Nya riksdagsåret öppnade till molltoner och växande orostider
Analyserat och värderat:
Svenska riksdagsåret öppnades till molltoner och växande oro om framtiden
- men regeringens politik ligger fast
Den 16 september 2008 öppnades det nya svenska riksdagsåret. Kungen var där och pratade om miljön och statsminister Fredrik Reinfeldt läste upp den borgerliga alliansens regeringsdeklaration för det kommande riksdagsåret. Den var - efter alla PR-turnéer om små och stora nyheter i höstbudgeten - rätt tom på nyheter för journalisterna. Nu när precis halva mandatperioden för Reinfeldt-regeringen har avverkats och precis halva återstår till kommande val i september 2010. Läget för alliansregeringen kunde vara bättre. Finanskris och börsoro samt en konjunktur som viker kraftigt nedåt. Svenska banker kan t ex ha förlorat minst 10 miljarder kr på enbart amerikanska Lehman Brothers konkurs. Och det svenska, statliga pensionsfonderna, AP-fonderna, minst en kvarts miljard. Samtidigt har regeringen förbrukat en stor del av sitt förtroendekapital från valdagen och valvinsten i september 2006:
* Oppositionen leder, enligt Sifo, med nära 15 procentenheter över de fyra regeringspartierna. I vissa, andra mätningar är gapet ännu större till den socialdemokratiska oppositionens fördel.
* Socialdemokraterna har fått mer än 350 000 nya väljare från andra partier enligt Synovates mätning. De procentuellt största förlusterna till s (15 procent) har folkpartiet och kristdemokraterna haft. I antal väljare har statsministerns parti, moderaterna, tappat mest till s; 110 000 väljare.
* Allt fler svenskar anser att socialdemokraterna skulle göra ett bättre jobb än den sittande borgerliga regeringen, enligt en ny undersökning från Skop.
När statsministern tisdagen den 16 september läste upp regeringsförklaringen skedde det i ljuset av stora börsras runt om i världen, dagen efter beskedet om Lehman Brothers stora kollaps. Den värsta ekonomiska krisen på 100 år och värre än börskraschen 1987, anser förre Federal Reserve-chefen Alan Greenspan som räknar med att andra länder där huspriserna stigit kraftigt kan få problem. Och det gäller också Sverige.
Krisstämningen vilade med andra ord tungt över riksdagen när Fredrik Reinfeldt i går presenterade sin regeringsförklaring. Den amerikanska finanskrisen, storvarsel från svensk industri – ex.vis kom tisdagen 16 sept. beskedet från Husqvarna att 300 måste lämna jobbet – och en sviktande framtidstro hos hushåll vars förmögenheter det senaste kvartalet minskat med 300 miljarder kr, kastade långa skuggor över den högtidliga riksdagsöppningen på Helgeandsholmen i Stockholm.
Molltoner men ändå mer av samma politik
Molltoner med Fredmans epistlar av Mikael Bellman vägledde, signifikant nog, statsminister Reinfeldt på vägen till talarstolen.
Statsministern gjorde sedan en något tamt genomförd sammanfattning av de senaste veckornas debattartiklar om höstbudgetens alla tidigare presenterade nyheter. Bland annat den forskningssatsning som kritiseras för att inte leva upp till vallöftena och ett program för vuxenutbildning som bara delvis åtgärdar de hål besparingarna skapat. En procents sänkning av arbetsgivaravgiften och 68 kronors skattesänkning i månaden i snitt för pensionärerna. Den åtgärden lär inte återvinna särskilt många nu tämligen upprörda och arga pensionärsväljare till regeringsblocket.
Det stora i regeringspaketet var en ytterligare sänkning av inkomstskatten till förvärvsarbetande (men inte pensionärer och arbetslösa) på 15 miljarder kr. Men det hela var redan presenterat på förhand av regeringens fyra partiledare – på sedvanligt sätt genom DN-debatt – som det nya, tredje steget i det så kallade jobbskatteavdraget. Dessutom höjs gränsen när när man ska börja betala statlig skatt ytterligare något.
Fredrik Reinfeldt framställde de här åtgärderna som ett svar på den lågkonjunktur som nu är på väg. Ett stimulanspaket för jobb, tillväxt och utveckling.
