Är Reinfeldt-alliansen redan "rökt"?
Analyserat och värderat:
Är den borgerliga Reinfeldt-alliansen med rekordlågt förtroende redan "rökt" trots att nästa val är tre år borta?
Den borgerliga Reinfeldt-alliansens fyrklöverregering i Sverige åkte i Synovates opinionsmätning i november (29 nov.) på sin hittills största bakslag hittills. Man lyckades i den rätt stora mätningen bara skramla ihop svaga 38,7 procent mot vänsteroppositionen 57,3, en skillnad på hela 18,6 procent. Statsvetarprofessorn Sören Holmberg i Göteborg menar att Reinfeldt-regeringen "är rökt" trots att de återstår tre år till nästa val. Så är stora underlägen brukar sittande regeringar inte kunna hämta hem, menar han.
Så stort avstånd som nu har det inte varit mellan blocken sedan september 1994, alltså på 13 år. Det var strax före det socialdemokratiska segervalet som de fyra borgerliga partierna under statsminister Carl Bildts ledning (1991-94) låg ännu sämre till än vad Reinfeldts alliansgäng nu gör. Sedan valet i september 2006 har regeringspartierna tappat drygt en halv miljon röster eller 1 200 röster om dagen, påpekar Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring.
Efter en viss återhämtning sommaren 2007 har det varit en minst sagt dyster höst för regeringen Reinfeldt och nu har det fortsatt rakt ner i källaren. Särskilt illa har det gått för moderaterna som tappat var femte väljare på drygt ett år. Allt mer tvivel har såtts om statsminister Fredrik Reinfeldts ledarförmåga. Han har som regeringschef två uppgifter: utse statsråd och leda regeringens arbete. Han har, menar allt fler, misslyckats med bägge. Statsråd har kommit och gått i en takt som saknar motstycke i svensk politisk historia.
Regeringen demonstrerar därtill också oenighet i den enda frågan efter den andra. Statsrådskarusellen har dekorerats med skandaler i form av skattesmiteri, svartbyggen och finansmarknadsminister Mats Odells ständiga fadäser (Carnegie-skandalen etc) i privatiseringen av statliga företag.
Uppträder man som Reinfeldt inför detta minst sagt kaotiska tillstånd med en överraskande stor flathet har man skjutit sig själv i foten. Inte ens inom de egna moderatleden upplevs statsministern som en man som väcker respekt. Reinfeldt är oftast tyst, ser mest ut som en ledsen hund. Han har knappast särskilt kraftfullt försvarat att finansdepartementet lånar miljöpartiets nivåer på nedskärningarna av försvaret eller presenterar en konstig ny, statlig fastighetsskatt, som man av någon anledning kallar en kommunal avgift - politiska tokigheter även för de flesta av alliansens väljare. Man kan ana att det har gått snett, därför att det i statsministern saknats en tydlig politisk motvikt mot finansens förmenta vetenskapliga ledareskap under tjänstemannapolitikern, finansminister Anders E. Borg (m).
Störst jubel väckte repliken på moderatstämman i Gävle tidigare i höst från tredskande EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (m) som frågade: "Ska partistämman besluta om moderaternas politik eller är det Anders Borg som ska göra det alldeles själv?"
Reinfeldt försökte sig härom dagen på en förklaring till regeringens impopularitet med att säga att det blivit "en för brutal omställning".
De mest välbärgade i samhället upplever goda tider. Det är en realitet. Via en ändrad skattepolitik - förmögenhetsskattens borttagande, ändrad fastighetsskatt etc -får de fr o m nyåret 2007/2008 nya stora fördelar. Notan för detta betalas av dem som sig i andra ändan - genom sänkt a-kassa, försämringar i sjukförsäkringen och urholkade statsbidrag till vården och skolan som genomförts av regeringen.
Oppositionsledaren Mona Sahlin (s) viktiga poäng i DN debatt-artikel för några veckor sedan (DN 25/11-07) var att regeringen Reinfeldt vann valet på falska premisser. Det lovades en sak före, men det blev en helt annan historia efter valet:
* Fastighetsskatten skulle tas bort men i stället fick 220 000 högre skatt (genom den nya statskommunala fastighetsavgiften).
* Budgeten: Omfördelning från den fattigare till den rikare delen av befolkningen (70 procent riktas till de 30 procent som har högst inkomst visar RUT, riksdagens egen utredning).
* Jobbpolitiken: 1 085 000 personer väntas vara utan sysselsättning efter den här mandatperioden, framgår av en bilaga i senaste budgeten. Vart tog löftet om att ”utrota utanförskapet” vägen frågar sig nu många väljare?
