Alpundrets baksmälla - nu får Österrike betala för tidigare expansion
Observerat och värderat:
"Alpundret" Österrike tvingas nu i finanskrisens spår betala för sin stora östsatsning
Genom åren har det blivit ett antal, återkommande resor till alplandet Österrike. Detta genom en kombination av intresse för utvecklingen där och för att vandra i deras vackra landskap. Att i en myggfri "sagomiljö" se på fågel- och blomsterlivet, de grönskande vackra slåtterängarna på alpsluttningarna och på 2000 - 2 700 meters höjd skåda ut över de snöklädda alptopparna. En lisa för själen och därtill också en icke oäven bonus - i form av en stärkt kondition och tilltagande välmående efter en vecka i dessa nejder, i regel i Ötztal i Türolen, lite söder om Mozart-staden Salzburg och vintersportorten Innsbruck.
Turismen/besöknäringen genererar årligen cirka 20 miljoner besökare och är därmed en av alplandets viktigaste näringar och sysselsättare.
Politiskt är landet dock märkligt, en skvader och lite "udda" i EU-familjen. I mycket för att man aldrig vågat göra upp med sitt nazistiska förflutna. I stället lät man nazikoryféer - Kurt Waldheim, senare FN-boss, och andra - övervintra och vara kvar i olika statliga och delstatliga befattningar. Och följden? Bland annat högerpopulismen förblivit fortsatt stark - Jörg Haiders tidigare parti FPÖ och sedan BZÖ med bas i delstaten Kärnten - med uppåt en tredjedel av väljarkåren bakom sig i val efter val. Så senast i förbundsdagsvalet 2008, då högerpopulistiska FPÖ och BZÖ fick 30 procent av rösterna. I lokalvalen i Kärnten och Salzburg i skiftet februari/mars 2009 höll de ungefär samma väljarandel också efter ledaren Jörg Heiders död i en trafikolycka. Detta faktum med en fortsatt stark högerpopulism har i sin tur "låst" det politiska läget för de av tradition två stora österrikiska partierna - socialdemokratiska SPÖ och liberal-borgerliga folkpartiet ÖVP.
Och oftast - som efter valet 2008 - tvingat dem att gå samman och forma så kallade stora koalitioner mellan socialdemokraterna och liberaler av mitten-högerstuk vid regeringsrodret i förbundsdagsregeringen i Wien. Mot denna "påtvingade" fortgående stora koalition finns ingen annan egentlig opposition än just högerpopulismens FPÖ och BZÖ, och dess grumliga cocktail av invandrar- och främlingsfientlighet (zenofobi), nationalism/regionalism och politisk exploatering av allt som anses "vrångt och djävligt" i samhället (populism) och som den styrande koalitionen i Wien anses vara skuld till. På ena eller andra sättet.
Några bra böcker som närmare analyserar detta - ingalunda enbart i Österrike - starka, högerpopulistiska fenomen är Cas Muddes "Populust Radical Right Parties in Europe" (Cambrigde University Press) och Angus Roxburghs "Preachers of Hate" (Gibsons Square Books). Och, som bekant, finns en hel del av samma fenomen även i våra nordiska länder, Danmark, Norge, Finland - och svagare men något lite växande också i Sverige. Vi får se i riksdagsvalet 2010, möjligen kanske redan i EU-parlamentsvalet i juni 2009.
Baksmälla efter många goda år
Ingen västeuropeiskt land har väl som Österrike samtidigt dragit revenue och tjänat så mycket på järnridåns fall och EU:s östutvidgning som detta alpland.
Gamla affärskontakter från förr - delvis ett arv från habsburgska dubbelmonarkin Österrike-Ungern (föll 1918) - kunde tinas upp på nytt. På så sätt kunde Österrike bli en del av östboomen i ekonomin. Tillväxtsiffrorna sköt i höjden och det talades allmänt om "alpundret" i ekonomiska kretsar.
Men med finanskrisen i september-oktober 2008 kom baksmällan. De stora österrikiska bankerna Erste Bank, Bank of Austria (ägt av italienska intressen), Raiffeisen International m fl hade varit våghalsigt överfrikostiga med krediter och köpt in sig i för många dotterbanker i öststaterna. Och med fallet i deras valutor blev de utställda krediterna allt skakigare och osäkra tillgångar.
Sammantaget rör det sig här om så hisnande stora och i nuläget allt mera osäkra kreditfordringar på totalt runt 230 miljarder euro i de östliga EU-länderna. Det motsvarar hela 70 procent av Österrikes samlade bruttonationalprodukt, BNP. Ett sanslöst stort berg av tillgångsvärden som blir allt mindre värda.
Dessa osäkra fordringar som nu österrikarna måste betala i form av tioåriga statsobligationer till tuffare villkor än ex.vis grannlandet Tyskland har för sina statsobligationer.
Den österrikiska koalitionsregeringen SPÖ-ÖVP och ledd av den socialdemokratisk förbundskansler har också tvingats införa ett räddningspaket för bankerna på 100 miljarder euro.
Dessutom krisar också bilindustrin i Österrike - som på andra håll - och regeringen har även här tvingats införa ett krispaket med bl a en bilskrotningspremie av tysk modell och korttidsvecka för bilarbetarna.
Och än är krisen långt ifrån över för det tidigare "alpundret" Österrike. Bedömningarna om den närmaste överblickbara framtiden varierar. Men flertalet är tämligen ense att det sannolikt blir ännu lite värre innan det så småningom vänder, kanske under 2010 eller möjligen först under 2011.