Men om svenska folket verkligen kommer att se detta som rätt medicin i nuvarande, vikande konjunktur- och ekonomiska krisläge lär visa sig i kommande opinionsmätningar. Många - inte minst s-oppositionen - menar dock att det här är fel diagnos och fel medicin. Dessutom har det redan prövats två gånger om och avkastat resultat som knappast talar för att det nu behövs ännu mer av samma medicin.
Sveriges problem är i grund och botten inte att människors vilja till arbete är för liten eller att arbetslösa skulle vara lata, utan att den trygghet (omställningstrygghet) som krävs för att hushållen ska våga språnget att investera och satsa på framtiden håller på att gröpas ur i allt snabbare takt.
Därför skapar regeringens nya skattesänkningar inte just några nya jobb alls. Snarare, menar regeringens växande skara kritiker, innebär det här bara att de ekonomiska skillnaderna och motsättningarna i samhället växer ytterligare.
Känner hushållen - som nu - växande oro inför framtiden väljer de i stället att hålla hårt i plånboken och avstå från viktiga investeringar - som att byta bil, bygga ut det egna huset eller fritidshuset, köpa en annan och bättre bostad eller investera i nya fönster eller ett bättre kök.
Upplever de därtill att skyddsnätet vid sjukdom och arbetslöshet är för dåligt och har försämrats, så väljer de istället att spara inför framtiden. Inte att konsumera mera och öka den inhemska efterfrågan.
Realiteter som dessa talar därför för att vad Sverige i nuläget behöver istället för nya skattesänkningar är ett starkare trygghetssystem som ger mer pengar i plånboken till grupper som redan i dag har svårt att få ekonomin att gå ihop och som redan konsumerar hela sin inkomst. Men skulle behöva ytterligare ett litet tillskott i den konsumtionskassan.
Det handlar här om sjuka, arbetslösa, låginkomsttagare, barnfamiljer och åtskilliga äldre med låg pension. Grupper som ni inte alls - eller nära nog inte alls - får del av regeringens nya, tredje steg i jobbskattepaketet.
Förbättrad a-kassa, höjda barnbidrag och ett mer jämlikt skatteuttag skulle däremot, menar många, i nuläget vara en långt mera effektiv och vältajmad konjunkturpolitisk injektion än ytterligare skattesänkningar för dem som redan har det hyggligt ställt.
Det skulle också kunna medverka till att mota den arbetslöshet i grind som nu kommer att stiga det närmaste året.
En annan viktig sak för att mota arbetslösheten vore vidare att kommuner och landsting inte tvingas säga upp personal när tiderna nu blir sämre. Men inte heller på den punkten finns några åtgärder i regeringens höstbudget som förbättrar kommunsektorns ekonomi, och därmed förmåga att bättre stå emot de nedgångstider som nu stundar.
Därför finns det många - inte bara socialdemokraterna - som menar att alliansregeringen Reinfeldt troligen kommer att få fortsatta problem med att återvinna de väljare som det senaste året gått förlorade till oppositionssidan.
Fortsatt lika stort opinionsgap sommaren och hösten 2009 till oppositionens fördel, och den borgerliga alliansen lär få mycket svårt att bli omvald i september 2010.
Kanske är det, som statsvetaren Sören Holmberg vid Göteborgs universitet och andra säger, så att "regeringen Reinfeldt redan är rökt". Och den omvalsförhoppning man närt knappast längre är möjlig att uppnå. Särskilt nu när man i denna sin sista "riktiga" budget - vad gäller förmåga att påverka verkligheten - valde att satsa mer på samma politik i stället för att försöka lägga om kursen medan tid var.
I maj-juni 2009 lär vi - i den drygt 9 000 tillfrågade stora SCB-partisympatimätningen som då kommer - lär vi ha svart på vitt hur den troligen utgången kan komma att bli i riksdagsvalet 2010 i Sverige.
Är gapet då fortsatt minst tio procentenheter eller något mer till oppositionens fördel, lär nog chanserna för ett omval av regeringen Reinfeldt i september 2010 vara ytterst små. Om man då inte hos Reinfeldt & co kan hoppas på ett stort valskolk bland presumtiva s-väljare bl a beroende på att somliga kanske då säger att "det redan är klart att det blir ett byte så min röst behövs inte i valurnan".
