ett land som håller samman". Om det är något den här regeringen har gjort så är det att den splittrat nationen, tryckt ner de värnlösaste i underklassen och berikat överklassen ohemult. Det är en politik som gjort landet fattigare, orättvisare och ogenerösare.
Och försatt Sverige i ett läge med massarbetslöshet på runt 9-10 % av arbetskraften.
Hur folk värderar allt detta får vi facit på den tredje söndagen i september nu i höst.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Det finns drag i alliansregeringen i Sverigs sätt att reagera nu som påminner om när Titanic gick på isberget och fartygsorkestern fortsatte att spela och folk drack champagne i väntan på undergången. Även om det nog inte var "Närmare Gud till mig" som Wiehe sjöng om att orkestern spelade.
posted by rbjorkenwall at 1:05 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home