Håll i pengarna eller våga satsa och satsa rätt!
(Publicerad i bl a Arbetarbladet 19 mars 2009 m fl)
Observerat och värderat:
Håll i pengarna - eller våga satsa på riktade åtgärder för att rädda jobben och ekonomin
Håll i pengarna! Det är regeringen Reinfeldts återkommande men inte särskilt genomtänkta recept mot den stora depressionen, som är på väg med stormsteg. I radions luncheko måndagen den 16 mars sade statsminister Reinfeldt att budget i balans borde var ett mål även för andra regeringar i Europa:
"De enorma finanspolitiska paket som vi sett nu har nått väg ände och måste följas av strategier för att återföra de offentliga finanserna till den typ av balans som vi har i Sverige", sade Sveriges statsminister i radioekot häromdagen.
Kan låta rimligt, eller hur? Om också inte i extrema kristider som depressionen just nu. Då är det snarare högst rimligt att utifrån vad en av de fyra stora nationalekonomerna - John Maynard Keynes - lärde oss, nämligen att i sådana tider är det högst rimligt och motiverat att staten ska bedriva en aktiv efterfrågestimulernade politik för att undevika ett ännu större fall i efterfrågan och sysselsättning. Om man inte gör det, förlängs krisen och jobbdöden ännu mycket mer och det tar ännu längre tid att återkomma till jobb- och ekonomisk tillväxt igen.
En annan sak är sedan att Sveriges statsminister därtill med sitt sätt att beskriva verkligheten faktiskt "glömmer" att Sverige inte alls har någon budget i balans i nuläget. Tvärtom - trots att regeringen inte precis fört någon särskilt aktiv jobbskapande politik - så har Sverige just nu ett snabbt växande underskott. Reinfeldts alliansregering ärvde faktiskt ett överskott i statsbudgeten på 70 miljarder kronor när de fick makten i september 2006. Men tämligen snart "brände" man iväg det överskottet - som hade behövts nu till aktiva åtgärder - och sänkte skatten med 85 miljarder kronor. Profilen var dessutom sådan att de största skattesänkningarna gick till de bäst ställda i samhället. För 2009 är prognosen att svenska staten kommer att gå med stora underskott och ha ett lånebehov på 130 miljarder kr. Ändå fortsätter regeringen att sänka skatten ytterligare ett tredje steg, men nu med lånade pengar.
Så här statsminister Reinfeldt banar andra EU-länder att "återföra de offentliga finanserna" till den "balans som vi har i Sverige" så kan det påståendet ifrågasättas utifrån sakliga grunder. Dessutom har Sveriges statsminister bara rätt så till vida att det statliga budgetunderskottet är ännu större i andra, omgivande länder i Europa och USA än det är i Sverige. Några av de europeiska staterna i öst - exempelvis Ungern och Lettland, båda särskilt illa ute - står rent av på randen till statsbankrutt.
I detta läge är det kanske inte så klokt av Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt (m) att rikta bannor mot och förmana länder som dessa och andra inom EU att hålla budgetbalansen. De förutsättningarna finns liksom inte alls i nuläget. Lägg till detta att Sverige - som andra länder i Norden etc - som en starkt exportberoenden nation också är i hög grad beroende av att våra grannars ekonomi inte kraschar. Att stora och viktiga nationer som Tyskland, Frankrike, Storbritannien m fl snarare gör vad de kan för att i dessa kristider stimulera efterfrågan och inte ytterligare förvärra fallet i ekonomin.
Det förefaller inte heller att vara så klokt av statsminister Reinfeldt att han på EU-toppmötet i början av mars månad tillhörde de EU-länder som sade nej till förslaget om en stödfond för de östliga EU-ländernas krisande, bräckliga ekonomier. Att dessa länder var i "obalans" redan före finanskrisen är inget motiv att nu inte försöka lindra deras problem en stödfond och kreditgivning. Lika lite som Norden hade något intresse av att låta det krisartade ekonomiska läget på Island falla ner i ett bottendjupt svart hål.
Solidaritet och gemensamma insatser mot krisen är tvärtom till gagn också för EU-länder med en god ekonomi. Och gör fallet mindre stort för oss alla i dessa sannolikt ändå fleråriga, extrema krisläge.
Vi behöver satsa på en proaktiv "Obamalinje" för att rusta oss för framtiden
Med tanke på att Sverige och dess statsminister redan i juli månad i år därtill ska axla ordförandeskapet inom EU det kommande halvåret så skulle det nog vara klokt att agera på ett mera konstruktivt sätt än att "racka ner" på ansträngningarna att försöka samla unionen till "gemensamma tag och offensiva åtgärder" i denna extrema undantagssituation i stället för att defensivt bara betona värdet av budgetbalans när en sådan knappast är den mest rimliga politiska åtgärden just nu.
