Friday, February 05, 2010

Om en "klok" regering och ett folk som inte har vett att uppskatta

Som bekant är världen aldrig tacksam mot dem som gör allting rätt och efter bästa förmåga utmjukt utövar sitt värv. Så tycker uppenbarligen Reinfeldt & company i Rosenbad. Så t ex borde blotta vetskapen om att den sänkta fastighetsskatten och avskaffade förmögenhetsskatten gett upphov till i storstädernas gräddhyllor ha fått de som bor i koja att känna den djupaste solidaritet med dem som är samhällets verkliga stöttepelare, de "välståndsbildande krafterna i samhället".

Besluten att låta sjuka och arbetslösa få sin ersättning reducerad, så att välbeställda kunnat få sin skatt sänkt, ligger ju dessutom i linje med julens och bibelns (inte alla men vissa partier) budskap om att det är roligare att giva än att få. (Evangelisten Matteus med konstaterandet att till dem som redan har skall varda givet etc. i hög grad giltigt i det här sammanhanget.)

Och visserligen har arbetslösheten ökat och sysselsättningen fallit kraftigt under de senaste åren. Så sant, så sant. Men som alla förstår beror det inte på några politiska missgrepp i Rosenbad. (Att sedan statsministern själv i en partiledardebatt 31 jan. "råkade" få fel i en jobbsiffra om påstådda 100 000 fler sysselsatta men som i praktiken var inga fler alls beror ju självfallet bara på att någon medarbetare råkade blanda ihop några papper.)

Nej, nej, uteslutande har det sin enkla förklaring i att vår värld har gått igenom en internationell finanskris, som statsministern sa i söndagens partiledardebatt i Agenda.

Att det enligt prognoserna, som finansminister Borg i sin upphöjdhet nu låtit meddela folket, kan förväntas komma en vändning i ekonomin beror däremot på allt som regeringen i sin beundransvärda vishet har genomfört. Sverige har här agerat långt klokare än omvärlden, som finansminister Borg så ödmjukt samtidigt passade på att säga. I finansdepartementet sköts allt prognosarbete och olika ekonomisk-politiska åtgärder enligt yppersta och beprövade vetenskapliga metoder.

Jämför vi oss med andra är dessutom nationen numera så framgångsrik att det borde få oss mindre insiktsfulla stackare att kollektivt buga i den djupaste respekt för den riksdagsmajoritet som fört oss in på denna sagolika framgångsväg. För detta borde man kunna visa större tacksamhet än man nu har gjort i olika opinionsmätningar. 

Lite till mans borde vi i stället för att gnälla ha vett att skämmas över att vi inte med tillräcklig eufori har hyllat den reform som gjort att pensionärer numera får betala högre skatt än löntagarna.

Att man sedan i andra länder som Finland, Norge, Australien, Tyskland m fl gör tvärtom och har lägre skatt för pensionärer än för yrkesverksamma är bara ett bevis för hur mycket klokare vår regering är jämfört med vår omvärld.

Denna nya skillnad i skatteskalan är ju lika rimlig som att äldre borde låta yngre sitta på bussen så att de i sin tur orkar stå när de kommit upp i åren.
Utförsäljningen av Apoteken, privatiseringen av Bilprovningen, nedrustningen av Arbetsförmedlingen och Komvux, uppsägningar av välfärdsarbetare i kommuner och landsting är andra exempel på värdefulla insatser där regeringen har lyssnat in en stark och bred folkopinion.

Skulle det - trots allt - finnas några problem kvar i det svenska samhället så kan det självfallet inte vara regeringens fel utan får tillskrivas det där välkända "omständigheterna". Inte mist då eftersläpande effekter av tidigare socialdemokratiska regeringars felgrepp och okloka beslut.  

När infrastrukturministern, Åsa Torstensson (c), häromdagen lät meddela att det är socialdemokraternas fel att tågen inte går, eller inte kommer i tid, i snöovädret är det ett besked som äger sådan tyngd att det förtjänar ett spontant, folkligt bifall. Klart som korvspad att centertanten från Lysekil har rätt. Att jag inte tänkte på det innan.

Skolans dåliga resultat, odisciplin och förekomsten av svordomar hos unga människor är självfallet också den tidigare s-regeringars felgrepp. Vinterns snabbt stigande elpriserna har naturligtvis sin grund i att de tre rödgröna partierna tänker sig att i en möjlig framtid ställa om energisystemet i stället för att bygga ut kärnkraften.

När sedan flera tusen människor flyttas från sjukförsäkringen till arbetsförmedlingens CV-coachning så ska man inte skylla eventuella problem på de ödmjuka och flitiga bäverkvinorna och männen i Rosenbad.

I grund och botten är "gnället" som media villigt kolporterar ut en effekt av att de enskilda människorna som inte förmått uppskatta klokheten i de sänkta sjukersättningarna lett till att den här utskrivna medicin nu gjort att oss alla friska och ivrigt arbetssökande.

Skulle det dessutom vara så att några utförsäkringar verkligen har skett så är det Försäkringskassans hårt prövade personal som inte lyckats läsa rätt innantill i de tydliga instruktioner som den varmt medkännande Cristina Husmark Pehrsson gett dem. Trots att hon på sina håll - helt orättfärdigt - kommit att liknas vid den brutalhårda Kommandoran i Emil i Lönneberga.

Likaså har flykten från a-kassan ingenting alls att göra med de kraftigt höjda avgifterna som Sven Otto Littorin (m) sjösatt utan beror blott och allenast på de fackliga organisationernas oskicklighet att behålla och nyrekrytera medlemmar till sina a-kassor.Wanja Lundby-Wedin och de övriga fackpamparna har inte förmått göra sitt jobb, så enkelt är det.

Skulle sedan händelsvis någon invända mot den här sakliga och balanserade beskrivningen av sakernas tillstånd i kungariket Sverige så har de fel, fel, fel.

Alla - nära nog - vet ju att Sveriges nuvarande regering är den avgjort klokaste och mest insiktsfulla sedan Carl Bildt kompetenta ministerlag åren 1991-94.

Det är ju bara att se på raden av närmast oersättliga statsråd - Maud Olofsson, Mats Odell, Sten Tolgfors, Eskil Erlandsson, Åsa Torstensson, Nyamko Sabuni och andra - så förstår alla hur sant och riktigt det är.

Någon annan rimlig förklaring till att regeringen ligger under i den ena opinionsmätningen efter den andra är att det handlar om den djupaste otacksamhet från folkets sida för dess stora och självuppoffrande insatser kan det rimligen inte finnas.

Ty alla vet ju att statsministern själv - som han så många gånger sagt - ödmjukt går sida vid sida med folket och vars förtroende han bär. Trots att folket inte alltid har vett att uppskatta de gjorda insatserna efter förtjänst.

/Robert Björkenwall; http://rbjorkenwall.blogspot.com

0 Comments:

Post a Comment

<< Home