Tuesday, August 19, 2008

Partikonventens tid och ett spännande presidentval i USA

(Publicerad i bl a Arbetarbladet 21/8-08 m fl)

Analyserat och värderat:

Partikonventens tid är nu och ett spännande presidentvalrace stundar i USA

Sista veckan i augusti håller Barack Obamas demokratiska parti i USA sitt nominerings- och partikonvent, i Denver i Colorado. På konventet sker den officiella nomineringen av partiets presidentkandidat, senator Barack Obama, till valet i november. Första veckan i september håller så det just nu i Vita huset regerande republikanerna konvent, i Minneapolis/Saint Paul i Minnesota, för att nominera senator John McCain som presidentkandidat. Sedan börjar valkampanjen - sannolikt är smutsig, inte minst från republikanernas högerflygels sida - på allvar om vem som ska ta över i Vita huset efter den misslyckade George Walker Bush.

Vid konventen ska respektive presidentkandidat också utse sin kandidat till vicepresident, den som brukar sägas bevinna sig ett hjärtslag från den verkställande makten.

Vem som utses som vicepresident sägs inte ha så stor betydelse för själva valutgången. Men på marginalen kan det spela roll vem som är kandidat som vicepresident. Exempelvis om det råkar bli en populär guvernör från någon väljarmässigt viktig delstat. Då kan det göra skillnad om valutgången är oviss och hänger på någon enstaka elektorsröst.

Men också av andra skäl är det viktigt att "rätt" person utses. Inte minst då att han eller hon uppfattas vara kompetent och och ha en "vinnande personlighet" - och på sätt bli ett bra komplement till presidentkandidaten. En person från en stor och viktig delstat - eller marginaldelstat som är viktig att vinna - är också ett viktigt urvalskriterium, jämte att han eller hon har en för presidentkanidaten "komplementerande" väljarbas. Alltså täcker upp och appellerar till den del av väljarkåren som kan behövas för att vinna ett tufft valrace.

Så en hyfsat god kompetens, samarbetsförmåga, erfarenhet och gärna därtill en "egen väljarbas" och viss regional förankring är väsentliga vid valet av en vicepresident. Många vicepresidenter blir därtill inte sällan - antingen i förtid eller efter ett nytt val - själva senare presidenter. Är presidentkandidaten relativt ung och oerfaren, exempelvis när det gäller säkerhets- och utrikespolitik, bör vicepresidenten vara lite äldre och gärna ha erfarenhet av utrikespolitik. En äldre presidentkandidat - som 72-åriga John McCain - kan å andra sidan behöva utse en yngre och mera "dynamisk" person som sin vicepresident på sin valsedel. Så t ex var i demokratiska partiet i valet 1960 den erfarna Texas-senatorn Lyndon B Johnson vicepresident-kandidat på den 43-åriga nordostdelstaten Massachusett-senatorn John F. Kennedy. Kennedy blev ju med den kombinationen val som USA:s dittills yngste president. I presidentvalet 1976 var senator Walter Mondale från nordstaten Minnesota den som kompletterade sydstataren Jimmy Carter från Georgia, när Carter lite överraskande vann det presidentvalet. När pappa Bush - sittande president i omvalsförsök - besegrades i valet 1992 av f d guvernören Bill Clinton, dem., från nordsyddelstaten Arkansas, så hade han den erfarna senatorn Al Gore från Tennessee som sin vicepresident-kandidat. Också det en vinnande valsedel (ticket) för demokraterna.

Vicepresidentvalet - det strategiska
Att ha en vicepresident-kandidat som är från en av de stater där det väger jämnt mellan partierna och deras huvudkandidater, gärna då någon av de större av de staterna som Florida, Ohio, Michigan, Pennsylvania eller Texas, kan vara en fördel eftersom det underlättar att vinna i sådana "nyckeldelstater. Andra stora delstater som Kalifornien och New York röstar som regel demokratiskt-liberalt, och är i regel "hemmaplan" för demokraterna tarvar inte samma typ av hänsynstagande vid valet av vicepresident-kandidat.

Samtidigt är det också så att den just nu i opinionen ledande demokraten Barack Obama faktiskt kan vinna presidentvalet i november om han vinner de runt 20, av totalt 50, delstater som den mot Bush förlorande demokraten John Kerry vann i novembervalet 2004. Detta förutsatt att Obama också vinner blott en av de stora stater där det brukar väga jämnt, alltså Ohio eller Florida. Som bekant "vann" George Walket Bush ytterst omdiskuterat - sannolikt felaktigt p g a problem med röstningshålkorten - och på pappret ytterst hårfint delstaten Florida (där brorsan Jebb då var guvernör) över demokraten Al Gore i presidentvalet fyra år tidigare och så något mera klart mot John Kerry i valet 2004.

I nuläget finns just inget som talar för att Barack Obama kommer att välja den erfarna New York-senatorn Hillary Clinton. Bland annat därför att deras personkemi inte funkar så bra och på grund av att Hillary Clinton knappast nöjer sig med att spela andrafiolen på Obamas valsedel. Obama vill nog därtill inte heller ha den tidigare presidenten Bill Clinton, Hillarys man, springande i Vita husets korridorer. Så detta och ytterligare annat talar för att Hillary Clinton visserligen kommer att kampanja för Obama och demokraterna men sedan själv möjligen snegla på nästa presidentval i november 2012, därest Obama inte skulle bli vald nu i november. Så vem väljer då den karismatiska talaren Barack Obama som sin vicekandidat i Denver i Colorado? Ja, det återstår att se.

I primärvalet nu i vår - mot Hillary Clinton - har senator Barack Obama från Chicago-delstaten Illinios - på gränsen till mellanvästern - visat sig kunna locka också oberoende väljare, som oftast brukar avgöra i jämna valutgångar. Så av regionalpolitiska skäl kan Obama välja tämligen brett vad gäller valet av lämplig vicekandidat. Sannolikt dock inte någon östkustpolitiker, eftersom det så att säga redan är hemmaplan för demokraterna. Hellre då någon från södern eller västra USA. Kanske någon bra demokratisk guvernör eller ex-guvernör eller någon som har bred utrikespolitisk erfarenhet som kompletterar den imagemässigt som lite oerfaren utmålade Barack Obama. Detta minst i nuläget när John McCain gärna vill göra utrikes-och säkerhetspolitiken till ett bärande valtema i bokrisens och den ekonomiska recessionens just nu av Bush-åren så nedsolkade USA.

Valet av Joe Biden, veteransenator från Delaware, som vice president är ett steg i rätt riktning. En politiker som drivs av sakpolitisk övertygelse. Just detta borde vara framtiden för demokraterna och paret Obama-Biden. Särskilt när befolkningen nu stödjer demokraternas och inte republikanernas olika reformförslag.

En annan sak är sedan hur lätt detta låter sig omsättas till en vinnande valakampanj i presidentvalet i november. Men nog borde detta vara möjligt i ett läge när amerikanska folket är trötta på Bush-årens Irak-misslyckande och gärna ser att trupperna tas hem och Pentagons många skattepengar hellre investeras på hemmaplan i bättre fungerande sjukvård, skolor och en uppgraderad infrastruktur på transport-, energi- och miljöområdet.

Inte minst detta borde - men inget är givet - tala för att det till slut blir Barack Obama och hans vicekandiat (vem det nu blir?) och inte republikanen John McCain som tar över i Vita huset efter den misslyckade George Walker Bush.

Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/

0 Comments:

Post a Comment

<< Home