* Småföretagen: Ett litet företag med 2–3 anställda får höjd arbetsgivaravgift motsvarande 37 000 kronor per företag. Småföretagare är med och betalar slopandet av förmögenhetsskatten och får också betala den sänkta arbetsgivaravgiften som bara kommer ”vissa” tjänsteföretag till del. Konkurrensorättvis menar många.
Reinfeldt har inte lyckats göra trovärdigt varför denna omfördelning från fattiga till rika som han själv kallar omställning var nödvändig. Regeringen har inte heller lyckats förklara hur sänkt a-kassa leder till fler jobb. Så de rekordlåga opinionssiffrorna nu för den borgerliga alliansregeringen är mot den bakgrunden ingen större överraskning.
Fredrik Reinfeldts och de "nya" moderaternas kritik i valrörelsen 2006 mot de socialdemokraternas sysselsättningspolitik visade sig också skjuta rejält över målet. Från oktober 2005 till oktober 2006 ökade sysselsättningen med 153 000 personer. Då hade Sverige en s-regering. Från oktober 2006 till oktober 2007 steg sysselsättningen med 81 000 personer. Nu har vi en borgerlig regering. Visst, de som fortfarande stöder alliansregeringen gillar inte den sortens jämförelser. Men det är en realitet.
Finansminister Anders E Borg har aldrig på ett övertygande sätt kunnat reda ut hur det skapas fler jobb genom att de arbetslösa kläms åt. Istället ägnar han sig åt fria fantasier om hundratusentals nya jobb de närmaste åren bara vi sänker fler skatter.
Väljarna går inte på dessa sagoberättelser. De har dragit slutsatsen att det inte var en allians för hela det svenska folket - utan bara för några redan mycket välbärgade.
Väljarna konstaterar att det blev inte en politik för "oss" - utan för "dom".
Det var Fredrik Reinfeldt som myntade uttrycket utanförskap. Ett uttryck som just nu tämligen väl beskriver hans egen regerings förhållande till de svenska väljarna finns inte.
Så frågan som statsvetarprofessorn Sören Holmberg rest plågar säkert Reinfeldt och hans regering just nu. Är regeringen redan "rökt", trots att tre år återstår till nästa val? Möjligen är det så. Men först ha S ett val att vinna - i september 2010. Och helt givna segra utan match brukar det aldrig finnas.
Robert Björkenwall, (robert.bjorken@telia.com)
Är den borgerliga Reinfeldt-alliansen med rekordlågt förtroende redan "rökt" trots att nästa val är tre år borta?
Den borgerliga Reinfeldt-alliansens fyrklöverregering i Sverige åkte i Synovates opinionsmätning i november (29 nov.) på sin hittills största bakslag hittills. Man lyckades i den rätt stora mätningen bara skramla ihop svaga 38,7 procent mot vänsteroppositionen 57,3, en skillnad på hela 18,6 procent. Statsvetarprofessorn Sören Holmberg i Göteborg menar att Reinfeldt-regeringen "är rökt" trots att de återstår tre år till nästa val. Så är stora underlägen brukar sittande regeringar inte kunna hämta hem, menar han.
Så stort avstånd som nu har det inte varit mellan blocken sedan september 1994, alltså på 13 år. Det var strax före det socialdemokratiska segervalet som de fyra borgerliga partierna under statsminister Carl Bildts ledning (1991-94) låg ännu sämre till än vad Reinfeldts alliansgäng nu gör. Sedan valet i september 2006 har regeringspartierna tappat drygt en halv miljon röster eller 1 200 röster om dagen, påpekar Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring.
Efter en viss återhämtning sommaren 2007 har det varit en minst sagt dyster höst för regeringen Reinfeldt och nu har det fortsatt rakt ner i källaren. Särskilt illa har det gått för moderaterna som tappat var femte väljare på drygt ett år. Allt mer tvivel har såtts om statsminister Fredrik Reinfeldts ledarförmåga. Han har som regeringschef två uppgifter: utse statsråd och leda regeringens arbete. Han har, menar allt fler, misslyckats med bägge. Statsråd har kommit och gått i en takt som saknar motstycke i svensk politisk historia.
Regeringen demonstrerar därtill också oenighet i den enda frågan efter den andra. Statsrådskarusellen har dekorerats med skandaler i form av skattesmiteri, svartbyggen och finansmarknadsminister Mats Odells ständiga fadäser (Carnegie-skandalen etc) i privatiseringen av statliga företag.
