Bank- och finansmarknadskrisen - mer än bara en "skakning på nedre däck"
Observerat och värderat:
Lehman Brothers konkurs - bara ännu ett exempel på en oreglerad finansmarknad i kris
En av världens största banker, Lehman Brothers, ansöker om konkurs. USA-banken har
26 000 anställda och en balansomslutning på svindlande 600 miljarder dollar (4 000 miljarder sv. kr). Bland annat har svenska Handelsbanken en kreditgivning till Lehman Brothers på nästan en miljard svenska kronor och svenska Swedbank hela 9 miljarder kr. Det är ofattbara belopp som det bollas med när den anrika banken Lehman Brothers nu begär konkurs och likadant när bolåneinstitutet Freddie Mac och Fanny Mae härom veckan övertogs av den amerikanska staten, via Federal Reserve (ung. am. riksbanken). Och gamla anrika Merill Lynch är också på dekis och nu på väg att övertas av Bank America. Sannolikt är vi ännu bara mitt uppe i en kris som kan pågå länge än.
-------------------------------
Faktaruta
Financial Times skarpe och ofta så läsvärde analytiker Martin Wolf slår fast att en brusten bostadsbubbla i USA kan tömma hushållens tillgångar på så mycket som 6 000 miljarder dollar (sanslöst mycket pengar) och därmed undergräva stora delar av samhällsekonomin, globalt och rakt in i till exempel svenska pensionsutbetalningar.
Den amerikanska statsapparaten, centralbank och regering, svarade inledningsvis med att pumpa in massor av miljarder i banksystemet och med att drastiskt sänka räntan. Därmed underblåstes ytterligare den låne- och konsumtionsekonomi som knäckt det amerikanska sparandet och undergrävt den mest elementära stabiliteten i samhällsekonomin. I samma krisprogram medverkade staten till att slumpa bort den konkursande banken Bear Stears till J P Morgan.
Skattebetalarna får helt enkelt ta över kostnaderna för den finansspekulation som redan inneburit gigantiska omfördelningar av förmögenheter. Socialiseringen i USA av två dominerande bostadsfinansieringsinstitut måste nu förvaltas så att den ökar insyn i de finansiella systemen och blir tydlig i sitt ansvarsutkrävande.
--------------------------------
Runt om i världen faller nu också aktiebörserna ihop som glass i sommarsolen. Det är så illa att ställt att amerikanska presidentkandiater - främst demokraternas Barack Obama men också republikanernas John McCain - nu talar om att det krävs regleringar av kreditmarknaden och att det behöver "rensas i Wall Street" (börsgatan i New York). Det talas om i USA att det är den värsta krisen på finansmarknaden sedan 30-talets depresssion. Något som i sin tur sänder chockvågor över världen. Och bland annat smältet ihop det pensionskapital som vi svenska folk "tubbades" - till att valfrihetens och marknadifieringens namn -
placera delvis själva på börsen.
I fallet Lehman Brothers ställer dock inte den amerikanska regeringen och Federal Reserve upp med några garantier utan låter jättebanken falla. Det är förstås begripligt, vanligt folk blir förbannade när deras skattepengar måste rädda ansvarslösa banker. Samtidigt går det inte att utesluta att det också får ödesdigra konsekvenser. Bortsett då från att 26 000 LB-bankanställda går gå över dagen. Här finns inga avgångsvederlag och uppsägningslöner i det råa, marknadsbrutala USA.
Det som kallas omstrukturering av finansmarknaden innebär i praktiken att en svår lågkonjunktur hotar runt hörnet och den drabbar i sista hand alltid vanligt folk, framförallt i form av en ytterligare växande arbetslöshet. I USA - och i världen i stort.
Sedan marknadsnissarnas och den neoliberala ekonomismens framfart i slutet av 80-talet agerar ju dagens storbanker i praktiken på långt mindre reglerade finansmarknader än tidigare. Under efterkrigstiden blev bankerna ofta mer eller mindre inbäddade i statliga regler och deras frihet vad gäller kreditgivning och annat hade sina gränser.
Men detta förändrades i slutet av 80-talet avskaffade sina valuta- och kreditregleringarna avskaffades. Samtidigt med detta blev den finansiella sektorn i den moderna, allt mera "otuktade" kapitalismen ofta viktigare än vad som produceras. Bankerna har blivit fria - men har som väntat inte kunnat hantera den friheten tillräckligt ansvarsfullt. Därför kommer inte heller den kris som vi nu alla bevittnar som någon större överraskning. Tvärtom låg det så att säga i tangentens riktning att det skulle bli så - tids nog.
Kärnfrågan nu är hur Europa och Sverige klarar denna globala skakning på "nedre däck". Sanningen är att ingen vet det och vi bör vara beredda på verklig grundstötning. Särskilt som det finns allvarliga och allt mera besvärande fastighetsbubblor/fastighetslånebubblor också i många europeiska länder. Och tyvärr är inte heller Sverige befriat från detta.
Dessutom med "inflöde" och kreditförlustrisker via svenskt bankägande i bl a Baltikum och stora, oprioriterade krediter i krisbanker som Lehman Brothers och andra. När en bank faller riskerar flera att dras med. Kunder som känner oro för att deras pengar ska försvinna hämtar snabbt ut sina slantar, och så är snöbollen i rullning. Är insättarnas pengar i våra svenska banker så trygga som folket skulle önska i nuläget?
Allt det här inträffar samtidigt som vi har en alliansregering i Sverige som med sina överstora och fördelningsmässigt orättfärdiga skattesänkningar gjort statens finanser ännu mer känsliga än normalt för följderna av en djupnande ekonomisk lågkonjunktur.
Svenska folket har mot den här bakgrunden goda skäl att känna oro inför den närmast överblickbara framtiden. Är regeringen situationen vuxen i de kris- och motgångstider som nu stundar? Nu när regeringen Reinfeldt precis har avlevererat sin regeringsdeklaration för det nya riksdagsåret och riksdagen återsamlats efter sina utskottsresor och sitt sommaruppehåll.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
0 Comments:
Post a Comment
<< Home