Sämre tider men regeringens politik förblir fortsatt svag och feltajmad
Observerat och värderat:
Häromdagen i slutet av augusti kom SCB:s senaste, nära nog alltid så intressanta arbetskraftsundersökning. Arbetslösheten nu ligger på 6,8 procent. Inte ännu någon statistiskt säkerställd ökning av arbetslösheten jämfört med för ett år sedan. Men definitivt ingen minskning. Snarare en klar trend mot ett växande, inte krympande "utanförskap" (som alliansen körde så hårt med i valrörelsen 2006). Arbetslösheten bland ungdomar i åldern 15 – 24 år har ökat med 30 000 personer. Trots den ”goda konjunkturen” och ”alliansen jobbpolitik”, en politisk som påstods vara särskilt designad för att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten. Eller som det heter på allianska nyspråket ”utanförskap”.
Visserligen har det gått bra för många (om också inte alla) i Sverige under många år, särskilt under valåret 2006 då S ännu styrde fram till slutet av septembervalet. Men nu stundar omslag i hela såväl den svenska som världsekonomin. De goda åren är över nu för ett tag. Fastighetskrascherna i särskilt USA och Storbritannien, två ultraliberalt fungerande, avreglerade ekonomier, sänder just nu chockvågor över hela världsekonomin. Men även stora Tyskland - Europas största ekonomi - går nu inte i nolltillväxt och växande arbetslöshet. Lägg därtill att priset på mat och olja samtidigt har skjutit i höjden. En ökad prisstegringstakt spiller över också på länder med stabila statsfinanser. I en rad EU-länder noterades negativ tillväxt under andra kvartalet 2008. Två kvartal i rad är per definition detsamma som recession, alltså krympande ekonomi. Vilket historiskt sett är mycket ovanligt.
Sveriges ekonomi är ännu i jämförelsevis gott skick. Arbetslösheten är förhållandevis låg. Finansminister Anders E. Borg har ett stort budgetöverskott att använda för att motverka en alltför kraftig nedgång i den ekonomiska aktiviteten och i sysselsättningsläget. Regeringens sammanträde på Harpsund nyligen ägnades åt traditionellt kräftätande men också åt höstens kommande budget. En budget som i förhållande till den tomma och överoptimistiska vårbudgeten nu omges av en växande oro och spirande osäkerhet. Nyligen skrev regeringen ner sin tillväxtprognos rejält i förhållande till den alltför ljusblå vårbudgetens spåkonster. Nu väntar svenska folket bara på en justering också av förutsägelserna om den kommande arbetslösheten. Den lär inte bli till det bättre utan snarare visa på ett växande "utanförskap". Kanske ända in i valåret 2010.
En realitet är nu att regeringen Reinfeldts jobbpolitik har varken gjort till eller från. Ändå är det mer av samma sak som verkar vara på gång i kommande höstbudget. Avdragsrätten för hushållsnära tjänster har blivit en flopp och inte alls den jobbskapande åtgärd som regeringen påstod skulle bli fallet. Och nu kan vi förvänta oss ytterligare skattesänkningar - i form av helt avskaffade arbetsgivaravgifter och ännu ett steg till i skattesänkningarna men med en profil som ger mest till de högsta inkomsttagarna och förmögenhetsägarna. Åtgärden med avskaffade arbetsgivareavgifter innebär bara att notan för detta hamnar hos andra löntagare och skattebetalare får betala sociala avgifter för dessa företag och löntagare. Konsekvent ologiskt från en regering som säger sig bekämpa ”bidrag”.
Skattesänkningar har åter blivit alliansregeringens universallösning på alla problem som nu hopar sig för en alltför överoptimistisk borgerlig regering. En del av budgetöverskottet ska nu pytsas ut på ytterligare minskningar av skatten för dem som har jobb. Försäljningsargumentet kommer att vara att det stimulerar efterfrågan. Men skattesänkningar är, som bekant, ett trubbigt vapen i en lågkonjunktur eftersom människor (särskilt höginkomsttagare) i oroliga tider tenderar att hålla i slantarna.
Hur mycket bättre vore det inte med riktade konsumtionsstimulanser till exempelvis barnfamiljer, pensionärer och låginkomsttagare med små marginaler!? Grupper som använder sin förstärkta köpkraft - via höjda barnbidrag, högre pensioner för fattigpensionärer, höjda studiebidrag, höjd sjukpeng och a-kassersättningen etc - till köp av kläder, mat och annat som stimulerar den inhemska efterfrågan i ekonomin. Särskilt om det sker i kombination med offentliga investeringar i bostadsbyggande och satsningar på nya vägar, järnvägar, energisparåtgärder samt satsningar på bristyrkes- och vuxenutbildning.
Men för borgerligheten gäller den ideologiska kartan. Där handlar det, som alltid, främst om universalmedlet sänkta skatten. Och då dessutom mest till dem som redan har det bäst ställt. Samtidigt som alliansens medienissar fortsätter att kolportera ut hur bra det går för Sverige med alliansregeringen vid rodret.
Men låter sig verkligen de sex av tio väljare som idag inte vill ge alliansregeringen godkänt för den förda politiken övertygas om det fina i den kråksången? Jag tror inte det.