Uppträder man som Reinfeldt inför detta minst sagt kaotiska tillstånd med en överraskande stor flathet har man skjutit sig själv i foten. Inte ens inom de egna moderatleden upplevs statsministern som en man som väcker respekt. Reinfeldt är oftast tyst, ser mest ut som en ledsen hund. Han har knappast särskilt kraftfullt försvarat att finansdepartementet lånar miljöpartiets nivåer på nedskärningarna av försvaret eller presenterar en konstig ny, statlig fastighetsskatt, som man av någon anledning kallar en kommunal avgift - politiska tokigheter även för de flesta av alliansens väljare. Man kan ana att det har gått snett, därför att det i statsministern saknats en tydlig politisk motvikt mot finansens förmenta vetenskapliga ledareskap under tjänstemannapolitikern, finansminister Anders E. Borg (m).
Störst jubel väckte repliken på moderatstämman i Gävle tidigare i höst från tredskande EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (m) som frågade: "Ska partistämman besluta om moderaternas politik eller är det Anders Borg som ska göra det alldeles själv?"
Reinfeldt försökte sig härom dagen på en förklaring till regeringens impopularitet med att säga att det blivit "en för brutal omställning".
De mest välbärgade i samhället upplever goda tider. Det är en realitet. Via en ändrad skattepolitik - förmögenhetsskattens borttagande, ändrad fastighetsskatt etc -får de fr o m nyåret 2007/2008 nya stora fördelar. Notan för detta betalas av dem som sig i andra ändan - genom sänkt a-kassa, försämringar i sjukförsäkringen och urholkade statsbidrag till vården och skolan som genomförts av regeringen.
Oppositionsledaren Mona Sahlin (s) viktiga poäng i DN debatt-artikel för några veckor sedan (DN 25/11-07) var att regeringen Reinfeldt vann valet på falska premisser. Det lovades en sak före, men det blev en helt annan historia efter valet:
* Fastighetsskatten skulle tas bort men i stället fick 220 000 högre skatt (genom den nya statskommunala fastighetsavgiften).
* Budgeten: Omfördelning från den fattigare till den rikare delen av befolkningen (70 procent riktas till de 30 procent som har högst inkomst visar RUT, riksdagens egen utredning).
* Jobbpolitiken: 1 085 000 personer väntas vara utan sysselsättning efter den här mandatperioden, framgår av en bilaga i senaste budgeten. Vart tog löftet om att ”utrota utanförskapet” vägen frågar sig nu många väljare?
* Småföretagen: Ett litet företag med 2–3 anställda får höjd arbetsgivaravgift motsvarande 37 000 kronor per företag. Småföretagare är med och betalar slopandet av förmögenhetsskatten och får också betala den sänkta arbetsgivaravgiften som bara kommer ”vissa” tjänsteföretag till del. Konkurrensorättvis menar många.
Reinfeldt har inte lyckats göra trovärdigt varför denna omfördelning från fattiga till rika som han själv kallar omställning var nödvändig. Regeringen har inte heller lyckats förklara hur sänkt a-kassa leder till fler jobb. Så de rekordlåga opinionssiffrorna nu för den borgerliga alliansregeringen är mot den bakgrunden ingen större överraskning.
Fredrik Reinfeldts och de "nya" moderaternas kritik i valrörelsen 2006 mot de socialdemokraternas sysselsättningspolitik visade sig också skjuta rejält över målet. Från oktober 2005 till oktober 2006 ökade sysselsättningen med 153 000 personer. Då hade Sverige en s-regering. Från oktober 2006 till oktober 2007 steg sysselsättningen med 81 000 personer. Nu har vi en borgerlig regering. Visst, de som fortfarande stöder alliansregeringen gillar inte den sortens jämförelser. Men det är en realitet.
Finansminister Anders E Borg har aldrig på ett övertygande sätt kunnat reda ut hur det skapas fler jobb genom att de arbetslösa kläms åt. Istället ägnar han sig åt fria fantasier om hundratusentals nya jobb de närmaste åren bara vi sänker fler skatter.
Väljarna går inte på dessa sagoberättelser. De har dragit slutsatsen att det inte var en allians för hela det svenska folket - utan bara för några redan mycket välbärgade.
Väljarna konstaterar att det blev inte en politik för "oss" - utan för "dom".
Det var Fredrik Reinfeldt som myntade uttrycket utanförskap. Ett uttryck som just nu tämligen väl beskriver hans egen regerings förhållande till de svenska väljarna finns inte.
Så frågan som statsvetarprofessorn Sören Holmberg rest plågar säkert Reinfeldt och hans regering just nu. Är regeringen redan "rökt", trots att tre år återstår till nästa val? Möjligen är det så. Men först ha S ett val att vinna - i september 2010. Och helt givna segra utan match brukar det aldrig finnas.
Robert Björkenwall, (robert.bjorken@telia.com)
posted by rbjorkenwall at 6:05 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home