Också under den stora depressionen i början av 1930-talet var det just den överstarka betoningen på budgetbalans och sparsamhet som gjorde att den allvarliga ekonomiska krisen i spåren av börskraschen 1929 ledde till den stora ekonomiska depressionen som dödade jobb och tryckte efterfrågan i ekonomin till en bottenfrusen nivå.
Det var först med Franklin D. Roosevelts "nya giv" (New Deal)-politik i USA några år inpå 30-talet och motsvarande jobbskapande efterfrågepolitik i Sverige efter maktskiftet 1932 - och andra liknande insatser - som krisen gradvis började bekämpas och jobben gradvis bli allt fler samt de ekonomiska hjulen började snurra igen.
2008-2010 års depression kan lika lite som 30-taletskrisen bemötas med sparsamhet och passivitet från regeringarnas sida, utan kräver tvärtom - precis som Obamas stora stimulanspaket i USA - en proaktiv politik med omfattande statliga stimulanser i "riktade åtgärder" (infrastruktur, energi- och miljöinvesteringar, upprustade skolor och bostäder etc) för att få fram fler jobb och undvika ytterligare fall i den ekonomiska efterfrågan.
Vad Sverige, övriga Norden och EU-länderna i stort nu behöver är en offensiv "Obamamodell" för att undvika att krisen förvärras och vi alla står bättre rustade och inte försvagade den dag vi kommer ur krisen om något eller några år.
Det är, som TCO:s Roland Spånt och Roger Mörtvik (AB 16/3), professor Paul Krugman i USA och andra säger, slående hur olika effekt samma satsade belopp kan få. I ena fallet - allmänna skattesänkningar utan större riktning - får de ytterst små och jobbskapande effekter. I andra fall - med riktade och välavvägda insatser och investeringsstimulanser - ger det flerdubbelt tillbaka (multiplikatoreffekt) på varje satsad krona. Det senare är den långt klokare vägen.
Därför är det av central betydelse att våga och kunna vara proaktiv i detta extrema undantags- och krisläge samt att se till att de satsade miljarderna i skattepengar används på rätt sätt. Det avgör hur väl eller illa rustade vi kommer ut ur krisen den dag det vänder.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat och värderat:
Håll i pengarna - eller våga satsa på riktade åtgärder för att rädda jobben och ekonomin
Håll i pengarna! Det är regeringen Reinfeldts återkommande men inte särskilt genomtänkta recept mot den stora depressionen, som är på väg med stormsteg. I radions luncheko måndagen den 16 mars sade statsminister Reinfeldt att budget i balans borde var ett mål även för andra regeringar i Europa:
"De enorma finanspolitiska paket som vi sett nu har nått väg ände och måste följas av strategier för att återföra de offentliga finanserna till den typ av balans som vi har i Sverige", sade Sveriges statsminister i radioekot häromdagen.
Kan låta rimligt, eller hur? Om också inte i extrema kristider som depressionen just nu. Då är det snarare högst rimligt att utifrån vad en av de fyra stora nationalekonomerna - John Maynard Keynes - lärde oss, nämligen att i sådana tider är det högst rimligt och motiverat att staten ska bedriva en aktiv efterfrågestimulernade politik för att undevika ett ännu större fall i efterfrågan och sysselsättning. Om man inte gör det, förlängs krisen och jobbdöden ännu mycket mer och det tar ännu längre tid att återkomma till jobb- och ekonomisk tillväxt igen.
En annan sak är sedan att Sveriges statsminister därtill med sitt sätt att beskriva verkligheten faktiskt "glömmer" att Sverige inte alls har någon budget i balans i nuläget. Tvärtom - trots att regeringen inte precis fört någon särskilt aktiv jobbskapande politik - så har Sverige just nu ett snabbt växande underskott. Reinfeldts alliansregering ärvde faktiskt ett överskott i statsbudgeten på 70 miljarder kronor när de fick makten i september 2006. Men tämligen snart "brände" man iväg det överskottet - som hade behövts nu till aktiva åtgärder - och sänkte skatten med 85 miljarder kronor. Profilen var dessutom sådan att de största skattesänkningarna gick till de bäst ställda i samhället. För 2009 är prognosen att svenska staten kommer att gå med stora underskott och ha ett lånebehov på 130 miljarder kr. Ändå fortsätter regeringen att sänka skatten ytterligare ett tredje steg, men nu med lånade pengar.