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Svenska riksdagsåret öppnades till molltoner och växande oro om framtiden
- men regeringens politik ligger fast
Den 16 september 2008 öppnades det nya svenska riksdagsåret. Kungen var där och pratade om miljön och statsminister Fredrik Reinfeldt läste upp den borgerliga alliansens regeringsdeklaration för det kommande riksdagsåret. Den var - efter alla PR-turnéer om små och stora nyheter i höstbudgeten - rätt tom på nyheter för journalisterna. Nu när precis halva mandatperioden för Reinfeldt-regeringen har avverkats och precis halva återstår till kommande val i september 2010. Läget för alliansregeringen kunde vara bättre. Finanskris och börsoro samt en konjunktur som viker kraftigt nedåt. Svenska banker kan t ex ha förlorat minst 10 miljarder kr på enbart amerikanska Lehman Brothers konkurs. Och det svenska, statliga pensionsfonderna, AP-fonderna, minst en kvarts miljard. Samtidigt har regeringen förbrukat en stor del av sitt förtroendekapital från valdagen och valvinsten i september 2006:
* Oppositionen leder, enligt Sifo, med nära 15 procentenheter över de fyra regeringspartierna. I vissa, andra mätningar är gapet ännu större till den socialdemokratiska oppositionens fördel.
* Socialdemokraterna har fått mer än 350 000 nya väljare från andra partier enligt Synovates mätning. De procentuellt största förlusterna till s (15 procent) har folkpartiet och kristdemokraterna haft. I antal väljare har statsministerns parti, moderaterna, tappat mest till s; 110 000 väljare.
* Allt fler svenskar anser att socialdemokraterna skulle göra ett bättre jobb än den sittande borgerliga regeringen, enligt en ny undersökning från Skop.
När statsministern tisdagen den 16 september läste upp regeringsförklaringen skedde det i ljuset av stora börsras runt om i världen, dagen efter beskedet om Lehman Brothers stora kollaps. Den värsta ekonomiska krisen på 100 år och värre än börskraschen 1987, anser förre Federal Reserve-chefen Alan Greenspan som räknar med att andra länder där huspriserna stigit kraftigt kan få problem. Och det gäller också Sverige.
Krisstämningen vilade med andra ord tungt över riksdagen när Fredrik Reinfeldt i går presenterade sin regeringsförklaring. Den amerikanska finanskrisen, storvarsel från svensk industri – ex.vis kom tisdagen 16 sept. beskedet från Husqvarna att 300 måste lämna jobbet – och en sviktande framtidstro hos hushåll vars förmögenheter det senaste kvartalet minskat med 300 miljarder kr, kastade långa skuggor över den högtidliga riksdagsöppningen på Helgeandsholmen i Stockholm.
Molltoner men ändå mer av samma politik
Molltoner med Fredmans epistlar av Mikael Bellman vägledde, signifikant nog, statsminister Reinfeldt på vägen till talarstolen.
Statsministern gjorde sedan en något tamt genomförd sammanfattning av de senaste veckornas debattartiklar om höstbudgetens alla tidigare presenterade nyheter. Bland annat den forskningssatsning som kritiseras för att inte leva upp till vallöftena och ett program för vuxenutbildning som bara delvis åtgärdar de hål besparingarna skapat. En procents sänkning av arbetsgivaravgiften och 68 kronors skattesänkning i månaden i snitt för pensionärerna. Den åtgärden lär inte återvinna särskilt många nu tämligen upprörda och arga pensionärsväljare till regeringsblocket.
Det stora i regeringspaketet var en ytterligare sänkning av inkomstskatten till förvärvsarbetande (men inte pensionärer och arbetslösa) på 15 miljarder kr. Men det hela var redan presenterat på förhand av regeringens fyra partiledare – på sedvanligt sätt genom DN-debatt – som det nya, tredje steget i det så kallade jobbskatteavdraget. Dessutom höjs gränsen när när man ska börja betala statlig skatt ytterligare något.
Fredrik Reinfeldt framställde de här åtgärderna som ett svar på den lågkonjunktur som nu är på väg. Ett stimulanspaket för jobb, tillväxt och utveckling.
