Porslinsmålaren i Limonges och EU:s 70 milj. fattiga

Ledarkrönika i Piteå-tidningen 24 sept. 2007
Vem företräder EU:s 70 miljoner fattiga?

Om ungefär en månad sammanstrålar EU-topparna för att spika detaljerna i det nya, omskrivna EU-fördrag som man i huvudsak kom överens om på EU-toppmötet (europeiska rådets möte) med stats- och regeringscheferna i juni 2007.

Blir man överens också om detaljerna på kommande toppmöte så ska det nya EU-fördraget sedan högtidligen undertecknas i december 2007 - och därefter godkännas (ratificeras) av unionens 27 medlemsländer innan det kan börja gälla.
Problemet med detta, som med mycket annat vad gäller EU, är den bristande folkliga uppslutningen, legitimiteten, och det demokratiska underskottet.

Jag tänker på det när jag läser journalisten Erika Bjerströms reportagebok om ett älskat Europa - "Porslinsmålaren från Limoges" (DN förlag), en ömsint och personlig betraktelse från olika delar av EU-Europa.

Främlingsfientlighet och religiös fundamentalism vinner ständigt ny mark, samtidigt som Bryssel-EU:s mer eller mindre oavsättliga tjänstemän och en EU-kommission med begränsat eller inget demokratiskt mandat fjärmar sig allt mer från sina uppdragsgivare, folken i de 27 medlemsländerna.

Vilken förankring har dessa byråkraters och byråkratiska politikers (kommissionen) instruktioner, direktiv och allehanda propåer i vanligt folks vardag i de olika EU-länderna?

Visserligen kommer till exempel EU-kommissionens ordförande med det nya fördraget att få en mer politisk plattform eftersom personen ifråga i framtiden ska väljas av Europaparlamentet. Det ger väl en aning mer av demokratisk legitimitet än som hittills varit fallet.

Och den nya stadgan om grundläggande rättigheter som ska ingå i nya fördraget kan i bästa fall bli ett fungerande, begränsat verktyg för EU:s medborgare, fackliga organisationer, konsumentrörelser och andra att något bättre hävda sin rätt visavi marknadskrafterna. Men därifrån till ett mera reellt inflytande och en tydligare balans mellan marknad kontra sociala och mänskliga hänsynstaganden är steget ännu långt.

Inte heller det nya fördraget förmår att bättre väga in och beakta att de växande sociala klyftorna och bristen på demokrati är EU-projektets fortsatt största problem. Vare sig det nu handlar om invandring och flyktingproblem, Europas 70 miljoner fattiga (vilka företräder dem?), miljö- och klimathot, social dumpning, slösaktigt stora jordbrukssubventioner eller Turkiets möjliga, framtida EU-medlemskap.

Erika Bjerström är väl medveten om hur svårsålt hennes älskade Europa och projektet EU oftast är. Och hur skör och bräcklig hela EU är som konstruktion, därest vanligt folks misstro, frustration och missnöje består.

Och därest EU och dessa institutioner och beslutsfattare inte förmår bättre än nu hantera också EU:s sociala problem och att göra mer för att öka EU-projektets legitimitet och att krympa EU:s demokratiska underskottet.

En tydligare gräns för vad som är EU:s politisk-juridiska mandat, mera hänsynstagande till centrala sociala frågor och mera av nationellt och lokalt beslutsfattande (reell tillämpning av närhetsprincipen) är sannolikt vad som krävs om inte hela EU-projektet en vacker dag ska falla samman.

Robert Björkenwall, frilansjournalist