Svensk arbetsmarknadspolitik i ruiner när den skulle behövas som bäst
(Publicerad som ledarkrönika i bl a NSD 8 april 2009 m fl)
Observerat och värderat:
Om svensk arbetsmarknadspolitik i förfall och ruin när den skulle behövas som bäst
Bra arbetsmarknadspolitiskt seminarium häromdagen (31 mars) i Arbetarrörelsens Tankesmedjans regi om den i Sverige i anorektiskt nedbantade, obefintliga arbetsmarknadspolitiken i vår västa jobb- och ekonomiska kris sedan 1991-92 och om en a-kassa som idag bara är en usel, knapp 50 %-ig grundtrygghetsförsäkring; något som länge varit först Svenskt näringsliv, sedan folkpartiets och nu alliansregeringens mål. På seminariet presenterades rapporten "Arbetsmarknadspolitik i förfall - arbetslöshetsförsäkringen, arbetsförmedlingen och politiken" av rapportförfattarna, arbetsmarknadsexperten och f d generaldirektören Bo Jangenäs och f d AMS-direktören m m Levi Svenningsson, (två av Sveriges allra främsta experter på arbetsmarknadspolitiken) samt med goda och kunskapsrika kommentarer av Transport-fackets f d ordförande Clas Linder, Bosse Ringholm, f d AMS-chef och f d finansminister m m, ST-utredaren Roger Syrén (organiserar bl a just arbetsförmedlarna och chefredaktör Tommy Öberg, LO-tidningen. Dessa senare var alla och med olika belysande exempel tämligen ense med rapportförfattarna att Sveriges en gång så framgångsrika arbetsmarknadspolitik numera är i fritt fall och har förfallit på ett i förhållande till jobbkrisen mycket farligt sätt. Och nu gjort oss mycket illa rustade för den rekordarbetslöshet på 10-12 procent i öppen arbetslöshet som vi mycket snart kan vara mitt upp i - och sannolikt också är när nästa riksdagsval infaller i september 2010.
I praktiken måste arbetarrörelsen (när(?) den nu får makten igen) börja om från grunden. Det gäller allt från behovet av en rejäl upprustad och nysatsning på Arbetsförmedlingen (idag reducerat ett affärsområde för coaching av alliansregeringen), a-kassans anorektiskt låga ersättningsnivå som även den är i stort behov av en rejäl restaurering, behovet av en nystart och massiv satsning på vuxenutbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, insatser för dessa 200 000 - 300 000 som ingen arbetsgivare vill anställda (oavsett vilka coaching-strategier som torgförs) etc etc. På 70-talet och framåt hade vi anpassningsgrupperna och främjandelagen (gäller formellt ännu men tillämpas inte!) men vad har vi nu??? Arbetsmarknadspolitiken måste åter in på arbetsplatserna för att möta upp de utmaningar som individen på olika arbetsplatser idag utsätts för i en allt tuffare strukturomvandling och utsortering i prima och sekunda arbetskraft. (Själv var jag för övrigt med redan på 70-talets mitt och bland skrev utbildningsmaterial om anpassningsgrupper, främjandelag och aktiva arbetsmarknadsåtgärder ihop med en annan, numera pensionerad journalist. Sånt fanns då, men nu lyser sånt med sin frånvaro. Också det säger en del om den hårda tidsanda vi nu lever i!)
Bland mycket annat som också kom fram på seminariet var att det det "fusksnacket om missbruk av a-kassan" etc är i stort sett bara tyckande och baserade på synnerligen enkla "tyckar-enkätundersökningar", som de två rapportförfattarna konstaterade. Denna "jakt" på påstått fusk bygger inte på några hårda, oomkullrunkeliga fakta med däremot desto mera på just tyckande och mytbildning, som experten Bo Jangenäs (bl a f d generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring m m) påpekade. Och detta tyckande har sedan tillåtits förstöra vårt system för inkomsttrygghet och en anständig omställningsförsäkring vid arbetslöshet. Delvis har detta skett också för att alliansregeringen har behövt få ihop ytterligare stålar (via kraftigt höjda egenavgifter till a-kassan och sänkta ersättningsnivåer; och borttaget skatteavdrag för avgiften) för regeringens skattesänkningar (82 + 16 miljarder kr hittills) till de de väljargrupper de velat gynna på bekostnad av de sämre lottade i samhället.
Tyvärr började dock, konstaterar de två rapportförfattarna, nedrustningen av arbetsmarknadspolitiken redan under s-perioden vid makten på 90- och början av 2000-talet. Redan då togs det första om än blygsamma steget mot höjda egenavgifter till a-kassan och undlåtenhet att höja den högsta dagpenningen i a-kassan för att hävda principen att alla ska kunna få ut 80 procent av inkomstbortfallet vid arbetslöshet.
Men med den nya alliansregeringen sedan 2006 har det blivit långt mycket värre, och bl a lett till att många numera bara får ut en blygsam 50 %-ig a-kassenivå för inkomstbortfallet vid arbetslöshet samtidigt som man tvingas betala mångdubbelt mer i avgift för denna allt sämre försämring. Därmed så har regeringen förstört en av de viktigaste "omställningsinstrumenten" och trygghetssystemen för den enskilde vid de strukturförändringar och arbetslöshet som förr eller senare kan drabba vem som helst av oss. Än mera så i kristider som vi nu är mitt uppe i.