Men om svenska folket verkligen kommer att se detta som rätt medicin i nuvarande, vikande konjunktur- och ekonomiska krisläge lär visa sig i kommande opinionsmätningar. Många - inte minst s-oppositionen - menar dock att det här är fel diagnos och fel medicin. Dessutom har det redan prövats två gånger om och avkastat resultat som knappast talar för att det nu behövs ännu mer av samma medicin.
Sveriges problem är i grund och botten inte att människors vilja till arbete är för liten eller att arbetslösa skulle vara lata, utan att den trygghet (omställningstrygghet) som krävs för att hushållen ska våga språnget att investera och satsa på framtiden håller på att gröpas ur i allt snabbare takt.
Därför skapar regeringens nya skattesänkningar inte just några nya jobb alls. Snarare, menar regeringens växande skara kritiker, innebär det här bara att de ekonomiska skillnaderna och motsättningarna i samhället växer ytterligare.
Känner hushållen - som nu - växande oro inför framtiden väljer de i stället att hålla hårt i plånboken och avstå från viktiga investeringar - som att byta bil, bygga ut det egna huset eller fritidshuset, köpa en annan och bättre bostad eller investera i nya fönster eller ett bättre kök.
Upplever de därtill att skyddsnätet vid sjukdom och arbetslöshet är för dåligt och har försämrats, så väljer de istället att spara inför framtiden. Inte att konsumera mera och öka den inhemska efterfrågan.
Realiteter som dessa talar därför för att vad Sverige i nuläget behöver istället för nya skattesänkningar är ett starkare trygghetssystem som ger mer pengar i plånboken till grupper som redan i dag har svårt att få ekonomin att gå ihop och som redan konsumerar hela sin inkomst. Men skulle behöva ytterligare ett litet tillskott i den konsumtionskassan.
Det handlar här om sjuka, arbetslösa, låginkomsttagare, barnfamiljer och åtskilliga äldre med låg pension. Grupper som ni inte alls - eller nära nog inte alls - får del av regeringens nya, tredje steg i jobbskattepaketet.
Förbättrad a-kassa, höjda barnbidrag och ett mer jämlikt skatteuttag skulle däremot, menar många, i nuläget vara en långt mera effektiv och vältajmad konjunkturpolitisk injektion än ytterligare skattesänkningar för dem som redan har det hyggligt ställt.
Det skulle också kunna medverka till att mota den arbetslöshet i grind som nu kommer att stiga det närmaste året.
En annan viktig sak för att mota arbetslösheten vore vidare att kommuner och landsting inte tvingas säga upp personal när tiderna nu blir sämre. Men inte heller på den punkten finns några åtgärder i regeringens höstbudget som förbättrar kommunsektorns ekonomi, och därmed förmåga att bättre stå emot de nedgångstider som nu stundar.
Därför finns det många - inte bara socialdemokraterna - som menar att alliansregeringen Reinfeldt troligen kommer att få fortsatta problem med att återvinna de väljare som det senaste året gått förlorade till oppositionssidan.
Fortsatt lika stort opinionsgap sommaren och hösten 2009 till oppositionens fördel, och den borgerliga alliansen lär få mycket svårt att bli omvald i september 2010.
Kanske är det, som statsvetaren Sören Holmberg vid Göteborgs universitet och andra säger, så att "regeringen Reinfeldt redan är rökt". Och den omvalsförhoppning man närt knappast längre är möjlig att uppnå. Särskilt nu när man i denna sin sista "riktiga" budget - vad gäller förmåga att påverka verkligheten - valde att satsa mer på samma politik i stället för att försöka lägga om kursen medan tid var.
I maj-juni 2009 lär vi - i den drygt 9 000 tillfrågade stora SCB-partisympatimätningen som då kommer - lär vi ha svart på vitt hur den troligen utgången kan komma att bli i riksdagsvalet 2010 i Sverige.
Är gapet då fortsatt minst tio procentenheter eller något mer till oppositionens fördel, lär nog chanserna för ett omval av regeringen Reinfeldt i september 2010 vara ytterst små. Om man då inte hos Reinfeldt & co kan hoppas på ett stort valskolk bland presumtiva s-väljare bl a beroende på att somliga kanske då säger att "det redan är klart att det blir ett byte så min röst behövs inte i valurnan".
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 4:51 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home