Centern och SAAB - en näringsminister som passiv åskådare
Observerat och värderat:
Just nu löper center-Maud berättigat gatlopp i särskilt kvällspressen för att hon drar till Sydafrika i stället för att ägna SAAB och GM sin tid och kraft. Hennes statssekreterare Jöran Hägglund är visserligen i Detroit men får inte ens träffa högsta GM-ledningen. Det säger allt om hur tafatt hela frågan har skötts sedan länge.
GM tycks också ha haft något grumliga avsikter med hela sitt ägarengagemang i Saab, som inleddes redan 1990. Då påstods skälet vara att bredda produktbasen; kort sagt komma in på ett nytt kundsegment. Men GM har inte lyckats få Saab lönsamt. Här finns anledning att ställa den kritiska frågan: hur mycket har GM i realiteten ansträngt sig för att utveckla Sabb till ett framgångsrikt bilföretag?
Utan att vara konspiratorisk kan man nog befara att GM ägt Saab mer med tanke på att bevaka sina marknadsandelar än för att just göra Saab till ett framgångsrikt bilföretag.
När vi nu ser sista rycket för Saab verkar inte GM särskilt intresserat av att låta någon annan konkurrerande ägare ta över. I vart fall har amerikanarna stretat emot.
Maud Olofsson, näringsministern, kan inte precis beskyllas för att vare sig vara Saab-vän eller ha personliga kopplingar till företaget. Hon har ju snarare baktalat bilmärket Saab än att se de kompetenser som finns i detta företag. (De bygger fel bilar och borde bygga vindsnurror i stället för de bilar de nu bygger och mera i den vägen har hon sagt.)
Det var trots allt lite annaorlunda med "kris-Nisse", Nils G Åsling på sin tid på 70-talets andra häflt. Han var en del av bonde- och skogsägarrörelsen och stod Gunnar Hedlund nära. Åsling var dessutom NCB:s informationschef 1963-1969. Han var med och bidrog till att statliga SSAB kunde bildas inom handelsstålindustrin i Sverige, utifrån Handelsstålsutredningens genomarbetade förslag och med aktivt stöd från de industrifackliga organisationerna och en energisk löntarkonsult (Allan Larsson).
Och när det började knaka för skogsbolaget NCB tvangs Gunnar Hedlund lämna företaget. Men Nils G Åsling kunde som industriminister hålla i taktpinnen för den räddningsaktion som Hörneforsgruppen drev, efter den nedläggningen där av NCB-fabriken.
Må vara att Åsling såg mest problem med gruppens förslag. Men han gick ändå med på att hösten 1981 på 50 miljoner i bidrag till NCB och förlängd respit för Hörneforsfabriken, som slutligen drog sista sucken 1 februari 1982.
För Åsling och andra som hade intressen i skogsägarrörelsen var industrierna i sig inte det primära utan främst det pris man kunde få ut för råvaran. Vid den här tiden började det bli brist på vedråvara och därmed hade motivet för att driva massafabriker fallit för skogsbönderna och ägarna bakom NCB-fabriken i Nordahl-brödernas Hörnefors i Västerbotten.
Likvidationen och nedläggningen av Saab i Trollhättan har inletts, samtidigt som Spyker och ett resursstarkt investmentbolag, Genii Capital, baserat i Luxemburg lagt ett nytt bud och det påstås pågå förhandlingar med GM. En mera aktiv regering än den nuvarande - jämför här med Merkel i Tyskland och deras agerande rörande Opel (också GM-ägt) - som tror på svensk bilindustri skulle stå på tå i det här läget.
Men ministern är bortrest på privat familjeresa i Sydafrika och statssekreteraren låter inte särskilt engagerad han heller. Och lyckas därtill inte ens få tillträde till högsta GM-ledningen ens när han är på plats i bilstaden Detroit.
Om Spyker - eventuellt ihop med Genii Capital - mot förmodan får köpa Saab får näringsminister Maud Olofsson mycket svårt att ta åt sig äran för detta..
Visst har Tomas Eneroth (s) rätt när han säger att vi har "en regering som varit påfallande oengagerad i svensk fordonsindustri" när den upplever sin värsta kris någonsin.