Den rekordsvåra ekonomiska krisen nu kommer kanske att fylla på med kanske ytterligare 100 000 som aldrig - inte ens i bästa högkonjunktur - kommer tillbaka till arbetsmarknaden igen samtidigt som arbetsförmedlingarna, vuxenutbildningen/yrkesvuxutbildning, aktiva arbetsmarknadsåtgärder skulle behöva 10 miljarder kr ytterligare för att klara det ökade tryck som krisen nu skapar. Men i stället skär man ner vart fjärde jobb i arbetsförmedlingen bort, komvux har samtidigt hårdbantats, liksom olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och nu tvingas Arbetsförmedlingen (mitt i värsta jobbkrisen) att spara ytterligare en miljard kr.
Och följden då blir att det kommer att bli ännu tuffare för de en av fyra unga som idag är arbetslösa och de ytterligare 120 000 unga som ska ut på arbetsmarknaden åren fram över. Samtidigt ska också de långtidssjukskriva m fl tvingas ut på jobbsök när inga jobb finns. Växande grupper av så kallade jobbsökande kommer att riskera att slås ut i krisens spår. Många för gott, många kommer aldrig någonsin in på arbetsmarknaden igen, oavsett ekonomisk konjunktur.
Konjunkturinstitutets färska rapport den 31 mars om fortsatt fall i den ekonomiska tillväxten och en snart tio-elvaprocentig öppen arbetslöshet ( en kvarts miljon fler arbetslösa, spår KI) och en kris som kan vara flera år till är inte precis någon rolig läsning mot den här bakgrunden.
Så jobbet - när socialdemokraterna återkommer till makten (2010??) - kommer att bli tufft när det gäller det nödvändiga återupprättandet och restaurerandet av en arbetsmarknadspolitik som nu har förstörts i grunden av den sittande regeringen. Det var kontentan av dagens intressanta jobbseminarium häromdagen i Stockholm.
Själv saknade jag dock s-riksdagsledamöterna (åtminstone några) bland de arbetsförmedlare, utredare och journalister i publiken på Tankesmedjans kunskapsrika seminarium om arbetsmarknadspolitiken. Men förhoppningsvis läser de som inte var men borde varit där den välskrivninga 42-sidiga rapporten.
Men somliga kanske redan anser sig vara "fullärda" på området?
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
omvärldsanalytiker m m
Observerat och värderat:
Om svensk arbetsmarknadspolitik i förfall och ruin när den skulle behövas som bäst
Bra arbetsmarknadspolitiskt seminarium häromdagen (31 mars) i Arbetarrörelsens Tankesmedjans regi om den i Sverige i anorektiskt nedbantade, obefintliga arbetsmarknadspolitiken i vår västa jobb- och ekonomiska kris sedan 1991-92 och om en a-kassa som idag bara är en usel, knapp 50 %-ig grundtrygghetsförsäkring; något som länge varit först Svenskt näringsliv, sedan folkpartiets och nu alliansregeringens mål. På seminariet presenterades rapporten "Arbetsmarknadspolitik i förfall - arbetslöshetsförsäkringen, arbetsförmedlingen och politiken" av rapportförfattarna, arbetsmarknadsexperten och f d generaldirektören Bo Jangenäs och f d AMS-direktören m m Levi Svenningsson, (två av Sveriges allra främsta experter på arbetsmarknadspolitiken) samt med goda och kunskapsrika kommentarer av Transport-fackets f d ordförande Clas Linder, Bosse Ringholm, f d AMS-chef och f d finansminister m m, ST-utredaren Roger Syrén (organiserar bl a just arbetsförmedlarna och chefredaktör Tommy Öberg, LO-tidningen. Dessa senare var alla och med olika belysande exempel tämligen ense med rapportförfattarna att Sveriges en gång så framgångsrika arbetsmarknadspolitik numera är i fritt fall och har förfallit på ett i förhållande till jobbkrisen mycket farligt sätt. Och nu gjort oss mycket illa rustade för den rekordarbetslöshet på 10-12 procent i öppen arbetslöshet som vi mycket snart kan vara mitt upp i - och sannolikt också är när nästa riksdagsval infaller i september 2010.
I praktiken måste arbetarrörelsen (när(?) den nu får makten igen) börja om från grunden. Det gäller allt från behovet av en rejäl upprustad och nysatsning på Arbetsförmedlingen (idag reducerat ett affärsområde för coaching av alliansregeringen), a-kassans anorektiskt låga ersättningsnivå som även den är i stort behov av en rejäl restaurering, behovet av en nystart och massiv satsning på vuxenutbildning och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, insatser för dessa 200 000 - 300 000 som ingen arbetsgivare vill anställda (oavsett vilka coaching-strategier som torgförs) etc etc. På 70-talet och framåt hade vi anpassningsgrupperna och främjandelagen (gäller formellt ännu men tillämpas inte!) men vad har vi nu??? Arbetsmarknadspolitiken måste åter in på arbetsplatserna för att möta upp de utmaningar som individen på olika arbetsplatser idag utsätts för i en allt tuffare strukturomvandling och utsortering i prima och sekunda arbetskraft. (Själv var jag för övrigt med redan på 70-talets mitt och bland skrev utbildningsmaterial om anpassningsgrupper, främjandelag och aktiva arbetsmarknadsåtgärder ihop med en annan, numera pensionerad journalist. Sånt fanns då, men nu lyser sånt med sin frånvaro. Också det säger en del om den hårda tidsanda vi nu lever i!)
