Gapet mellan eliten och vanligt folk blir bara större
Observerat och värderat:
Toppdirektörerna elitära girighet - mycket vill ha ännu mer
Toppdirektörerna i svenskt näringsliv tjänar 45 tusen kr om dagen. Skillnaden mellan maktelitens inkomster och en normal industriarbetarlön har aldrig tidigare varit så stora som de är nu. Det visar LOs rapport "Makteliten - mycket vill ha mer".
LO har granskat inkomsterna för makteliten mellan 1950 och 2007. I denna grupp ingår 198 elitpositioner hämtade från tre olika elitgrupper - den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska eliten. Det är en bra rapport, och lika nyttig som omskakande läsning om hur eliten skott sig på vanligt folks bekostnad i växande grad. År från år. Och aldrig har klyftorna mellan elit och folk varit större än nu.
Rapporten från LO visar att den genomsnittliga inkomsten för makteliten under 2007 motsvarade 18 industriarbetarlöner. 1998 var motsvarande siffra 12,5 industriarbetarlöner. Men de bäst betalda toppdirektörerna tjänar ännu mycket mer.
Det är framförallt toppskiktet i näringslivet, bestående av 50 verkställande direktörer, som drar ifrån. Denna grupp har fått kraftigt ökade inkomster i förhållande till en industriarbetare de senaste årtiondena. Och där vissa kan tjäna så mycket som 45 000 kr per dag. Andra något lite mindre. Men den ekonomiska eliten hade en genomsnittlig inkomst på nästan 51 industriarbetarlöner under 2007.
Det är ohemult bra betalt - och girigt på ett sätt som är helt omotiverat. Om somliga nu - i den allt djupare krisens spår - säger sig vilja frysa lönerna och bonusarna så är sker det under galgen och är ändå i grunden ingen stor uppoffring.
Lär av Obama och USA
USA:s president har - som ett led i sitt 880 miljarder dollar stora ekonomiska krispaket - sagt att han vill ha en årslönegräns för topparnas CEO-löner på 500.000 dollar, alltså en årslön på drygt 4 miljoner kr. Det skulle kunna vara ett bra riktmärke också för svenska, idag ofta väldigt överbetalda VD-löner i Sveriges näringsliv.
De svenska toppdirektörerna brukar ju säga att det är så viktigt att följa den internationella marknaden i detta avseende. Så varför inte göra det då! Det här exemplet från Obamas USA borde mana till efterföljd. Inte minst inom svensk arbetarrörelses ledning borde man nu köra hårdare med frågan och peka på Obamas högst rimliga linje också borde gälla i Sverige - i nuvarande finanskris och ekonomiska recession.
Lägg så till detta att svenska dito därtill inte heller är jämförbart av andra skäl. En CEO - toppdirektör i USA - förenar rollen som styrelseordförande och VD, och har därför också ett mycket större personligt ansvar än en svensk VD i svenska bolag.
Den svenske VD:n är underställd styrelsen, som tar ansvaret inför ägarna. Det är bara i vissa fall VD:n blir personligt ansvarig och hans eller hennes ansvarsfrihet prövas också av bolagsstämman. Men om han/hon får sparken har han/hon ju oftast en rejält tilltagen fallskärm. Också därför ska de inte ha dubbelt upp - alltså både hög lön + bonus och stor fallskärm för sitt "ansvar".
En konsult (vem spelar mindre roll men jag känner till namnet) fick för några år sedan ett utredningsuppdrag av SAF/Svenskt Näringsliv eller om det nu var SNS. Han skulle undersöka kopplingen mellan bonusar och hur bra företagen gick. Vet ni vad han kom fram till? Somliga av oss förvånar det väl inte, men ändå.
Jo, att det fann han en - visserligen svag - men ändå tydlig korrelation! Men en negativ sådan! Det visade sig - som somliga av oss väl länge sagt - att ju högre ersättningar/bonusar företagen hade - desto sämre gick de. Uppdragsgivarna gillade förstås inte resultatet och lade locket på och publicerade aldrig undersökningen.
Det reser frågor om hur bonussystemen och jakten på snabba klipp varit med och drivit fram dagens kris. Men också om den grundläggande synen på människan och hennes värde.
Professorn i etik, Carl-Henrik Grenholm från Uppsala universitet formulerade häromdagen de i sammanhanget relevanta frågorna:
– Är det rimligt?
– Är det rättvist?
I vanliga fall brukar den sortens frågor viftas bort av näringslivets företrädare som "irrelevant".
Vad skulle rättvisa ha med saken att göra? Här handlar det om marknadens villkor. Ungefär så har det brukat låta.
Men inte nu. Inte när skattebetalarnas ständigt nya kris- och stimulanspaket framstår som den enda vägen undan avgrunden.
Det står helt klart för en växande bred majoritet att de höga lönerna, arvodena, bonusarna inte har någon rationellt rimlig förklaring. De är bara uttryck för excesser, slapphet och grupptänkande inom en redan gynnad grupp som har gett sig själva den här utvecklingen. Samma slappa tänkande och oreglerade ultraliberalism som ligger bakom hela finanskrisen och ekonomiska recession som nu drabbar oss allt runt om vår glob.