Robert Björkenwall; (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Häromdagen i slutet av augusti kom SCB:s senaste, nära nog alltid så intressanta arbetskraftsundersökning. Arbetslösheten nu ligger på 6,8 procent. Inte ännu någon statistiskt säkerställd ökning av arbetslösheten jämfört med för ett år sedan. Men definitivt ingen minskning. Snarare en klar trend mot ett växande, inte krympande "utanförskap" (som alliansen körde så hårt med i valrörelsen 2006). Arbetslösheten bland ungdomar i åldern 15 – 24 år har ökat med 30 000 personer. Trots den ”goda konjunkturen” och ”alliansen jobbpolitik”, en politisk som påstods vara särskilt designad för att komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten. Eller som det heter på allianska nyspråket ”utanförskap”.
Visserligen har det gått bra för många (om också inte alla) i Sverige under många år, särskilt under valåret 2006 då S ännu styrde fram till slutet av septembervalet. Men nu stundar omslag i hela såväl den svenska som världsekonomin. De goda åren är över nu för ett tag. Fastighetskrascherna i särskilt USA och Storbritannien, två ultraliberalt fungerande, avreglerade ekonomier, sänder just nu chockvågor över hela världsekonomin. Men även stora Tyskland - Europas största ekonomi - går nu inte i nolltillväxt och växande arbetslöshet. Lägg därtill att priset på mat och olja samtidigt har skjutit i höjden. En ökad prisstegringstakt spiller över också på länder med stabila statsfinanser. I en rad EU-länder noterades negativ tillväxt under andra kvartalet 2008. Två kvartal i rad är per definition detsamma som recession, alltså krympande ekonomi. Vilket historiskt sett är mycket ovanligt.
Sveriges ekonomi är ännu i jämförelsevis gott skick. Arbetslösheten är förhållandevis låg. Finansminister Anders E. Borg har ett stort budgetöverskott att använda för att motverka en alltför kraftig nedgång i den ekonomiska aktiviteten och i sysselsättningsläget. Regeringens sammanträde på Harpsund nyligen ägnades åt traditionellt kräftätande men också åt höstens kommande budget. En budget som i förhållande till den tomma och överoptimistiska vårbudgeten nu omges av en växande oro och spirande osäkerhet. Nyligen skrev regeringen ner sin tillväxtprognos rejält i förhållande till den alltför ljusblå vårbudgetens spåkonster. Nu väntar svenska folket bara på en justering också av förutsägelserna om den kommande arbetslösheten. Den lär inte bli till det bättre utan snarare visa på ett växande "utanförskap". Kanske ända in i valåret 2010.
En realitet är nu att regeringen Reinfeldts jobbpolitik har varken gjort till eller från. Ändå är det mer av samma sak som verkar vara på gång i kommande höstbudget. Avdragsrätten för hushållsnära tjänster har blivit en flopp och inte alls den jobbskapande åtgärd som regeringen påstod skulle bli fallet. Och nu kan vi förvänta oss ytterligare skattesänkningar - i form av helt avskaffade arbetsgivaravgifter och ännu ett steg till i skattesänkningarna men med en profil som ger mest till de högsta inkomsttagarna och förmögenhetsägarna. Åtgärden med avskaffade arbetsgivareavgifter innebär bara att notan för detta hamnar hos andra löntagare och skattebetalare får betala sociala avgifter för dessa företag och löntagare. Konsekvent ologiskt från en regering som säger sig bekämpa ”bidrag”.
Skattesänkningar har åter blivit alliansregeringens universallösning på alla problem som nu hopar sig för en alltför överoptimistisk borgerlig regering. En del av budgetöverskottet ska nu pytsas ut på ytterligare minskningar av skatten för dem som har jobb. Försäljningsargumentet kommer att vara att det stimulerar efterfrågan. Men skattesänkningar är, som bekant, ett trubbigt vapen i en lågkonjunktur eftersom människor (särskilt höginkomsttagare) i oroliga tider tenderar att hålla i slantarna.
Hur mycket bättre vore det inte med riktade konsumtionsstimulanser till exempelvis barnfamiljer, pensionärer och låginkomsttagare med små marginaler!? Grupper som använder sin förstärkta köpkraft - via höjda barnbidrag, högre pensioner för fattigpensionärer, höjda studiebidrag, höjd sjukpeng och a-kassersättningen etc - till köp av kläder, mat och annat som stimulerar den inhemska efterfrågan i ekonomin. Särskilt om det sker i kombination med offentliga investeringar i bostadsbyggande och satsningar på nya vägar, järnvägar, energisparåtgärder samt satsningar på bristyrkes- och vuxenutbildning.
Men för borgerligheten gäller den ideologiska kartan. Där handlar det, som alltid, främst om universalmedlet sänkta skatten. Och då dessutom mest till dem som redan har det bäst ställt. Samtidigt som alliansens medienissar fortsätter att kolportera ut hur bra det går för Sverige med alliansregeringen vid rodret.
Men låter sig verkligen de sex av tio väljare som idag inte vill ge alliansregeringen godkänt för den förda politiken övertygas om det fina i den kråksången? Jag tror inte det.
Robert Björkenwall; (robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 3:26 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home