Sverige drar isär och klassklyftorna växer
Observerat och värderat:
Sverige drar isär mer och mer - och kräver motåtgärder mot växande klassklyftor
LO-ekonomerna i Sverige redovisar en dyster bild över inkomstfördelningen i Sverige, framgår av en färsk rapport.
Medan ensamstående män under åren 1995-2006 hade en standardutveckling på 2,6 procent om året, var motsvarande siffra för kvinnorna 1,3 procent. Och än sämre var det för ensamstående mödrar - 1,2 procent.
LO-ekonomernas utredning över inkomstutvecklingen under de socialdemokratiska åren vid makten borde bli en nödvändig väckarklocka, inte minst för en socialdemokrati som i sina rådslag försöker formulera en politik med ambition att bära efter en valseger 2010.
LO-ekonomens siffror och studie omfattar perioden mellan 1995 och 2006, alltså under en period av obrutet socialdemokratiskt regeringsinnehav. Det är med andra ord allt annat än en socialdemokratisk propagandastudie, tvärtom. sannerligen inte någon prydnad sossepropaganda, däremot en varningssignal till den nuvarande borgerliga regeringen att nedmonteringen av trygghetssystemen riskerar få svåra följder för särskilt utsatta grupper och förstärka etablerade klassmönster.
LO-ekonomerna visar att ensamstående kvinnor och särskilt ensamstående mödrar har haft en betydligt sämre standardutveckling jämfört med de ensamstående männen. Skillnaden är påtaglig: 1,3 procent för kvinnorna mot 2,6 för männen i årlig standardutveckling.
Socialstyrelsen har tidigare uppmärksammat dessa tendenser, liksom nu LO-ekonomerna: många unga vuxna, särskilt unga kvinnor, riskerar att få leva som fattiga i dagens Sverige.
Uppmuntra till att ta steget
”Varken den förra regeringen och än mindre den nuvarande vill diagnostisera det förstärkta klassamhälle som nu uppträder i Sverige. De ledande politikerna kan beskriva problemen utifrån efter ålder och kön och om förorter (segregerade sådana runt Stockholm, Göteborg och Malmö, min anmärkning). Men inte om klass. Varför? Det beror inte på att klasskillnaderna minskat”, skriver LO-ekonomerna helt korrekt. Just så är det bara alltför ofta i svensk samhällsdebatt - numera.
För att stimulera social rörlighet måste staten uppmuntra människor att våga ta steget. Våga anmäla sig till en yrkesutbildning, våga språnget och söka till högskolan. Men då behövs en trygghet i botten, trygghet i förändringen. ”För att vår nordiska samhällstyp skall fungera så behövs social rörlighet. Skälet är enkelt, ny teknik och globalisering minskar antalet jobb med lägre utbildningskrav.
Ungdomarna måste därför skaffa sig mer utbildning än deras föräldrar hade för att de själva skall få fotfäste på arbetsmarknaden. Det kan vara yrkesutbildning eller högskoleutbildning. Detta är nödvändigt för att undvika ett än tydligare klassamhälle och rörligheten är särskilt viktig vid en omfattande invandring till Sverige”.
Konkret pekar LO-ekonomerna i sin rapport ut två viktiga förklaringar till varför den sociala rörligheten inte fungerar: studiemedlen och a-kassan. Det är välkänt att studiemedlen inte följt med i kostnadsutvecklingen. Studenter tvingas jobba extra och/eller låna av sina föräldrar, andra avskräcks helt enkelt av den stora standardsänkning som flera års högskolestudier skulle innebära.
Höj studiemedlen och restaurera a-kassan Utredningen som Dan Andersson, Anna Kirsti Lövgren på LO gjort har uppdrag av Mona Sahlin. Det är också hon och socialdemokratin som nu rimligen måste dra de nödvändiga politiska och rätta, självkritiska slutsatserna av rapporten.
Begrepp som "jämlikhet" och "utjämning" måste i s-politiken åter fram ur politikens gömslen och på nytt göras till honnörsord för en offensiv s-politik där inte bara alla ska med utan där också alla dessutom måste ges lika möjligheter utifrån sina egna förutsättningar och "bästa stämningars längtan" (Hjalmar Branting). Det handlar om utbildning, jobb, bostad till rimlig kostnad (inte som handelsvara) och om de ekonomiska förhållandena i stort.
Uppväxt med knapp familjeekonomi eller rent av fattigdom får i ett anständigt fungerande samhälle aldrig tillåtas bestämma ett litet barns framtid. Det får aldrig vara till hinder för utbildningsvägar eller att förverkliga sina drömmar och möjliga livsprojekt. För att garantera detta krävs ett samhälle och en politik som bejakar jämlikhet och utjämning av levnadsvillkor. (Det gäller nog i än högre grad även för den nya, finska SDP-ledningen med färska och lite orutinerade Jutta Urpilainen om väljarstödet ska stiga och oppositionstiden ska bli så kort som möjligt.)
Att bekämpa klassamhällets orättvisor, på vilket område de än dyker upp, är därför en kamp som det aldrig går att kapitulera inför för en progressivt arbetande socialdemokrati.
