Översmarthet och historiskt förtroendekapital - två ting som inte alltid går att förena
Det översmarta som riskerar att förskingra ett historiskt starkt förtroendekapital
Ju mer man grubblar på vad de politiska begåvningarna i s-ledningen tänkte som i oträngt mål gick ut med samboskapet med mp, desto konstigare blir det.
Därest nu man inte ville, en gång för alla, sänka socialdemokraternas historiska förtroendekapital i ett svart håll. Eller i vart fall kraftigt devalvera det.
Vad socialdemokraternas partiledning nu har gjort med sitt koalitionsutspel är att utmana den föreställning som finns att socialdemokratin är ett parti som ensamt men i samarbete med andra kan bära regeringsmakten.
Därmed riskerar också socialdemokratin att förlora sin särställning i svensk politik - det som gjort partiet unikt stort och framgångsrikt i sin samhällsgärning.
Partiledningen sätter arvet från generationer tillbaka på spel. Medborgarna ser att tilltron till socialdemokratins förmåga att vinna val och styra landet försvagas.
Den eviga uppgiften att skapa och fördela resurser till gagn för frihet och jämlikhet blir inte mindre i framtiden.
Vad socialdemokraternas partiledning har gjort med sitt samboavtal med mp bundet till 2020 är att man själv i oträngt mål i praktiken sagt att man inte längre tycker att socialdemokraterna är ett parti i särklass som längre varken vill eller klarar av att ensamt men i samarbete med andra kan bära regeringsmakten.
Därmed riskerar också socialdemokratin nu att i folks ögon binda ris åt egen rygg och i praktiken påskynda en av de borgerliga länge närda förhoppningen att man ska förlora sin särställning i svensk politik - det som gjort partiet unikt stort och framgångsrikt i sin samhällsgärning.
Partiledningen sätter med sitt s-mp-sambokontrakt nu arvet från generationer tillbaka på spel. Vilken partikongress har bestämt detta? Medborgarna ser nu hur det redan nu - två år före nästa val - blivit manifest att tilltron till socialdemokratins egna förmåga att vinna val och styra landet har försvagats. Och på köpet beställer man ett krympande socialdemokratiskt parti i framtida val.
Detta i ett läge när högern har börjat montera ner välfärdsstaten, tvärtemot vad man lovade i valet 2006 och den eviga uppgiften att skapa och fördela resultatet av vårt gemensamma arbete hyggligt rättvist och till gagn för de mångas frihet och jämlikhet ingalunda blivit mindre inför framtiden.
Koalitioner bildas efter valet och när väljarna först har sagt sitt, inte före. Väljarnas röster ska respekteras och avgöra, inte några "övertaktiska" partistrategers "bita sig själv i svansen"-tankevurpor.
Den i oträngt mål illa genomförda och felfokuserade s-mp-eklateringen kan komma att visa sig bli dyrbar på flera sätt för såväl det socialdemokratiska partiet som för svenska folket i stort.
Måhända kommer partiledningen i sinom tid också själv konstatera, likt den där uppfinnarjocken i Peter Dalles skepnad: "Jag tänkte inte på det".
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Ju mer man grubblar på vad de politiska begåvningarna i s-ledningen tänkte som i oträngt mål gick ut med samboskapet med mp, desto konstigare blir det.
Därest nu man inte ville, en gång för alla, sänka socialdemokraternas historiska förtroendekapital i ett svart håll. Eller i vart fall kraftigt devalvera det.
Vad socialdemokraternas partiledning nu har gjort med sitt koalitionsutspel är att utmana den föreställning som finns att socialdemokratin är ett parti som ensamt men i samarbete med andra kan bära regeringsmakten.
Därmed riskerar också socialdemokratin att förlora sin särställning i svensk politik - det som gjort partiet unikt stort och framgångsrikt i sin samhällsgärning.
Partiledningen sätter arvet från generationer tillbaka på spel. Medborgarna ser att tilltron till socialdemokratins förmåga att vinna val och styra landet försvagas.
Den eviga uppgiften att skapa och fördela resurser till gagn för frihet och jämlikhet blir inte mindre i framtiden.
Vad socialdemokraternas partiledning har gjort med sitt samboavtal med mp bundet till 2020 är att man själv i oträngt mål i praktiken sagt att man inte längre tycker att socialdemokraterna är ett parti i särklass som längre varken vill eller klarar av att ensamt men i samarbete med andra kan bära regeringsmakten.
Därmed riskerar också socialdemokratin nu att i folks ögon binda ris åt egen rygg och i praktiken påskynda en av de borgerliga länge närda förhoppningen att man ska förlora sin särställning i svensk politik - det som gjort partiet unikt stort och framgångsrikt i sin samhällsgärning.
Partiledningen sätter med sitt s-mp-sambokontrakt nu arvet från generationer tillbaka på spel. Vilken partikongress har bestämt detta? Medborgarna ser nu hur det redan nu - två år före nästa val - blivit manifest att tilltron till socialdemokratins egna förmåga att vinna val och styra landet har försvagats. Och på köpet beställer man ett krympande socialdemokratiskt parti i framtida val.
Detta i ett läge när högern har börjat montera ner välfärdsstaten, tvärtemot vad man lovade i valet 2006 och den eviga uppgiften att skapa och fördela resultatet av vårt gemensamma arbete hyggligt rättvist och till gagn för de mångas frihet och jämlikhet ingalunda blivit mindre inför framtiden.
Koalitioner bildas efter valet och när väljarna först har sagt sitt, inte före. Väljarnas röster ska respekteras och avgöra, inte några "övertaktiska" partistrategers "bita sig själv i svansen"-tankevurpor.
Den i oträngt mål illa genomförda och felfokuserade s-mp-eklateringen kan komma att visa sig bli dyrbar på flera sätt för såväl det socialdemokratiska partiet som för svenska folket i stort.
Måhända kommer partiledningen i sinom tid också själv konstatera, likt den där uppfinnarjocken i Peter Dalles skepnad: "Jag tänkte inte på det".
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 2:10 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home