Bland mycket annat som också kom fram på seminariet var att det det "fusksnacket om missbruk av a-kassan" etc är i stort sett bara tyckande och baserade på synnerligen enkla "tyckar-enkätundersökningar", som de två rapportförfattarna konstaterade. Denna "jakt" på påstått fusk bygger inte på några hårda, oomkullrunkeliga fakta med däremot desto mera på just tyckande och mytbildning, som experten Bo Jangenäs (bl a f d generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring m m) påpekade. Och detta tyckande har sedan tillåtits förstöra vårt system för inkomsttrygghet och en anständig omställningsförsäkring vid arbetslöshet. Delvis har detta skett också för att alliansregeringen har behövt få ihop ytterligare stålar (via kraftigt höjda egenavgifter till a-kassan och sänkta ersättningsnivåer; och borttaget skatteavdrag för avgiften) för regeringens skattesänkningar (82 + 16 miljarder kr hittills) till de de väljargrupper de velat gynna på bekostnad av de sämre lottade i samhället.
Tyvärr började dock, konstaterar de två rapportförfattarna, nedrustningen av arbetsmarknadspolitiken redan under s-perioden vid makten på 90- och början av 2000-talet. Redan då togs det första om än blygsamma steget mot höjda egenavgifter till a-kassan och undlåtenhet att höja den högsta dagpenningen i a-kassan för att hävda principen att alla ska kunna få ut 80 procent av inkomstbortfallet vid arbetslöshet.
Men med den nya alliansregeringen sedan 2006 har det blivit långt mycket värre, och bl a lett till att många numera bara får ut en blygsam 50 %-ig a-kassenivå för inkomstbortfallet vid arbetslöshet samtidigt som man tvingas betala mångdubbelt mer i avgift för denna allt sämre försämring. Därmed så har regeringen förstört en av de viktigaste "omställningsinstrumenten" och trygghetssystemen för den enskilde vid de strukturförändringar och arbetslöshet som förr eller senare kan drabba vem som helst av oss. Än mera så i kristider som vi nu är mitt uppe i.
Den rekordsvåra ekonomiska krisen nu kommer kanske att fylla på med kanske ytterligare 100 000 som aldrig - inte ens i bästa högkonjunktur - kommer tillbaka till arbetsmarknaden igen samtidigt som arbetsförmedlingarna, vuxenutbildningen/yrkesvuxutbildning, aktiva arbetsmarknadsåtgärder skulle behöva 10 miljarder kr ytterligare för att klara det ökade tryck som krisen nu skapar. Men i stället skär man ner vart fjärde jobb i arbetsförmedlingen bort, komvux har samtidigt hårdbantats, liksom olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och nu tvingas Arbetsförmedlingen (mitt i värsta jobbkrisen) att spara ytterligare en miljard kr.
Och följden då blir att det kommer att bli ännu tuffare för de en av fyra unga som idag är arbetslösa och de ytterligare 120 000 unga som ska ut på arbetsmarknaden åren fram över. Samtidigt ska också de långtidssjukskriva m fl tvingas ut på jobbsök när inga jobb finns. Växande grupper av så kallade jobbsökande kommer att riskera att slås ut i krisens spår. Många för gott, många kommer aldrig någonsin in på arbetsmarknaden igen, oavsett ekonomisk konjunktur.
Konjunkturinstitutets färska rapport den 31 mars om fortsatt fall i den ekonomiska tillväxten och en snart tio-elvaprocentig öppen arbetslöshet ( en kvarts miljon fler arbetslösa, spår KI) och en kris som kan vara flera år till är inte precis någon rolig läsning mot den här bakgrunden.
Så jobbet - när socialdemokraterna återkommer till makten (2010??) - kommer att bli tufft när det gäller det nödvändiga återupprättandet och restaurerandet av en arbetsmarknadspolitik som nu har förstörts i grunden av den sittande regeringen. Det var kontentan av dagens intressanta jobbseminarium häromdagen i Stockholm.
Själv saknade jag dock s-riksdagsledamöterna (åtminstone några) bland de arbetsförmedlare, utredare och journalister i publiken på Tankesmedjans kunskapsrika seminarium om arbetsmarknadspolitiken. Men förhoppningsvis läser de som inte var men borde varit där den välskrivninga 42-sidiga rapporten.
Men somliga kanske redan anser sig vara "fullärda" på området?
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
omvärldsanalytiker m m
posted by rbjorkenwall at 5:21 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home