Magra Mona Sahlin-besked i ekots lördagsintervju
30 minuter Mona Sahlin i radios lördagsintervju nu i helgen i P1 gav tyvärr inte så många raka besked. Mest principiella ställningstaganden - såsom den om den orättvisa beskattningen av pensionärerna jämfört med yrkesverksamma löntagare. Där borde hon ha kunnat varit tydligare, visat upp ett klarare vänsteralternativ.
Detta i ett läge när den borgerliga regeringens nu utlovat skattelättnad till de sämst ställda pensionärerna, där de allra flesta får futtiga 68 kronor mer i månaden. Och när vi nu knappast behöver tveka om att inte heller detta klena löfte kommer att kunna baxa den kraschade och krockskadade regeringsbilen upp från diket på vägen igen.
Troligen kommer inte minst många äldre att se det här som bara ännu ett fortsatt hån. Att regeringen Reinfeldt försöker slå i dem blå dunster att det nu minsann ska bli stora förbättringar samtidigt som det bara blir några tior mer i plånboken.
Detta samtidigt som överskottet i statens finanser är rekordstort och det uppenbart har funnits - och finns! - pengar till stora skattesänkningar till de allra mest högavlönade. Och i ytterligare ett aviserat "jobbskattesänkarsteg" på troligen runt 16-18 miljarder kr.
Detta samtidigt som regeringen de senaste åren har miljard efter miljard östs över de som äger fashionabla fastigheter på storstädernas gräddhyllor och som har stora förmögenheter.
I det perspektivet var det mindre bra i Ekots lördagsintervju att Mona Sahlin inte kunde eller vågade vara lite tydligare. Inte kunde säga när det stora oppositionspartiet skulle kunna förvandla denna skatteprincip om att pensioner och löntagarinkomster ska beskattas lika. Hon "vågade inte säga" ens att det skulle ske nästa mandatperiod, utan nöjde sig med det mindre tydliga "någon gång i framtiden".
Med detta kommer knappast landets pensionärer att låta sig nöja. Inte heller många andra i s-väljarkåren.
Sahlin och socialdemokraterna kommer att ställas inför tydliga och oavvisliga krav från de äldre om att få samma standardhöjning som högavlönade löntagare redan fått.
För hur länge kan man driva en princip utan att det får några konsekvenser för politiken? Rent konkret och i någorlunda preciserad närtid.
Det vore illa om suddigheten kring "pensionärsskatten" skulle bli den kvarnsten om halsen som riskerar att äventyra en annars just nu så given valvinst hösten 2010.
Först principiellt motstånd, sedan en successiv anpassning och därefter ett tyst accepterande får inte bli den "överpragmatiska" linje som hotar att äventyra trovärdigheten i det socialdemokratiska regeringsalternativet.
Under 90-talet reducerades det offentliga till något som skulle producera service. Medborgarna blev kunder med en mängd rättigheter och få skyldigheter. Politiken skulle komma in när något gick fel. Det var allt.
Socialdemokraterna kan och måste kunna bättre än så här. Nu behöver vi fördelningspolitik över generationerna. Mer politik. Inte mindre
Dags att bekänna färg i s-oppositionsbudgeten som kommer om några veckor!
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
Detta i ett läge när den borgerliga regeringens nu utlovat skattelättnad till de sämst ställda pensionärerna, där de allra flesta får futtiga 68 kronor mer i månaden. Och när vi nu knappast behöver tveka om att inte heller detta klena löfte kommer att kunna baxa den kraschade och krockskadade regeringsbilen upp från diket på vägen igen.
Troligen kommer inte minst många äldre att se det här som bara ännu ett fortsatt hån. Att regeringen Reinfeldt försöker slå i dem blå dunster att det nu minsann ska bli stora förbättringar samtidigt som det bara blir några tior mer i plånboken.
Detta samtidigt som överskottet i statens finanser är rekordstort och det uppenbart har funnits - och finns! - pengar till stora skattesänkningar till de allra mest högavlönade. Och i ytterligare ett aviserat "jobbskattesänkarsteg" på troligen runt 16-18 miljarder kr.
Detta samtidigt som regeringen de senaste åren har miljard efter miljard östs över de som äger fashionabla fastigheter på storstädernas gräddhyllor och som har stora förmögenheter.
I det perspektivet var det mindre bra i Ekots lördagsintervju att Mona Sahlin inte kunde eller vågade vara lite tydligare. Inte kunde säga när det stora oppositionspartiet skulle kunna förvandla denna skatteprincip om att pensioner och löntagarinkomster ska beskattas lika. Hon "vågade inte säga" ens att det skulle ske nästa mandatperiod, utan nöjde sig med det mindre tydliga "någon gång i framtiden".
Med detta kommer knappast landets pensionärer att låta sig nöja. Inte heller många andra i s-väljarkåren.
Sahlin och socialdemokraterna kommer att ställas inför tydliga och oavvisliga krav från de äldre om att få samma standardhöjning som högavlönade löntagare redan fått.
För hur länge kan man driva en princip utan att det får några konsekvenser för politiken? Rent konkret och i någorlunda preciserad närtid.
Det vore illa om suddigheten kring "pensionärsskatten" skulle bli den kvarnsten om halsen som riskerar att äventyra en annars just nu så given valvinst hösten 2010.
Först principiellt motstånd, sedan en successiv anpassning och därefter ett tyst accepterande får inte bli den "överpragmatiska" linje som hotar att äventyra trovärdigheten i det socialdemokratiska regeringsalternativet.
Under 90-talet reducerades det offentliga till något som skulle producera service. Medborgarna blev kunder med en mängd rättigheter och få skyldigheter. Politiken skulle komma in när något gick fel. Det var allt.
Socialdemokraterna kan och måste kunna bättre än så här. Nu behöver vi fördelningspolitik över generationerna. Mer politik. Inte mindre
Dags att bekänna färg i s-oppositionsbudgeten som kommer om några veckor!
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 6:43 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home