Allt fler finnar ångrar sitt EU-medlemskap

Nu börjar finnarna ångra sitt EU-medlemskap

Finländarna börjar ångra att de gått med i EU. Näringslivets delegation presenterade härom dagen en färsk enkät som visar att 35 procent av finländarna är negativt inställda till Finlands EU-medlemskap.

De som är positiva till medlemskapet är dock fortfarande hårtfint något fler, det vill säga 36 procent.

Det intressanta här är trenden. Andelen EU-negativa har ökat stadigt under de senaste åren.

Enkäten ger också regeringens EU-politik ett dåligt betyg. Bara 29 procent sade sig vara nöjda med EU-poltiken medan andelen missnöjda var 43 procent.

Hela 66 procent ansåg att EU-medlemskapet är för dyrt för Finland. Dessutom tyckte 79procent att EU tvingar finländarna att följa många normer och beslut som de varken vill ha eller behöver. 29 procent tyckte att EU kan skrotas.

Det här - i ljuset av EG-rättens Lavaldom, "regelkineseri" utan sociala och mänskliga hänsyn och annat - visar att den tidigare EU-euforin har klingat av helt och nu snarare gradvis förbytts i besvikelse och EU-dystropi. Det EU man i Finland gick med i för lite mer än tio år sedan blev inte det man hoppas på och att numera väger tämligen jämnt mellan dem som gillar respektive ogillar EU.

Ska man vara förvånad över att det blivit så här? Jag tror inte det.

Lavaldomen oroar och kräver förändringar

Särskilt inte som det börjar gå upp för allt fler - också i Finland - att t ex artikel 28 i det omskrivna förslaget till EU:s nya författning, Lissabonfördraget, inte är märkvärdigare än att det "ger rätt att förhandla och ingå kollektivavtal? och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk."

Den paragrafen upphäver knappast någon Lavaldom som ju handlade om en konfliktåtgärd som EG-domstolen menade stod i strid med den fria rörligheten av arbetskraft, en av EU:s fyra överordnade grundprinciper. Inte underligt då att allt fler nu börjar fråga sig, också i Finland, Danmark, Sverige m fl länder, om hela idén med det sociala Europa nu är på väg att punkteras.

Europafackets generalsekreterare, engelsmannen John Monks är djupt oroade och menar att Lavaldomens effekter är enorma. "Den skapar otrygghet för hela arbetarrörelsen. Lavaldomen sätter stopp för likabehandling för arbetstagare. Strejkrätten som konstitutionell rättighet är i fara. Strejkrätten är visserligen en erkänd grundläggande rättighet i EU men inte lika grundläggande som marknadens frihet. Vaxholmsdomen ger företagen rätt att socialt dumpa löner och anställningsvillkor."

John Monks slutsats är därför både logisk och rimlig, nämligen att man måste få en särskild klausul där stridsrätten exkluderas från EU:s inre marknadsregler.

Lissabonfördraget utan en sådan komplettering duger inte i sin nuvarande form duger om man vill kunna motverka löne- och villkorsdumpning på arbetsmarknaden. Eller för den delen vill att det sociala Europa ska vara något mer än högttidstalad retorik.

Den här insikten sprider sig i allt vidare kretsar i de nordiska länderna - och bland de europafackligt aktiva inom EU.

Robert Björkenwall;(robert.bjorken@telia.com);http://rbjorkenwall.blogspot.com/