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
Just nu löper center-Maud berättigat gatlopp i särskilt kvällspressen för att hon drar till Sydafrika i stället för att ägna SAAB och GM sin tid och kraft. Hennes statssekreterare Jöran Hägglund är visserligen i Detroit men får inte ens träffa högsta GM-ledningen. Det säger allt om hur tafatt hela frågan har skötts sedan länge.
GM tycks också ha haft något grumliga avsikter med hela sitt ägarengagemang i Saab, som inleddes redan 1990. Då påstods skälet vara att bredda produktbasen; kort sagt komma in på ett nytt kundsegment. Men GM har inte lyckats få Saab lönsamt. Här finns anledning att ställa den kritiska frågan: hur mycket har GM i realiteten ansträngt sig för att utveckla Sabb till ett framgångsrikt bilföretag?
Utan att vara konspiratorisk kan man nog befara att GM ägt Saab mer med tanke på att bevaka sina marknadsandelar än för att just göra Saab till ett framgångsrikt bilföretag.
När vi nu ser sista rycket för Saab verkar inte GM särskilt intresserat av att låta någon annan konkurrerande ägare ta över. I vart fall har amerikanarna stretat emot.
Maud Olofsson, näringsministern, kan inte precis beskyllas för att vare sig vara Saab-vän eller ha personliga kopplingar till företaget. Hon har ju snarare baktalat bilmärket Saab än att se de kompetenser som finns i detta företag. (De bygger fel bilar och borde bygga vindsnurror i stället för de bilar de nu bygger och mera i den vägen har hon sagt.)
Det var trots allt lite annaorlunda med "kris-Nisse", Nils G Åsling på sin tid på 70-talets andra häflt. Han var en del av bonde- och skogsägarrörelsen och stod Gunnar Hedlund nära. Åsling var dessutom NCB:s informationschef 1963-1969. Han var med och bidrog till att statliga SSAB kunde bildas inom handelsstålindustrin i Sverige, utifrån Handelsstålsutredningens genomarbetade förslag och med aktivt stöd från de industrifackliga organisationerna och en energisk löntarkonsult (Allan Larsson).
Och när det började knaka för skogsbolaget NCB tvangs Gunnar Hedlund lämna företaget. Men Nils G Åsling kunde som industriminister hålla i taktpinnen för den räddningsaktion som Hörneforsgruppen drev, efter den nedläggningen där av NCB-fabriken.
Må vara att Åsling såg mest problem med gruppens förslag. Men han gick ändå med på att hösten 1981 på 50 miljoner i bidrag till NCB och förlängd respit för Hörneforsfabriken, som slutligen drog sista sucken 1 februari 1982.
För Åsling och andra som hade intressen i skogsägarrörelsen var industrierna i sig inte det primära utan främst det pris man kunde få ut för råvaran. Vid den här tiden började det bli brist på vedråvara och därmed hade motivet för att driva massafabriker fallit för skogsbönderna och ägarna bakom NCB-fabriken i Nordahl-brödernas Hörnefors i Västerbotten.
Likvidationen och nedläggningen av Saab i Trollhättan har inletts, samtidigt som Spyker och ett resursstarkt investmentbolag, Genii Capital, baserat i Luxemburg lagt ett nytt bud och det påstås pågå förhandlingar med GM. En mera aktiv regering än den nuvarande - jämför här med Merkel i Tyskland och deras agerande rörande Opel (också GM-ägt) - som tror på svensk bilindustri skulle stå på tå i det här läget.
Men ministern är bortrest på privat familjeresa i Sydafrika och statssekreteraren låter inte särskilt engagerad han heller. Och lyckas därtill inte ens få tillträde till högsta GM-ledningen ens när han är på plats i bilstaden Detroit.
Om Spyker - eventuellt ihop med Genii Capital - mot förmodan får köpa Saab får näringsminister Maud Olofsson mycket svårt att ta åt sig äran för detta..
Visst har Tomas Eneroth (s) rätt när han säger att vi har "en regering som varit påfallande oengagerad i svensk fordonsindustri" när den upplever sin värsta kris någonsin.
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 5:17 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home