Så här statsminister Reinfeldt banar andra EU-länder att "återföra de offentliga finanserna" till den "balans som vi har i Sverige" så kan det påståendet ifrågasättas utifrån sakliga grunder. Dessutom har Sveriges statsminister bara rätt så till vida att det statliga budgetunderskottet är ännu större i andra, omgivande länder i Europa och USA än det är i Sverige. Några av de europeiska staterna i öst - exempelvis Ungern och Lettland, båda särskilt illa ute - står rent av på randen till statsbankrutt.
I detta läge är det kanske inte så klokt av Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt (m) att rikta bannor mot och förmana länder som dessa och andra inom EU att hålla budgetbalansen. De förutsättningarna finns liksom inte alls i nuläget. Lägg till detta att Sverige - som andra länder i Norden etc - som en starkt exportberoenden nation också är i hög grad beroende av att våra grannars ekonomi inte kraschar. Att stora och viktiga nationer som Tyskland, Frankrike, Storbritannien m fl snarare gör vad de kan för att i dessa kristider stimulera efterfrågan och inte ytterligare förvärra fallet i ekonomin.
Det förefaller inte heller att vara så klokt av statsminister Reinfeldt att han på EU-toppmötet i början av mars månad tillhörde de EU-länder som sade nej till förslaget om en stödfond för de östliga EU-ländernas krisande, bräckliga ekonomier. Att dessa länder var i "obalans" redan före finanskrisen är inget motiv att nu inte försöka lindra deras problem en stödfond och kreditgivning. Lika lite som Norden hade något intresse av att låta det krisartade ekonomiska läget på Island falla ner i ett bottendjupt svart hål.
Solidaritet och gemensamma insatser mot krisen är tvärtom till gagn också för EU-länder med en god ekonomi. Och gör fallet mindre stort för oss alla i dessa sannolikt ändå fleråriga, extrema krisläge.
Vi behöver satsa på en proaktiv "Obamalinje" för att rusta oss för framtiden
Med tanke på att Sverige och dess statsminister redan i juli månad i år därtill ska axla ordförandeskapet inom EU det kommande halvåret så skulle det nog vara klokt att agera på ett mera konstruktivt sätt än att "racka ner" på ansträngningarna att försöka samla unionen till "gemensamma tag och offensiva åtgärder" i denna extrema undantagssituation i stället för att defensivt bara betona värdet av budgetbalans när en sådan knappast är den mest rimliga politiska åtgärden just nu.
Också under den stora depressionen i början av 1930-talet var det just den överstarka betoningen på budgetbalans och sparsamhet som gjorde att den allvarliga ekonomiska krisen i spåren av börskraschen 1929 ledde till den stora ekonomiska depressionen som dödade jobb och tryckte efterfrågan i ekonomin till en bottenfrusen nivå.
Det var först med Franklin D. Roosevelts "nya giv" (New Deal)-politik i USA några år inpå 30-talet och motsvarande jobbskapande efterfrågepolitik i Sverige efter maktskiftet 1932 - och andra liknande insatser - som krisen gradvis började bekämpas och jobben gradvis bli allt fler samt de ekonomiska hjulen började snurra igen.
2008-2010 års depression kan lika lite som 30-taletskrisen bemötas med sparsamhet och passivitet från regeringarnas sida, utan kräver tvärtom - precis som Obamas stora stimulanspaket i USA - en proaktiv politik med omfattande statliga stimulanser i "riktade åtgärder" (infrastruktur, energi- och miljöinvesteringar, upprustade skolor och bostäder etc) för att få fram fler jobb och undvika ytterligare fall i den ekonomiska efterfrågan.
Vad Sverige, övriga Norden och EU-länderna i stort nu behöver är en offensiv "Obamamodell" för att undvika att krisen förvärras och vi alla står bättre rustade och inte försvagade den dag vi kommer ur krisen om något eller några år.
Det är, som TCO:s Roland Spånt och Roger Mörtvik (AB 16/3), professor Paul Krugman i USA och andra säger, slående hur olika effekt samma satsade belopp kan få. I ena fallet - allmänna skattesänkningar utan större riktning - får de ytterst små och jobbskapande effekter. I andra fall - med riktade och välavvägda insatser och investeringsstimulanser - ger det flerdubbelt tillbaka (multiplikatoreffekt) på varje satsad krona. Det senare är den långt klokare vägen.
Därför är det av central betydelse att våga och kunna vara proaktiv i detta extrema undantags- och krisläge samt att se till att de satsade miljarderna i skattepengar används på rätt sätt. Det avgör hur väl eller illa rustade vi kommer ut ur krisen den dag det vänder.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 8:18 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home