Klassamhället ska bekämpas, genom ekonomiska trygghetssystem vid omställningar i arbetslivet och med satsningar på utbildningsområdet. Och genom en restaurerad a-kassan och höjda studiemedel.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Sverige drar isär mer och mer - och kräver motåtgärder mot växande klassklyftor
LO-ekonomerna i Sverige redovisar en dyster bild över inkomstfördelningen i Sverige, framgår av en färsk rapport.
Medan ensamstående män under åren 1995-2006 hade en standardutveckling på 2,6 procent om året, var motsvarande siffra för kvinnorna 1,3 procent. Och än sämre var det för ensamstående mödrar - 1,2 procent.
LO-ekonomernas utredning över inkomstutvecklingen under de socialdemokratiska åren vid makten borde bli en nödvändig väckarklocka, inte minst för en socialdemokrati som i sina rådslag försöker formulera en politik med ambition att bära efter en valseger 2010.
LO-ekonomens siffror och studie omfattar perioden mellan 1995 och 2006, alltså under en period av obrutet socialdemokratiskt regeringsinnehav. Det är med andra ord allt annat än en socialdemokratisk propagandastudie, tvärtom. sannerligen inte någon prydnad sossepropaganda, däremot en varningssignal till den nuvarande borgerliga regeringen att nedmonteringen av trygghetssystemen riskerar få svåra följder för särskilt utsatta grupper och förstärka etablerade klassmönster.
LO-ekonomerna visar att ensamstående kvinnor och särskilt ensamstående mödrar har haft en betydligt sämre standardutveckling jämfört med de ensamstående männen. Skillnaden är påtaglig: 1,3 procent för kvinnorna mot 2,6 för männen i årlig standardutveckling.
Socialstyrelsen har tidigare uppmärksammat dessa tendenser, liksom nu LO-ekonomerna: många unga vuxna, särskilt unga kvinnor, riskerar att få leva som fattiga i dagens Sverige.
Uppmuntra till att ta steget
”Varken den förra regeringen och än mindre den nuvarande vill diagnostisera det förstärkta klassamhälle som nu uppträder i Sverige. De ledande politikerna kan beskriva problemen utifrån efter ålder och kön och om förorter (segregerade sådana runt Stockholm, Göteborg och Malmö, min anmärkning). Men inte om klass. Varför? Det beror inte på att klasskillnaderna minskat”, skriver LO-ekonomerna helt korrekt. Just så är det bara alltför ofta i svensk samhällsdebatt - numera.
För att stimulera social rörlighet måste staten uppmuntra människor att våga ta steget. Våga anmäla sig till en yrkesutbildning, våga språnget och söka till högskolan. Men då behövs en trygghet i botten, trygghet i förändringen. ”För att vår nordiska samhällstyp skall fungera så behövs social rörlighet. Skälet är enkelt, ny teknik och globalisering minskar antalet jobb med lägre utbildningskrav.
Ungdomarna måste därför skaffa sig mer utbildning än deras föräldrar hade för att de själva skall få fotfäste på arbetsmarknaden. Det kan vara yrkesutbildning eller högskoleutbildning. Detta är nödvändigt för att undvika ett än tydligare klassamhälle och rörligheten är särskilt viktig vid en omfattande invandring till Sverige”.
Konkret pekar LO-ekonomerna i sin rapport ut två viktiga förklaringar till varför den sociala rörligheten inte fungerar: studiemedlen och a-kassan. Det är välkänt att studiemedlen inte följt med i kostnadsutvecklingen. Studenter tvingas jobba extra och/eller låna av sina föräldrar, andra avskräcks helt enkelt av den stora standardsänkning som flera års högskolestudier skulle innebära.
Höj studiemedlen och restaurera a-kassan Utredningen som Dan Andersson, Anna Kirsti Lövgren på LO gjort har uppdrag av Mona Sahlin. Det är också hon och socialdemokratin som nu rimligen måste dra de nödvändiga politiska och rätta, självkritiska slutsatserna av rapporten.
Begrepp som "jämlikhet" och "utjämning" måste i s-politiken åter fram ur politikens gömslen och på nytt göras till honnörsord för en offensiv s-politik där inte bara alla ska med utan där också alla dessutom måste ges lika möjligheter utifrån sina egna förutsättningar och "bästa stämningars längtan" (Hjalmar Branting). Det handlar om utbildning, jobb, bostad till rimlig kostnad (inte som handelsvara) och om de ekonomiska förhållandena i stort.
Uppväxt med knapp familjeekonomi eller rent av fattigdom får i ett anständigt fungerande samhälle aldrig tillåtas bestämma ett litet barns framtid. Det får aldrig vara till hinder för utbildningsvägar eller att förverkliga sina drömmar och möjliga livsprojekt. För att garantera detta krävs ett samhälle och en politik som bejakar jämlikhet och utjämning av levnadsvillkor. (Det gäller nog i än högre grad även för den nya, finska SDP-ledningen med färska och lite orutinerade Jutta Urpilainen om väljarstödet ska stiga och oppositionstiden ska bli så kort som möjligt.)
Att bekämpa klassamhällets orättvisor, på vilket område de än dyker upp, är därför en kamp som det aldrig går att kapitulera inför för en progressivt arbetande socialdemokrati.
Klassamhället ska bekämpas, genom ekonomiska trygghetssystem vid omställningar i arbetslivet och med satsningar på utbildningsområdet. Och genom en restaurerad a-kassan och höjda studiemedel.
Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 4:17 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home