Alla "goda råd" om att börja försiktigt regnar nu över Obama
Observerat och värderat:
Obama med det rekordstarka folkliga mandatet får många "goda" råd nu
Obama gjorde redan på valkvällen sitt bästa för att skruva ned de höga förväntningarna på honom. Att få till en förändring till det bättre kommer att ta inte bara ett år, inte bara en mandatperiod, sa han. Det antyder att han redan planerar för omval 2012. Men hur det blir det detta avgörs nog av hur det går de två första åren vid makten för Obama och demorkaterna. Får de tillräckligt mycket gjort då så att folk vill ha dem kvar och ge dem chansen att "avsluta jobbet" under ytterligare en mandatperiod? Ja, det får vi se.
Tryck på Obama att komma med en ekonomisk plan och utnämna finansminister (Clintons gamle Summer eller Rubin eventuellt) finns också. Författningen i USA är stel i det att en vald president får vänta två och en halv månad innan tillträdet. I andra demokratier sker regeringsskifte snabbare. Det är en särskilt stor nackdel just nu i detta ekonomiska krisläge.
Den blivande presidenten Barack Obama - med det starkaste folkliga mandaten en demokratisk president haft på 44 år! - får redan många råd om hur han ska göra. Han bör undvika Bill Clintons misstag. Visst. Men å andra sidan ska Obama nog inte heller fega för mycket. Clinton försökte - med hustrun Hillarys hjälp - genomföra en stor sjukvårdsreform och fick mäktiga intressen samt republikanerna och även en del demokrater i kongressen emot sig. (Läkemedelsindustrin är stora bidragsgivare till många kongresspolitiker, ha detta i åtanke också nu.)
Clinton fastnade även i en del annan moralkonservativ sörja, såsom exempelvi vad som ska gälla för dem som är homosexuella och tjänstgjorde i militären. Ett urgammalt problem som man aldrig velat erkänna existerar inom den armerikanska marinkåren och andra grenar av försvaret. Men ack typiskt för denna moralbigotta nation. Så inte förvånande alls att också Bill Clinton körde fast i den sörjan. Men "tidsandan" är måhända lite bättre och mognare nu.
Redan i kongressvalet två år senare, alltså 1994, fick Clintons motståndare republikanerna majoritet i kongressen, som de under nyliberalen Newt Gingrichs ledning också behöll Clintos regeingstid ut. Obama får rådet att börja försiktigt. Två krig (Irak och Afghanistan), ekonomisk kris samt vallöften om skattesänkningar (sannolikt lite för vidlyftiga) begränsar vad han kan göra. Å andra sidan, får han hem trupperna från Irak hyggligt snabbt i närtid så sparar han miljarders dollar som kan gå till "New Deal"-inspirerade investeringar i upprustad och jobbskapande infrastruktur, miljöinvesteringar och en reformering av det usla sjukvårdsförsäkringssystemet i USA.
Sådant som en sannolikt rätt försiktig sjukvårdsreform, för barn och ungdomar, är demokraterna i kongressmajoriteten alldeles säkert för. Problemet med en sådan är att den kostar, vilket leder till än större underskott i statsfinanserna eller till inställda skattesänkningar. Särskilt om det också dröjer innan nödvändiga trupphemtagningar (och därmed sparade skattepengar för annat) från Irak kan bli verklighet.
Hur det nu än går, ska det bli spännande att följa Obama-administrationens två första år vid makten. Det avgör i sin tur hur det blir med hans omvalschanser.
Robert Björkenwall, (070-578 61 95); (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
följer amerikansk politik och samhällsliv sedan många år
Obama med det rekordstarka folkliga mandatet får många "goda" råd nu
Obama gjorde redan på valkvällen sitt bästa för att skruva ned de höga förväntningarna på honom. Att få till en förändring till det bättre kommer att ta inte bara ett år, inte bara en mandatperiod, sa han. Det antyder att han redan planerar för omval 2012. Men hur det blir det detta avgörs nog av hur det går de två första åren vid makten för Obama och demorkaterna. Får de tillräckligt mycket gjort då så att folk vill ha dem kvar och ge dem chansen att "avsluta jobbet" under ytterligare en mandatperiod? Ja, det får vi se.
Tryck på Obama att komma med en ekonomisk plan och utnämna finansminister (Clintons gamle Summer eller Rubin eventuellt) finns också. Författningen i USA är stel i det att en vald president får vänta två och en halv månad innan tillträdet. I andra demokratier sker regeringsskifte snabbare. Det är en särskilt stor nackdel just nu i detta ekonomiska krisläge.
Den blivande presidenten Barack Obama - med det starkaste folkliga mandaten en demokratisk president haft på 44 år! - får redan många råd om hur han ska göra. Han bör undvika Bill Clintons misstag. Visst. Men å andra sidan ska Obama nog inte heller fega för mycket. Clinton försökte - med hustrun Hillarys hjälp - genomföra en stor sjukvårdsreform och fick mäktiga intressen samt republikanerna och även en del demokrater i kongressen emot sig. (Läkemedelsindustrin är stora bidragsgivare till många kongresspolitiker, ha detta i åtanke också nu.)
Clinton fastnade även i en del annan moralkonservativ sörja, såsom exempelvi vad som ska gälla för dem som är homosexuella och tjänstgjorde i militären. Ett urgammalt problem som man aldrig velat erkänna existerar inom den armerikanska marinkåren och andra grenar av försvaret. Men ack typiskt för denna moralbigotta nation. Så inte förvånande alls att också Bill Clinton körde fast i den sörjan. Men "tidsandan" är måhända lite bättre och mognare nu.
Redan i kongressvalet två år senare, alltså 1994, fick Clintons motståndare republikanerna majoritet i kongressen, som de under nyliberalen Newt Gingrichs ledning också behöll Clintos regeingstid ut. Obama får rådet att börja försiktigt. Två krig (Irak och Afghanistan), ekonomisk kris samt vallöften om skattesänkningar (sannolikt lite för vidlyftiga) begränsar vad han kan göra. Å andra sidan, får han hem trupperna från Irak hyggligt snabbt i närtid så sparar han miljarders dollar som kan gå till "New Deal"-inspirerade investeringar i upprustad och jobbskapande infrastruktur, miljöinvesteringar och en reformering av det usla sjukvårdsförsäkringssystemet i USA.
Sådant som en sannolikt rätt försiktig sjukvårdsreform, för barn och ungdomar, är demokraterna i kongressmajoriteten alldeles säkert för. Problemet med en sådan är att den kostar, vilket leder till än större underskott i statsfinanserna eller till inställda skattesänkningar. Särskilt om det också dröjer innan nödvändiga trupphemtagningar (och därmed sparade skattepengar för annat) från Irak kan bli verklighet.
Hur det nu än går, ska det bli spännande att följa Obama-administrationens två första år vid makten. Det avgör i sin tur hur det blir med hans omvalschanser.
Robert Björkenwall, (070-578 61 95); (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
följer amerikansk politik och samhällsliv sedan många år
posted by rbjorkenwall at 6:50 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home