Robert Björkenwall,frilansjournalist;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
"Alpundret" Österrike tvingas nu i finanskrisens spår betala för sin stora östsatsning
Genom åren har det blivit ett antal, återkommande resor till alplandet Österrike. Detta genom en kombination av intresse för utvecklingen där och för att vandra i deras vackra landskap. Att i en myggfri "sagomiljö" se på fågel- och blomsterlivet, de grönskande vackra slåtterängarna på alpsluttningarna och på 2000 - 2 700 meters höjd skåda ut över de snöklädda alptopparna. En lisa för själen och därtill också en icke oäven bonus - i form av en stärkt kondition och tilltagande välmående efter en vecka i dessa nejder, i regel i Ötztal i Türolen, lite söder om Mozart-staden Salzburg och vintersportorten Innsbruck.
Turismen/besöknäringen genererar årligen cirka 20 miljoner besökare och är därmed en av alplandets viktigaste näringar och sysselsättare.
Politiskt är landet dock märkligt, en skvader och lite "udda" i EU-familjen. I mycket för att man aldrig vågat göra upp med sitt nazistiska förflutna. I stället lät man nazikoryféer - Kurt Waldheim, senare FN-boss, och andra - övervintra och vara kvar i olika statliga och delstatliga befattningar. Och följden? Bland annat högerpopulismen förblivit fortsatt stark - Jörg Haiders tidigare parti FPÖ och sedan BZÖ med bas i delstaten Kärnten - med uppåt en tredjedel av väljarkåren bakom sig i val efter val. Så senast i förbundsdagsvalet 2008, då högerpopulistiska FPÖ och BZÖ fick 30 procent av rösterna. I lokalvalen i Kärnten och Salzburg i skiftet februari/mars 2009 höll de ungefär samma väljarandel också efter ledaren Jörg Heiders död i en trafikolycka. Detta faktum med en fortsatt stark högerpopulism har i sin tur "låst" det politiska läget för de av tradition två stora österrikiska partierna - socialdemokratiska SPÖ och liberal-borgerliga folkpartiet ÖVP.
Och oftast - som efter valet 2008 - tvingat dem att gå samman och forma så kallade stora koalitioner mellan socialdemokraterna och liberaler av mitten-högerstuk vid regeringsrodret i förbundsdagsregeringen i Wien. Mot denna "påtvingade" fortgående stora koalition finns ingen annan egentlig opposition än just högerpopulismens FPÖ och BZÖ, och dess grumliga cocktail av invandrar- och främlingsfientlighet (zenofobi), nationalism/regionalism och politisk exploatering av allt som anses "vrångt och djävligt" i samhället (populism) och som den styrande koalitionen i Wien anses vara skuld till. På ena eller andra sättet.
Några bra böcker som närmare analyserar detta - ingalunda enbart i Österrike - starka, högerpopulistiska fenomen är Cas Muddes "Populust Radical Right Parties in Europe" (Cambrigde University Press) och Angus Roxburghs "Preachers of Hate" (Gibsons Square Books). Och, som bekant, finns en hel del av samma fenomen även i våra nordiska länder, Danmark, Norge, Finland - och svagare men något lite växande också i Sverige. Vi får se i riksdagsvalet 2010, möjligen kanske redan i EU-parlamentsvalet i juni 2009.
Baksmälla efter många goda år
Ingen västeuropeiskt land har väl som Österrike samtidigt dragit revenue och tjänat så mycket på järnridåns fall och EU:s östutvidgning som detta alpland.
Gamla affärskontakter från förr - delvis ett arv från habsburgska dubbelmonarkin Österrike-Ungern (föll 1918) - kunde tinas upp på nytt. På så sätt kunde Österrike bli en del av östboomen i ekonomin. Tillväxtsiffrorna sköt i höjden och det talades allmänt om "alpundret" i ekonomiska kretsar.
Men med finanskrisen i september-oktober 2008 kom baksmällan. De stora österrikiska bankerna Erste Bank, Bank of Austria (ägt av italienska intressen), Raiffeisen International m fl hade varit våghalsigt överfrikostiga med krediter och köpt in sig i för många dotterbanker i öststaterna. Och med fallet i deras valutor blev de utställda krediterna allt skakigare och osäkra tillgångar.
Sammantaget rör det sig här om så hisnande stora och i nuläget allt mera osäkra kreditfordringar på totalt runt 230 miljarder euro i de östliga EU-länderna. Det motsvarar hela 70 procent av Österrikes samlade bruttonationalprodukt, BNP. Ett sanslöst stort berg av tillgångsvärden som blir allt mindre värda.
Dessa osäkra fordringar som nu österrikarna måste betala i form av tioåriga statsobligationer till tuffare villkor än ex.vis grannlandet Tyskland har för sina statsobligationer.
Den österrikiska koalitionsregeringen SPÖ-ÖVP och ledd av den socialdemokratisk förbundskansler har också tvingats införa ett räddningspaket för bankerna på 100 miljarder euro.
Dessutom krisar också bilindustrin i Österrike - som på andra håll - och regeringen har även här tvingats införa ett krispaket med bl a en bilskrotningspremie av tysk modell och korttidsvecka för bilarbetarna.
Och än är krisen långt ifrån över för det tidigare "alpundret" Österrike. Bedömningarna om den närmaste överblickbara framtiden varierar. Men flertalet är tämligen ense att det sannolikt blir ännu lite värre innan det så småningom vänder, kanske under 2010 eller möjligen först under 2011.
Robert Björkenwall,frilansjournalist;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 5:50 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home