Också på den punkten visar USA:s nyvalda president Obama vägen.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Toppdirektörerna elitära girighet - mycket vill ha ännu mer
Toppdirektörerna i svenskt näringsliv tjänar 45 tusen kr om dagen. Skillnaden mellan maktelitens inkomster och en normal industriarbetarlön har aldrig tidigare varit så stora som de är nu. Det visar LOs rapport "Makteliten - mycket vill ha mer".
LO har granskat inkomsterna för makteliten mellan 1950 och 2007. I denna grupp ingår 198 elitpositioner hämtade från tre olika elitgrupper - den ekonomiska, den demokratiska och den byråkratiska eliten. Det är en bra rapport, och lika nyttig som omskakande läsning om hur eliten skott sig på vanligt folks bekostnad i växande grad. År från år. Och aldrig har klyftorna mellan elit och folk varit större än nu.
Rapporten från LO visar att den genomsnittliga inkomsten för makteliten under 2007 motsvarade 18 industriarbetarlöner. 1998 var motsvarande siffra 12,5 industriarbetarlöner. Men de bäst betalda toppdirektörerna tjänar ännu mycket mer.
Det är framförallt toppskiktet i näringslivet, bestående av 50 verkställande direktörer, som drar ifrån. Denna grupp har fått kraftigt ökade inkomster i förhållande till en industriarbetare de senaste årtiondena. Och där vissa kan tjäna så mycket som 45 000 kr per dag. Andra något lite mindre. Men den ekonomiska eliten hade en genomsnittlig inkomst på nästan 51 industriarbetarlöner under 2007.
Det är ohemult bra betalt - och girigt på ett sätt som är helt omotiverat. Om somliga nu - i den allt djupare krisens spår - säger sig vilja frysa lönerna och bonusarna så är sker det under galgen och är ändå i grunden ingen stor uppoffring.
Lär av Obama och USA
USA:s president har - som ett led i sitt 880 miljarder dollar stora ekonomiska krispaket - sagt att han vill ha en årslönegräns för topparnas CEO-löner på 500.000 dollar, alltså en årslön på drygt 4 miljoner kr. Det skulle kunna vara ett bra riktmärke också för svenska, idag ofta väldigt överbetalda VD-löner i Sveriges näringsliv.
De svenska toppdirektörerna brukar ju säga att det är så viktigt att följa den internationella marknaden i detta avseende. Så varför inte göra det då! Det här exemplet från Obamas USA borde mana till efterföljd. Inte minst inom svensk arbetarrörelses ledning borde man nu köra hårdare med frågan och peka på Obamas högst rimliga linje också borde gälla i Sverige - i nuvarande finanskris och ekonomiska recession.
Lägg så till detta att svenska dito därtill inte heller är jämförbart av andra skäl. En CEO - toppdirektör i USA - förenar rollen som styrelseordförande och VD, och har därför också ett mycket större personligt ansvar än en svensk VD i svenska bolag.
Den svenske VD:n är underställd styrelsen, som tar ansvaret inför ägarna. Det är bara i vissa fall VD:n blir personligt ansvarig och hans eller hennes ansvarsfrihet prövas också av bolagsstämman. Men om han/hon får sparken har han/hon ju oftast en rejält tilltagen fallskärm. Också därför ska de inte ha dubbelt upp - alltså både hög lön + bonus och stor fallskärm för sitt "ansvar".
En konsult (vem spelar mindre roll men jag känner till namnet) fick för några år sedan ett utredningsuppdrag av SAF/Svenskt Näringsliv eller om det nu var SNS. Han skulle undersöka kopplingen mellan bonusar och hur bra företagen gick. Vet ni vad han kom fram till? Somliga av oss förvånar det väl inte, men ändå.
Jo, att det fann han en - visserligen svag - men ändå tydlig korrelation! Men en negativ sådan! Det visade sig - som somliga av oss väl länge sagt - att ju högre ersättningar/bonusar företagen hade - desto sämre gick de. Uppdragsgivarna gillade förstås inte resultatet och lade locket på och publicerade aldrig undersökningen.
Det reser frågor om hur bonussystemen och jakten på snabba klipp varit med och drivit fram dagens kris. Men också om den grundläggande synen på människan och hennes värde.
Professorn i etik, Carl-Henrik Grenholm från Uppsala universitet formulerade häromdagen de i sammanhanget relevanta frågorna:
– Är det rimligt?
– Är det rättvist?
I vanliga fall brukar den sortens frågor viftas bort av näringslivets företrädare som "irrelevant".
Vad skulle rättvisa ha med saken att göra? Här handlar det om marknadens villkor. Ungefär så har det brukat låta.
Men inte nu. Inte när skattebetalarnas ständigt nya kris- och stimulanspaket framstår som den enda vägen undan avgrunden.
Det står helt klart för en växande bred majoritet att de höga lönerna, arvodena, bonusarna inte har någon rationellt rimlig förklaring. De är bara uttryck för excesser, slapphet och grupptänkande inom en redan gynnad grupp som har gett sig själva den här utvecklingen. Samma slappa tänkande och oreglerade ultraliberalism som ligger bakom hela finanskrisen och ekonomiska recession som nu drabbar oss allt runt om vår glob.
Också på den punkten visar USA:s nyvalda president Obama vägen.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 3:03 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home