Ett samhälle kan inte byggas så här

En regering som sparkar på dem som redan ligger - kan ett samhälle verkligen byggas så?

På Nyårsafton 2007/2008 - om tre månader - kommer sannolikt champagnekorkarna att smälla högre än någonsin tidigare på gräddhyllorna i lyxvillorna runt om i Sverige. Den mest gigantiska omfördelningen, sannolikt störst sedan Kreugerkraschen, blir då verklighet för landets mångmiljonärer och alla som har stålar gömda på konton utomlands som de nu kan ta hem utan näsvisa skattemasfrågor. Förmögenhetsskatten försvinner, fastighetskatten för de grosshandlarstora villorna blir symbolisk och Anders Borg pytsar ut ytterligare 11 miljarder i ett nytt jobbavdrag. De som får betala är de arbetslösa, och särskilt de deltidsarbetslösa, de sjukskrivna och särskilt de långtidssjuka med 17 miljarder i sänkta ersättningar. Regeringen sparkar på dem som redan ligger.

Det känns otäckt att denna regering - med Borg, Reinfeldt och Littorin i spetsen - nu så tydligt leker med våra liv och spelar med de starka solidariska känslorna som bygger samhällen. I praktiken har de nu startat en kapplöpning. Privategoism mot solidaritet. Vem som vinner vet inte jag. Utgången är tyvärr inte helt given eftersom socialdemokratin i åratal underlåtit att idépolitiskt stärka de solidariska känslorna bland folk.

Och nog tyvärr också gjorde ett och annat knop för lite i praktisk handling under främst den senaste regeringsperioden.

Nu gäller det att komma igen desto offensivare om privategoismen inte ska vinna över solidariteten.

Så här som nu sker kan man inte bygga ett hållbart och gott samhälle. I längden.
Robert Björkenwall